Background: Powerlifting is a growing sport all over the world. About 72% of Swedish powerlifters have injuries, mostly in the lumbar and hip areas. There is a lack of further cate-gorization of injuries in relation to which specific physical problems the powerlifters have. Researchers in sports medicine are looking for ways to clinically diagnose injuries in order to develop preventative measures. Aim: Develop a protocol for examination and assessment of pain and function in powerlifters with hip and lumbar injuries, and evaluate its applicability. The protocol could then be used in future studies to determine the characteristics of injuries. Method: An examination protocol was created by a group of physiotherapists after reviewing literature in physiotherapy, orthopedic manual therapy (OMT) and motor control. Applicabil¬ity was evaluated through examination of eight powerlifters. Four powerlifters were examined twice by two independent OMT-physiotherapists. Results: The clinical applicability for the examination protocol was good. Examination took about an hour, and the protocol allowed the physiotherapists to describe a diagnosis with good agreement between physiotherapists. Analysis of the deadlift/squat were thought crucial for the assessment of the powerlifters’ present injuries and it was suggested more lumbopelvic motor control tests and trial treatment was added. Conclusion: The protocol was shown feasible to describe the character of pain and injuries in powerlifters. However, before use in larger studies, it is recommended that the protocol is further tested on a larger number of subjects to evaluate whether the content of the protocol should be expanded. / <p>Validerat; 20160610 (global_studentproject_submitter)</p>

Bakgrund: Styrkelyftare utsätter kroppen för stora belastningar. 70 % av utövarna har skador som hämmar vid träning. Rörelsekontrollen kan påverkas vid muskuloskeletala besvär, varför denna studie undersöker eventuell relation mellan rörelsekontroll och skada hos styrkelyftare. Syfte: Undersöka relationen mellan rörelsekontroll och skador hos styrkelyftare. Metod: 22 styrkelyftare utförde sex rörelsekontrolltester enligt JEMS samt deltog i en enkät gällande skador. Poängen på testerna dikotomiserades och beräknades i ett chi-tvåtest för att undersöka samband mellan testresultaten och skadorna. Ett Mann whitney-U test användes för att undersöka eventuella skillnader mellan skadade och icke skadade. Resultat: Signifikanta resultat kunde ses där styrkelyftare med skada i underkroppen uppvisade ett försämrat resultat i ”Sittande knälyft höger” (p=0,03) och ”Sittande knälyft vänster” (p=0,04). Det fanns även en signifikant skillnad mellan skadade och icke skadade på testet ”Sittande knälyft vänster” (p=0,034). Inga signifikanta resultat kunde ses i övriga tester. Konklusion: Trots signifikanta resultat går inte att dra några konkreta slutsatser gällande relationen mellan rörelsekontroll och skador hos styrkelyftare. Det behövs vidare studier som undersöker liknande rörelsekontrolltester men med ett betyande deltagarantal för att få en bättre power och för att kunna se några signifikanta resultat. <img src="file:///page3image24712" /> / Background: Powerlifters are exposed for heavy loads. 70 % of the lifters have injuries that limit during training. The movement control could be affected by musculoskeletal disorders, therefore this study examines the relationship between movement control and injuries. Purpose: Investigate the relationship between movement control and injuries among powerlifters. Method: 22 powerlifters performed six movement control tests according to JEMS and answered a questionnaire regarding injuries. The test score was dichotomized and analysed in a chi square test to investigate the relationship between movement control and injuries. A Mann Whitney U-test identified the differences between injuried and non-injuried powerlifters. Results: Significant results was seen in powerlifters with injury in the lower body, they showed an impaired result in ”Seated knee lift right” (p=0,03) and ”Seated knee lift left” (p=0,04). A significant differences was showed between the injuried and non-injuried in the test ”Seated knee lift left” (p=0,034). No significant results were seen in the other tests. Conclusion: Despite significant results it is not possible to conclude the relationship between movement control and injuries of powerlifters. Further studies are needed to investigate movement control tests, but with a higher amount of participants to see significant results.

