Redan i Sun Zis klassiska verk Krigskonst beskrivs hur avskräckning skapas genom förberedelser i fred som syftar till att för motståndaren framstå som oövervinnerlig. Huruvida Sverige nyttjar avskräckning som en övergripande strategi eller i olika form på olika nivåer gör det relevant att studera fenomenet och om det finns en skillnad i synen på avskräckande förmåga relativt strategisk nivå och strategiska maktmedel. Vilket utifrån hur avskräckning uttrycks och beskrivs samt de förmågor som anses generera denna effekt skapar ett svenskt perspektiv på avskräckning.   Syftet med uppsatsen har varit att undersöka och jämföra om dagens syn på begreppet avskräckning, avskräckande marina förmågor och metoder skiljer sig från första delen av kalla kriget. För att därigenom kunna påvisa om det skett en förändring i den direkt avskräckande strategin för det militära försvaret av Sverige och om en utveckling i så fall är att betrakta som en optimering eller suboptimering av svensk avskräckning.   Resultatet i uppsatsen konstaterar en skillnad i synen på avskräckning inom den överordnade strategin utifrån de förändrade säkerhetspolitiska förutsättningarna. Samtidigt som den militärstrategiska nivån ska generera en förnekande- och direkt avskräckande effekt mot ett överraskande anfall och försvara Sverige enskilt, för vilket det saknas en trovärdig militär förmåga till såväl förnekande- och direkt avskräckning som kollektiv- eller utsträckt avskräckning. Sammantaget visar studien att Sveriges nutida avskräckningsstrategi är ofullständig och som en konsekvens av detta blir det militära maktmedlets förmågor och metoder idag, illusoriskt lika de som uttrycktes under kalla kriget.

Utgångspunkten för detta arbete är problematiken kring trovärdigheten i att verka avskräckande mot gråzonshot, med en tröskel som dimensionerats mot konventionella militära angrepp under kalla kriget. Sverige utgör studiens problemställning och fallstudien utgörs av Ukrainas tröskel och avskräckningsstrategi gentemot Rysslands angrepp och annektering av Krimhalvön 2014. Slutsatserna från fallstudien kommer att analyseras utgående från den svenska kontexten som reglerar den svenska tröskeln. Detta i syfte att identifiera vilka teoretiska förutsättningar för hur en tröskel bör konstitueras utifrån om dess syfte är att verka avhållande mot gråzonsproblematik. Studien konstaterar att en tröskel som är uppbyggd och dimensionerad mot ett konventionellt väpnat angrepp inte fyller sin funktion mot en motståndare som opererar okonventionellt inom flera samhällsdomäner utöver den militära. Detta på grund av att tröskeln inte är trovärdig i sin uppbyggnad och komposition av relevanta och kapabla förmågor som behövs för att avskräcka samt skydda sig mot gråzonshot. Tröskelns trovärdighet inom en gråzonskontext är avhängd på, utöver ovanstående, att den är väl samordnat och mandatskraftigt bemyndigad inom ramen för ett totalförsvar, och bör innefatta både militärt och civila kapabla förmågor. Utan denna brygga mellan civila och militära resurser öppnas det sårbarheter i skyddet och avskräckningen, där en gråzonsmotståndare sannolikt väljer att operera inom.

In recent years the political situation in the Baltic sea region has deteriorated. This can mainly be referred to a change in Russia’s threat posture, which has caused Sweden to refocus military strategic doctrine from international peace operations towards national defence. The new doctrine involves elements of deterrence through what is called a “threshold effect” which is aimed at discouraging a potential aggressor from taking military action towards Sweden. The doctrine is implemented despite obvious lack of military power and that recent research questions the usefulness of deterrence strategies. This essay examines to what extent the discourse in political security policy is implemented in development of new doctrine. This is done by examining two cases of doctrine development in conjunction with different discourses in Swedish security policy. The implementation of security policy is viewed as a framing process, where the security policy frame is projected at the Swedish armed forces through a defence bill. The result of the examination show that the discourse in political security policy have a high degree of resonance in the military doctrine but that there are some areas connected to the defence forces narrative and culture where the frame lacks resonance. The adaptation of a deterring threshold affect can be connected to these circumstances.

