Denna uppsats berör den populära podcasten Serial och den kritik som har riktats mot serien av flertalet journalister både i Sverige och utomlands. Uppsatsen ställer sig frågan vad det är med Serials berättargrepp som har utlöst denna upprördhet inom delar av journalistkåren, bland annat gällande reportern Sarah Koenigs framträdande roll i serien, och undersöker hur serien förhåller sig till den traditionella nyhetsjournalistikens grundprinciper. Uppsatsen drar även paralleller till den litterära journalistiken eftersom delar av kritiken mot Serial påminner om den kritik som riktades mot genren då den slog igenom på 60-talet. Studien av Serial, som bygger på en narrativ analys av materialet, har fokuserats kring hur reportern Sarah Koenigs berättande är utformat. Detta eftersom syftet med uppsatsen är att identifiera huruvida det finns belägg för kritiken som serien tagit emot, och som främst är riktad mot Sarah Koenigs berättargrepp. Utifrån de fynd som görs i analysen dras slutsatsen att det går att identifiera problematiska inslag i serien, framförallt gällande bristen på motiv, men att Serial inte nödvändigtvis behöver dömas ut som ett journalistiskt misslyckande. Istället argumenterar uppsatsen för att Serial snarare bör betraktas som en stapplande stilbildare inom det ännu unga och oreglerade podcast-formatet.