Denna uppsats är en fallstudie som undersöker samverkan för civilt försvar inom typfallet Militärregion syd (MR S). Uppsatsen bygger på semi-strukturerade intervjuer med fem länsstyrelser inom i MR S samt med två representanter från MR S. Materialet har kategoriserats utifrån en analysmodell skapad utifrån Emerson et als teoretiska ramverk Collaborative Governance. Ramverket lyfter fram viktiga förutsättningar för samverkan och visar på beroenden mellan dessa förutsättningar. Förutsättningar används för att kategorisera och jämföra svaren från länsstyrelserna och MR S samt för att undersöka hur väl dessa förutsättningar uppfylls och om de har samma syn på förutsättningarna. Utifrån detta går att konstatera att det råder till stor del samsyn mellan länsstyrelserna och MR S vilket ses som en god möjlighet för samverkan. Andra viktiga möjligheter för samverkan är att det finns ett ömsesidigt beroende mellan länsstyrelserna och MR S, det förändrade säkerhetspolitiska läget ökar motivationen för samverkan gällande civilt försvar samt att det finns en vilja att använda kunskap förvärvad från samverkan för civilt försvar inom andra samverkansområden. De största bristerna anses vara den omgivande kontexten där arbetet med civilt försvar försvåras av att det saknas styrning och direktiv från central nivå samt att det inte tilldelats resurser för arbetet. Det saknas incitament för privata aktörer att ingå samverkan för civilt försvar och lagar behöver moderniseras då de till stor del härrör från tiden med det gamla civilförsvaret. På regional nivå behöver ett gemensamt syfte utarbetas, kunskap om lagstiftningen behöver utökas samt att det behöver klargöras vilka mandat som gäller och vem som har rätt att besluta om vad. Utifrån resultatet från intervjuerna finns det kritik mot modellen vilken beskriver beroendet och förhållandena mellan kategorierna, då det i detta fall inte förefaller vara helt korrekt.