Introduktion: Cirka 30 % av alla idrottare oavsett idrott har någon gång under deras karriär haft skador i skulderpartiet. Inom styrkelyft och Crossfit är förekomsten av skador i skulderpartiet relativt hög. Styrkelyft innebär att atleten utför träning av flerledsövningar (basövningar) med en stor extern belastning både på träning och tävling. CrossFit baseras på flertalet olika styrkeidrotter/kondition/gymnastikövningar och träning och tävling och går ut på att utföra olika funktionella rörelser med en hög intensitet. Tidigare studier visar på att skadeförekomsten inom dessa idrotter är relativt låg jämfört med kontaktsporter. Dock är axel/skuldran utsatt och är en vanligt förekommande skada inom styrkelyft och CrossFit. Syfte: Syftet med studien var att jämföra prevalensen av axelskador mellan CrossFit-atleter och styrkelyftare. Metod: En onlineenkät användes som datainsamlingsverktyg där CrossFit-atleter från hela Sverige och styrkelyftare från Luleå i Sverige besvarade enkäten. Enkäten bestod av frågor angående studiegruppens bakgrund, träningsvanor, skada/skador i axeln/skuldran under 2019/2020 kopplat till individens idrott. Resultat: Totalt inkluderades 132 personer i studien varav 60 kvinnor och 72 män. Antal CrossFit-atleter var 90 personer, varav 44 kvinnor och 46 män. Antal styrkelyftare var 42 personer, varav 16 kvinnor och 26 män. Bland dem som utövade CrossFit hade 42,2 % och bland styrkelyft hade 26,2 % skadat axeln/skuldran en eller flera gånger under 2019-2020. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna i CrossFit-gruppen visade på en betydligt högre förekomst av skador än i styrkelyftsgruppen. I båda grupperna tränade kvinnorna mer frekvent och längre pass. Trots det visade männen en högre frekvens av skador än kvinnorna. Skadans lokalisation på axeln var snarlik i båda grupperna.

Inledning Att utföra objektiv mätning vid rörelseanalys av knäböj kan vara ett värdefullt verktyg för att öka prestation och minska skaderisk. I denna studie skall användbarheten av verktyget Gyko fastställas för rörelseanalys av knäböj med skivstång. Metod Vi har utvärderat Gykos noggrannhet vid mätning av en stångbanas längd och förmåga att mäta rörelseomfång i överkroppen under ett lyft. Gykos förmåga att mäta stångbanans längd i ett lyft undersöktes genom att fästa Gyko på en smithmaskin. Distansen som skivstången färdades i maskinen var 34,5cm. Fem omgångar med fyra repetitioner utfördes där Gykon mätte medelhastighet och duration för lyftet, därmed kunde stångbanans längd utvinnas. Gykos användbarhet i mätning av flexion i överkroppen vid utförande av knäböj undersöktes. Det gjordes genom att mäta fem personers utförande av knäböj med Gykon placerad med magnet på mitten av skivstången. Testpersonerna fick utföra två lyft på tre olika intensiteter, 60%, 70% och 80% av uppskattad maxvikt. Testpersonernas fick besvara två frågor gällande deras upplevelse om mätverktyget efter utförda mätningar. Resultat Rörelselängden resulterade i 20 lyft med en medellängd på 31.0cm, medelavvikelse från 34,5cm var -3,46cm. Fem personer analyserades i totalt 30 repetitioner. Mätningarna resulterade i ett medelvärde i flexion på 17,5° och angulär hastighet på 16,4°/s. Sammanställt resultat av deltagarupplevelsen visade på en liten påverkan av utförande hos testpersonerna med medianvärdet 2 på båda frågorna. Konklusion Gyko kan användas för att mäta rörelseomfång och angulär hastighet vid utförande av knäböj utan att påverka deltagarnas utförande men inte för att utvinna en stångbanas exakta längd.

