Vi vill genom vårt arbete belysa vad elpistolen har för fördelar och nackdelar och vad effekterna skulle kunna bli om den skulle börja användas av svensk polis. Under 2005 planerades ett fältförsök med elpistolen men innan det hann ske stoppades försöket av polisens etiska råd. Elpistolen var fram till dess ett första val bland olika icke dödliga hjälpmedel, ett självklart redskap för att täcka upp glappet mellan batong/pepparspray och tjänstevapnet Sig-Sauer. Elpistolen som polisen tagit fram för fältförsöket var av modell X-26, ett pistolliknande redskap som skjuter två hullingar som fäster i hur och kläder. Vid träff levererar den 50 000 volt in i kroppen, elektriciteten gör så att kroppens muskler krampar ihop. Den polisman som har drivit på det planerade fältförsöket intervjuades per telefon. Dessutom har mailkontakt förekommit. Kontakt med FOI gällande den medicinska biten har tagits. Det som går att fastställa är att det etiska rådet på egen hand blåste av fältförsöket som planerades. De presenterade en rapport som visar att svensk polis inte är i behov av någon elpistol. Etiska rådet menade på flera punkter att försöket var ett förhastat beslut. Etiska rådet var de enda som beslutade att de planerade fältförsöken av elpistolen skulle avbrytas. Elpistolen är ett bra vapen med god effekt som kan rädda liv och undvika skador men har vissa nackdelar som t.ex. det höga priset. Om elpistolen skulle införas i Sverige så tror vi inte det skulle bli någon stor skillnad på hur allmänheten uppfattar polisen.

I denna rapport vill jag försöka belysa de fördelar och eventuella nackdelar med den OC-spray som svensk polis använder sig av. Tanken med den här rapporten är att man ska få reda på hur man gick till väga när man provade fram sprayen och på vilket sätt den är tänkt att hjälpa den enskilde polisen. En enkätundersökning har gjorts hos ordningspolisen i Linköping där en fingervisning ges om vad poliserna idag tycker om OC-sprayen. Jag har även genomfört kortare intervjuer med en OC-instruktör samt den ansvarige för rapporten Fältförsök OC (som även ligger till grund för större delen av mitt arbete).

Syftet med rapporten är att belysa varför ett nytt radiokommunikationssystem är nödvändigt, vilken skillnad det kommer att utgöra i polisarbetet samt om det nya systemet upplevs uppfylla kraven som föranledde förändringen. För att uppfylla syftet med rapporten har jag tagit del av materialet som publicerats på krisberdskapsmyndighetens hemsida angående anledning till införandet av det nya radiokommunkiationssytemet RAKEL samt vilka fördelar införandet i teorin skall komma att innebära för samtliga användare. Sedan har jag genom intervjuer med sakkunniga och personer inom polisen granskat denna fakta ur ett polisiärt användarperspektiv. Bakgrunden till beslutet att införa ett nytt radiokommunikationssystem var att det idag används ca 200 olika radiokommunikationssystem inom landets myndigheter som jobbar inom skydds och säkerhetssektorn vilket försvårar samverkan mellan dessa myndigheter. Förutom fördelen med samverkan genom ett och samma radiokommunikationssystem konstaterades att en förnyelse var nödvändig då de befintliga radiokommunikationssystemen ansågs tekniskt föråldrade och opålitliga ur säkerhetssynpunkt. I mina intervjuer har jag kunnat konstatera att RAKEL systemet uppfyller de krav som föranledde förändringen, detta genom de nya funktioner som systemet erbjuder användaren.

