Uppsatsen analyserar Monica Reichenbergs bok Vägar till läsförståelse: texten, läsaren, samtalet (2014) och Barbro Westlunds bok Att undervisa i läsförståelse: lässtrategier och studieteknik (2012). Syftet med analysen är att undersöka vad blivande lärare erbjuds när det gäller specifika metoder och arbetssätt i två av de läromedel som används i grundlärarutbildningen med avseende på undervisning i läsförståelse i skolan. Fokus ligger på vad böckerna innehåller när det gäller olika metoder som används i arbetet med elevers läsförståelse. Men även lärarens roll i undervisningen av metoderna och hur läroböckerna stämmer med läroplanen avseende undervisningen i läsförståelse. Uppsatsen utgår från metoden komparativ analys och fokuserar på likheter och skillnader genom att systematiskt undersöka vad som har tagits med eller uteslutits och vad som betonas eller tonas ner Analysen visar att medan Reichenberg fördjupar sig mest i faktatexter fördjupar sig Westlund i olika slags texter exempelvis skönlitteratur och faktatexter och Westlunds bok går mer på djupet än Reichenbergs bok som är mer kortfattad. Innehållet i båda böckerna ger mycket kunskaper om läsförståelse, olika metoder och arbetssätt och stämmer väl ihop med läroplanen för grundskolan för att eleverna ska ha möjlighet att nå målen i läsförståelse.