Bakgrund: Fysisk träning betyder rörelse av kroppen som kräver energi. Muskelstärkande träning är en del inom fysisk träning. Två idrotter inom detta område är tyngdlyftning och styrkelyft, där båda har som mål att lyfta så tungt som möjligt med skivstång. Den ena idrotten är tyngdlyftning med ryck och stöt som tävlingslyft, medan styrkelyft har tävlingslyften knäböj, marklyft och bänkpress. Proprioception är kroppens inre djupa känsel som ger information om kroppsdelarnas position och rörelse relativt varandra, samt upplevelse av kraft och ansträngning. Ett sätt att testa proprioception är genom joint repositioning sense (JPS) test. JPS tester går ut på att testpersonen ska repositionera en led i en förutbestämd position. Syfte: Syftet med studien var att utföra en utvecklings- och inledande metodstudie för att undersöka proprioceptionen i extremitetsleder hos tyngdlyftare jämfört styrkelyftare. Metod: I studien deltog två manliga tyngdlyftare och två manliga styrkelyftare. De leder som testades var axelled, handled, höftled och fotled. JPS testerna som användes utvecklades som en del av studien. Resultat: Tyngdlyftarna och styrkelyftarna var mycket lika vad gäller proprioception i extremitetslederna. Tyngdlyftarna hade något bättre proprioception i axelled och höftled, medan styrkelyftarna var något bättre i handled och fotled. Konklusion: Skillnaderna i proprioception mellan grupperna var marginella. De tendenser som kunde ses var att grupperna skiljde sig åt beroende på led. Testerna som utvecklades och användes behöver validitet- och reliabilitetstestas och att standardisera testerna vad gäller rörelsehastighet kan även vara värdefullt. Testerna kräver förhållandevis lite utrustning och är enkla att genomföra vilket innebär att de är relevanta att använda ute i det kliniska arbetet. Mer forskning inom området krävs för att kunna undersöka sambandet mellan tyngdlyftning och proprioception.

Huvudsyftet med föreliggande studie var att undersöka på vilket sätt coacher inom tyngdlyftning, styrkelyft, Crossfit och kroppsbyggning implementerar preventiva strategier designade för att förebygga skador genom inverkan på psykologiska riskfaktorer. Vidare var det av intresse att undersöka vilka personlighetsdrag hos en idrottare som coacher upplevde ökade risken för skador. Ett ytterligare syfte var att studera coachernas erfarenheter av relationen mellan idrottares stressnivå och skaderisk. Totalt genomfördes nio semistrukturerade intervjuer med coacher på distrikt till internationell nivå lokaliserade i Sverige. Samtliga coacher hade tidigare erfarenhet med skadade idrottare. Resultatet sammanställdes genom en deduktiv innehållsanalys. Under intervjuerna identifierades flera interventionsstrategier som kunde relateras till Williams och Andersens (1998) stress­skademodell. Det framgick att coacherna i studien fokuserar mycket på fysiologiska och stressrelaterade aspekter och inte personlighetsdrag när de implementerar interventioner för att förebygga skador. Implikationer för skadeförebyggande träning samt förslag på framtida forskning ges.

