Bakgrund: Det har studerats huruvida styrkeövningar genomförda med två armar (bilateralt) leder till bättre prestation i jämförelse med övningar genomförda med enbart en arm (unilateralt), och det har visat sig att båda genomförandena resulterar i liknande resultat efter en kortare träningsperiod. Samtidigt visar forskning på att blandade resultat mellan olika genomföranden sett till muskelaktivering och kraftutveckling existerar. Syfte: Huvudsyftet med denna studie var att se effekten av unilateral eller bilateral uppvärmning i bänkpress och dess påverkan på efterföljande unilaterala och bilaterala genomföranden i bänkpress, i faktorerna muskelaktivering, effekt, och kraftutveckling. Dessutom var syftet att relatera resultaten i studien till bilateralt index för att se om bilateralt underskott eller bilateral facilitering dominerade. Metod: Styrketränade män (n = 13, ålder 25 ± 3 år) värmde upp med två olika genomföranden (unilateralt eller bilateralt) och efter varje individs uppvärmning utfördes tre submaximala lyft (40 och 80 % av 1RM) i unilateral och bilateral bänkpress. Muskelaktivering, effekt, och kraftutveckling, uppmättes i musklerna pectoralis major, främre deltoideus, och triceps brachii, efter varje individs uppvärmning under tre submaximala lyft (40 och 80 % av 1RM) i unilateral och bilateral bänkpress. Resultat: Signifikanta resultat hittades vid unilateral prestation i effekt och kraftutveckling efter unilateral uppvärmning (184 ± 36 W och 164 ± 31 W; 416 ± 76 N och 412 ± 74 N), jämfört med bilateral uppvärmning (p = 0,05). Vid bilateral prestation hittades ingen signifikant skillnad mellan de olika genomförandena. Ingen signifikant skillnad hittades heller i muskelaktivering i något av genomförandena. I studien hittades även bevis på skillnad mellan testdeltagare gällande bilateralt underskott och bilateral facilitering sett till effekt och kraftutveckling, där större delen av testdeltagarna hade bilateral facilitering. Slutsats: Oberoende av uppvärmning kunde ingen skillnad ses i styrketränade män gällande muskelaktivering i bilateral eller unilateral bänkpress, däremot hade uppvärmningen betydelse för prestationen. Därför ska unilateral uppvärmning appliceras inför unilateral prestation, då detta visade på signifikant förbättring. Trots ingen signifikant förbättring bör även ett bilateralt genomförande efterfölja en bilateral uppvärmning. / Background: It has been studied whether strength-exercises performed with two arms (bilateral) leads to better performance when compared to exercises performed with only one arm (unilateral), and it has been shown that both implementations result in similar results after a short training period. At the same time, research shows that mixed results between different implementations in terms of muscle activation and force development exists. Objective: The main purpose of this study was to see the effect of unilateral or bilateral warm-up in the bench press and its influence on subsequent unilateral and bilateral performance in the bench press, investigating the factors: muscle activation, power, and force development. A secondary purpose was to relate the results of the study to bilateral index, to see if bilateral deficit or bilateral facilitation dominates. Method: Strength-trained men (n = 13, age 25 ± 3 years) warmed up with two different implementations (unilateral or bilateral), and after each individual warm-up they performed three submaximal lifts (40 and 80% of 1RM) in unilateral and bilateral bench press. Muscle activity, power, and force development were measured in muscles pectoralis major, anterior deltoid, and triceps brachii, after each individual warm-up during three submaximal lifts (40 and 80% of 1RM) in unilateral and bilateral bench press. Results: Significant results were found in unilateral performance in power and force development after unilateral warm-up (184 ± 36 W and 164 ± 31 W; 416 ± 76 N and 412 ± 74 N) compared with bilateral warm-up (p = 0.05). There were no significant differences between the different implementations in bilateral performance. Significant differences were neither found in the muscle activation of any of the implementations. The study also found evidence of a difference between the test participants regarding bilateral deficit and bilateral facilitation in terms of power and force development, where the majority of the test participants had bilateral facilitation. Conclusion: Regardless of warm-up, no difference was seen in the strength-trained men regarding muscle activation in the bilateral or unilateral bench press, however, the warm-up  was of importance to performance. Therefore, unilateral warm-up should be applied before unilateral performance, as this showed significant improvement. Although no significant improvement was observed, a bilateral warm-up should also preceed a bilateral performance.

