Diss. Univ. Oxford, 2006.

Zugl.: Freiburg (Breisgau), Univ., Diss., 2006

Den bild av Emil Kléen som övervägande presenteras i allehanda litteraturöversikter och artiklar är en ung legend, som inte blivit legendarisk av sin egen skaparkraft, utan mestadels på grund av att han figurerar i Strindbergs, Söderbergs och andra mer eller mindre kända sekelskiftesförfattares litterära verk. Bilden som förmedlas i dessa verk är den dekadente Baudelaire-efterliknaren (inspirerad även av Verlaine och Rimbaud), som dock inte själv lyckas med att skapa lyrik som skiljer sig från den rådande nittitalismen. Starkt metriskt bundna verser (t.ex. sonetter) med blommor och prålig landskapsanknytning är det som i forskningen mestadels nämns om Kléens egna skapelser. Detta trots att inte många av hans dikter är analyserade till innehållet i de artiklar som jag läst. Att de är strikt metriskt bundna stämmer dock. Lasse Söderberg nämner, utan att precisera sig nämnvärt, att innehållet i Kléens diktning, och ”de sidorna som vetter mot Baudelaire, Verlaine och dekadenterna” är det intressanta. Christina Sjöblad pekar på Baudelaireinspirerade exempel i Kléens poesi och Folke Isaksson sticker ut ur mängden med sina påståenden om de dekadenta och livsnihilistiska dragen i Kléens dikter, dock utan fördjupning. Det är här jag vill börja formulera en frågeställning. Går det att finna ”dekadenta” inslag i Kléens lyrik, och i så fall var, och hur? Dessutom måste självfallet begreppet ”dekadent” definieras, och anknytas till den tidens fin-de-siècle-mentalitet. Kléen var enligt samstämmiga källor privat en dekadent rumlare i Lund som tillsammans med Lidforss och Böök ägnade otaliga pubkvällar åt Absint och filosofi. En outgiven sonett (bifogas på blad 2) av Kléen är ett mycket bra tecken på att det borde finnas mer att finna i hans publicerade lyrik när det gäller den innehållsliga särart som möjligen skiljer honom från nittitalismen, trots den strikta formen som dikterna har. Dessutom har inga djupgående tematiska analyser av dikterna gjorts så vitt jag kunnat utröna. Detta är skissartat det jag vill problematisera i min uppsats.

Syftet med mitt utvecklingsarbete har varit att låta de elever som vanligtvis kämpar med sitt skrivande, få möjligheten att uttrycka sig i text på ett sätt som kan vara svårt för dem i vanlig prosaform. Syftet har också varit att låta eleverna själva få upptäcka vad lyrik är, samt att låta dem skriva sin egen lyrik. Mitt utvecklingsarbete har bestått av ett temaarbete med lyrik i en klass i år 6. Eleverna har själva fått vara med och bestämma temats innehåll och arbetssätt, vilket enbart har gynnat mitt arbete. Under temats gång har eleverna fått skriva, läsa och lyssna på lyrik av olika slag. Det egna arbetet som eleverna utfört, har bestått av både fritt och styrt skrivande, men en utgångspunkt för mig har varit att låta dem själva få bestämma innehållet i sin lyrik. Eleverna fick i slutet av temat välja ut en dikt var, som de skrivit under temats gång, och dessa sammanställdes sedan till en gemensam lyrikantologi. Temaarbetet bidrog även till att en del elever, som i vanliga fall hade svårt att skriva, visade helt andra sidor och skrev lyriska texter som var mycket bättre än de texter de dittills skrivit i prosaform. Slutsatsen av mitt temaarbete blev att lyrik är ett ämne som borde användas mer i skolan, eftersom det hjälper elever inom deras språkutveckling, samt tillåter dem att visa andra sidor av sin egen förmåga.

German-Jewish Nobel Prize laureate Nelly Sachs is remembered for her poetry written while in exile in Sweden. In this essay I have tried to examine how the exile situation shaped her poetry and what different kinds of stages the poetry went through. For example - how it went from being dark and painful when concerning the holocaust, into light and hopeful with reconciliation during the last years of her life. The exile turned out to be a catalyst to her poetry.

Diss.--Bonn Univ., 2001. / Notes bibliogr. Index.

Zugl.: Köln, Univ., Diss., 2008

Zugl.: Liège, Univ., Diss., 2006

Zugl.: Bonn, Univ., Diss., 2004

Zugl.: Marburg, Univ., Diss., 2005