Introduktion: tuberkulos går tillbaka ända till stenåldern och det var inte förrän på 1800-talet som Robert Koch upptäckte att det var Mycobacterium tuberculosis (M. tuberculosis) som orsakade tuberkulos. Idag drabbas cirka 10 miljoner årligen av tuberkulos och år 2017 uppstod cirka 600 000 nya fall av multiresistent tuberkulos (MDR-TB). M. tuberculosis är en bakterie med en unik cellvägg bestående av en hög koncentration av mykolsyra. Bakteriens fettrika cellvägg kan i sin tur fungera som en barriär mot läkemedel som behandlar tuberkulos, vilket gör sjukdomen svårbehandlad. Tuberkulos smittar via små luftburna droppar men det är bara cirka 10 % av alla som smittas som drabbas av sjukdomssymtom. Tuberkulos diagnosticeras vanligen med hjälp av sputumprover från de djupa luftvägarna och för att finna resistens för läkemedel görs bakterieodlingar i flytande eller fast medium. Tuberkulos behandlas med en kombination av flera olika läkemedel. Standardbehandlingen (HRZE) som används vid behandling av tuberkulos består av isoniazid, rifampicin, pyrazinamid och etambutol. Vid en felaktig eller ofullständig behandling med dessa läkemedel kan bakterien utveckla resistens och MDR-TB kan uppstå.  Vid MDR-TB är patienten vanligtvis resistent mot isoniazid och rifampicin vilket gör sjukdomen svår att behandla och en annan kombination av läkemedel behövs. Bedaquiline, delamanid och pretomanid är nyutvecklade läkemedel som förhoppningsvis ska kunna användas hos patienter med MDR-TB. Syfte: syftet med arbetet var att undersöka effekten och potentiella risker med bedaquiline, delamanid och pretomanid vid behandling av MDR-TB. Metod: artiklar till litteraturstudien erhölls från databaserna PubMed och ClinicalTrials där totalt 7 artiklar valdes ut för att granska effekten samt risken med bedaquiline, delamanid och pretomanid hos patienter med MDR-TB. Resultat: det erhållna resultatet från artiklarna erhölls genom att framförallt analysera den primära utkomsten. Alla artiklar tyder på att bedaquiline, delamanid samt pretomanid har en god effektiv baktericid effekt på M. tuberculosis och kan möjligtvis förkorta behandlingsperioden. Men alla läkemedel gav även ett flertal biverkningar så som, huvudvärk, illamående, yrsel, hyperurikemi och ett förlängt QT-intervall. Men biverkningarna klassades som milda till moderata. Diskussion: många biverkningar uppstod i studierna och endast ett fåtal deltagare deltog. Däremot observerads det att dessa nya kombinationer kan även minska utvecklingen av ytterligare resistens för läkemedel. Trots vissa avvikelser i studierna kan delamanid, bedaquiline och pretomanid vara nya alternativa behandlingar för MDR-TB. Men fler studier med en större studiepopulation behöver utföras för att säkerställa säkerheten samt effektiviteten av samtliga läkemedel. Men samtliga läkemedel visar lovande resultat i nuvarande studier för den framtida kampen mot MDR-TB. / Archeological findings of tuberculosis can be found way back to the Stone Age but it wasn’t before the 18th century that Robert Koch discovered that it was Mycobacterium tuberculosis (M. tuberculosis) who caused the disease tuberculosis. Current data indicates that approximately 10 million people are infected with tuberculosis each year and 600 000 new cases of multidrug resistance tuberculosis (MDR-TB) was observed in 2017.  Tuberculosis is a bacterium with a unique cell wall consisting of a high concentration of mycolic acid. The fatty cell wall of the bacteria can act as a barrier against antituberculotic drugs, making the disease difficult to treat. Tuberculosis is a disease who can be spread among people via airborne droplets but only about 10 % of all people who are infected are affected by disease symptoms.  Tuberculosis is usually diagnosed by spot-sputum samples from deep within the airways. Resistance to antituberculotic drugs are detected by culture growth of the bacteria on either a liquid or solid medium. Tuberculosis is treated with a combination of several different drugs such as isoniazide, rifampicine, pyrazinamide and ethambutol. Also called HRZE and is a standard regimen for tuberculosis. If treatment occurs incorrectly or is incomplete the bacteria can develop resistance to these drugs and MDR-TB can emerge. Patients with MDR-TB is usually resistant to either or both isoniazide and rifampicine which makes the disease difficult to treat and another combination of drugs is needed. Bedaquiline, delamanide and pretomanide are newly developed drugs that can hopefully be used in the treatment of MDR-TB. The purpose of the thesis was to analyze the efficacy and potential risks with bedaquiline, delamanide and pretomanide in the treatment of MDR-TB. The articles for this literature study were obtained from the two databases PubMed and ClinicalTrials. A total of 7 articles were chosen to analyze the efficacy and potential risks with bedaquiline, delamanide and pretomanid used in treatment in patients with MDR-TB. The result obtained from the articles was obtained by primarily analyzing the primary outcome from each article. All articles suggest that bedaquiline, delamanide and pretomanide have a favorable bactericidal efficacy against M. tuberculosis and may shorten the treatment period. However, all of the studied drugs produced numerous side effects such as headaches, nausea, dizziness, hyperuricemia and an extended QT interval. Although all the side effects that occurred in the studies were classified as mild to moderate. Many side effects occurred in the studies and only a few participants participated in each study. However, it was observed that the new combinations with bedaquiline, delamanide and pretomanide can reduce the development of additional drug resistance. Despite some deviations in the studies, bedaquiline, delamanide and pretomanid may be new alternative treatments for MDR-TB. But more studies with a larger study population is needed to ensure the safety profile and efficacy of all of the drugs above. However, bedaquiline, delamanide and pretomanid show promising results in current studies for the future fight against MDR-TB.