Previous research has identified strength as a key factor for performance in cross-country skiing. The purpose of the present study was to investigate the relationship between upper body strength and performance in swedish junior cross-country skiers. 33 swedish young men and 23 young women age 17,3 ± 1,0 years volunteered to participate in specific tests during a summer training camp were they completed a test battery consisting of bench press and bench pull. The strength variables obtained were correlated with FIS-points (International Ski Federation´s ranking points for distance and sprint performance) used as the performance indicator. Correlations were performed by Spearman´s rank correlation coefficient for all variables. The results showed that FIS-points for sprint correlated significantly with both bench press and bench pull. No significant correlation was found between FIS-points for distance and bench pull. These results may predict performance for cross-country skiers and indicate a justification for increased proportion of strength training.

<p>Many everyday tasks and also many sports require good grip and forearm strength. Everything from carrying boxes and lifting a child to grab the arms and legs in various martial arts, or holding a tennis racket involving the hand and forearm muscles in various ways. It is therefore important to train these muscles to prevent injuries and congestion and to perform well in sport. A well known way to train functional strength in the hand and forearm muscles is weight training with thick handles. The purpose of this study was to investigate the differences in muscle activity in the upper arm and forearm muscles as well as the deltoids between two bars of different diameter (28mm and 57mm) in two different weight training exercises using electromyography (EMG). The weight training exercises consisted of a pulling exercise in the form of a bench row and a pressing exercise in the form of close-grip bench press. The study also examines whether there is a connection between hand strength and muscle activity, and if there is any connection between hand size and muscle activity. Results show that muscle activity between the thick bars remained unchanged in the close-grip bench press. In the bench row exercise, however, significant increases were seen in the forearm flexors and m. biceps brachii while lifting the thicker bar. The forearm extensors showed an indication of muscle activity increases while lifting the thicker bar. However, there was no connection between hand strength and muscle activity and no correlation between hand size and muscle activity. The conclusion is that the pulling exercise with the thicker bar results in higher muscle activity in comparison to a standard Olympic bar in several muscles involved, not just those directly affected by the thicker bar.</p>

Many everyday tasks and also many sports require good grip and forearm strength. Everything from carrying boxes and lifting a child to grab the arms and legs in various martial arts, or holding a tennis racket involving the hand and forearm muscles in various ways. It is therefore important to train these muscles to prevent injuries and congestion and to perform well in sport. A well known way to train functional strength in the hand and forearm muscles is weight training with thick handles. The purpose of this study was to investigate the differences in muscle activity in the upper arm and forearm muscles as well as the deltoids between two bars of different diameter (28mm and 57mm) in two different weight training exercises using electromyography (EMG). The weight training exercises consisted of a pulling exercise in the form of a bench row and a pressing exercise in the form of close-grip bench press. The study also examines whether there is a connection between hand strength and muscle activity, and if there is any connection between hand size and muscle activity. Results show that muscle activity between the thick bars remained unchanged in the close-grip bench press. In the bench row exercise, however, significant increases were seen in the forearm flexors and m. biceps brachii while lifting the thicker bar. The forearm extensors showed an indication of muscle activity increases while lifting the thicker bar. However, there was no connection between hand strength and muscle activity and no correlation between hand size and muscle activity. The conclusion is that the pulling exercise with the thicker bar results in higher muscle activity in comparison to a standard Olympic bar in several muscles involved, not just those directly affected by the thicker bar.

Bakgrund: Effektutveckling kan sägas vara detsamma som muskulär explosivitet.Ju högre effekt, desto högre explosiv styrka, detta mäts i enheten Watt (W). Dennastyrkekvalitet har stor betydelse inom många idrotter. Inom styrketräning ansesbasövningarna, som även kallas “the big three”, utgöra grunderna för att med testermäta och på ett effektivt sätt träna både sin maximala och explosiva muskelstyrka.Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka om effektutvecklingen skiljer sig åtinom intensitetzonen 30-60% av 1RM vid knäböj, bänkpress och marklyft. Metod:Elva styrketränande individer inkluderades i studien där deltagarna i snitt var 24 årgamla, 184 cm långa och vägde 84 kg. Deltagarna utförde ett testprotokoll sominkluderade ett test i knäböj, bänkpress och marklyft, där deltagaren själv skulleutföra tre repetitioner på bestämd vikt av deras 1RM mellan 30-60%. Resultat:Resultatet av den aktuella studien visar att det var en signifikant skillnad ieffektutveckling mellan övningen bänkpress och knäböj (p &lt;0.001) samt bänkpressoch marklyft (p &lt;0.001). Mellan övningarna knäböj och marklyft var det ingensignifikant skillnad (p &lt;0.748). Det var inte någon signifikant skillnad i deltagarnaseffektutveckling (W) mellan de olika procenten (30-60%) av deltagarnas 1RM iövningarna knäböj, bänkpress och marklyft (p&gt;0.05). Resultatet visar att en högreeffektutveckling kan uppnås i övningar som involverar stora delar av underkroppenjämfört med överkroppen. Det fanns ingen signifikant skillnad i maximaleffektutveckling (p&gt;0.05) vid belastningar i intervallet 30-60% av 1RM för knäböj,bänkpress och marklyft. Slutsats: Denna observation indikerar att valet avbelastning inte verkar ha någon betydelse för att uppnå maximal effektutveckling, sålänge vikten ligger inom intervallet 30-60% av 1RM. Detta är ny och betydelsefullkunskap som har direkt praktisk tillämpning för styrketränare och idrottare sominkluderar styrketräning i sitt träningsprogram för att förbättra explosiv styrka.