Operationskonst är av central betydelse för att nå strategisk målsättning. Trots det har operationskonstens roll i fredstid och ur ett småstatsperspektiv överlag kommit i skymundan i rådande forskning. Syftet är att undersöka operationskonstens betydelse för småstatens planering och förberedelse för att möta överraskande väpnat angrepp.   Studien besvarar frågeställningen om hur svenska Försvarsmaktens planering och förberedelser för att möta överraskande väpnat angrepp präglas av operationskonst.  Studien presenterar forskningsöversikt över begreppet avskräckning och operationskonst för att därefter redogöra för teoretiskt ramverk omfattande manövertänkande, uppdragstaktik och flexibilitet. Studien är baserat på en teorikonsumerande intervjustudie med explorativ och beskrivande ansats. Intervjuer genomförs med respondenter ur Insatsstab, Arméstab och Regionala Staber som genomför planering och som i olika grad påverkar förberedelser.   Studien menar att småstaten strävar efter att identifiera militärt problem och sedan genom defensivt manövertänkande påverka motståndarens planering och genomförande. Tillsammans med gemensam nationell ansträngning avskräcks eller möts överraskande angrepp. Genom att tillämpa operationskonst med defensivt manövertänkande och genom att visa att försvaret är en gemensam nationell angelägenhet kommunicerar småstaten såväl vilja som förmåga och är därmed avskräckande. Sammantaget präglar operationskonst planering och förberedelser genom strävan att utifrån förståelse för sammanhang identifiera det militära problemet och därigenom förekomma motståndaren.

This thesis examines how the Swedish threshold concept can be understood and developed at the highest political and strategic level. The problem is that understanding the threshold concept with its dynamics is in its infancy. The Swedish debate shows that a disagreement exists about the concept, in particular about the extent to which the threshold can be equated with deterrence. In addition, it is problematic to use deterrence in isolation since the theory of coercive power also contains compellence. An actor that focuses on deterrence must also be prepared to use coercive diplomacy if deterrence fails. The two concepts have the same basis but operate on different dynamics. A state with a strategy that is conceptually based on deterrence alone risks being exposed to conceptual and doctrinal surprise in the event of conflict, as the difference between deterrence and coercive diplomacy disappears in conflict. In addition, it is up to the adversary to decide which of the two concepts is governing. The dissertation argues that the concept of threshold includes more than deterrence, “defense/obstacles”, marker, alarm clock and trip wire. This is done by applying discourse analysis to Swedish official political and military strategic documents dealing with the concept of threshold. This analysis is important today because of hostile actions are now taken place in the grey zone between war and peace. By examining how deterrence and coercive diplomacy are related, the dissertation increases the understanding of the concept of threshold as a conflict management tool in the gray zone. The study concludes that the threshold concept needs to be further developed, if it is to be used as a conflict management tool in the gray zone.

Det sägs att Sverige är världens mest sekulariserade land, ett påstående som kan diskuteras och som väcker frågor kring vad som går förlorat nar vi lämnar religionen bakom oss. Även om allt färre är religiosa i ordets mer traditionella bemärkelse, finns det ett stort behov av att hålla ceremonier. Uppkomsten av spirituella fenomen i vår samtid hintar om en längtan efter något slags återsakralisering. Genom att bearbeta den universella betydelsen av troskeln, placerad mitt emellan kaos och kosmos, har projektets huvudsyfte varit att skapa en ceremoniell byggnad och en askspridnings­plats som verkar bortom konfessionella gränser. Ambitionen är att projektet ska bidra med tyngd, stämning och värdighet, kvaliteter som ofta går forlorade när ceremonier flyttar ut ur det religiosa rummet. Byggnademas arkitektoniska laddning består av illusioner, sekvenser och symboler. Tre teman som kombinerats med mer traditionella, men bearbetade arkitektoniska kvaliteter i sakrala rum for att skapa relevans i vår sekulariserade värld. För att avgränsa ämnet har byggnaderna utformats med fokus på ceremonier for avsked.

