In this phenomenographic study of social workers’ experiences regarding working with perpetrators of intimate partner violence (IPV), three focus areas were covered; causes of the use of violence in IPV relationships, effective strategies in the work with perpetrators of IPV, and the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships. The experiences regarding causes of use of violence in intimate partner relationships comprised own experiences of abuse from IPV, mental health causes, toxic masculinity, and childhood negligence. These described causes were connected to a structural perspective, a structural societal perspective, a social psychologic perspective, and an individual psychologic perspective. The experiences regarding effective strategies in the work with perpetrators of IPV comprised the establishment of a good work alliance with the perpetrator, to acknowledge the perpetrator’s person, and to promote the perpetrator’s full undertaking of the responsibility for the violence. Lastly, the experiences regarding the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships comprised shifting of the responsibility for the violence, impuissance, and an undertaking of the responsibility for the violence. The justification of the violence was connected to how the perpetrators did not want to identify themselves as perpetrators of IPV. / I denna fenomenografiska studie av socialarbetares uppfattning om arbetet med utövare av våld i nära relation speglas tre områden; orsaker bakom våldsutövande, verksamma strategier i arbetet med våldsutövare samt våldsutövares rättfärdigande av sitt våldsutövande. Uppfattningarna kring orsaker bakom våldsutövare innefattade erfarenheter av våldsutsatthet, påverkan av psykisk ohälsa, maskulinitetsfällan och försummelse i barndomen. Rötterna till dessa orsaksförklaringar kunde ses i kopplingar till strukturellt perspektiv, strukturellt samhällsperspektiv, socialpsykologiskt perspektiv samt individualpsykologiskt perspektiv. De uppfattningar som lyftes gällande strategier informanterna har i arbetet med våldsutövare innefattade en betoning av att etablera en god arbetsrelation med våldsutövaren, att bekräfta våldsutövaren som person och att främja ansvarstagande. Informanterna beskrev en balansgång där etablerande av en tillitsfull allians med våldsutövaren är avgörande, samtidigt som det är av största vikt att lyckas förhålla sig fördömande gentemot de handlingar våldsutövaren utfört. Slutligen handlade uppfattningarna bland informanterna kring våldsutövarnas rättfärdigande av sitt våldsanvändande om ansvarsförskjutning, maktlöshet samt ansvarstagande återspeglas. Våldsutövarna tenderade enligt informanterna att förlägga ansvaret utanför sig själva och uttrycka en upplevelse av maktlöshet inför det egna våldsutövandet. Informanternas uppfattningar uttryckte att våldsutövarnas rättfärdigande var ett tecken på det starka motstånd de bar mot att acceptera sig själva som våldsutövare.

<p>Denna uppsats syftar till att undersöka de normativa utrymmen som det finns i dagens internationella samhälle för förebyggande interventioner. Interventioner definieras som ett medel i en större politisk strategi som sker inom en suverän stats gränser mot dess officiella vilja. Vidare skiljer sig förebyggande interventioner från icke-förebyggande genom dess preventiva karaktär. Utifrån en begreppsanalys studeras olika interventionsformer och argument för interventionspolitikens legitimerande. I den följande normativa analysen diskuteras och ställs olika argument om interventioners legitimerande emot varandra, och det normativa utrymmet för interventioner undersöks. Interventioner, förebyggande interventioner och legitimerandet av desamma är kopplat till begrepp som suveränitet och auktoritet men också till internationella lagar och universella normer samt motiven bakom interventionerna.</p><p>Ett av de stora dilemman som uppstår kring förebyggande interventioner är valet mellan att bryta mot de internationella politiska normerna och skadan av ett passivt förhållningssätt mot mänskligt lidande. I dagens internationella samhälle skulle det kunna finnas ett normativt utrymme för förebyggande interventioner under förutsättning att motiven bakom interventionen värderas högre än argumenten mot den förebyggande interventionen. Avsaknaden av en tydlig suverän auktoritet, allmänt giltiga och accepterade motiv och ett legalt utrymme gör att det är svårt att finna en normativ yta för förebyggande interventioner i det internationella samhället. Trots en ökad positiv retorik från FN rörande förebyggande interventioner, samt att interventioner blivit alltmer accepterade, vilket inte var fallet bara femtio år tillbaka, saknar förebyggande interventioner fortfarande en allmängiltig legitimitet och acceptans.