Background: Strength is considered an important part in swimming and is usually included in training programs for swimmers. However, studies assessing the relationship between muscle strength, muscle endurance and swim performance are not many and have showed different results. Aim: The aim of this study was to assess the correlation between bench press, pull-up and 400 meter freestyle swim performance in elite swimmers. Method: The subjects (n=15, age 16-20) performed a one repetition maximum (1RM) bench press test to measure maximal muscle strength and to measure muscle endurance the subjects performed as many pull-up repetitions as possible during 30 seconds. A velocity four (V4) speed test was performed to assess swim performance by measuring time over covered distance and blood lactate levels. Results: The results of this study showed a moderate correlation (r=-0.54) between one repetition maximum in bench press and 400 meter freestyle swim performance. It showed a strong correlation (r=-0.63) between number of pull-ups repetitions during 30 seconds and 400 meter freestyle swim performance. Conclusion: These results suggest that upper body strength contributes to swim performance over 400 meter. The stronger correlation between pull-ups and swimming may indicate that muscle endurance of m. latissimus dorsi and the back muscles may be important to incorporate in a training program since it has shown to have a strong correlation with swim performance at 400 meters. / Bakgrund: Styrka anses vara en viktig del i simning och är ofta inkluderat i träningsprogram för simmare. Dock har endast ett mindre antal studier undersökt relationen mellan muskelstyrka, muskel uthållighet och simprestation och de som har gjort det visar olika resultat. Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera korrelationen mellan bänkpress, pull-ups och 400m simprestation hos elitsimmare. Metod: Deltagarna (n=15, ålder 16-20) utförde ett en repetition maximum (1RM) i bänkpress för att mäta maximal muskel styrka och för att mäta muskeluthållighet utförde deltagarna så många pull-ups repetitioner som möjligt under 30 sekunder. Ett velocity four (V4) hastighets test utfördes för att utvärdera simprestation genom att mäta tid över simmad distans och blod laktat värden. Resultat: Resultatet i denna studie visade på en moderat korrelation (r=-0,54) mellan en repetition maximum i bänkpress och 400 meter fristil simprestation. Den visade på en stark korrelation (r=-0,63) mellan antalet pull-ups repetitioner under 30 sekunder och 400 meter fristil simprestation. Konklusion: Dessa resultat tyder på att överkroppsstyrka bidrar till simprestation över 400 meter. Den starkare korrelationen mellan pull-ups och simning kan indikera att muskeluthållighet hos m. latisimus dorsi och ryggmusklerna kan vara viktigt att lägga in i ett träningsprogram då det visat på en stark korrelation till simprestation på distansen 400 meter.

