Syftet med uppsatsen är att i ett förändrat omvärldsläge, med ett Ryssland som visat sig berett att använda det militära maktmedlet, undersöka hur arbetet med civilt försvar implementeras på kommunal nivå. Detta genom att skapa en bild av hur kommuner arbetar med krisberedskapsplanering och om detta arbete påverkas av lärdomar från tidigare extraordinära händelser. Uppsatsen svarar genom en fåfallstudie av två kommuner på frågeställningarna: Hur har den nationella säkerhetsstrategin från 2017 påverkat kommunernas planering inför och vid extraordinära händelser i fredstid och inför höjd beredskap? Hur påverkar kommunernas tidigare erfarenheter av kriser planeringen? Studien har genomförts som textanalys av kommunala planer och genom intervjuer av tjänstemän och politiker i två mindre småländska kommuner. Empirin har analyserats genom att använda en analysmodell utgående från Lennart Lundquists implementeringsteori. Resultatet visar att det förändrade omvärldsläget inte konkret påverkat arbetet, men bidragit till att ämnet har aktualiserats. Tidigare erfarenheter påverkar kommunernas arbete vilket till viss del ses i planer och styrdokument och till stor del märks i förståelse och inställning. Studiens viktigaste slutsats är att de övningar och utbildningar som bedrivs bör innefatta verksamheten i höjd beredskap och civilt försvar, vilket kommunerna brister i. För att detta skall implementeras krävs tydliga styrningar om vad som ska övas. / The purpose of this essay is to examine how Swedish municipalities handles civil defense in the context of a new threat level where the Russian leadership has proved willing to use military power to achieve political goals. The essay is a case study of two Swedish municipalities answering the following questions: How has the national security strategy from 2017 influenced the planning before and in extraordinary events both in peacetime and in high readiness? How do the municipalities’ previous crises experiences affect planning? The study was conducted by analyzing municipal documents and plans as well as interviews with officials and politicians in two small municipalities. The empirical data has been analyzed by using a model based on implementation theory by Lennart Lundquist. The study argues that the new threat level and the situation within Europe hasn´t influenced the municipalities significant but it has actualized the subject. Earlier crisis experiences affect the crisis management within the municipalities which in some ways can be seen in plans but mostly in the understanding and the attitude among citizens as well as among professionals and politicians. In summary, the most important conclusion is that training and education should include the activities in high readiness and civil defense in order to reduce the lack of knowledge of the municipalities within this topic. It takes clear guidance and steering from the government on what to practice.

No description available.

Om det blir krig i Sverige eller dess närhet vilar ett stort ansvar på Polismyndigheten att kontrollera vem som rör sig in och ut ur landet. Studien syftar till att undersöka och analysera polisens organisatoriska förutsättningar att utföra uppdraget i samverkan med andra myndigheter. Studien bygger på intervjuer med chefer och handläggare som arbetar med totalförsvarsplanering eller gränspolisverksamhet i Polismyndigheten samt medarbetare från ett par länsstyrelser. Den teoretiska utgångspunkten är nyinstitutionell teori i kombination med integrationsbegreppet. Analysen fokuserar på samverkan, organisatoriska fält, verksamhetsdomäner och integrationsbegreppet betydelse för domänkonflikter eller domänkonsensus. Resultatet visar att det saknas en aktörsgemensam målbild för planeringen av gränsövervakning i krig. Ledarskap och ansvar för gränsövervakningen är ifrågasatt. Resultatet kan förklaras med skillnader i institutionella logiker snarare än domänkonflikter. Resultatet talar för att det horisontella och vertikala integrationsarbetet befinner sig på en låg nivå. Trolig förklaring är att myndigheternas samverkan kring gränsövervakning i krig är i ett tidigt skede i planeringen. Till polisens fördel att lösa ut uppdraget talar erfarenheter från polisens arbete vid gränsen under covid-19-pandemin och flyktingsituationen 2015.