Författare: David Fogelström Handledare: Kutte Jönsson Examinator: Tomas Peterson Nyckelord: Styrkelyft, kvinnors upplevelser, hegemoni, hegemonisk maskulinitet, heteronormativitet   Syfte: Syftet med det här arbetet är att genom semistrukturerade intervjuer undersöka och förstå kvinnliga styrkelyftares upplevelser av att utöva en traditionellt mansdominerad sport och hur dessa upplevelser kan förstås i relation till hegemonisk maskulinitet.   Metod: Genom semistrukturerade intervjuer med kvinnor som tävlar i styrkelyft har jag samlat in och analyserat data för att med denna kunna besvara frågeställningarna.   Teori: Den teoretiska utgångspunkten för arbetet är hegemonisk maskulinitetsteori.   Resultat och slutsatser: Studien visar att det finns såväl likheter som skillnader mellan styrkelyft och andra mansdominerade sporter i hur kvinnor ser på att utöva en traditionellt mansdominerad sport och deras upplevelser av detta. Exempel på likheter är positiva effekter på självförtroende, viljan att vara förebild och bryta mot könsnormer samtidigt som kvinnor upplevde att de blev ifrågasatta och inte tagna på allvar i samma utsträckning som män. Skillnader var upplevelsen av att inom styrkelyft kunna utmana sig själva och hur tävlandet inom styrkelyft var en stark motivationsfaktor. / Author: David Fogelström Supervisor: Kutte Jönsson  Examiner: Tomas Peterson Keywords: Powerlifting, women’s experiences, hegemony, hegemonic masculinity, heteronormativity   Aim: The purpose of this study is to explore and understand, through semi-structured interviews, female powerlifters experiences of practicing a traditionally male-dominated sport and how these experiences can be understood in relation to hegemonic masculinity.   Method: Through semi-structured interviews with women who compete in powerlifting, I have collected and analysed data to be able to answer the questions.   Theory: The theoretical framework of this study is Hegemonic Masculinity Theory.   Results and Conclusions: The study shows that there are similarities as well as differences between powerlifting and other male-dominated sports in how women experience practicing a traditionally male-dominated sport. Examples of similarities are positive effects on self-confidence, the desire to be a role model and break gender norms while women felt that they were questioned and not taken seriously to the same extent as men. Differences were the experience of being able to challenge themselves in powerlifting and how the competition in powerlifting was a strong motivating factor.

Bakgrund: Subacromiell smärta är ett vanligt problem inom olika idrotter. Träning är den behandling som bör väljas i första hand vid subacromiell smärta, men konsensus saknas om vilken träning, övning eller belastning som är att föredra. På sociala medier cirkulerar övningen shoulder dislocation exercise och den påstås ha en bra effekt på axelsmärta, vilket är påståenden utan tydlig vetenskaplig förankring. Syfte: Att undersöka effekter av shoulder dislocation exercise på smärta, rörlighet, aktivitetsbegränsning och generellt skattad axelhälsa hos vuxna individer med subacromiell smärta som tränar styrkelyft. Metod: En single-subject studie med A-B design genomfördes på fem individer med subacromiell smärta och som tränar styrkelyft sedan sex månader. Baslinjemätningen (A) bestod av tre mättillfällen under en vecka. Utfallsmått för rörlighet var Apley’s scratch test, smärta utvärderades genom antal positiva provokationstester, aktivitetsnivå utvärderades med PSFS och generell axelhälsa utvärderades genom SRQ-S. Interventionsfasen (B) sträckte sig över sex veckor och innebar träning tre gånger i veckan fördelat på tio repetitioner och tre set. Resultaten redovisas genom två standardavvikelsemetoden (2SD-metoden) samt narrativt för varje individ. Resultat: För fyra av fem studiedeltagare visades en statistiskt signifikant förbättring av rörligheten. För fyra av fem studiedeltagare visades kliniskt signifikant förbättring av aktivitetsbegränsningar. Ingen deltagare förbättrade sin generella axelhälsa, men samtliga deltagare minskade antalet positiva provokationstest för subacromiell smärta. Slutsats: Shoulder dislocation exercise verkar ge en ökad axelrörlighet, en minskning av självvalda aktivitetsbegränsningar och minska antalet positiva provokationstest, men inte förbättra den generella axelhälsan hos styrkelyftstränande vuxna individer med subacromiell smärta. / Background: Subacromial pain is a common problem within sports. Exercise is the treatment of choice with subacromial pain. However, there is a lack of consensus regarding optimal exercise, doses and load. The shoulder dislocation exercise can be seen on social media as an effective treatment on subacromialpain, but without scientific backing. Purpose: To investigate the effect on mobility, activity limitations, general shoulder health and pain of the shoulder dislocation exercise on adult recreational powerlifters with subacromial pain. Method: A single subject study with A-B design were conducted on five individuals with subacromial pain syndrome who regularly trains powerlifting. Baseline phase (A) consisted of three measurements sessions for one week. Outcome measures for mobility was Apley’s scratch test; grade of activity limitation was evaluated with PSFS, pain was evaluated with number of positive provocation tests and the general shoulder health by the SRQ-S. The intervention phase (B) was during six weeks, performing the intervention three times a week split into three sets of ten repetitions. The results were analyzed using the 2SDband method and presented narratively for each participant. Results: Four of five participants significantly improved their mobility. Four offive participants clinically significantly improved their self-assessed activity limitations. No one improved their general shoulder health, but all five participants decreased number of positive provocation tests for subacromial pain. Conclusion: The shoulder dislocation exercise seems to improve mobility, activity limitations and number of positive provocation tests for subacromial pain, but not the general shoulder health in the population of adult recreationally powerlifters with subacromial pain.