Arbetet behandlar tre icke dödliga vapnen - taser, beanbag och OC-spray (pepparspray) - som kan komma att användas som särskilda hjälpmedel vid polisens våldsanvändning. Vi har haft en del motgångar med vår informationsinhämntning. De personer inom polisen är insatta i dessa tre hjälpmedel har, p g a olika skäl inte kunnat hjälpa oss. Däremot har vi fått hjälp från bl a medicinskt kunniga personer (rättsläkare), så vi på så sätt har fått uppgifter om hur de särskilda hjälpmedlen påverkar kroppen fysiskt. Personer inom polisen har kunnat komplettera den information vi hittat på Internet. Denna information har då behandlat hjälpmedlens funktion, användningsområden och var någonstans de bör ligga på polisens våldstrappa. När det gäller OC-spray har polisen nästan enbart positiv inställning till användningen av denna. Meningen är att polisen som attackeras sprutar en stråle pepparspray mot angriparens ansikte (hud och slemhinnor) och att denne genom att få en stråle i ansiktet tvingas avbryta sin attack och kan därefter omhändertas av polisen. Meningen med taser är ungefär samma sak. Taser består av att man skjuter iväg två små pilar som är kopplade till tunna kablar som vid träff på eventuell gärningsman avger elektriska impulser. Med Beanbag skjuter man iväg en 40mm påse. Påsens innehåll varierar mellan olika fabrikat. Enligt en polis vi pratat med finner han att detta medel inte uppfyller målet. Det grundar han på att det kan se ganska brutalt ut att skjuta iväg en påse med ett gevär. I vårt arbete tittar vi även på lagstöd kring polisens våldsanvändning, samt polisens våldstrappa. I diskussionsdelen berör vi hur några poliser förhåller sig till de olika hjälpmedlen samt vår åsikt kring det berörda ämnet. De slutsatser som vi dragit om dessa icke dödliga vapen är att vi ser stora fördelar med att nyttja pepparspray och taser. Skadorna på polisen och de misstänkta kan minskas om man nyttjar dessa hjälpmedel istället för batong, pistol eller handgripligt våld.

Något som alltid uppmärksammas i media och hos allmänhet är då polisen brukat sitt skjutvapen i tjänsten. Vi uppmärksammade att svensk polis rätt att använda skjutvapen skiljer sig från sina finska kollegors vilket gjorde oss intresserade av att titta närmare på detta. Det vi reagerade på var att det som reglerar polisens rätt att använda skjutvapen i Sverige är väldigt gammalt i jämförelse med den finska motsvarigheten som ständigt har uppdaterats. Det vi valt att undersöka är vad som reglerar polisens rätt att skjuta samt hur skjutvapenanvändningen och den efterföljande dokumentationen ser ut i dessa båda länder. Vi har gjort en sammanställning av vissa likheter och skillnader som finns mellan svensk och finsk polis vad gäller skjutvapenanvändning. Utifrån det material vi använt oss av har vi försökt att åskådliggöra vad som är gemensamt samt vilka skillnader det finns mellan dessa båda länders sätt att bruka skjutvapen. Vad man i Sverige skulle kunna göra är att snegla på hur man i Finland valt att ständigt kontrollera och uppdatera det som reglerar den finska polisens rätt att använda skjutvapen.

Syftet med detta arbete är att titta närmare på ifall att om allmänheten vet om att de ev. kan bli filmade av polisbilar och det påverka preventivt i syfte att stävja brottsliga handlingar. Hur människors integritet påverkas samt inställningen till att bli filmade kommer vi också att försöka svara på i detta arbete. Vad är allmänhetens syn på kameraövervakning?

The spectroscopic analysis of cellulose is experimentally challenging while computationally accessible with recent developments in NMR code. However, prior to using density functional theory to calculate the NMR chemical shifts of cellulose, smaller, sugar-like molecule systems need to be benchmarked against experimental values. The quantum mechanical / molecular mechanical (QM/MM) calculations presented herein utilize six test systems: ethanol, pyridine, pyrrolidine, pyrrole, myo-inositol and scyllo-inositol in conjunction with the reference tetramethylsilane used to scale the calculated isotropic shielding tensors to relative chemical shifts. The effect of solvent on calculated NMR chemical shifts has also been investigated with regard to quantity of solvent surrounding the molecule of interest. Lastly, a mixed basis approach with two quantum regions has additionally been employed to investigate the effects of the number of basis functions on the relative cost of QM/MM NMR calculations.

