I oktober år 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325 (UNSCR 1325) som behandlar kvinnor, fred och säkerhet. Detta var första gången kvinnors status i säkerhetspolitik behandlades på högsta internationella nivå, och resolutionen är delvis en produkt av lobbyarbete gjort av kvinnors NGO:s. Denna studie ämnar undersöka vilka potential UNSCR 1325 har för uppluckrandet av ojämlika mönster i könspositioner som finns inom fältet för fred och säkerhet. Studien består av en idéanalys och en praktisk analys som görs utifrån tre dimensioner ur feministisk teori. Analysen visar att de idéer resolutionen vilar på inte utmanar de rådande snäva mönster i könspositioner som finns i dagens säkerhetspolitik och har därför heller inte potential att göra det praktiskt. Emellertid visar analysen att resolutionen har potential att bidra till jämställdhet mellan kvinnor och män genom att uppmuntra till kvantitativ jämställdhet på maktpositioner. Nyckelord: UNSCR 1325, feminism, könspositioner, kvinnor, fred, säkerhet Antal ord: 22564 Abstract / In October 2000, the UN Security Council adopted resolution 1325 (UNSCR 1325) that discusses women, peace and security. This was the first time that women’s status in security issues is treated on this level of international politics, and the resolution is partly a product of the lobbying of women’s NGO:s. This study aims to examine what the potentials of UNSCR 1325 are in loosening the unequal patterns of gender roles in the area of peace and security. The study consists of an analysis of ideas and an analysis of the practical aspects of the resolution, on the basis of the dimensions of feminist theory. The analysis shows that the ideas upon which the resolution is based do not challenge the existing patterns of gender roles in today’s politics of security, and the resolution has therefore not the potential to do so in practice either. However, the analysis shows that the resolution does have the potential to contribute to equality between men and women through its encouragement of quantitative equality between the sexes in positions of power. Keywords: UNSCR 1325, feminism, gender roles, women, peace, security Word count: 22564

This essay explores the cultural and socio-economic barriers for women’s political representation in Zambian politics as well as the importance of women’s representation for their human security. Due to a Western focus on earlier research, a developing country was chosen in order to investigate any differing perspectives that would emerge. The guiding research problem was why Zambia despite being relatively stable and peaceful still ranked lower in gender equality indexes when compared to their more unstable neighbours.A theoretical model outlined by Nadezhda Shvedova was used to formulate interview questions. The main material used for the study was semi-structured interviews conducted with members of the National Assembly in Lusaka Zambia as part of a Minor Field Study. The results allowed for an expansion of Shvedova’s model with one more category. The main conclusion reached is that all barriers outlined in Shvedova’s model were present in Zambia but that there is a slow but constant progress in eliminating these barriers mainly through political will and representation of women in politics. Suggested continuations of the study are to do a comparative study with a country in the region as well as conducting non-elite interviews and surveys outside the capital city Lusaka.

No description available.

Uppsatsen undersöker huruvida freds- och konfliktvetenskapliga teorier kan kopplas till freds- respektive försvarsmuseer. Tidigare forskning som kopplar dessa två tvärvetenskapliga ämnesområden till varandra är ytterst bristfällig, vilket kan ge negativa konsekvenser på det museer förmedlar till sina besökare. Är freds- och försvarsmuseerna inte medvetna om vilka teoretiska utgångspunkter de faktiskt har kan de omedvetet ge besökarna en snedvriden och ensidig bild av verkligheten. I uppsatsens undersökning beskrivs Fredens Hus och Armémuseum utifrån ett freds- och konfliktvetenskapligt analysverktyg för att utröna hur de tolkar och förmedlar säkerhet. De två freds- och konfliktvetenskapliga teorierna realism och feminism används sedan för att se om endera museum faktiskt förmedlar en verklighetsuppfattning baserad på någon av dessa teorier. I slutsatsen redogörs att Fredens Hus förmedlar en verklighetssyn som sammanfaller med det kritiska perspektivet feminism och att Armémuseum förmedlar ett perspektiv som sammanfaller med det traditionella perspektivet realism. / The thesis explores wether peace- and conflict studies theories can be linked to peace and war museums. Previous research on these multidisciplinary subject areas merged together is deficient, a situation which could be an adverse impact on what the museums conveys to their visitors. If the peace and war museums aren’t consciously choosing either peace- and conflict studies theory to base their work on, they could inadvertency give their visitors an one-sided and skewed view of the world. The thesis analysis describes Fredens Hus  and Armémuseum from a peace- and conflict studies analysis tool set, designed to determine how they interpret and convey security. The two theoretical perspectives, the traditional perspective realism and the critical perspective feminism, is then used to analyse wether either museum actually conveys either two theories. In the conclusion of the thesis it is apparent that Fredens Hus conveys a perspective that coincides with feminism and that Armémuseum coincides with realism.

