Den här uppsatsen undersöker filmstjärnan Leonardo DiCaprios retoriska funktion såsom den manifesteras i klimatdiskursen. Undersökningen genomförs med speciellt avstamp i två av hans filmer vilka i uppsatsen anses särskilt relevanta med tanke på deras produktionsmässiga samtidighet med DiCaprios år som FN:s fredsbudbärare varunder han valde att uppmärksamma klimatfrågan: The revenant (2015) och Before the flood (2016). Filmerna betraktas i uppsatsen som diskurser, likaledes semiotiska texter. Denna undersökning utförs med stöd i ett antal analysverktyg och teoretiska utgångspunkter. Forskningsfälten klimatkommunikation och celebritetsstudier är viktiga utgångspunkter, medan melodrambegreppet och Lloyd F. Bitzers ”retoriska situation” är de viktigaste analysverktygen. Även västerngenren och tillhörande mytbildning bereds stor plats, inte minst på grund av att en av filmerna, The revenant, är en västernfilm. Melodrambegreppet, vars retoriska funktion betonas, sammankopplas med både klimatdiskursen och västerngenren samt George Lakoffs klimatkommunikatoriska tes som kortfattat och förenklat går ut på att känsloargument är det bästa sättet att informera om den globala uppvärmningen. Vidare diskuteras DiCaprios personas förhållande till dessa diskurser och begrepp. Uppsatsens analyser visar att melodrambegreppet är centralt för både klimatdiskursen och de analyserade filmerna. Och att DiCaprios funktion i klimatdiskursen vidare samspelar med dessa aspekter. Samtidigt upprättas frågetecken kring huruvida detta nödvändigtvis innebär att de retoriska diskurserna (filmerna), och likaledes DiCaprio, besvarar sina situationer. Snarare antyder analysresultaten paradoxalt nog att den melodramatiska klimatdiskursen, såsom den kommuniceras via filmerna, trumfas av andra, mer melodramatiska diskurser. / This paper examines film star Leonardo DiCaprio’s rhetorical function as it is manifested within the climate discourse. The analysis is effected with especial focus on two of his films which by this paper are considered particularly relevant considering their productional concurrence with DiCaprio’s year as the UN’s Messenger of peace during which he chose to direct attention toward the climate issue: The revenant (2015) and Before the flood (2016). Both movies are herein considered discourses, likewise semiotic texts. This analysis is effected with the help of several analytical tools and theoretical perspectives. The research fields of climate communication and celebrity studies are important theoretical views for the study, while the narrative concept of “melodrama” and Lloyd F. Bitzer’s “rhetorical situation” are the most important analytical tools. Also, the western genre and its adherent formation of myths are payed a lot of attention, not least because one of the analyzed movies, The revenant, is a western. Melodramas, whose rhetorical function is emphasized, is connected to both the climate discourse and the western genre as well as George Lakoff’s thesis of climate communication which shortly and simply boils down to the view that appealing to feelings rather than reason is the most effective way to inform people about global warming. Furthermore, DiCaprio’s persona is discussed in relation to these discourses and concepts. The analyses of the paper show that the concept of melodrama is central both for the climate discourse and the analyzed movies. And furthermore, that DiCaprio’s function within the climate discourse play into these mentioned aspects as well. Doubts are however raised as to whether this necessarily means that the rhetorical discourses (i.e. the movies), and likewise DiCaprio, succeed in answering their respective situations. The results of the analysis paradoxically suggest that the melodramatic climate discourse, as it is communicated by the two movies, is trumped by other, even more melodramatic discourses.