Diplomarbeit. / Bibliogr. p. 183-192.

Ernesto Che Guevara förknippas med mystik, frihet och politik. Ernesto Che Guevara (i fortsättningen kallad endast Guevara) är idag för många ett prydligt ansikte som associeras med rock’n’roll och frispråkighet. Historiskt är han en kommunistisk gerillaledare som inte lät något eller någon komma i hans väg. Den populärkulturella bilden av honom ser något annorlunda ut från den historiska. Hur har människor använt sig utav historia och till vilket syfte? Studien undersöker vilka bilder av Guevara som framställs i olika populärkulturella arenor och till vilket syfte.   Studiens titeln, ¡Hasta Siempre Comandante!, är titel till en låt skriven av den kubanska kompositören Carlos Puebla. Låttexten är en av de mest kända som handlar om Guevara och har kommit att ha stor betydelse för hans anhängare. Låten diskuteras vidare under studiens resultatdel.

Cette thèse de doctorat a pour but d’étudier l’image d’Ernesto Che Guevara construite par le Neuvième art révélant ainsi les perceptions des auteurs, mais aussi celle de leur société. Notre corpus principal se compose de neuf œuvres provenant de divers horizons, Vida del Che de H. G. Oesterheld, A. et E. Breccia (1968) ; la trilogie de P. Muriana : CHE – Génesis, CHE – Cenit (1977) et CHE – Ocaso (1978) ; ABChé de Rius (1978) ; Libertad ! Che Guevara (2006) de M., J. F. Charles et Wozniak ; CHE de K. Yong-Hwe (2006) ; LE CHE – Une icône révolutionnaire de S. Rodriguez (2008) et EL CHE – La victoire ou la mort de G. Ramella et S. Cattaneo (2012). Notre travail d’analyse se divise en trois parties et postule que les bandes dessinées contribuent à l’élaboration d’un imaginaire guévariste en partageant plusieurs similitudes narratives et visuelles. Une première partie est consacrée à la présentation du corpus large et du sous-corpus afin de saisir les spécificités de chaque bande dessinée. Nous nous attachons ensuite à l’étude de la première phase ascendante du schéma actantiel héroïque de la naissance du guérillero à l’épiphanie héroïque. Enfin, notre dernière partie revient sur la phase descendante du schéma actantiel depuis la rupture jusqu’au devenir post mortem d’Ernesto Che Guevara. Les spécificités de chaque album apparaissent dans l’analyse du langage bédéïque qui modernise, de par son hybridité iconique et linguistique, la représentation d’Ernesto Che Guevara. Le Neuvième art s’inscrit ainsi dans la tradition de l’écriture de la vie du héros héritée de l’Antiquité et de la chrétienté, mais il interroge également l’écriture de l’Histoire. / This dissertation considers the representation of Ernesto Che Guevara as constructed by the Ninth Art, thus revealing the perceptions of the authors and the perception of their respective societies. Our main corpus is composed of nine works originating from diverse backgrounds, Vida del Che by H. G. Oesterheld, A. and E. Breccia (1968); P. Muriana’s trilogy : CHE – Génesis, CHE – Cenit (1977) and CHE – Ocaso (1978) ; ABChé by Rius (1978) ; Libertad ! Che Guevara (2006) by M., J. F. Charles and Wozniak ; CHE by K. Yong-Hwe (2006) ; LE CHE – Une icône révolutionnaire by S. Rodriguez (2008) and EL CHE – La victoire ou la mort by G. Ramella and S. Cattaneo (2012). Our analysis is divided into three parts and postulates that graphic novels contribute to the elaboration of a Guevarist imaginary by sharing several narrative and visual similarities. A first part is dedicated to the presentation of the large corpus and the secondary corpus in order to grasp the specificities of each graphic novel. Then we address the first phase of the upward heroic actantial model from the birth of the guerrillero to the heroic epiphany. To finish with, our last part tackles the downward phase of the actantial model from the break up to the post mortem process of becoming of Ernesto Che Guevara. Each album’s specificities appear in an analysis of the specific language at stake in the graphic novel, a language which, through its iconic and linguistic hybridity, modernizes the representation of Ernesto Che Guevara. Therefore, the Ninth Art is in line with the tradition of the writing of heroic lives, inherited from Antiquity and Christianity; the Ninth Art also delves into the writing of History.

<p>Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år.</p><p>I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer.</p><p>Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka?</p><p>Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?</p>

Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år. I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer. Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka? Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?

In the 1940s, Sweden adopted a policy known as Det fria kriget (approximately translated to The Free War) which was a conceptualization of a war in which its homeland had suffered a major invasion by a malignant and far stronger opponent. Det fria kriget remains, to this day, mostly a set of instructions outlining how the military were to reorganize itself, at that point, to uphold the nations military resilience. This paper compares, contrasts, and discusses established conceptualizations of guerrilla warfare along the traditions of Sun Tzu, Lenin, Mao, and Che Guevara and concludes that Det fria kriget is in fact a conceptualization of Swedish guerrilla warfare. This paper calls to action a deeper understanding of the tradition and how it might have changed up until today, if it is to serve the nation’s interests come tomorrow as well.

Thèse numérisée par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.