Studiens syfte är att undersöka hur arbetet med att skapa förutsättningar för inkluderande lärmiljöer fungerar i två kommuner. Fokus ligger på dialog och samverkan som sker mellan aktörerna på de olika nivåerna i styrkedjan: bildningsnämnder, bildningsförvaltningar, rektorer och specialpedagoger. Ramfaktorteorin används som teoretisk analysram. I ramfaktorteorin speglas faktorer på olika nivåer i samhället och hur dessa samspelar och/eller påverkar varandra. Ramfaktorteorin kopplas samman med styrkedjan genom makro-,meso- och mikronivå där aktörer och deras roller/funktioner också samspelar och/ eller påverkar varandra. Två teoretiska begrepp används också: tillit för att förstå relationer mellan aktörer och dialog som blir en viktig förutsättning för att kunna skapa en samverkanskultur. Studien har en kvalitativ ansats. Underlag till det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med olika aktörer i styrkedjan. Specialpedagogerna intervjuades i fokusgrupper. Efter transkriberingarna kategoriserades det empiriska materialet och därefter påbörjades arbetet med resultat och analys. Studien har tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna:informationskravet,samtyckeskravet,konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Resultatet visar att det inte finns någon tydlig rutin för dialog och samverkan mellan nämnd och specialpedagoger. Det finns inte heller någon struktur för nätverk/kanaler där alla aktörer i styrkedjan involveras samtidigt. De nätverk som finns sträcker sig oftast endast en eller två nivåer upp eller ner. Resultatet ger en bild av att det administrativa, organisations- och resursrelaterande ramar som påverkar förutsättningar för arbetet med inkluderande lärmiljöer. Konsekvenser för barn och elever kan bli att de inte får tillgång till den undervisning de har rätt till utifrån sina olika förutsättningar.

I föreliggande studie har vi, utifrån en kvalitativ ansats där vi använt implementeringsteori som analysinstrument, studerat hur vetenskaplig kunskap implementeras i pedagogisk praktik med utgångspunkt från flickor med ADHD. Vi har studerat skolans styrkedja i en mindre kommun i Sverige. I studien har vi gjort nedslag i såväl den övre nivån; den så kallade formuleringsarenan, som den lägre nivån; den så kallade realiseringsarenan. Flickor med ADHD är en grupp som enligt forskningen generellt sett upptäcks senare än pojkar med ADHD. Anledningen till detta är att flickor uppvisar andra symptom än pojkar. Konsekvensen av detta är att flickor med ADHD till viss del blir en osynlig grupp i skolan, och får hjälp och stöd först senare i livet. Vi har studerat styrkedjan i kommunen för att se hur olika aktörer arbetar med att föra in vetenskaplig kunskap med utgångspunkt från flickors ADHD i skolan. Då det finns forskning och kunskap kring hur ADHD manifesterar sig hos både flickor och pojkar, tror vi att en viktig del i att kunna erbjuda reellt stöd handlar om att implementera den kunskap som redan finns. Vår studie visar att flickor är svåra att upptäcka eftersom uppfattningen om ADHD utgår från en pojknorm. Vi ser också att vetenskaplig kunskap om flickors ADHD har svårt att få genomslag i organisationen, samt att aktörerna i styrkedjan, beroende på om de befinner sig i formulerings- eller realiseringsarenan, uppfattar visionen om ett tillgängligt lärande och möjligheten att implementera den på olika sätt. Vi kan se att det bedrivs ett målinriktat arbete i kommunen utifrån visionen om ett tillgängligt lärande, och att det är av betydelse hur denna vision förmedlas och uppfattas i styrkedjan. Betydelsefullt är att det finns ett inslag av både -down och bottom-up-perspektiv mellan styrkedjans formulerings- och realiseringsarena.