Syftet med studien var att finna lösningar i en begränsad repertoar för oboe, genom att belysa musik komponerad för violin av den ouppmärksammade kvinnliga tonsättaren Marion Bauer. Syftet var i förlängningen att inspirera andra musiker att utföra liknande studier. Detta genomfördes metodiskt genom konstnärliga val baserade på musikanalys och transkription till oboe av Bauers verk Up the Ocklawaha, Op. 6 som komponerades för den kvinnliga violinisten Maud Powell. Vidare egna inspelningar, musikhistoriska studier och intag av andra verk, såsom Clara Schumann-Wiecks tre romanser för violin och piano, Op. 22. I transkriptionen identifierades utmaningar i form av dubbelgrepp och flageoletter för violin. Studiens resultat påvisar lösningar genom konstnärliga val som prioriteringar av bärande meloditoner och oktaveringar. Resultatet indikerar att transkriptionen var fullt genomförbar genom noga övervägda konstnärliga val trots tekniska utmaningar. Studiens övergripande resultat belyser vikten av att framhäva kvinnliga kompositörer som annars i tillräcklig grad inte uppmärksammas.

In the summer of 1906, Marion Bauer (1882-1955) boarded a ship to Paris to meet with Raoul Pugno, a French pianist and composer. Juliette Nadia Boulanger (1887-1979) was also close with Pugno around the same time. Living with the Pugno family in Gargenville during the summer, Bauer was able to travel to Paris, where she met several important musicians of the time and also nineteen-year-old Boulanger. Pugno, who worked closely with Boulanger, asked her to teach counterpoint and harmony to Bauer. Boulanger agreed and reportedly asked Bauer for English lessons in payment. Both women went on to become important music pedagogues, teaching hundreds of students. Their meeting allowed Bauer and Boulanger to share their ideas on teaching and music with each other. As time passed, the relationship between the two women fade from collective memory, but Boulanger's teaching principles of harmony, hearing, la grande ligne, and music history and literature live on through her students and fellow teachers and composers. Bauer's writings demonstrate similarities to these four key principles. Using Kimberly Francis and Emily Green's understanding of Pierre Bourdieu's theory of cultural production and an analysis of Boulanger's pedagogical principles, I believe that Boulanger's early accumulation of cultural capital and experience was shared with Bauer, assisting Bauer in her future role as American music pedagogue.