Sedan Muammar al-Qadhafi tog makten i Libyen har landets historia präglats av en rad våldsamma händelser, både i statens relation till andra stater, men också inom landets interna angelägenheter. I mitten av februari 2011 utbröt våldsamma demonstrationer i Libyen som möttes med våld av Qadhafis regim. Detta våldsutövande uppmärksammades av det internationella samfundet, och ledde fram till att FN:s säkerhetsråd antog resolution 1973. Denna uppsats bygger på en juridisk metod kombinerat med en fallstudie för att förklara säkerhetsrådets antagande av resolution 1973 samt vilka faktorer som kan antas vara bidragande till att denna resolution antogs. Analysen bygger på det regelverk som fastslagits i FN-stadgan och det teoretiska ramverket utgörs av den klassiska realismens och den engelska skolans tankar. Studien har kommit fram till att det internationella samfundet har agerat utifrån sina åtaganden beskrivna i FN-stadgan, och att stater agerar utifrån att skydda sina intressen och överlevnad samt att statssamhället strävar efter att uppnå sina gemensamma mål och bevara det befintliga systemet. / Since Muammar al-Qadhafi seized power in Libya, the country's history has been characterized by a series of violent events, both in its relation to other states, but also in its internal affairs. In the middle of February 2011 violent demonstrations erupted in Libya which was countered with violence by Qadhafi´s regime. The international community observed the violence, which led to the adoption of resolution 1973, by the Security Council. This thesis is based on a legal method combined with a case study for the purpose of explaining the adoption of resolution 1973, and the factors which might had contributed to the adoption of the resolution. The analysis is based on the legal framework established in the UN Charter, and the thoughts of the classical realism and the English school constitutes the theoretical framework. This study has resulted in the conclusion that the international community has acted on its commitments outlined in the UN Charter, that states act pursuant to its interests and survival, and that the society of states pursue to attain their common goals and to preserve the existing system.Keywords: Classical realism; The English school; UN Charter; International peace and security; States self-interest; Common goals of the society of states

Art.39 är grindvakten som inleder kapitel VII i FN-stadgan och tröskeln vid vilken säkerhetsrådet går från att vara ett multilateralt organ till ett globalt verkställande organ. Konceptet ”threat to the peace” är det bredaste, otydligaste och viktigaste begreppet i art.39 FN-stadgan. Genom att framställa de centrala förutsättningarna för tillämpningen av art. 40-42, öppnar art. 39 för de mest kraftfulla insatser som FN kan frambringa. I det fall säkerhetsrådet fastställer förefintligheten av ett hot mot freden ”any threat to the peace”, ”breach of the peace” eller ”act of aggression” är det säkerhetsrådets uppgift att rekommendera eller vidta åtgärder för att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Art.39 är portalparagrafen som auktoriserar tillämpningen av våld och tvångsmedel enligt kapitel VII i FN-stadgan och således fungerar fastställandet enligt art.39 som en formell förutsättning för utövandet av kapitel VII befogenheter. Följaktligen har art.39 titulerats den enskilt mest betydelsefulla artikeln i FN-stadgan. Betydelsen till trots finns det inte överdrivet mycket material som utreder hur art.39 tolkas och tillämpas. Frågan om vilka situationer som utgör ett hot mot freden lyser med sin frånvaro och är långtifrån glasklar och oproblematisk.