In powerlifting the athletes compete to lift as much weight as possible in the squat, bench press and deadlift, pushing their bodies to extreme levels of strength. When lifting heavy weights, safety becomes an important concern, especially where the lifters can get injured by the barbell if a lift is unsuccessful. Today in the squat, the only safety mechanism available are the spotters, a team of officials who surround the lifter during competition. This product development project aims to improve the safety of lifters and spotters in competition. This project followed the CDIO process model, going through the four phases of conceive, design, implement, and operate. Using literature review, interviews, observations, ergonomic analysis, fault tree analysis gave insights and information, which then were comprised into a Product Design Specification. The design phase included idea generation using creative sessions, resulting a lot of ideas on how the problems could be solved. In the subsequent phases the ideas were developed using CAD, evaluated using FEM and usability testes, and narrowed down using the PDS. The result is a feasible conceptual solution that, with minimal changes on use improve the safety for lifters and spotters. The concept accomplishes this with mechanical barriers in the form of straps. The straps are mounted to steel beams that attaches to the uprights of the rack and reaches over the athlete, enclosing the barbell. The concept also includes a pair of extension legs, which attaches to the base of the rack, increasing the size of the footprint and provide additional stability. The solution is made to be retrofitted to already existing combo racks made by Eleiko. Key features of the concepts are the straps passively adjust in height when adjusting the height of the rack and the straps accommodate lifters with different grip widths when the rack is in the folded in position. / I styrkelyft tävlar atleter i att lyfta så mycket vikt som möjligt i delgrenarna, knäböj, bänkpress och marklyft. Det göra att lyftarna pressar sina kroppar till extrema nivåer av styrka. När tunga vikter ska lyftas är säkerheten alltid en angelägenhet, speciellt med tanke på följderna av klämmas under en skivstång. I dagsläget finns det en säkerhetsmekanism för knäböj på en styrkelyftstävling. Klovarna, de funktionärer som omringar lyftaren på podiet har i uppgift att fånga vikten och hjälpa lyftaren tillbaka i racken om något går fel. Misslyckas dem med sin uppgift kan det ge ödesdigra konsekvenser. Målet med det här produktutvecklingsprojektet är att lösa det problemet och följaktligen att förbättra säkerheten för både lyftare och klovare på tävling. Projektet har använt processmodellen CDIO, en linjär process som består av fyra steg, conceive, design, implement och operate. Under conceive-fasen undersöktes problemet noggrannare. Med stöd av resultaten från litteraturstudier, intervjuer, observationer, ergonomisk analys och felträdsanalys upprättades en designspecifikation. Efter det genererades idéer i kreativa sessioner, vilket resulterade i ett brett spektrum av idéer och möjliga lösningar. I följande faser utvecklades idéerna till koncept med hjälp av CAD. De tidiga koncepten utvärderades sedan med FEM och användartester och skalades ner till ett slutgiltigt koncept med designspecifikationen som utgångspunkt. Resultatet av projektet är en konceptuell produktlösning, som med minimal påverkan på lyftare och klovare ökar säkerheten i knäböj. Konceptet åstadkommer det med nylonremmar som agerar mekaniska barriärer för skivstången. Remmarna sitter fast i en stålbalk som sträcker sig över lyftaren och monteras i stolparna på racket. Konceptet innehåller också ett par förlängningsben som fästs i basen av det befintliga racket. De förbättrar stabiliteten för racket genom att utöka fotavtrycket. Konceptet är tänkt att eftermonteras på befintliga styrkelyftsställningar från Eleiko. Nyckelfunktioner för konceptet är den passiva höjdjusteringen, höjden på remmarna justeras automatiskt när höjden på ställningen ställs in för lyftare av olika längd. Konceptet tillåter även att lyftare att knäböja med brett grepp om stången och infällt rack obehindrat då remmarna inte kommer i vägen för armarna.

