Idag är det mycket vanligt att företag och organisationer använder sig av affärssystem för att kunna underlätta och stödja sina affärsprocesser. Affärssystemet fungerar som ett slags kärna i företaget eller organisationen, och det huvudsakliga syftet är att stödja alla huvudfunktioner och integrera flödet av data. Det händer än idag att IT-projekt misslyckas i hög grad, och de största orsakerna till det anses vara bland annat att företaget får prioriterade förändringar, dålig kommunikation, och inkorrekt kravinsamling. Orsaker som leder till en inkorrekt kravinsamling kan vara bland annat att det uppstår missförstånd och tvetydigheter i kraven. Missförstånd och tvetydigheter kan uppstå genom bland annat en sämre förmåga att kommunicera hos de involverade parterna, att båda parter inte har en samsyn i språket eller de begrepp som används, eller att rätt kompetens eller rätt personer inte finns tillgängliga i projektet. Uppsatsens syfte är att identifiera och beskriva framgångsfaktorer för att minska risken för missförstånd och tvetydigheter i kravinsamlingsprocessen, ur ett kund–systemleverantörsperspektiv. Kravinsamlingsprocessen syftar på den kravinsamlingsprocess som genomförs i systemutvecklingsprojekt. Den metod som har använts i denna uppsats är fallstudiemetoden. Två fall, i form av kund-projekt, har studerats hos fallföretaget och skarpa intervjuer med semi-strukturerade intervjuguider som underlag har genomförts. Intervjuerna gjordes med två systemleverantörsföretag och ett kundföretag till respektive systemleverantörsföretag. De viktigaste slutsatserna från uppsatsstudien för att kunna minska risken för missförstånd är att kommunikationen är A och O, det behövs en samsyn i språk och begrepp, det är viktigt med kompetensbredd och tillgång till rätt kompetens, samt att kunna avsätta tid. Kommunikationen är helt avgörande när det handlar om att kunna minska risken för missförstånd och tvetydigheter. Båda parter i ett kund- och systemleverantörssamarbete behöver ha förmågan att kunna kommunicera, och även göra det på ett sätt som passar båda parter. Förutom att kunna kommunicera är det också viktigt att båda parter har en samsyn i språk och begrepp. Ett begrepp hos kunden kan betyda något helt annat för systemleverantören, och begrepp kan också ha flera olika betydelser, vilket är viktigt att reda ut tidigt i kravinsamlingsprocessen. Eftersom kunden besitter mer verksamhetsmässig kompetens och systemleverantören mer teknisk kompetens finns det också en stor risk att de talar olika språk, eftersom systemleverantören tenderar att använda mer tekniska begrepp och kunden använder dennes verksamhetsbegrepp. Även kompetensbredd och tillgång till rätt kompetens är viktigt, därför att ett system ofta påverkar i stort sätt hela verksamheten, men det är inte alltid personer från verksamhetens alla delar som deltar i projektet. Därmed är det viktigt att kunna ha tillgång till personer från de olika delarna, för att till exempel ta reda på arbetssätt. Det är också viktigt, för båda parter, att kunna avsätta tid. Det är viktigt att hålla kravspecifikationen uppdaterad med de aktuella kraven, för att inte riskera att utvecklingen tar en annan väg än mot den gemensamma målbilden.

I takt med att samhället digitaliseras ökar dramatiskt efterfrågan på systemutvecklingsprojekt samtidigt som hanteringen av kundernas krav och behov är mycket utmanande. Tvetydigheter under kravinsamlingsprocessen är ett aktuellt problem som inte sällan bidrar till en lägre framgångsgrad när det gäller systemutvecklingsprojekt. Tvetydigheter innebär att kraven har flera tolkningar och dessa följer med till systemutvecklingsprocessen, vilket medför att tvetydigheterna kan översättas till felaktigheter inom funktioner och användargränssnitt om de inte upptäcks och åtgärdas i ett tidigt skede. Således behöver kraven specificeras med en högre grad av noggrannhet för att undvika alla former av tvetydigheter, vilket medför en högre matchningsgrad mellan behov och slutprodukt, minskad grad av förvirring under systemutvecklingen och en gemensam projektmålsförståelse.   Syftet med denna kandidatuppsatsstudie i informatik är att identifiera, beskriva och förklara de kritiska framgångsfaktorerna, och att designa en processkarta, för att minska graden av tvetydigheter i en mellanprojektsrelation mellan kundens projektgrupp och systemleverantörens projektgrupp under kravinsamlingsprocessen. Under genomförandet av denna studie har en entreprenöriellt inriktad fallstudie tillämpats. SPIN-intervjuer genomfördes med två rollinnehavare i kundens projektgrupp och en rollinnehavare i systemleverantörens projektgrupp som representerar mellanprojektrelationen, vars resultat i sin tur gav fokus för den genomförda litteraturstudien. En litteraturbaserad analysmodell och litteraturbaserade processkartor har designats. Analysmodellen utgjorde grunden för den semistrukturerade intervjuguide som utformades. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre rollinnehavare i systemleverantörens projektgrupp. Processkartorna har genomgått ”tänka högt-användningstester” med rollinnehavare i både kundens och systemleverantörens projektgrupp och har vidareutvecklats i flera iterationer.  Utifrån studien kan fyra slutsatser dras. Den första slutsatsen är att en av kravinsamlingsprocessens viktigaste framgångsfaktorer är att kommunicera genom visuella artefakter. Att modellera kraven i prototyper främjar en ökad förståelse och motverkar dolda krav.  Den andra slutsatsen är att en viktig framgångsfaktor är att använda enhetliga mallar när kraven ska dokumenteras, vilket bidrar till en ökad grad av kontrollerat naturligt språk, som i sin tur minimerar möjligheterna för olika tolkningar. Detta bidrar till en högre grad av kvalitet hos kraven. Den tredje slutsatsen är att en viktig framgångsfaktor är en tydligare ansvarsfördelning i en mellanprojektrelation under kravinsamlingsprocessen. Det bidrar till en mer ändamålsenlig kravinsamlingsprocessen avseende den ledarroll som styr visionen och systemutvecklingsprojektet i rätt riktning, vilket minskar graden av förvirring under systemutvecklingsprojekt.  Den fjärde slutsatsen är att en viktig framgångsfaktor är att formulera en begreppsmodell i ett tidigt skede under kravinsamlingsprocessen för att erhålla ett gemensamt språkbruk, vilket i sin tur leder till en minskad grad av tvetydigheter.