The purpose of our essay is to examine how the threshold terms, regarding Swedish capacity, are used within Swedish security policy and whether the use of these terms differs within and between the Swedish Armed Forces and the Swedish Government and the parliament. We use a qualitative content analysis method and create an analysis instrument based on research from the Swedish Defence Research Agency. With this instrument we analyse strategic documents in Swedish security policy. The result highlights three main conclusions. The first conclusion is that there are many similarities in how the terms are used in Swedish security policy, but we have also found that there are both differences and confusion. We have also been able to demonstrate that the threshold terms are used as part of motivating and arguing for increasing various resources and assets to the Armed Forces. The second conclusion is that there are two distinct areas where there is uncertainty and a risk of misunderstanding regarding the use of the threshold terms. The first area is that within the Armed Forces there is an inconsistency and ambiguity as to what the actual threshold terms mean in different contexts. The other area that has shown uncertainties is the ability to specify the strength / size of the threshold term, which has occurred in the analysis units from both the political documents and the Armed Forces. As a part of this, our third conclusion is that the threshold terms are used in a way that creates a risk of misunderstanding. We can also conclude that this risk is higher in the Armed Forces compared to the political side.

Percolation theory is a relevant area of research in Nanotechnology because of its wide applications in nanoelectronics based on thin films of nanoparticles and composites, amongst others. In nanotechnology, systems are often explored through modelling and simulations. Thin films of the emerging low-dimensional nanomaterials, such as the 1D nanowires/nanotubes and 2D graphene, as well as their composites, can generally be simulated through a two dimensional percolation system of homogeneous or heterogeneous ellipses. The critical phenomena, i.e., the percolation threshold of the systems, is now obtained using the Monte Carlo simulation method, which, need extensive amounts of time. This project is an interdisciplinary one, wherein an attempt is made to use a certain amount of the data from the Monte Carlo simulations to train a machine learning model to predict the threshold of all the 2D ellipse systems with the maximum relative error < 10%, thus reducing the time taken when gathering the data. This project investigates different algorithms such as Linear Regression, Polynomial Regression, Multi-layer Perceptron Neural Networks, Random Forests, Extreme Gradient Boosted Trees, Support Vector Machines and K-Nearest Neighbours. Weaknesses in the results are identified and overcome by specific additional sample generation. Finally, a comparison is made between the algorithms marking the Multi-layer Perceptron and Extreme Gradient Boosted Trees as successful, with the Multi-layer Perceptron being the clear winner. The algorithm is successful within the defined 10% relative error, performing even better with all samples having relative prediction errors less than 7%. The model can be downloaded and used from https://github.com/NiravSurajlal/ PercolationAI. / Perkolationsteori är ett relevant forskningsområde inom nanoteknik på grund av dess breda tillämpningar inom nanoelektronik, bland annat baserade på tunna filmer av nanopartiklar och kompositer. Inom nanoteknik undersöks system ofta genom modellering och simuleringar. Tunna filmer av de framväxande lågdimensionella nanomaterialen, såsom 1D-nanotrådar / nanorör och 2Dgrafen, liksom deras kompositer, kan i allmänhet simuleras genom ett tvådimensionellt perkolationssystem av homogena eller heterogena ellipser. De kritiska fenomenen, dvs. systemets perkolationströskel, erhålls nu med hjälp av Monte Carlosimuleringsmetoden, som kräver omfattande tidsperioder. Detta projekt är ett tvärvetenskapligt projekt, där man försöker använda en viss mängd data från Monte Carlo-simuleringarna för att träna en maskininlärningsmodell för att förutsäga tröskeln för alla 2D-ellipssystem med det maximala relativa felet <10%vilket minskar den tid det tar att samla in data. Detta projekt undersöker olika algoritmer som linjär regression, polynomregression, flerlagers Perceptron-neuronnätverk, slumpmässiga skogar, extrema gradientförstärkta träd, stöd för vektormaskiner och K-närmaste grannar. Svagheter i resultaten identifieras och övervinns genom specifik ytterligare provgenerering. Slutligen görs en jämförelse mellan algoritmerna som markerar Multi-layer Perceptron och Extreme Gradient Boosted Trees som framgångsrika, med Multi-layer Perceptron som den tydliga vinnaren. Algoritmen är framgångsrik inom det definierade 10 % relativfelet och presterar ännu bättre med alla prover som har relativa prediktionsfel mindre än 7 %. Modellen kan laddas ner och användas från https://github.com/NiravSurajlal/PercolationAI.