I takt med att det försvarspolitiska läget omkring Sverige försämrats, har regeringen sedan 2015 beslutat att man för första gången sedan kalla krigets slut aktivt ska jobba med planering av civilförsvaret. Redan 1995 kom dock en ny lag om det civila försvaret som flyttade ansvaret för räddningstjänst under höjd beredskap till kommunerna. Innan hade ansvaret varit statligt. Vilka uppgifter som ska lösas av räddningstjänsten under höjd beredskap regleras i LSO (Lagen om Skydd mot Olyckor), och innefattar, förutom de uppgifter som ska lösas under fredstid, även uppgifter om att indikera och sanera kemiskt eller nukleärt kontaminerade områden, samt att röja farliga områden från exempelvis oexploderad ammunition. Utöver att reglera vilka uppgifter som ska lösas vid höjd beredskap står det även i LSO att räddningstjänster ska tillvarata möjligheten att samarbeta med varandra, vilket kan bli problematiskt vid höjd beredskap, då räddningstjänsten är en kommunal resurs.  Syftet med rapporten har varit att belysa vissa svårigheter som kan komma att uppstå vid förhöjd beredskap, till en följd av sammanslagningar av till exempel räddningstjänster, och nedrustningen av civilförsvaret. Vidare har även studien syftat till att presentera hur landets räddningstjänster, räddningstjänstförbund och länsstyrelser idag jobbar med frågan. Rapporten har dock enbart berört den kommunala räddningstjänsten och omfattar inte fjäll-, flyg- och sjöräddningstjänst, efterforskning av försvunna personer i andra fall, miljöräddningstjänst till sjöss samt räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen, vilka alla är statliga resurser.  Dagligen råder det grundberedskap över hela Sverige, och då fungerar och leds samhället på det sätt man är van vid idag. Regeringen som är det högsta beslutande organet i Sverige kan vid behov besluta om att landet ska gå upp i höjd beredskap. Detta kan ske vid kriser eller i yttersta fall vid krig. Beredskapen behöver inte höjas i hela landet samtidigt utan kan höjas enbart på de ställen det behövs. Som en följd av beredskapsförändringen börjar vissa andra lagar gälla i Sverige och ledningsförhållandena i kommuner, regioner och staten ändras. Det är alltså hur planeringen inför eventuell beredskapshöjning ser ut som undersökts i denna rapport. Detta gjordes genom en enkätundersökning som gick ut till delar av landets räddningstjänster och länsstyrelser, där de fick besvara fyra frågor gällande planering av höjd beredskap. Majoriteten av de som svarat på enkäterna som skickats ut har svarat att de behöver styrningar från staten för att kunna genomföra planeringen på ett korrekt sätt. Vidare efterfrågas även fler resurser, både personella, materiella, ekonomiska och extra kompetens för att kunna lösa de tillkommande uppgifterna. Enkätfrågorna berör också ett nytt ledningssystem som börjat gälla 1/1 2022, som enligt svaren från enkäterna inte innehåller någon information om hur ledningen vid höjd beredskap ska fungera. Många menar också att det har gått för snabbt från det att regeringen ordersatt planering av höjd beredskap, till dess att planeringen påbörjades, varför det skiljer sig mycket mellan olika kommuner och län med hur planeringsarbetet går till. Därför har rapportens frågeställningar inte kunnat besvaras med något annat än att det i dagsläget inte finns något tydligt svar på hur planeringen och prioriteringar fungerar utan är en fråga som måste lösas på högre statlig nivå innan kommunerna kan starta upp och driva arbetet vidare.

Two parallel processes which both aim to enhance certain aspects of the functionality of the municipal Fire and Rescue Services have been undertaken, and are to an extent still ongoing, in Sweden. One of these processes aim to improve the ability of said services to handle larger scale incidents which require coordination between multiple municipal Fire and Rescue services. The other process focuses on enabling the same services to operate efficiently in a wartime scenario. Upon an initial viewing of how these processes have taken form there appears to be reasons to question how well they have been coordinated. This despite the two partially overlapping in the sense that they both set out with the intent to introduce changes, and alter specific capabilities, within the same organizations. This paper aims to shed light on the validity of this presumptive lack in coordination, identify potential reasons as to why this could be the case, and finally to offer up suggestions on how such complications could be potentially avoided in similar future situations.

