Följande uppsats undersöker huruvida en intensifiering av regionaliseringsprocessen ägt rumtill följd av Lissabonfördraget. Undersökningen fokuserar på Västra Götalandsregionen somär en av de svenska regioner som erhållit inkrementellt utvidgade befogenheter under senaretid, däribland ansvaret för regional utveckling. Regionaliseringen avgränsas till två teoretiskaaspekter från nyregionalismen. Demokratiseringen av den regionala nivån, samt behovet förregionen i en miljö präglad av Multilevelgovernance att agera mot den supranationella nivånför att driva utvecklingspolitik. Undersökningen operationaliseras genom en kvantitativinnehållsanalys av protokoll från regionfullmäktiges sammanträden samt en kvalitativinnehållsanalys av två utvecklingsstrategier från regionen. Båda källor består av material frånen tidsperiod före respektive efter Lissabonfördraget.Uppsatsens slutsats redovisar hur en intensifiering av demokratiseringen sedanLissabonfördraget inte kan urskiljas i protokollen. Utvecklingsstrategierna indikerar motsatsvisatt regionen ökat sin prioritering av EU som arena för utvecklingspolitik efterLissabonfördraget. Därtill verkar regionen se policymiljön för utvecklingspolitik som prägladav Multilevelgovernance efter Lissabonfördraget.