</p> / <p>The objective of this thesis is to study the normative space and scope for pre-emptive interventions in the international society of today. Interventions are defined as part of a broader political strategy aimed at changing the actual course of actions within a specific sovereign country against that country’s official will. Further, are pre-emptive interventions distinguished from non-pre-emptive interventions by the latter’s reactive character. Through a concept analysis are different types of intervention and the arguments for the legitimacy of different intervention policies studied. In the following normative analysis different arguments for the legitimacy of interventions are positioned against each other, and thereby the space and scope for pre-emptive interventions is examined. Interventions, pre-emptive interventions and the legitimacy thereof, are connected to concepts of sovereignty and authority, as well as international law, universal norms and the motives behind the interventions.</p><p>One of the main dilemmas considering pre-emptive interventions is the choice between breaking international political norms, and the damage of doing nothing and passively watching ongoing human suffering. Today’s international society would have a space and scope for pre-emptive interventions provided that the motives behind the intervention are considered more valid than the arguments against the same policy. The lack of an obvious international authority, general valid and acceptable motives, and a legal space for pre-emptive interventions, make it difficult to find legitimate grounds and a normative space and scope for them. In spite of an increasingly positive rhetoric by the UN on pre-emptive interventions, among other examples, pre-emptive interventions remain a general notion of legitimacy and acceptance.</p>

Denna uppsats syftar till att undersöka de normativa utrymmen som det finns i dagens internationella samhälle för förebyggande interventioner. Interventioner definieras som ett medel i en större politisk strategi som sker inom en suverän stats gränser mot dess officiella vilja. Vidare skiljer sig förebyggande interventioner från icke-förebyggande genom dess preventiva karaktär. Utifrån en begreppsanalys studeras olika interventionsformer och argument för interventionspolitikens legitimerande. I den följande normativa analysen diskuteras och ställs olika argument om interventioners legitimerande emot varandra, och det normativa utrymmet för interventioner undersöks. Interventioner, förebyggande interventioner och legitimerandet av desamma är kopplat till begrepp som suveränitet och auktoritet men också till internationella lagar och universella normer samt motiven bakom interventionerna. Ett av de stora dilemman som uppstår kring förebyggande interventioner är valet mellan att bryta mot de internationella politiska normerna och skadan av ett passivt förhållningssätt mot mänskligt lidande. I dagens internationella samhälle skulle det kunna finnas ett normativt utrymme för förebyggande interventioner under förutsättning att motiven bakom interventionen värderas högre än argumenten mot den förebyggande interventionen. Avsaknaden av en tydlig suverän auktoritet, allmänt giltiga och accepterade motiv och ett legalt utrymme gör att det är svårt att finna en normativ yta för förebyggande interventioner i det internationella samhället. Trots en ökad positiv retorik från FN rörande förebyggande interventioner, samt att interventioner blivit alltmer accepterade, vilket inte var fallet bara femtio år tillbaka, saknar förebyggande interventioner fortfarande en allmängiltig legitimitet och acceptans. / The objective of this thesis is to study the normative space and scope for pre-emptive interventions in the international society of today. Interventions are defined as part of a broader political strategy aimed at changing the actual course of actions within a specific sovereign country against that country’s official will. Further, are pre-emptive interventions distinguished from non-pre-emptive interventions by the latter’s reactive character. Through a concept analysis are different types of intervention and the arguments for the legitimacy of different intervention policies studied. In the following normative analysis different arguments for the legitimacy of interventions are positioned against each other, and thereby the space and scope for pre-emptive interventions is examined. Interventions, pre-emptive interventions and the legitimacy thereof, are connected to concepts of sovereignty and authority, as well as international law, universal norms and the motives behind the interventions. One of the main dilemmas considering pre-emptive interventions is the choice between breaking international political norms, and the damage of doing nothing and passively watching ongoing human suffering. Today’s international society would have a space and scope for pre-emptive interventions provided that the motives behind the intervention are considered more valid than the arguments against the same policy. The lack of an obvious international authority, general valid and acceptable motives, and a legal space for pre-emptive interventions, make it difficult to find legitimate grounds and a normative space and scope for them. In spite of an increasingly positive rhetoric by the UN on pre-emptive interventions, among other examples, pre-emptive interventions remain a general notion of legitimacy and acceptance.