Den undersökning jag har gjort handlar om sex olika föräldrars erfarenheter och förväntningar på vägledare och vägledning som en process i skolan. Föräldrarna har olika etniskt ursprung, kön, ålder och vistelsetid i Sverige, men det som binder samman dem är att de hyser ett stort engagemang i sina barns karriärplanering, vilket framkom i undersökningen. Det som mer kom fram i undersökningen var att föräldrarna kan ses som ”moderna” föräldrar och inte ”traditionella”. Utbildningsnivån och språkkunskaperna i svenska varierade stort mellan föräldrarna varför jag genomförde en del intervjuer på mitt modersmål serbiska. I föräldrarnas förväntningar märktes inte några större skillnader i uppfattningen om vägledare och/eller vägledningsprocessen. De har en samsyn vad gäller kommunikationen/interaktionen mellan sig och vägledning som stämmer väl överens med Watzlawicks kommunikationsteori och det är inte deras mångkulturalitet som gör att kommunikationen mellan föräldrar och vägledare inte existerar. Den beror på andra faktorer och ligger bland annat på styrande/kommunal nivå. Interaktionen mellan förälder och vägledare visade sig vara lika obefintlig såsom den beskrivs i andras undersökningar. Detta beroende på att föräldrar inte visste om att det fanns en vägledare på skolan, vad denne gör eller att föräldern t ex levde i tron att man som förälder inte fick besöka vägledaren som dessutom förknippades med problem. Majoriteten av föräldrarna har nog med problem, eller rättare sagt hinder, varför ytterligare ett ”problem” (kontakten med vägledare) är något man kanske undviker. Hos dessa mångkulturella föräldrar löper som en omedveten röd tråd en både låg och hög känsla av sammanhang (Antonovskys KASAM) tätt sammanflätad med en utebliven relation till inte bara vägledaren på sitt barns grundskola utan även till samhället i stort då det i den undersökta kommunen inte finns information om t ex gymnasievalet upptryckt på andra språk än svenska. Min forskning visade att hur stort engagemang man än har som en modern förälder i sitt barns karriärplanering oavsett etniskt ursprung så finns inte den övergripande metakunskapen om hur man ska kunna ta del av vad vägledning är för något. Det råder en total avsaknad av kommunikation, information, interaktion och relation på alla möjliga olika nivåer och den kommunala diskrepansen och stagnationen som beskrivs av Skolverket (2005) är väldigt närvarade även i min undersökning.