Denna uppsats är en komparativ fallstudie som undersöker fyra länsstyrelsers planering av civilt försvar ur ett samverkansperspektiv. De undersökta länsstyrelserna är Halland, Västra Götaland, Värmland och Örebro län. Den övergripande frågan är vilka likheter och skillnader som finns mellan länsstyrelsernas planering. Empirin är inhämtad genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med tjänstemän i chefs- samt handläggarnivå vid de undersökta länsstyrelserna. Det inhämtade materialet är kategoriserat och analyserat utifrån en analysmodell som bygger på ett ramverk, An Integrative Framework for Collaborative Governance. I analysen jämförs de fyra länsstyrelsernas arbete med att planera civilt försvar genom samverkan. Resultatet av studien påvisar att det finns stora skillnader mellan de undersökta länsstyrelserna i hur de har tagit sig an uppgiften och vilken verksamhet de bedriver för att skapa legitimitet, gränsöverskridande åtgärder och helhetsförståelse mellan aktörer för att skapa förutsättningar för planering av civilt försvar. Det finns även stora skillnader i hur de har uppfattat den styrning som kommer från central nivå. Resultatet påvisar även att det finns stora likheter i de behov de fyra länsstyrelserna lyfter fram, bland annat samordning i den hierarkiska organisationen från central- ned till lokal nivå avseende branschöverenskommelser och en sammanhållen planeringsprocess. Ramverket kan konstateras vara användbart som analysmodell avseende samverkan vid planering av civilt försvar. / This essay is a comparative case study that examines the planning of civil defense from Halland, Västra Götaland, Värmland and Örebro county administrative boards from a collaborative perspective. The overall question is what similarities and differences exist between the county administrative board planning. The empiric material is obtained through semi-structured qualitative interviews with officials at the executive and supervisory level of the investigated county administrative boards. The collected material is categorized and analyzed based on an analysis model based on a framework, An Integrative Framework for Collaborative Governance. The analysis compares the work of the four county administrative boards in planning civil defense through cooperation. The results of the study shows that there are major differences between the county administrative authorities in how they have taken on the task and what activity they are pursuing to create legitimacy, cross-border action and overall understanding between actors to create the conditions for civil defense planning. There are also major differences in how they perceived the governance that comes from national authority. The result also shows that there are major similarities in the needs of the four county administrative boards, including coordination in the hierarchical organization from national to local level regarding industry agreements and coherent planning. The framework can be found useful as an analysis tool for collaborative planning in civil defense.

Denna uppsats är en fallstudie som undersöker samverkan för civilt försvar inom typfallet Militärregion syd (MR S). Uppsatsen bygger på semi-strukturerade intervjuer med fem länsstyrelser inom i MR S samt med två representanter från MR S. Materialet har kategoriserats utifrån en analysmodell skapad utifrån Emerson et als teoretiska ramverk Collaborative Governance. Ramverket lyfter fram viktiga förutsättningar för samverkan och visar på beroenden mellan dessa förutsättningar. Förutsättningar används för att kategorisera och jämföra svaren från länsstyrelserna och MR S samt för att undersöka hur väl dessa förutsättningar uppfylls och om de har samma syn på förutsättningarna. Utifrån detta går att konstatera att det råder till stor del samsyn mellan länsstyrelserna och MR S vilket ses som en god möjlighet för samverkan. Andra viktiga möjligheter för samverkan är att det finns ett ömsesidigt beroende mellan länsstyrelserna och MR S, det förändrade säkerhetspolitiska läget ökar motivationen för samverkan gällande civilt försvar samt att det finns en vilja att använda kunskap förvärvad från samverkan för civilt försvar inom andra samverkansområden. De största bristerna anses vara den omgivande kontexten där arbetet med civilt försvar försvåras av att det saknas styrning och direktiv från central nivå samt att det inte tilldelats resurser för arbetet. Det saknas incitament för privata aktörer att ingå samverkan för civilt försvar och lagar behöver moderniseras då de till stor del härrör från tiden med det gamla civilförsvaret. På regional nivå behöver ett gemensamt syfte utarbetas, kunskap om lagstiftningen behöver utökas samt att det behöver klargöras vilka mandat som gäller och vem som har rätt att besluta om vad. Utifrån resultatet från intervjuerna finns det kritik mot modellen vilken beskriver beroendet och förhållandena mellan kategorierna, då det i detta fall inte förefaller vara helt korrekt.

