This essay is a reflection on the obviously physical manifestations of lament in South Asian Shii Muharram rituals: weeping and matam, or self-mortification of the flesh. I examine weeping mainly as it is simultaneously actualized and depicted in poetry recited in the majlis (“mourning gathering”) setting and consider matam in the context of majlises, as well as Muharram processions. While there are varying degrees and styles of matam, I concentrate on the public forms intended to draw blood, which are practiced solely by Shii men and boys. These practices constitute a gendered ritual “performance,” often enacted in front of an audience of both men and women—but one that can only be fully understood when viewed in relation to the act of ritual weeping, in which gender is not primary. / text

No description available.

Abstrakt Studiens övergripande syfte är att se hur den shiamuslimska ashuraritualen påverkas av migration där den förflyttas från en geografisk, kulturell och politisk kontext till en annan. Den utgår ifrån tre inledande frågeställningar: Hur genomförs ashuraritualen i Trollhättans shiamuslimska urdutalande församling? Vilka förändringar har ritualen genomgått sedan församlingen bildades enligt informanterna? Vilken påverkan har den omgivande kontexten på församlingens genomförande av ashuraritualen? Dessutom prövar studien hur ritualteorier av Vernon Schubel samt Carolina Humphrey och James Laidlaw kan användas för att skapa förståelse för dessa förändringar.   Resultatet i studien baseras på två observationstillfällen av ashuraritualen i Trollhättans moské i Lextorp samt en gruppintervju med utövare och två enskilda intervjuer med moskéns lokala auktoriteter. Materialet från dessa har analyserats utifrån konstruerade analyskategorier baserade på forskningsöversikt och resultat. Den teoretiska ramen för studien utgörs av ritualteorier av Vernon Schubel respektive Carolina Humphrey och James Laidlaw.   Studiens huvudsakliga slutsatser är att förändringarna i genomförandet av ashuraritualen är kopplade till de globala motsättningar som finns mellan shia- och sunnimuslimer snarare än den mer närliggande omgivande kontexten. Att förändringarna också beror på att den undersökta församlingen har ett ursprung i folkgruppen khojas från nordvästra Indien samt att församlingens sheikh som lokal auktoritet har ett avgörande inflytande över vad som räknas som godkända inslag i ritualen. Förutom dessa slutsatser visar också studien att Schubels samt Humphrey och Laidlaws ritualteorier kan bidra med förståelse när det gäller förändringar i ritualens genomförande även om detta inte är teoriernas primära syfte.   Studien är relevant som ett ritualteoretiskt inläggs samt för att nyansera bilden av shiaislam som minoritetsreligion i Sverige i en tid där mellanmuslimska konflikter, genom immigration och globalisering, blivit aktuella. / Abstract The overall aim of this study is to see how the shia islamic ashuraritual is influenced by migration as it is moved from one geographical, cultural and political context to another. The study is based on two initial questions: how is the Ashuraritual conducted in the urduspeaking shiamuslim congregation of Trollhättan? What changes has been undertaken in the ritual since the founding of the congregation according to the informants? What influence does the surrounding context have on the congregation’s implementation of the ashuraritual? In addition, the study examines how the ritual theories of Vernon Schubel, Carolina Humphrey and James Laidlaw can be used to get a further understanding om these changes.   The result of the study is based on two occasions of participant observations of the ashuraritual in Trollhättans Shia mosque in Lextorp together with one group interviews with practitioners and two individual interviews with local authorities of the mosque. The material from these has been analysed based on constructed categories derived from the research overview and the results. The theoretical framework of the study consists of the ritual theories of Vernon Schubel, Carolina Humphrey and James Laidlaw.   The main conclusions of the study are that the changes in the way that the ashuraritual is carried through are related to the global antagonism between Shia and Sunni Muslims rather than the more immediate surrounding context. The changes can also be related to the congregation’s origin as Khojas from North West India together with the local sheikh’s authority over what are to be consider approved elements of the ritual. In addition to these conclusions the study also shows that Schubel´s, Humphey and Laidlaws ritual theories can contribute to the understanding of changes in ritual implementation, even if that is not the original purpose of the theories.   The study is relevant from the perspective of ritual theory as well as to variegate the depiction of shiaislam as a minority religion in Sweden in a time when inter-muslim conflict through immigration and globalization has become relevant.