<p>Denna uppsats syftar till att undersöka de normativa utrymmen som det finns i dagens internationella samhälle för förebyggande interventioner. Interventioner definieras som ett medel i en större politisk strategi som sker inom en suverän stats gränser mot dess officiella vilja. Vidare skiljer sig förebyggande interventioner från icke-förebyggande genom dess preventiva karaktär. Utifrån en begreppsanalys studeras olika interventionsformer och argument för interventionspolitikens legitimerande. I den följande normativa analysen diskuteras och ställs olika argument om interventioners legitimerande emot varandra, och det normativa utrymmet för interventioner undersöks. Interventioner, förebyggande interventioner och legitimerandet av desamma är kopplat till begrepp som suveränitet och auktoritet men också till internationella lagar och universella normer samt motiven bakom interventionerna.</p><p>Ett av de stora dilemman som uppstår kring förebyggande interventioner är valet mellan att bryta mot de internationella politiska normerna och skadan av ett passivt förhållningssätt mot mänskligt lidande. I dagens internationella samhälle skulle det kunna finnas ett normativt utrymme för förebyggande interventioner under förutsättning att motiven bakom interventionen värderas högre än argumenten mot den förebyggande interventionen. Avsaknaden av en tydlig suverän auktoritet, allmänt giltiga och accepterade motiv och ett legalt utrymme gör att det är svårt att finna en normativ yta för förebyggande interventioner i det internationella samhället. Trots en ökad positiv retorik från FN rörande förebyggande interventioner, samt att interventioner blivit alltmer accepterade, vilket inte var fallet bara femtio år tillbaka, saknar förebyggande interventioner fortfarande en allmängiltig legitimitet och acceptans.</p> / <p>The objective of this thesis is to study the normative space and scope for pre-emptive interventions in the international society of today. Interventions are defined as part of a broader political strategy aimed at changing the actual course of actions within a specific sovereign country against that country’s official will. Further, are pre-emptive interventions distinguished from non-pre-emptive interventions by the latter’s reactive character. Through a concept analysis are different types of intervention and the arguments for the legitimacy of different intervention policies studied. In the following normative analysis different arguments for the legitimacy of interventions are positioned against each other, and thereby the space and scope for pre-emptive interventions is examined. Interventions, pre-emptive interventions and the legitimacy thereof, are connected to concepts of sovereignty and authority, as well as international law, universal norms and the motives behind the interventions.</p><p>One of the main dilemmas considering pre-emptive interventions is the choice between breaking international political norms, and the damage of doing nothing and passively watching ongoing human suffering. Today’s international society would have a space and scope for pre-emptive interventions provided that the motives behind the intervention are considered more valid than the arguments against the same policy. The lack of an obvious international authority, general valid and acceptable motives, and a legal space for pre-emptive interventions, make it difficult to find legitimate grounds and a normative space and scope for them. In spite of an increasingly positive rhetoric by the UN on pre-emptive interventions, among other examples, pre-emptive interventions remain a general notion of legitimacy and acceptance.</p>

Denna uppsats syftar till att undersöka de normativa utrymmen som det finns i dagens internationella samhälle för förebyggande interventioner. Interventioner definieras som ett medel i en större politisk strategi som sker inom en suverän stats gränser mot dess officiella vilja. Vidare skiljer sig förebyggande interventioner från icke-förebyggande genom dess preventiva karaktär. Utifrån en begreppsanalys studeras olika interventionsformer och argument för interventionspolitikens legitimerande. I den följande normativa analysen diskuteras och ställs olika argument om interventioners legitimerande emot varandra, och det normativa utrymmet för interventioner undersöks. Interventioner, förebyggande interventioner och legitimerandet av desamma är kopplat till begrepp som suveränitet och auktoritet men också till internationella lagar och universella normer samt motiven bakom interventionerna. Ett av de stora dilemman som uppstår kring förebyggande interventioner är valet mellan att bryta mot de internationella politiska normerna och skadan av ett passivt förhållningssätt mot mänskligt lidande. I dagens internationella samhälle skulle det kunna finnas ett normativt utrymme för förebyggande interventioner under förutsättning att motiven bakom interventionen värderas högre än argumenten mot den förebyggande interventionen. Avsaknaden av en tydlig suverän auktoritet, allmänt giltiga och accepterade motiv och ett legalt utrymme gör att det är svårt att finna en normativ yta för förebyggande interventioner i det internationella samhället. Trots en ökad positiv retorik från FN rörande förebyggande interventioner, samt att interventioner blivit alltmer accepterade, vilket inte var fallet bara femtio år tillbaka, saknar förebyggande interventioner fortfarande en allmängiltig legitimitet och acceptans. / The objective of this thesis is to study the normative space and scope for pre-emptive interventions in the international society of today. Interventions are defined as part of a broader political strategy aimed at changing the actual course of actions within a specific sovereign country against that country’s official will. Further, are pre-emptive interventions distinguished from non-pre-emptive interventions by the latter’s reactive character. Through a concept analysis are different types of intervention and the arguments for the legitimacy of different intervention policies studied. In the following normative analysis different arguments for the legitimacy of interventions are positioned against each other, and thereby the space and scope for pre-emptive interventions is examined. Interventions, pre-emptive interventions and the legitimacy thereof, are connected to concepts of sovereignty and authority, as well as international law, universal norms and the motives behind the interventions. One of the main dilemmas considering pre-emptive interventions is the choice between breaking international political norms, and the damage of doing nothing and passively watching ongoing human suffering. Today’s international society would have a space and scope for pre-emptive interventions provided that the motives behind the intervention are considered more valid than the arguments against the same policy. The lack of an obvious international authority, general valid and acceptable motives, and a legal space for pre-emptive interventions, make it difficult to find legitimate grounds and a normative space and scope for them. In spite of an increasingly positive rhetoric by the UN on pre-emptive interventions, among other examples, pre-emptive interventions remain a general notion of legitimacy and acceptance.