Uppsatsen är en litteraturvetenskaplig studie av makt och maskuliniteter i Madeline Millers roman Circe (2018). Syftet med uppsatsen är “att granska maktförhållanden mellan män och kvinnor, men också mellan individer av samma kön” samt “hur Miller skildrar Kirkes relation till olika män för att utreda hur patriarkala hierarkier upprätthålls, men också hur den traditionella strukturen utmanas av nya föreställningar om kön, genus och sexualitet”. Uppsatsen utgår från fem nyckelscener i romanen som på skilda sätt belyser Kirkes möten med, och relation till, olika slags män och maskuliniteter. Den teoretiska utgångspunkten är R.W Connells – och James W. Messerschmidts vidareutveckling av – begreppet “hegemonisk maskulinitet”, men analysen relateras också till tidigare forskning om Kirke-gestalten samt till forskning om den populära kärleksromanen. I uppsatsen framgår att Kirke är underordnad en patriarkal maktstruktur, men att hon – genom att efterlikna den överordnade maskulinitetens brutala metoder – är tillräckligt stark för att utmana det patriarkala systemet. Trots det väljer Kirke den privata lyckan med en man som respekterar henne framför att krossa patriarkatet. I helhet visar dock uppsatsen att kvinnan är tillräckligt stark för att förändra samhället om hon vill.

The essay compares Madeline Miller's books The Song of Achilles and Circe to their antique originals: the Iliad and the Odyssey. The main focus is the relationship the characters in Miller's books hold to their homeric counterparts and the evolution of the heroic and masculinity ideals they represent. The ideals they carry are examined through western history and compared to Miller's contemporary autorship to observe what adaptations are being performed. The paper considers the texts through Genettes terms of transtextual relationships, including hypotextual, hypertextual relationships and transpositioning to examine the changes in both character and theme. The results show that some aspects of the heroes and theme remain intact through Millers books, while particularly the masculine and heroic aspects differ and that they do so intentionally through the media of historical fiction.

This thesis aims to position Circe by Madeline Miller as an example of feminist revisionist mythmaking and investigate some of the novel’s revisionary practices. I thus begin by introducing the project of feminist revisionism, as conceptualized by several different feminist thinkers. I then move on to describe two methods by which Circe reimagines the stories of the Epic Cycle. I argue that the first method, in the analysis of which I primarily use the work of the formalist Caroline Levine on hierarchies, is to subvert gender and immortality – two world-organizing binaries of Greek myth. I then make the argument that Circe also revises myth on the level of narrative, which I support with Teresa de Lauretis’ work on narrative morphology. The study concludes that both these methods are being employed in Circe and are successful in reimagining myth from a feminist perspective. My thesis results in a better understanding of the ways in which Greek myth is being rewritten by contemporary feminists in popular literature.