<p>Sedan 1980 har begreppet hållbar utveckling använts i miljösammanhang. Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Detta skrevs år 1987 i Bruntlandsrapporten, rapporten är ett samband mellan ekologiska kriser och de sociala och ekonomiska klyftorna på en global nivå. Rapporten handlar om en ekologisk hållbar utvecklig där samhällets produktion och konsumtion håller sig inom ramen för vad jordens ekosystem klarar av och syftet med uppsatsen är att påvisa de problem som massturism bidrar med och vilka konsekvenser det kan få för Thailand utifrån faktorer som: ekonomi, miljö och sociala frågor. Frågeställningarna i uppsatsen är: Hur hållbar är utvecklingen av turism längs Thailands kuster? Den andra är: Kan ekoturism utvecklingen vara ett alternativ till massturism?</p><p>Enligt modellen: en turistplats livscykel kan en destination befinna sig i olika faser. Det kan finnas fyra till fem olika faser och en destination kan vara olika länge i vardera steg i cykeln. Allt från upptäckt till den tid då destinationen ses som mindre attraktiv och turismen sakta avtar. Turistdelegationen beskriver hållbar turism som ”en utveckling där ekonomiska, ekologiska och kulturella/sociala konsekvenser vägs samman för att uppnå en hållbar turism. Dessa områden är beroende av varandra för en långsiktig hållbarhet”. Modellen för hållbar turism innehåller punkter som ekonomi, miljö och sociala frågor. Under de senaste 50 åren i Thailand har miljön varit utsatt för mycket slitage och ekosystem längs Thailand kuster har skadats. I ett miljöperspektiv ska man bevara den biologiska mångfalden, vara sparsam med naturtillgångar och minimera den miljöpåverkan som orsakas av människans aktiviteter. Rese- och turistindustrin är delaktiga i den globala miljöförstöringen bland annat för att man överutnyttjar naturen. Ekosystem som finns i Thailand är bland annat korallrev och mangroveskogar. Människan har bland annat påverkat detta ekosystem genom att utsätta reven för störningar så som överfiskning, kust utveckling, föroreningar, okontrollerad turism och globala klimatförändringar.</p><p>Landets skogsklädda områden har minskat från 70 procent till mindre än 20 procent. Människan avverkar mangroveskogen bland annat för att ge plats åt turistanläggningar och för att ge turisterna kala sandstränder som turister efterfrågar. Den sociala situationen i Thailand är långt ifrån bra. Utvecklingen av ekoturismen är ett bra alternativ för att få turismen att bli så hållbar och gynnsam mot miljön som möjligt. Landets nationalparker ses som en viktig del av landets ekoturism och landet har stora potentialer för ekoturism. Vid en hållbar utveckling bör man även tänka på destinationens bärförmåga. Bärförmåga är den summa av turistaktiviteter som en destination tål utan att utsätta destinationen för skada. Thailands regerings policy har under senare år varit att utveckla en mer hållbar turism som lägger sin tonvikt på samhällets deltagande.</p>

Sedan 1980 har begreppet hållbar utveckling använts i miljösammanhang. Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Detta skrevs år 1987 i Bruntlandsrapporten, rapporten är ett samband mellan ekologiska kriser och de sociala och ekonomiska klyftorna på en global nivå. Rapporten handlar om en ekologisk hållbar utvecklig där samhällets produktion och konsumtion håller sig inom ramen för vad jordens ekosystem klarar av och syftet med uppsatsen är att påvisa de problem som massturism bidrar med och vilka konsekvenser det kan få för Thailand utifrån faktorer som: ekonomi, miljö och sociala frågor. Frågeställningarna i uppsatsen är: Hur hållbar är utvecklingen av turism längs Thailands kuster? Den andra är: Kan ekoturism utvecklingen vara ett alternativ till massturism? Enligt modellen: en turistplats livscykel kan en destination befinna sig i olika faser. Det kan finnas fyra till fem olika faser och en destination kan vara olika länge i vardera steg i cykeln. Allt från upptäckt till den tid då destinationen ses som mindre attraktiv och turismen sakta avtar. Turistdelegationen beskriver hållbar turism som ”en utveckling där ekonomiska, ekologiska och kulturella/sociala konsekvenser vägs samman för att uppnå en hållbar turism. Dessa områden är beroende av varandra för en långsiktig hållbarhet”. Modellen för hållbar turism innehåller punkter som ekonomi, miljö och sociala frågor. Under de senaste 50 åren i Thailand har miljön varit utsatt för mycket slitage och ekosystem längs Thailand kuster har skadats. I ett miljöperspektiv ska man bevara den biologiska mångfalden, vara sparsam med naturtillgångar och minimera den miljöpåverkan som orsakas av människans aktiviteter. Rese- och turistindustrin är delaktiga i den globala miljöförstöringen bland annat för att man överutnyttjar naturen. Ekosystem som finns i Thailand är bland annat korallrev och mangroveskogar. Människan har bland annat påverkat detta ekosystem genom att utsätta reven för störningar så som överfiskning, kust utveckling, föroreningar, okontrollerad turism och globala klimatförändringar. Landets skogsklädda områden har minskat från 70 procent till mindre än 20 procent. Människan avverkar mangroveskogen bland annat för att ge plats åt turistanläggningar och för att ge turisterna kala sandstränder som turister efterfrågar. Den sociala situationen i Thailand är långt ifrån bra. Utvecklingen av ekoturismen är ett bra alternativ för att få turismen att bli så hållbar och gynnsam mot miljön som möjligt. Landets nationalparker ses som en viktig del av landets ekoturism och landet har stora potentialer för ekoturism. Vid en hållbar utveckling bör man även tänka på destinationens bärförmåga. Bärförmåga är den summa av turistaktiviteter som en destination tål utan att utsätta destinationen för skada. Thailands regerings policy har under senare år varit att utveckla en mer hållbar turism som lägger sin tonvikt på samhällets deltagande.