Det finns bristande kunskap om elevers uppfattning kring osmos och diffusion inom gymnasieskolan i Sverige men där flera studier från andra länder rapporterar om bristande kunskap och missuppfattningar kring ämnesområdet. Syftet med studien är att bidra med kännedom till verksamma lärare genom att ta reda på elevers kunskap och säkerhet kring osmos och diffusion inom gymnasieskolan i Sverige. Två frågeställningar formulerades för att identifiera ämnesområden där elever har missuppfattningar respektive korrekta vetenskapliga uppfattningar. Frågeställningarna undersöktes via en enkät utformad efter ’Diffusion and Osmosis Diagnostic Test’ (DODT) där ämneskunskaper testas, i kombination med ’Certainty of Response Index’ (CRI), där eleven skattar säkerheten i angivet svar. En kombination av DODT och CRI möjliggjorde identifiering av missuppfattningar och önskvärd kunskap kring ämnesområden. Resultatet visade att elever inom gymnasieskolan i Sverige har missuppfattningar kring materians slumpmässiga och partikulära natur, diffusionsprocessen samt koncentration och tonicitet. Önskvärd kunskap identifierades kring frågor som berör osmosprocessen, rörelseenergi hos materia, membran och en fråga om koncentration och tonicitet.

Kunskaper om bråktal, decimaltal och algebra är inte bara viktigt på matematiklektionerna, utan också i vardagen och inom olika yrken. Det finns studier som visat att bråk- och decimaltalskunskaper kan förutsäga algebrakunskaper. I denna studie utfördes ett matematiktest med gymnasieelever och där undersöktes lösningsfrekvenser och vanliga missförstånd på olika kategorier av uppgifter inom dessa områden. En korrelationsanalys visade att de kategorier som hade starkast korrelation med algebrakunskaper var bråktalsrelationer, samt bråk-och decimaltalsaritmetik. För att förbättra gymnasieelevers algebrakunskaper är ett förslag att försöka motverka elevers missuppfattningar kring algoritmer i bråktalsaritmetik. Ett annat förslag är att lägga mer fokus på bråktalsrelationskunskaper som ekvivalens, hur operatorer fungerar tillsammans med bråktal, samt vad som händer med ett bråktal när värdet på täljare eller nämnare förändras.

Idag är cirka en miljard människor på flykt i världen och cirka 250 miljoner av dessa människor är internationella migranter med syfte att bosätta sig i ett annat land. Sedan flera hundra år har människor invandrat till Sverige vilket har gjort Sverige till ett mångkulturellt land där stora delar av befolkningen helt eller delvis talar ett annat språk. Detta ställer högre krav på sjukvården för att kunna ge varje patient en god, säker och individanpassad vård trots språkbarriärer. Ökade antal akuta besök samt längre vårdtider är två exempel till följd av språkbarriärer i vården som i sin tur bidrar till oönskade konsekvenser, exempelvis ökade vårdkostnader. Syftet var att undersöka hur patienten erfar att vårdandet påverkas när vårdpersonal och patienter inte talar samma språk. Studien är en litteraturstudie där 10 tidigare publicerade vetenskapliga artiklar har granskats. Studien resulterade i sex kategorier: hotad patientsäkerhet skapar otrygghet, missförstånd leder till frustration, att inte känna sig delaktig i sin vård, tolk kan sätta det vårdande mötet på prov, enkelt och tryggt när en familjemedlem tolkar, ovisshet om rätt information når fram. Språkbarriärer i vården kan leda till att patienter får en sämre omvårdnad vilket kan äventyra deras hälsa. Detta kan generera i stora förödelser såsom allvarliga skador eller i värsta fall döden. Kommunikationen har en central roll och är betydelsefull i mötet mellan vårdpersonal och patient. En god kommunikation kan leda till en större förståelse och respekt samt en ökad delaktighet hos båda parter.

Denna undersökning kartlägger hur spelare psykologiskt upplever slumpen i ett enkelt tärningsspel, samt hur spelupplevelsen förändras då slumpfördelningen har anpassats efter spelarnas förväntningar eller avviker från dem. Undersökningen grundar sig i forskning om bland annat matematik, psykologi och spelbeteende i hasardspel. I det här projektet överför jag denna teori på spel i underhållningssyfte. Undersökningen visar att spelare generellt upplever att de i vissa situationer har större sannolikhet att lyckas än de egentligen har. Undersökningen visar även att spelare upplever frustration då deras förväntningar på slumpfördelningen avviker avsevärt mot den faktiska slumpfördelningen. Undersökningen visar däremot inte på någon frustration hos spelaren om den endast utsätts för mindre avvikelser under en begränsad tids exponering. Vidare framtida forskning skulle kunna innefatta att utvidga studiens storlek samt att även undersöka vilken effekt mindre avvikelser har om spelare utsätts för dem under en längre tid.