Syftet med studien är att undersöka ifall det finns något samband mellan emotionell koppling till de sociala medieplattformarna Facebook, Instagram och TikTok och upplevdidrottsmotivation hos svenska styrkelyftare och bänkpressare. Samt ifall det finns några skillnader mellan könskategorier och tävlingsnivåer. Totalt deltog 93 personer (15-59 år) i studien varav 59 tävlande i kategori kvinna och 34 i kategori man. 32 deltagare tävlade på distriktsnivå, 38 på nationell nivå och 23 på internationell nivå. Data samlades in med hjälp av en webbenkät som i huvudsak baserades på de två befintliga frågeformulären Sport motivation scale-II (SMS-II) och The Multidimensional Facebook Intensity Scale (MFIS). Pearsons korrelationsanalys visade endast ett signifikant samband för TikTok ( p &lt; .01) där en positiv korrelation fanns. Även bivariata regressionsanalyser visade endast ett signifikant resultat för TikTok (p &lt; .01 &amp; p &lt; .001) som visade att en starkare koppling till plattformen kunde förutsäga en högre nivå av upplevd idrottsmotivation. Kovariansanalyser (ANCOVA) visade inga skillnader i emotionell koppling till plattformarna eller i upplevd idrottsmotivation mellan könskategorierna och tävlingsnivåerna. I denna studie upptäcktes positiva samband mellan emotionell koppling till sociala medier och upplevd idrottsmotivation och tidigare forskning har visat på både positiva och negativa effekter av sociala medier på idrottares motivation.Detta är något som kan vara relevant för idrottare, tränare och andra aktörer i idrottares närhet att vara medvetna om. / The aim of the study is to examine if there is a relation between the emotional connectednessto the social media platforms Facebook, Instagram and Tikok and the degree of perceived sports motivation in Swedish powerlifters and bench-press competitors. And if there are differences between gender categories and competition levels. In total the study had 93 participants (age 15-59) 59 competed in the women’s category and 34 in the men’s category. 32 participants competed at the regional level, 38 at the national level and 23 at the international level. Data was collected via an online questionnaire which was mainly based on the Sport motivation scale-II (SMS-II) and The Multidimensional Facebook Intensity Scale (MFIS). Pearson’s correlation test did only show a significant relation for TikTok ( p &lt; .01) which showed a positive correlation. The same was the case for the bivariate regression analysis where also only a significant result for TikTok was found (p &lt; .01 &amp; p &lt; .001) which showed that a strong emotional connectedness to TikTok could predict a high level of perceived sportsmotivation. Analysis of Covariance (ANCOVA) showed no differences in emotional connectedness to the social media platforms or in perceived sports motivation between the gender categories and competition levels. This study showed a positive relation between emotional connectedness to social media and perceived sports motivation and previous research has shown both positive and negative effects of social media on sports motivation. This can be of relevance for the athletes themselves but also for coaches and other actors close to the athletes to be aware of.