År 2009 förankrades begreppet entreprenörskap i läroplanen för grundskolor i Sverige. Begreppet härstammar från strategin om det livslånga lärandet (EU, 2018) vilket i förlängningen framställts i en tämligen diffus definition avseende hur det bör tillämpas i undervisning. Trots att entreprenörskap endast nämns i ett kort stycke i läroplanen har begreppet utvecklats genom den undervisning som snart kommit att benämnas som entreprenöriellt lärande. Genom kvalitativa intervjuer syftar denna studie till att närma sig begreppet entreprenöriellt lärande utifrån yrkesverksamma högstadielärare i skolor som i praktiken utformat undervisning genom begreppet. Analysen av empirin tar avstamp från kritisk teoribildning och utförs med hjälp av Karl Marx varuformsanalys och Roswitha Scholz avspaltningsteori. Resultatet visar att själva definitionen av entreprenöriellt lärande skiljer sig åt mellan lärare, men att en gemensam nämnare är undervisningens samverkan med externa aktörer. En sådan påtaglig förankring i arbetsmarknaden indikerar att lärarrollen förändrats genom att undervisningen utesluter centralt innehåll och istället fokuserar på långsiktiga mål med hjälp av företag. En annan del av resultatet visar att entreprenöriellt lärande anses kunna skapa förutsättningar för elevens inre läroprocess men att dessa framförallt förknippas med pojkaktigt agerande i skolan. / <p>Betygsdatum 2021-06-07</p>