Jag har i denna studie av Samuel Becketts (1906-1989) två dramer I väntan på Godot (En Attendant Godot) (1952) och Slutspel (Fin de Partie) (1957) studerat dialogen och monologen i de båda dramerna och diskuterat kring vilka slutsatser man därav kan dra om språk och berättande. Fokus har legat på hur dialogen tar sig ut, vilka faktorer den är under stor påverkan av och dess relation till monologens fundamentala roll i Becketts dramer. Analysen har jag delat upp i två delar vilka för sig behandlar var sitt drama i kronologisk ordning. Först I Väntan på Godot och därefter Slutspel. De båda delarna är sedan i sin tur uppdelade i två delar varav den första diskuterar dialogen och den andra monologen. Första delen av analysen av I väntan på Godot har kallats ”Missförstånd och minne” och där har jag reflekterat kring, som titeln avslöjar, missförståndets roll – hur det tar sig ut och varför – samt dialogens påverkan av karaktärernas bristande minne. I delen som följer har jag fokuserat på berättandet i dramat med utgångspunkt i bland annat Pozzos spel och Luckys förbryllande tal. I första delen av analysen av Slutspel, ”Spelet”, har jag studerat dialogen i relation till det spel vilket karaktärerna i dramat utsätter varandra för. Vidare tar jag upp vanan under samma rubrik och hur den påverkat dialogen. I sista delen, ”Hamms berättande”, har jag undersökt Hamms berättelse, vilket även kommer nämnas under rubriken innan, och monologens roll även i detta drama. För att kunna förankra analysen i de båda dramernas handling, vilka i sig stått fokus för en mängd forskning, har jag valt att använda mig av verk vilka presenterar generella och översiktliga tolkningar av Becketts författarskap, t.ex. Charles R. Lyons Samuel Beckett (1983), Richard N. Coes Beckett (1968) samt portalverket till den absurda teatern, Martin Esslins The Theatre of the Absurd (1961). Jag kommer också bland annat använda mig av två samlingar vetenskapliga essäer om Beckett, Samuel Beckett now (1970) och Samuel Beckett: A Collection of Critical Essays (1964) samt en mer språkinriktad studie om Beckett, Six dramatists in search of a language (1975) av Andrew K. Kennedy. Som stöd till analysen kommer även andra skönlitterära verk av Samuel Beckett användas som kan belysa den tematik om språk och berättande vilket kommer diskuteras i denna analys. Analysen kommer vara en närläsning och allt skönlitterärt material kommer vara i svensk översättning.

(Föremål för förändring) Ett specifikt objektfenomen har stått i centrum för mitt undersökande. Detta fenomen uppkommer när ett objekt kopieras, och under kopieringsprocessen misstolkas, då originalets funktion är okänd för kopieraren.  På grund av misstolkningen tenderar kopian att förlora originalets funktion, vilken då ofta skiftar till att endast uttrycka identitet och status. Då denna identitets-status-funktion även är högst applicerbar på smycken, blir fenomenet en modell som tillåter mig att omvandla nutida praktiskt funktionella objekt till framtida smycken.   Inför omvandlingen av de funktionella objekten identifierar jag de beståndsdelar som jag tror är mest vitala för igenkänningen av originalen. Jag vrider, vänder och förskjuter sedan dessa detaljer genom en hypotetisk framtida kedja av missförstånd.  Smyckena behåller genom denna metod subtila essenser av originalen.  Jag använder mig av material som representerar de olika världar som de framtida objekten stammar från. Jag vill få betraktaren att leva sig in i kopieringsresorna som verken färdats genom och föreställa sig de uttryck som verken plockat upp och gjort till sina på vägen.

Denna uppsats intresserar sig för begreppsförståelsen av krafter och tröghetslagen i gymnasiets fysik och granskar elevers uppfattning ur ett epistemologiskt perspektiv. Syftet är att belysa och klargöra vanliga missförstånd bland eleverna gällande tröghetsbegreppet i mekanik. Intervjuer av undervisande lärare genomförs och elever testas genom ett test med skriftliga konceptuella uppgifter. Synvinkeln som intervjuerna och elevlösningarna granskas genom är pragmatism med inspiration och begrepp från praktisk epistemologisk analys. De testade eleverna kommer från alla gymnasiets tre årskurser, och begreppsutveklingen över tid studeras genom att jämföra dessa årskurser. Ur detta studeras vad som utvecklas samt vilka missförstånd som kvarstår. Lärarnas praktik när det kommer till att arbeta motverkande mot missförstånden tas upp och granskas. Studien finner att trots förbättring kvarstår relativit seriösa missförstånd även efter en genomgången gymnasieutbildning på ett naturvetenskapsprogram. Dessa gäller särskilt begreppen som utgör grunden i Newtons fysik.

