Many small municipalities, in contrast to larger centers, struggle to offer natural social venues in their neighborhoods. As people choose larger cities for social gatherings, smaller city centers becoming depopulated and in turn they lose their necessary demand to sustain social meeting places. The purpose of this work is to see what small towns can do to make social spaces more attractive and vibrant and thereby encourage people to participated more in the public realm. This study will focus on Smedjebacken (Sweden) municipality's urban development and present proposals for measures that the municipality can take to become more socially sustainable from a planning perspective. The work is much based on Kevin Lynch and Jan Gehl's theories. Where Lynch's scientific strategies see the great perspective of how the city is built and Gehl's ideologies are at a more detailed level where the residents meetings in the city are the primary. A case study has been conducted to gather information about past and future strategies concerning Smedjebacken's city center, as well as documents, ideas and views of municipal official and knowledgeable persons through interviews. A Lynch-based observation analysis of central parts of the city was also used. The method is based on theories in Lynch’s The image of the city, Lynch argues that people see five critical elements in cities: paths, edges, districts, nodes and landmarks. This analysis was conducted during two days in Smedjebacken’s city center. The results show that Smedjebacken has several improvement points in order to increase the social sustainability in the city center. The city is divided into three major districts and has an incoherent character, which means that the few shops and social venues in the city are dispersed and do not benefit from one another as a result. In order to fuse the core of the city, recommendations based on Jan Gehl's theories are advanced. The key strategy recommended is to create social meetings that encourage residents to visit and participate in their community center. / Många mindre kommuner har idag svårt att bibehålla de naturliga sociala mötesplatserna i sina tätorter till följd av att större städer har mer att erbjuda. Att allt fler människor väljer större städer för olika sociala sammankomster leder ofta till att de mindre stadskärnorna blir folktomma och i sin tur försvinner den efterfrågan som behövs för att upprätthålla sociala mötesplatser. Syftet med det här arbetet är att se vad småkommuner kan göra för att uppmuntra sin befolkning att lämna hemmen och göra de sociala rummen mer attraktiva och levande. Arbetet kommer att ha fokus på Smedjebacken kommuns stadsutveckling och presentera förslag på åtgärder som kommunen kan vidta för att bli mer socialt hållbara ur ett planeringsperspektiv. Arbetet grundar sig mycket i Kevin Lynch och Jan Gehls teorier. Där Lynch vetenskapliga strategier ser det stora perspektivet av hur staden är uppbyggd och Gehls ideologier är på en mer detaljerad nivår där invånarnas möten inom staden är det primära. En fallstudie har genomförts för att samla in information om tidigare och framtida strategier för Smedjebackens stadskärna, även olika dokumentationer från kommunen har använts och insatta personer har intervjuats. En Lynchbaserad observationsmetod över de centrala områdena inom staden har tillämpats. Metoden grundar sig i Lynch teorier från boken The image of the city där Lynch hävdar att människor ser och upplever staden utifrån de fem kritiska elementen: stråk, gränser, distrikt, noder och landmärken. Analysen genomfördes under två dagar i centrala Smedjebacken. Resultatet visar att Smedjebacken har ett flertalet olika punkter som skulle kunna förbättras för att främja den sociala hållbarheten inom centrum. Staden är uppdelad i tre större distrikt och har en osammanhängande karaktär vilket leder till att de få affärerna och sociala mötesplatserna i staden är utspridda och inte gynnas av varandra till följd av det. För att knyta samman stadskärnan har stadsplaneraren Jan Gehls teorier applicerats där han menar att människor måste uppmuntras till sociala möten i staden för att vilja vistas där.