Studiens syfte är att förstå vad officeren värderar vid bedömning av sin underställda officers prestation i sin yrkesutövning.Studien är genomförd med en induktiv ansats och kvalitativ metod. Empirin har inhämtats genom respondentintervjuer med de officerare som har erfarenhet av att värdera sina underställda officerares prestation, kompanicheferna. Även plutoncheferna som blivit värderade har intervjuats som fokusgrupper.Resultatet av empirin visar att officeren värderar fyra konceptuella teman: 1) Vad en officer är eller bör vara 2) vad plutonchefen gör 3) externa faktorer och 4) chefens helhetsbild. Värderingen förmedlas till plutonchefen enligt de fastställda processer och styrmedel som organisationen har som en bedömning av dennes prestation.Detta kan förstås utifrån de grundläggande kriterier som utgör en profession. Tillsammans med officersprofessionens militära expertis som är sprunget ur det samhälleliga behovet av organisering och ledning av väpnad strid.Studiens övergripande slutsats är att officerens yrkesutövning utsätts för en särkoppling mellan officersprofessionens konfliktlogik, vilken omfattar organisering och ledning av väpnad strid, och samverkanslogik, som präglar fredstid, vardag och produktion av förband. Särkopplingen ses också i officerens övning som chef över sin pluton, som i grunden är en simulerad verklighet. Simuleringen medför att den verkliga konsekvensen av officerens fattade beslut aldrig blir känd. Det är således svårt att värdera en prestation i konfliktlogisk mening. Särkopplingen påverkar värderingen då officeren enbart blir värderad för sin förmåga i samverkanslogisk mening och inte den militära expertis som utgör konfliktlogiken. Detta kan medföra att officersprofessionen urvattnas och avprofessionaliseras.