Spoken dialogue systems are application interfaces that enable humans to interact with computers using spoken natural language. A major challenge for these systems is dealing with the ubiquity of variability—in user behavior, in the performance of the various speech and language processing sub-components, and in the dynamics of the task domain. However, as the predominant methodology for dialogue system development is to handcraft the sub-components, these systems typically lack robustness in user interactions. Data-driven methods, on the other hand, have been shown to offer robustness to variability in various domains of computer science and are increasingly being used in dialogue systems research.     This thesis makes four novel contributions to the data-driven methods for spoken dialogue system development. First, a method for interpreting the meaning contained in spoken utterances is presented. Second, an approach for determining when in a user’s speech it is appropriate for the system to give a response is presented. Third, an approach for error detection and analysis in dialogue system interactions is reported. Finally, an implicitly supervised learning approach for knowledge acquisition through the interactive setting of spoken dialogue is presented.      The general approach taken in this thesis is to model dialogue system tasks as a classification problem and investigate features (e.g., lexical, syntactic, semantic, prosodic, and contextual) to train various classifiers on interaction data. The central hypothesis of this thesis is that the models for the aforementioned dialogue system tasks trained using the features proposed here perform better than their corresponding baseline models. The empirical validity of this claim has been assessed through both quantitative and qualitative evaluations, using both objective and subjective measures. / Den här avhandlingen utforskar datadrivna metoder för utveckling av talande dialogsystem. Motivet bakom sådana metoder är att dialogsystem måste kunna hantera en stor variation, i såväl användarnas beteende, som i prestandan hos olika tal- och språkteknologiska delkomponenter. Traditionella tillvägagångssätt, som baseras på handskrivna komponenter i dialogsystem, har ofta svårt att uppvisa robusthet i hanteringen av sådan variation. Datadrivna metoder har visat sig vara robusta mot variation i olika problem inom datavetenskap och artificiell intelligens, och har på senare tid blivit populära även inom forskning kring talande dialogsystem. Den här avhandlingen presenterar fyra nya bidrag till datadrivna metoder för utveckling av talande dialogsystem. Det första bidraget är en datadriven metod för semantisk tolkning av talspråk. Den föreslagna metoden har två viktiga egenskaper: robust hantering av ”ogrammatisk” indata (på grund av talets spontana natur samt fel i taligenkänning), samt bevarande av strukturella relationer mellan koncept i den semantiska representationen. Tidigare metoder för semantisk tolkning av talspråk har typiskt sett endast hanterat den ena av dessa två utmaningar. Det andra bidraget i avhandlingen är en datadriven metod för turtagning i dialogsystem. Den föreslagna modellen utnyttjar prosodi, syntax, semantik samt dialogkontext för att avgöra när i användarens tal som det är lämpligt för systemet att ge respons. Det tredje bidraget är en data-driven metod för detektering av fel och missförstånd i dialogsystem. Där tidigare arbeten har fokuserat på detektering av fel on-line och endast testats i enskilda domäner, presenterats här modeller för analys av fel såväl off-line som on-line, och som tränats samt utvärderats på tre skilda dialogsystemkorpusar. Slutligen presenteras en metod för hur dialogsystem ska kunna tillägna sig ny kunskap genom interaktion med användaren. Metoden är utvärderad i ett scenario där systemet ska bygga upp en kunskapsbas i en geografisk domän genom så kallad "crowdsourcing". Systemet börjar med minimal kunskap och använder den talade dialogen för att både samla ny information och verifiera den kunskap som inhämtats. Den generella ansatsen i den här avhandlingen är att modellera olika uppgifter för dialogsystem som  klassificeringsproblem, och undersöka särdrag i diskursens kontext som kan användas för att träna klassificerare. Under arbetets gång har olika slags lexikala, syntaktiska, prosodiska samt kontextuella särdrag undersökts. En allmän diskussion om dessa särdrags bidrag till modellering av ovannämnda uppgifter utgör ett av avhandlingens huvudsakliga bidrag. En annan central del i avhandlingen är att träna modeller som kan användas direkt i dialogsystem, varför endast automatiskt extraherbara särdrag (som inte kräver manuell uppmärkning) används för att träna modellerna. Vidare utvärderas modellernas prestanda på såväl taligenkänningsresultat som transkriptioner för att undersöka hur robusta de föreslagna metoderna är. Den centrala hypotesen i denna avhandling är att modeller som tränas med de föreslagna kontextuella särdragen presterar bättre än en referensmodell. Giltigheten hos denna hypotes har bedömts med såväl kvalitativa som kvantitativa utvärderingar, som nyttjar både objektiva och subjektiva mått. / <p>QC 20160225</p>

