Bakgrund: Det har studerats huruvida styrkeövningar genomförda med två armar (bilateralt) leder till bättre prestation i jämförelse med övningar genomförda med enbart en arm (unilateralt), och det har visat sig att båda genomförandena resulterar i liknande resultat efter en kortare träningsperiod. Samtidigt visar forskning på att blandade resultat mellan olika genomföranden sett till muskelaktivering och kraftutveckling existerar. Syfte: Huvudsyftet med denna studie var att se effekten av unilateral eller bilateral uppvärmning i bänkpress och dess påverkan på efterföljande unilaterala och bilaterala genomföranden i bänkpress, i faktorerna muskelaktivering, effekt, och kraftutveckling. Dessutom var syftet att relatera resultaten i studien till bilateralt index för att se om bilateralt underskott eller bilateral facilitering dominerade. Metod: Styrketränade män (n = 13, ålder 25 ± 3 år) värmde upp med två olika genomföranden (unilateralt eller bilateralt) och efter varje individs uppvärmning utfördes tre submaximala lyft (40 och 80 % av 1RM) i unilateral och bilateral bänkpress. Muskelaktivering, effekt, och kraftutveckling, uppmättes i musklerna pectoralis major, främre deltoideus, och triceps brachii, efter varje individs uppvärmning under tre submaximala lyft (40 och 80 % av 1RM) i unilateral och bilateral bänkpress. Resultat: Signifikanta resultat hittades vid unilateral prestation i effekt och kraftutveckling efter unilateral uppvärmning (184 ± 36 W och 164 ± 31 W; 416 ± 76 N och 412 ± 74 N), jämfört med bilateral uppvärmning (p = 0,05). Vid bilateral prestation hittades ingen signifikant skillnad mellan de olika genomförandena. Ingen signifikant skillnad hittades heller i muskelaktivering i något av genomförandena. I studien hittades även bevis på skillnad mellan testdeltagare gällande bilateralt underskott och bilateral facilitering sett till effekt och kraftutveckling, där större delen av testdeltagarna hade bilateral facilitering. Slutsats: Oberoende av uppvärmning kunde ingen skillnad ses i styrketränade män gällande muskelaktivering i bilateral eller unilateral bänkpress, däremot hade uppvärmningen betydelse för prestationen. Därför ska unilateral uppvärmning appliceras inför unilateral prestation, då detta visade på signifikant förbättring. Trots ingen signifikant förbättring bör även ett bilateralt genomförande efterfölja en bilateral uppvärmning. / Background: It has been studied whether strength-exercises performed with two arms (bilateral) leads to better performance when compared to exercises performed with only one arm (unilateral), and it has been shown that both implementations result in similar results after a short training period. At the same time, research shows that mixed results between different implementations in terms of muscle activation and force development exists. Objective: The main purpose of this study was to see the effect of unilateral or bilateral warm-up in the bench press and its influence on subsequent unilateral and bilateral performance in the bench press, investigating the factors: muscle activation, power, and force development. A secondary purpose was to relate the results of the study to bilateral index, to see if bilateral deficit or bilateral facilitation dominates. Method: Strength-trained men (n = 13, age 25 ± 3 years) warmed up with two different implementations (unilateral or bilateral), and after each individual warm-up they performed three submaximal lifts (40 and 80% of 1RM) in unilateral and bilateral bench press. Muscle activity, power, and force development were measured in muscles pectoralis major, anterior deltoid, and triceps brachii, after each individual warm-up during three submaximal lifts (40 and 80% of 1RM) in unilateral and bilateral bench press. Results: Significant results were found in unilateral performance in power and force development after unilateral warm-up (184 ± 36 W and 164 ± 31 W; 416 ± 76 N and 412 ± 74 N) compared with bilateral warm-up (p = 0.05). There were no significant differences between the different implementations in bilateral performance. Significant differences were neither found in the muscle activation of any of the implementations. The study also found evidence of a difference between the test participants regarding bilateral deficit and bilateral facilitation in terms of power and force development, where the majority of the test participants had bilateral facilitation. Conclusion: Regardless of warm-up, no difference was seen in the strength-trained men regarding muscle activation in the bilateral or unilateral bench press, however, the warm-up  was of importance to performance. Therefore, unilateral warm-up should be applied before unilateral performance, as this showed significant improvement. Although no significant improvement was observed, a bilateral warm-up should also preceed a bilateral performance.

Every year, 250,000 people worldwide suffer a spinal cord injury (SCI) that leaves them with chronic paraplegia - permanent loss of ability to move their legs. SCI interrupts axons passing along the spinal cord, thereby isolating motor neurons from brain inputs. To date, there are no effective treatments that can reconnect these interrupted axons. In a recent breakthrough, .NeuroRestore developed the STIMO neuroprosthesis that can restore walking after paralyzing SCI using Epidural Electrical Stimulation (EES) of the lumbar spinal cord. Yet, the calibration of EES requires highly trained personnel and a vast amount of time, and the mechanism by which EES restores movement is not fully understood. In this master thesis, we propose to address this issue using modeling combined with Artificial Neural Networks (ANNs). To do so, we introduce the CyberSpine model to predict EES-induced motor response. The implementation of the model relies on the construction of a multipolar basis of solution of the Poisson equation which is then coupled to an ANN trained against actual data of an implanted STIMO user. Furthermore, we show that our CyberSpine model is particularly well adapted to extract biologically relevant information regarding the efficient connectivity of the patient’s spine. Finally, a user-friendly interactive visualization software is built. / Varje år drabbas 250 000 människor i hela världen av en ryggmärgsskada som ger dem kronisk paraplegi - permanent förlust av förmågan att röra benen. Vid en ryggmärgsskada bryts axonerna som passerar längs ryggmärgen, vilket isolerar de motoriska neuronpoolerna från hjärnans ingångar. Hittills finns det inga effektiva behandlingar som kan återansluta dessa avbrutna axoner. NeuroRestore utvecklade nyligen neuroprotesen STIMO som kan återställa gångförmågan efter förlamande ryggmärgsskada med hjälp av epidural elektrisk stimulering (EES) av ländryggmärgen. Kalibreringen av EES-stimuleringar kräver dock högutbildad personal och mycket tid, och den mekanism genom vilken EES återställer rörelse är inte helt klarlagd. I denna masteruppsats föreslår vi att vi tar itu med denna fråga med hjälp av modellering i kombination med artificiell intelligens. För att göra detta introducerar vi CyberSpine-modellen, en modell som kan förutsäga EES-inducerad motorisk respons. Implementeringen av modellen bygger på konstruktionen av en multipolär bas för lösning av Poisson-ekvationen som sedan kopplas till ett artificiellt neuralt nätverk som tränas mot faktiska data från en implanterad STIMO-deltagare. Dessutom visar vi att vår CyberSpine-modell är särskilt väl anpassad för att extrahera biologiskt relevant information om den effektiva anslutningen av patientens ryggrad. Slutligen bygger vi en användarvänlig interaktiv visualiseringsprogramvara.