L'ensemble des méthodes statistiques utilisées dans la modélisation de données nécessite la recherche de solutions optimales locales mais aussi l’estimation de la précision (écart-type) liée à ces solutions. Ces méthodes consistent à optimiser, par approximations itératives, la fonction de vraisemblance ou une version approchée. Classiquement, on utilise des versions adaptées de la méthode de Newton-Raphson ou des scores de Fisher. Du fait qu'elles nécessitent des inversions matricielles, ces méthodes peuvent être complexes à mettre en œuvre numériquement en grandes dimensions ou lorsque les matrices impliquées ne sont pas inversibles. Pour contourner ces difficultés, des procédures itératives ne nécessitant pas d’inversion matricielle telles que les algorithmes MM (Minorization-Maximization) ont été proposées et sont considérés comme pertinents pour les problèmes en grandes dimensions et pour certaines distributions discrètes multivariées. Parmi les nouvelles approches proposées dans le cadre de la modélisation en sécurité routière, figure un algorithme nommé algorithme cyclique itératif (CA). Cette thèse a un double objectif. Le premier est d'étudier l'algorithme CA des points de vue algorithmique et stochastique; le second est de généraliser l'algorithme cyclique itératif à des modèles plus complexes intégrant des distributions discrètes multivariées et de comparer la performance de l’algorithme CA généralisé à celle de ses compétiteurs. / Most of the statistical methods used in data modeling require the search for local optimal solutions but also the estimation of standard errors linked to these solutions. These methods consist in maximizing by successive approximations the likelihood function or its approximation. Generally, one uses numerical methods adapted from the Newton-Raphson method or Fisher’s scoring. Because they require matrix inversions, these methods can be complex to implement numerically in large dimensions or when involved matrices are not invertible. To overcome these difficulties, iterative procedures requiring no matrix inversion such as MM (Minorization-Maximization) algorithms have been proposed and are considered to be efficient for problems in large dimensions and some multivariate discrete distributions. Among the new approaches proposed for data modeling in road safety, is an algorithm called iterative cyclic algorithm (CA). This thesis has two main objectives: (a) the first is to study the convergence properties of the cyclic algorithm from both numerical and stochastic viewpoints and (b) the second is to generalize the CA to more general models integrating discrete multivariate distributions and compare the performance of the generalized CA to those of its competitors.

This study concerns the false doors of Hershefnakht, Nyankhanty and Senetites that are currently on display in the Museum of Mediterranean and Near Eastern Antiquities in Stockholm. None of these doors has received much attention in the past, and certainly not their own dedicated study. Previously, these doors have only been roughly dated, and the status of their owners in society were practically unknown. This study seeks to narrow down the dating of these false doors and to more precisely make a judgement on their owners’ social standing within society. To more precisely date the false doors, relevant features are presented together with relevant information concerning the characteristic in question. As such, a more precise date is built from the various relevant elements of the door. The false doors are translated with appropriate commentary on the short texts. The most important parts of these texts are the titles and through comparisons to other holders of the same titles and discussion of what is known about these titles; a judgement of their social status is made. In the end, Hershefnakht’s and Senetites’ doors can be dated to, at earliest, the reign of Pepy II though their latest possible date is more difficult to establish with any certainty. Nyankhanty’s false door can be dated, at earliest to King Nyuserre Ini’s reign with the latest possible date being the end of the 5th dynasty. Due to only having a single title, Hershefnakht’s social standing is somewhat uncertain and it would be possible to both over- and underplay his status. On the other hand, Nyankhanty’s status can be established with more certainty and it seems he was a high-ranking priest and a commander of a force of men. Senetites can quite easily be placed in or close to the court, but the position therein is more difficult to define. / På Medelhavsmuseet står skendörrarna av Hershefnakht, Nyankhanty och Senetites utställda. Ingen av dörrarna har fått mycket uppmärksamhet tidigare. Det finns därför ingen tidigare dedikerad studie av dessa dörrar och deras ägare. Tidigare dateringar är endast approximativa och den sociala statusen av ägarna okänd. Den här studien siktar mot att datera dörrarna med mer precision genom att studera viktiga aspekter av dörrarna och att bestämma ägarnas sociala status. De relevanta aspekterna av dörrarna presenteras tillsammans med relevant information om aspekten i fråga. Genom denna process så fastställs en mer exakt datering av dörrarna. Genom översättningen av texten som finns på dörrarna presenteras de olika titlarna av dörrarnas ägare. Efter en diskussion om det som är känt om dessa titlar och jämförelse med andra titelhållare så dras en slutsats om deras status. Skendörrarna av Hershefnakht och Senetites kan båda dateras till, som tidigast, Pepy II:s regeringstid. Däremot är deras senaste möjliga datering svårare att specificera. Nyankhantys skendörr kan dateras till Nyuserre Inis regeringstid som tidigast, och senast slutet av 5:e dynastin. Det är svårt att bestämma vilken status Hershefnakht hade, då han endast har en titel vilket kan peka på både en högre och lägre status. Däremot går det att säga ganska säkert att Nyankhanty var en högt uppsatt präst och befälhavare över någon form av trupp. Senetites kan utan större svårigheter placeras i, eller nära hovet även om den exakta positionen är oklar.