Officials of varying backgrounds from a sample of nine municipalities in Sweden were interviewed in a semi-structured format regarding the state of their work on food preparedness, challenges and opportunities for working on said topic, as well as the relation between municipalities and national actors related to civil defence. A vast majority of Swedish municipalities were contacted, and the final interviewees were hand-picked from a group of candidates that accepted a request for an interview. A selection process was used that favoured geographic dispersion throughout Sweden as well as diversity in population densities to capture experiences, perspectives and unique conditions from as diverse of a sample as possible. The results showed that, among other findings, unclear instructions exist regarding legal responsibilities for ensuring food preparedness exist, what level of food preparedness is expected and how municipalities can work on improving it, sometimes also limited by financial and personnel constraints. These governance issues in turn have an impact on overall societal resilience in the case of crises, threatening long-term sustainability through the ability to respond to and recuperate after sudden disruptive, societal events. The Swedish Government and its agencies are recognized, both by municipalities and other actors, as needing to give this field increased attention and take decisive policy steps in order to improve food preparedness nationwide and to fulfil the goals of the Swedish civil defence. Steps suggested by the interviewees include explicit and direct instructions to municipalities and other actors on what needs to be achieved, adequate levels of funding toward increasing food preparedness capacity at all levels of government, and reconsidering the national government’s own role in ensuring a sufficient supply of food during peacetime, heightened state of alert and wartime.

Purpose: The purpose of this essay is to find out what role the Swedish civilian population is expected to have in the country's total defense and what the civilians are expected to do in cases where there is a high level of preparedness, crisis, or war. This purpose includes finding out if the authorities questioned have varying views of said role.   Method: The research method on which this essay is based in an interview study and a document analysis. The informants are made up by five different Swedish authorities and one municipality.   Material: All the policy documents that this essay analyzes are taken from the government's data base and deal with the various proposals that came about during the closing down of total defense at the turn of the millennium and the rearmament around the mid 2010's. Furthermore, the material also consists of interviews as mentioned above.   Conclusion: The analysis of the various policy documents and the interviews resulted in a clarification of the civilian population's role in total defense. This is because the authorities gave tangible examples of what they believe the civilian population should do in the event of heightened alert, crisis, or war. The previous ambiguity of the role is explained with the help of the policy documents and reflections from the informants. The study is concluded with a discussion about the role of the civilian population and offers suggestions for further research on the role of the civilian population in the Swedish total defense.

By a comparative analysis of Norway's and Sweden's total defense concepts this study aims to enhance the comprehension of how total defense can be designed in concordance with membership in a military alliance. The observed differences are attributed to dissimilarities in the country´s military alliance membership and to additional case related important dissimilarities of geographical characteristics and historical experiences. The findings indicate that the Norwegian military dimension of total defense is tailored for swift response, whereas the Swedish equivalent emphasizes endurance. Regarding the civilian, informational, and psychological dimensions Norwayplaces greater emphasis on compulsory military service and exhibits limited apprehension for public defense willingness, while the Swedish counterpart highlights voluntary participation and expresses significant need for psychological defense. The study concludes that differences in the total defense concepts can be linked to the country’s dissimilarities and theory of path dependency complements with interesting explanatory power.