Zugl.: Marburg, Univ., Diss., 2003

Texte remanié: Th. Ph. D.--Sociology--University of Pittsburgh, 1987. / Bibliogr. p. 299-308. Index.

Thèse remaniée : Dissertation--Rechtswissenschaft--Bielefeld. / Bibliogr. p. 173-185.

No description available.

Kirchliche Hochsch., Diss.--Bethel, 2006. / Literaturverz. S. 323-344.

From the perspective of the present day, Puritan-inspired capitalism seems to have succeeded globally, including in India. Connected to this, short-term profit-orientation in management seems to constrain the scope of different management approaches in a tight ideological corset. This article discusses the possibility of replacing this Puritan doctrine with the crucial elements of Indian philosophy: Karma and samsara. In doing so, the possibility of revising the guiding principles in capitalist management becomes conceivable, namely the monetary focus of profit-orientation and its short-term orientation. This perspective allows a detachment of the concept of profit from the realm of money, as the seemingly only objectifiable measure of profit. Furthermore it allows a removal of the expectation that every "investment" has to directly "pay off". A karmic view offers management a possible facility for being more caring about the needs and fates of other stakeholders, as profit-orientation would no longer be attached as a factual constraint to merely accumulate money. (author's abstract)

Ethos har inom retoriken alltid haft en stark aristotelisk prägel, ett arv sprunget ur hur talares karaktär framhölls i rättegångar i antikens Grekland. Eftersom retorikens uttryck och användningsområden har utvecklats enormt sedan dess, inte minst inom den politiska retoriken, finns en risk att vi idag begränsas av den uppfattning av ethos beståndsdelar som lever kvar efter Aristoteles. Genom att enbart se till vad som kan ses som god moral, sunt förnuft och välvilja hos talaren kan vi missa viktiga kontextuella faktorer som talaren kan använda sig av i sitt ethosbyggande, speciellt inom politisk retorik: exempelvis det ämbete som personen besitter, de regler och normer som omger situationen eller partiets värderingar och traditioner. Alla dessa är faktorer som en politiker ofta använder sig av för att inge förtroende för sig själv som politiker idag, vilka en aristotelisk ethosanalys inte ger utrymme för. I denna uppsats prövas, med den teoretiska inspirationen från Kenneth Burkes ”terministic screens”, sociologen Max Webers tre legitimitetstyper på begreppet ethos, vilka sedan appliceras på den socialdemokratiska retoriken, i hopp om att kunna bidra till utvecklingen av ethosbegreppet. Detta har gjorts genom att exemplifiera ethosskapande utifrån de tre legitimitetstyperna legal-rationell, traditionell och karismatisk legitimitet med politikerna Erik Åsbrink, Stefan Löfvén och Olof Palme. För att ytterligare konkretisera hur begreppen kan användas i en webersk ethosstudie har ett analysexempel gjorts på Mona Sahlins försvarstal efter Tobleroneaffären där alla tre aspekter har tagits i beaktning. Den weberska analysen har visat sig vara ett behjälpligt verktyg för att bredda vår syn på ethoskonstruktionen då den bidrar med en dimension till begreppet som kan innefatta kontextuella faktorer till den retoriska situationen.

The concept of charisma, while gaining greater usage in contemporary society, is under-researched and often misused. This thesis discusses the classical theoretical conception of charisma, beginning with Max Weber, and provides three empirical illustrations of charismatic leadership in the fields of religion, politics, and the media.

The concept of charisma, while gaining greater usage in contemporary society, is under-researched and often misused. This thesis discusses the classical theoretical conception of charisma, beginning with Max Weber, and provides three empirical illustrations of charismatic leadership in the fields of religion, politics, and the media.

Thesis (Ph. D.)--University of Chicago, Dept. of History, June 1999. / Includes bibliographical references. Also available on the Internet.