Dusty star-forming galaxies (DSFGs) are highly luminous (LFIR ≳ 10¹² L⊙), very distant (z ≳2.5) and ≳ 10x rarer then 'normal', NIR-selected (BzK), star-forming galaxies. Capable of producing a Mstars ≳ 10¹¹-M⊙ galaxy after a tburst ~ 100-Myr burst of late-stage, merger-induced star formation, DSFGs naturally provide extreme laboratories with which to study the formation and evolution of massive structures within the Universe. Thus far, however, theoretical models have struggled to reconcile the observed abundance and redshift distribution of these massive, dust-enshrouded galaxies that occupy the high-end tail of the galaxy stellar mass function. Therefore, it is of paramount importance, from an observational point of view, to both increase the number of known distant (z ≳ 4) DSFGs and to thoroughly explore their extreme environments in order to provide further constraints on such models. Thus, in Chapter 2 of this thesis, I report on efforts to substantially increase the number of distant DSFGs using the uniquely wide H-ATLAS imaging survey. I analysed a sample of 109, so-called 'ultra-red galaxies' selected via their red Herschel-SPIRE flux densities (σ500 > 3.5 and S500 < 100mJy) and flux-density ratios (S500/S250 > 1.5 and S500/S350 > 0.85). Ground-Based continuum imaging at ~ 850 μm with the JCMT and APEX telescopes allowed me to locate the dust peaks of these S500 ≳ 30-mJy ultra-red galaxies and derive a median photometric redshift of zphot = 3.66 (3.30-4.27, IQR) for them (assuming that they can satisfactorily be represented by a Tdust ~ 30-K template SED). Using 25 spectroscopically confirmed DSFGs with SPIRE flux densities matching this ultra-red criteria, I determined that these FIR photometric redshift estimates have a minimum intrinsic scatter of σ = 0.14(1 + zspec) and systematically under-estimate the spectroscopic redshifts below zspec ≲ 5. With over a third of these ultra-red galaxies lying above z > 4, I derived a space density of at least p ≈ 6 x 10⁻⁷Mpc⁻³ for this sample (assuming a tburst = 100-Myr burst of star formation), which is only a factor of 7x less numerous than that of the most massive (Mstars ≳ 10¹¹M⊙), compact, quiescent galaxies selected in the NIR at z ~ 3. Finally, although the space density of z > 4 ultra-red galaxies aligns very well with that of massive (MBH ≳ 10⁸M⊙) AGN at z > 6, none have yet to be uncovered within this sample to date. In the following chapter, I present wide images obtained with LABOCA of a sub-sample of 22, representative ultra-red galaxies to see if these galaxies are signposting over-dense regions in the early Universe, as might be expected if they were to evolve into the most massive, compact, quiescent galaxies at z ~ 0. This LABOCA ultra-red galaxy survey covers an area of ≈ 0.8 deg² down to an average r.m.s. of 3.9mJy beam⁻¹, with the five deepest images going ≈ 2x deeper still. I catalogue 86 galaxies detected above > 3.5σ870 surrounding these 22 ultra-red galaxies, which implies a δ ≈ 100 ± 30% over-density of S870 > 8.5-mJy (LFIR ≈ (7-30) x 10¹² L⊙) DSFGs when compared against LESS. Thus, I am 99.93% confident that these ultra-red galaxies are