This thesis investigates the phenomenon of the contemporary ‘Medusa tattoo’ that gained traction on the social media platform TikTok in 2019 as a symbol of sexual assault survival, and which has since come to function as an instrument for digital feminist activism. The study aspires to provide a new, previously unexplored link to the long chain of academic research on the figure of Medusa by looking at the emergence, function, and potential of the Medusa tattoo. It makes use of multimodal discourse analysis followed by the application of a select number of theoretical frameworks by Hans Belting, Michael Baxandall, Roland Barthes, and Hélène Cixous. It is observed that historical representations of Medusa tend to draw upon her dualistic, transformative nature of beauty-monster, threat-victim, and powerful-powerless, in accordance with dominant thoughts and ideologies. The contemporary Medusa tattoo is identified as being comprised of a tripartite structure with three carrier mediums: the tattooed body, tattoo designs, and TikTok videos found under the hashtag #medusatattoo, all capable of acting both independently and intermediary. This form is a result of a decades-long process of thought influenced by various appearing and re-appearing factors, conditions, and agents. The thesis further identifies the ways that the Medusa tattoo functions as myth in accordance with the writings of Roland Barthes, its meaning becoming fixed through acts of repetition on social media. Lastly, it is concluded that while tattoos can act in accordance with Hélène Cixous’ concept of écriture féminine, the contemporary Medusa tattoo cannot, due to its iconography demonstrating postfeminist attitudes towards beauty and femininity that enforce instead of challenge patriarchal structures. However, it is noted that it retains its potential as a symbol of strength and healing on the individual wearer. / Denna uppsats undersöker fenomenet av den samtida ‘Medusatatueringen’ som 2019 uppmärksammades på den sociala mediaplattformen TikTok som en symbol för överlevnad av sexuella övergrepp och vilken därefter har fungerat som ett verktyg för digital feministisk aktivism. Studien strävar efter att bidra med en ny, tidigare outforskad länk till den långa kedjan av akademisk forskning om Medusa vilket sker genom analyserandet av Medusatatueringens uppkomst, funktion och potential. Undersökningen använder sig av multimodal diskursanalys som följs av tillämpningen av ett utvalt antal teoretiska ramverk av Hans Belting, Michael Baxandall, Roland Barthes och Hélène Cixous. Det observeras att historiska representationer av Medusa tenderar att spegla hennes dualistiska, transformativa natur av skönhet-monster, hot-offer och kraftull-maktlös i enlighet med dominanta tankeföreställningar och ideologier. Den samtida Medusatatueringen omfattar en tredelad struktur med bärare som kan agera både självständigt och som mellanhänder: den tatuerade kroppen, tatueringsdesigner och TikTok-videor under hashtaggen #medusatattoo. Formen är ett result av en decennier lång tankeprocess som påverkats av ett flertal nya samt återkommande faktorer, villkor och agenter. Uppsatsen identifierar vidare hur Medusatatueringen fungerar som myt i enlighet med Roland Barthes, då dess innebörd fastställs och naturaliseras genom repetitiva handlingar på sociala medier. Slutligen dras slutsatsen att trots att tatueringar kan agera i enlighet med Hélène Cixous koncept écriture féminine så besitter inte den samtida Medusatatueringen samma förmåga då dess ikonografi reflekterar postfeministiska attityder till skönhet och femininitet vilka upprätthåller snarare än utmanar patriarkala strukturer. Det noteras dock att den bibehåller potentialen att agera styrkande och helande på individen.