Airplanes have different ways to connect to the ground, including satellite air-to-ground communication (SA2GC) and direct air-to-ground communication (DA2GC). Each connection/link offers a different varying amount of transmission capacity over flight time. The traffic generated in the airplane must be forwarded/sent to ground over the available links. It is however not clear how the traffic should be forwarded so that traffic quality of service (QoS) requirements are met. The thesis at hand considers this question, and implements an algorithm handling the forwarding decision with three different forwarding schemes. Those consider traffic parameters in calculating a value assigned to each traffic flow, over a combination of priority, delay requirement and the number of times a traffic flow is dropped. The forwarding algorithm relies on proposed in-flight broadband connectivity (IFBC) network traffic and air-to-ground (A2G) link models, which aim at approximating the network environment of future IFBC networks. It is shown that QoS requirements of traffic flows in terms of packet loss and delay cannot be satisfied with capacities offered by current DA2GC and SA2GC technology. For a future scenario, with higher assumed link capacities, the QoS requirements are met to a higher extent. This is shown in lower packet loss and delay experienced by the respective traffic flows. Further, it is shown that the performance can be improved with specific forwarding schemes used by the forwarding algorithm. It is also investigated how a web cache can be used as a fallback technology. For this a required web cache hit rate is found, which should be high enough to offload the network with content served from the cache. Overall, the thesis aims at proposing an efficient traffic forwarding technique, and at giving insight into an alternative if this technique fails. / Flygplan har olika sätt att ansluta till marken, inklusive satellit-mark-kommunikation (SA2GC) och direkt luft till markkommunikation (DA2GC). Varje anslutning/länk erbjuder en annan varierande mängd överföringskapacitet under flygtid. Den trafik som genereras i flygplanet måste vidarebefordras/skickas till marken över de tillgängliga länkarna. Det är emellertid inte klart hur trafiken ska vidarebefordras så att trafiksäkerhetskvaliteten (QoS) uppfylls. Avhandlingen handlar om denna fråga och implementerar en algoritm som hanterar vidarebefordringsbeslutet med tre olika vidarebefordringssystem. De betraktar trafikparametrar vid beräkning av ett värde som tilldelas varje trafikflöde, över en kombination av prioritet, fördröjningskrav och antalet gånger ett trafikflöde tappas. Vidarebefordringsalgoritmen är beroende av föreslagna bredbandsförbindelser (IFBC) i nätverk och A2G-länkmodeller, som syftar till att approximera nätverksmiljön för framtida IFBC-nätverk. Det visas att QoS-krav på trafikflöden när det gäller paketförlust och fördröjning inte kan tillgodoses med kapacitet som erbjuds av nuvarande DA2GC- och SA2GC-teknik. För ett framtida scenario, med högre antagna länkkapacitet, uppfylls QoS-kraven i högre utsträckning. Detta visas med lägre paketförlust och fördröjning som upplevs av respektive trafikflöden. Vidare är det visat att prestanda kan förbättras med specifika vidarekopplingsscheman som används av vidarebefordringsalgoritmen. Det undersöks också hur en webbcache kan användas som en återgångsteknik. För detta hittas en obligatorisk webbcache-träfffrekvens, som bör vara tillräckligt hög för att ladda upp nätverket med innehåll som serveras från cacheminnet. Sammanfattningsvis syftar uppsatsen till att föreslå en effektiv trafiköverföringsteknik och att ge insikt om ett alternativ om denna teknik misslyckas.