pinpointing over-dense regions in the Universe, and ≈ 95% confident that these regions are over-dense by a factor of at least ≥ 1.5x. Using the same template SEDs as in the previous chapter, I derived a consistent median photometric redshift of z = 3.2 ± 0.2 with an IQR of z = 2.8-3.6 for these ultra-red galaxies. I constrained the surrounding galaxies likely responsible for this over-density to within |∆z| ≤ 0.65 of their respective ultra-red galaxies. However, on average, I was only able to associate one surrounding galaxy to within |∆z| ≤ 0.5 of its respective ultra-red galaxy. These 'associated' galaxies are radially distributed within (physical) distances of 1.6 ± 0.5Mpc from their ultra-red galaxies, have median SFRs of vI≈ (1.0±0.2)x10³M⊙ yr⁻¹ (assuming a Salpeter stellar IMF) and median gas reservoirs of Mgas ~ 1.7 x 10¹¹M⊙. These candidate proto-clusters have average total SFRs of at least Ψ ≈ (2.3 ± 0.5) x 10³M⊙ yr⁻¹ and a space density of ~ 9 x 10⁻⁷Mpc⁻³, consistent with the idea that their constituents may occupy the centres of rich galaxy clusters seen today. Finally, in Chapter 4 of this thesis, I extracted Herschel-SPIRE photometry at the 850-μm positions of DSFGs detected within in the S2CLS and S2COSMOS imaging surveys. I then analysed the multi-wavelength environmental properties around a robust sample of 64 ultra-red galaxies selected via their 'ultra-red probability'. Similar to the findings in Chapter 3, I found that these ultra-red galaxies are preferentially located in over-dense regions extending over scales of ~ 5' (or ~ 2Mpc at z ~ 3). Furthermore, I found that these candidate, high-redshift proto-clusters have FIR total dust masses and total SFRs of Mdust ~ 10⁹M⊙ and Ψ ~ 10³M⊙ yr⁻¹, respectively. Ground-Based, optical/NIR imaging around a subset of 42 ultra-red galaxies shows a factor of ~ 5x increase in both the stellar mass and the (MB -MI )-colour of associated LBGs as the radial distance decreases from . 500 kpc - consistent with the emergence of a galaxy red sequence at z ~ 3. Furthermore, these data show a 1-σ increase in the fraction of 'green-valley' galaxies within scales of ~ 5' compared to the field - supporting the concept that red-sequence galaxies are appearing at a faster rate around ultra-red galaxies compared to the field. There is a sizeable contribution of Mstars ~ 10¹²M⊙ from these high-redshift LBGs within the environments of ultra-red galaxies. On average, I was able to associate ≈ 28 LBGs to a given ultra-red galaxy (~ 30x the number of associated DSFGs). Although these systems have average optical/NIR/FIR properties that are consistent with their evolution into present-day galaxy clusters with DM halos of mass Mhalo ~ 10¹⁴-10¹⁵M⊙, I am still likely missing a sizeable contribution from unassociated LBGs and DSFGs due to the large photometric redshift uncertainties for the ultra-red galaxies. Therefore, the results presented in this thesis should be regarded as firm lower limits on these environmental properties around ultra-red galaxies, which can now only be improved upon when spectroscopic data increases the accuracy of the photometric redshift estimates presented here.