No description available.

Den nuvarande prövningsordningen för bearbetningskoncession bygger på ett system där Bergsstaten bedömer företrädesrätt till mineral och mark- och vattenområden. Prospektören måste senare ansöka om miljötillstånd enligt miljöbalken. Problem uppstår när de parallella prövningarna kolliderar med EU:s skydd för utpekade arter och livsmiljöer (Natura 2000). Risken med att vid ett tidigt skede i processen ansöka om Natura 2000-tillstånd är att man behöver söka nytt tillstånd senare i processen, detta om gruvverksamhetens omfattning och miljöeffekter inte var fullt klarlagda vid det första ansökningstillfället. Dessa omständigheter har resulterat i en rättsosäkerhet och att färre gruvor etableras. Arbetet har tagit utgångspunkt ifrån analyser av gällande rätt och har genom en rättsdogmatisk metod syftat till att redogöra för förutsättningarna för att erhålla bearbetningskoncession. Vidare har arbetet avsett att undersöka när i prövningsprocessen ett Natura 2000-tillstånd behöver sökas samt vilka kriterier som behöver vara uppfyllda för att erhålla tillståndet. De parallella prövningarna samt nuvarande prövningsordning har blivit ett problem som givit upphov till ett lagförslag som föreslår att ett Natura 2000-tillstånd inte längre ska vara en förutsättning för att erhålla bearbetningskoncession. Natura 2000-tillståndsprövningen ska istället interageras med miljötillståndsprövningen som sker vid ett senare tillfälle. De tilltänkta ändringarna syftar till att effektivisera prövningsprocessen samt bidra till att den ska bli mer förutsägbar och rättssäker, detta i sin tur antas leda till att investeringsviljan ökar. Lagändringen antas inte leda till några negativa effekter på miljön eftersom en koncession inte per automatik innebär tillstånd att starta en gruvverksamhet, den utgör heller ingen garanti för att verksamheten kommer godkännas i slutändan. Kraven på tillstånd enligt miljöbalken kvarstår och lagstiftarens syfte är endast att ändra när i tillståndsprövningen ansökan ska ske.