Ensidigt bedriven styrketräning och idrotter kan leda till en förändradstyrkekvot mellan olika muskelantagonister och anses i vissa fall kunna ökarisken för skador och besvär. Syftet med denna studie var att undersökastyrkekvoten mellan press- och dragstyrkan hos tränade personer samtundersöka om det fanns några styrkeskillnader hos deltagarna i bänkpressjämfört med bänkrodd. Femton tränade deltagare inkluderades i studien därdeltagarna var i snitt 26 år gamla, 177 cm långa och vägde 81 kg. Deltagarnautförde ett testprotokoll som inkluderade ett test i bänkpress respektivebänkrodd, där deltagaren skulle utföra maximalt antal repetitioner på den vikti bänkpress deltagaren själv ansåg sig klara omkring 5–10 repetitioner. Totaltantal kg (antal repetitioner x belastning) i respektive övning dokumenteradesoch angavs som en styrkekvot (press/drag-kvot). Resultatet avundersökningen var att deltagarnas press/drag-kvot var 2,4:1, vilket innebäratt deltagarna var 140% starkare i press- än i dragstyrkan. Det fanns ensignifikant styrkeskillnad (p=0,002) i bänkpress jämfört med bänkrodd hosmajoriteten av deltagarna. Det fanns en relativt stor variation i styrkekvot(press/drag-kvot) bland deltagarna. Faktorer som träningserfarenhet ochfamiljaritet med testprotokollets övningar kan vara faktorer som kan förklaraspridningen i styrkekvot. Att styrkekvoten befanns vara 2,4:1 kan därför inteanvändas som en utgångspunkt i ett träningsupplägg då det inte går att utgåfrån att personen som skall instrueras har den styrkekvoten. Vidare skulleresultaten kunna användas som referensmaterial i framtida studier som avseratt undersöka styrkekvoten mellan press- jämfört med dragstyrkan. / Previous literature considers that both strength training and many sports maylead to an increased risk of athletes incurring injury due to an unbalanced, orchanged, strength ratio. The purpose of this study was therefore to examinethe strength ratio between press- and pulling strength of trained individualsas well as investigate whether there was any difference in strength betweenthe two exercises tested. Fifteen participants with strength trainingexperience were included in the study where the participants mean were 26years old, 177 cm tall, and weighed 81 kg. They performed a protocol thatconsisted of a test of bench press and bench row, respectively. For bothexercises, the participants performed the maximum number of repetitions fora weight that was based on the participants’ self-assessed 5-10 repetitionmaximum bench press. Total weight lifted (weight x repetitions) for eachexercise was measured and converted to a push/pull strength ratio. Meanpush/pull strength ratio for the participants was 2,4: 1. The participants wereon average 140% stronger in pressing strength than in pulling strength(P=0,002) In the current study, the participants were stronger in bench presscompared to bench row. Factors such as training experience and familiaritywith the exercises in the could possibly have influenced the spread amongthe participants, but that cannot be determined. The variation in the strengthratio of the participants can therefore not be used as a starting point in atraining program as it is not possible to assume that the instructor's strengthratio is 2.4: 1. The results could be used as a comparison in future studiesthat aim to examine the strength ratio between press strength compared topulling strength.

Syftet med studien är att undersöka ifall det finns något samband mellan emotionell koppling till de sociala medieplattformarna Facebook, Instagram och TikTok och upplevdidrottsmotivation hos svenska styrkelyftare och bänkpressare. Samt ifall det finns några skillnader mellan könskategorier och tävlingsnivåer. Totalt deltog 93 personer (15-59 år) i studien varav 59 tävlande i kategori kvinna och 34 i kategori man. 32 deltagare tävlade på distriktsnivå, 38 på nationell nivå och 23 på internationell nivå. Data samlades in med hjälp av en webbenkät som i huvudsak baserades på de två befintliga frågeformulären Sport motivation scale-II (SMS-II) och The Multidimensional Facebook Intensity Scale (MFIS). Pearsons korrelationsanalys visade endast ett signifikant samband för TikTok ( p &lt; .01) där en positiv korrelation fanns. Även bivariata regressionsanalyser visade endast ett signifikant resultat för TikTok (p &lt; .01 &amp; p &lt; .001) som visade att en starkare koppling till plattformen kunde förutsäga en högre nivå av upplevd idrottsmotivation. Kovariansanalyser (ANCOVA) visade inga skillnader i emotionell koppling till plattformarna eller i upplevd idrottsmotivation mellan könskategorierna och tävlingsnivåerna. I denna studie upptäcktes positiva samband mellan emotionell koppling till sociala medier och upplevd idrottsmotivation och tidigare forskning har visat på både positiva och negativa effekter av sociala medier på idrottares motivation.Detta är något som kan vara relevant för idrottare, tränare och andra aktörer i idrottares närhet att vara medvetna om. / The aim of the study is to examine if there is a relation between the emotional connectednessto the social media platforms Facebook, Instagram and Tikok and the degree of perceived sports motivation in Swedish powerlifters and bench-press competitors. And if there are differences between gender categories and competition levels. In total the study had 93 participants (age 15-59) 59 competed in the women’s category and 34 in the men’s category. 32 participants competed at the regional level, 38 at the national level and 23 at the international level. Data was collected via an online questionnaire which was mainly based on the Sport motivation scale-II (SMS-II) and The Multidimensional Facebook Intensity Scale (MFIS). Pearson’s correlation test did only show a significant relation for TikTok ( p &lt; .01) which showed a positive correlation. The same was the case for the bivariate regression analysis where also only a significant result for TikTok was found (p &lt; .01 &amp; p &lt; .001) which showed that a strong emotional connectedness to TikTok could predict a high level of perceived sportsmotivation. Analysis of Covariance (ANCOVA) showed no differences in emotional connectedness to the social media platforms or in perceived sports motivation between the gender categories and competition levels. This study showed a positive relation between emotional connectedness to social media and perceived sports motivation and previous research has shown both positive and negative effects of social media on sports motivation. This can be of relevance for the athletes themselves but also for coaches and other actors close to the athletes to be aware of.