Idag är det mycket vanligt att företag och organisationer använder sig av affärssystem för att kunna underlätta och stödja sina affärsprocesser. Affärssystemet fungerar som ett slags kärna i företaget eller organisationen, och det huvudsakliga syftet är att stödja alla huvudfunktioner och integrera flödet av data. Det händer än idag att IT-projekt misslyckas i hög grad, och de största orsakerna till det anses vara bland annat att företaget får prioriterade förändringar, dålig kommunikation, och inkorrekt kravinsamling. Orsaker som leder till en inkorrekt kravinsamling kan vara bland annat att det uppstår missförstånd och tvetydigheter i kraven. Missförstånd och tvetydigheter kan uppstå genom bland annat en sämre förmåga att kommunicera hos de involverade parterna, att båda parter inte har en samsyn i språket eller de begrepp som används, eller att rätt kompetens eller rätt personer inte finns tillgängliga i projektet. Uppsatsens syfte är att identifiera och beskriva framgångsfaktorer för att minska risken för missförstånd och tvetydigheter i kravinsamlingsprocessen, ur ett kund–systemleverantörsperspektiv. Kravinsamlingsprocessen syftar på den kravinsamlingsprocess som genomförs i systemutvecklingsprojekt. Den metod som har använts i denna uppsats är fallstudiemetoden. Två fall, i form av kund-projekt, har studerats hos fallföretaget och skarpa intervjuer med semi-strukturerade intervjuguider som underlag har genomförts. Intervjuerna gjordes med två systemleverantörsföretag och ett kundföretag till respektive systemleverantörsföretag. De viktigaste slutsatserna från uppsatsstudien för att kunna minska risken för missförstånd är att kommunikationen är A och O, det behövs en samsyn i språk och begrepp, det är viktigt med kompetensbredd och tillgång till rätt kompetens, samt att kunna avsätta tid. Kommunikationen är helt avgörande när det handlar om att kunna minska risken för missförstånd och tvetydigheter. Båda parter i ett kund- och systemleverantörssamarbete behöver ha förmågan att kunna kommunicera, och även göra det på ett sätt som passar båda parter. Förutom att kunna kommunicera är det också viktigt att båda parter har en samsyn i språk och begrepp. Ett begrepp hos kunden kan betyda något helt annat för systemleverantören, och begrepp kan också ha flera olika betydelser, vilket är viktigt att reda ut tidigt i kravinsamlingsprocessen. Eftersom kunden besitter mer verksamhetsmässig kompetens och systemleverantören mer teknisk kompetens finns det också en stor risk att de talar olika språk, eftersom systemleverantören tenderar att använda mer tekniska begrepp och kunden använder dennes verksamhetsbegrepp. Även kompetensbredd och tillgång till rätt kompetens är viktigt, därför att ett system ofta påverkar i stort sätt hela verksamheten, men det är inte alltid personer från verksamhetens alla delar som deltar i projektet. Därmed är det viktigt att kunna ha tillgång till personer från de olika delarna, för att till exempel ta reda på arbetssätt. Det är också viktigt, för båda parter, att kunna avsätta tid. Det är viktigt att hålla kravspecifikationen uppdaterad med de aktuella kraven, för att inte riskera att utvecklingen tar en annan väg än mot den gemensamma målbilden.

The purpose of our essay is to examine how the threshold terms, regarding Swedish capacity, are used within Swedish security policy and whether the use of these terms differs within and between the Swedish Armed Forces and the Swedish Government and the parliament. We use a qualitative content analysis method and create an analysis instrument based on research from the Swedish Defence Research Agency. With this instrument we analyse strategic documents in Swedish security policy. The result highlights three main conclusions. The first conclusion is that there are many similarities in how the terms are used in Swedish security policy, but we have also found that there are both differences and confusion. We have also been able to demonstrate that the threshold terms are used as part of motivating and arguing for increasing various resources and assets to the Armed Forces. The second conclusion is that there are two distinct areas where there is uncertainty and a risk of misunderstanding regarding the use of the threshold terms. The first area is that within the Armed Forces there is an inconsistency and ambiguity as to what the actual threshold terms mean in different contexts. The other area that has shown uncertainties is the ability to specify the strength / size of the threshold term, which has occurred in the analysis units from both the political documents and the Armed Forces. As a part of this, our third conclusion is that the threshold terms are used in a way that creates a risk of misunderstanding. We can also conclude that this risk is higher in the Armed Forces compared to the political side.