Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur lärare inom grundskolan, årskurs 1-6, arbetar för att skapa inkluderande lärmiljöer.  Undersökningar som gjorts av bland annat OECD, Pisa och Skolverket visar att svenska skolor har svårt att skapa inkluderande lärmiljöer. Forskning visar att orsakerna till svårigheterna med att skapa en inkluderande lärmiljö bland annat är bristfällig kunskap kring hur begreppet inkludering ska förstås och praktiseras. Kunskapen kring hur man skapar en inkluderande undervisning genom bland annat differentiering, för att kunna möta eleverna på deras nivå, saknas bland lärarna. Likaså visar forskning att en viktig förutsättning för att kunna skapa inkluderande lärmiljöer, är att specialpedagogerna i högre utsträckning engagerar sig i planeringen och genomförandet av lärarnas undervisning.  Kvalitativa intervjuer med undervisande lärare i årskurs 1-6 har gjorts för att samla in empiri till detta arbete. I resultatdiskussionen av empirin har de specialpedagogiska perspektiven använts som stöd kring hur begreppet inkludering förstås och praktiseras av lärarna för att skapa en inkluderande lärmiljö. De specialpedagogiska perspektiven tillsammans med frirumsteorin har också utgjort ett stöd i resultatdiskussionen kring vilka förutsättningar som lärarna beskriver är viktiga för att skapa en inkluderande lärmiljö.  Resultatet visar att begreppet inkludering av lärarna uppfattas som synonymt med att alla elever ska vara delaktiga och att hänsyn ska tas till elevers olikheter. I lärarnas arbete blir lärarnas uppfattningar om inkludering synligt genom att lärarna bland annat redan i planeringen av sin undervisning tar hänsyn till elevers olikheter genom att bland annat differentiera och variera sin undervisning.

Studiens syfte är att undersöka hur matematiklärare på lågstadiet resonerar kring och ger uttryck för inkluderande lärmiljö för elever i matematiksvårigheter. Fokus i studien ligger på att undersöka hur lärare resonerar kring matematiksvårigheter, vad inkluderande lärmiljö innebär för matematikläraren samt hur matematikläraren skapar inkluderande lärmiljöer.   Relationellt perspektiv och individperspektiv används som teoretisk analysram. Relationellt perspektiv innebär att svårigheten uppstår i mötet mellan elev och omgivning. Det innebär att arbetet blir att anpassa omgivningen för att förbättra elevens förutsättningar. Ett relationellt perspektiv innebär vidare att lösningarna är långsiktiga. Eleven beskrivs vara i en svårighet. Ett individperspektiv utgår från att eleven är bärare av en svårighet på grund av exempelvis en diagnos eller svåra hemförhållanden. Arbetet här innebär att påverka elevens situation genom till exempel medicinering eller särskild undervisningsgrupp. Lösningarna i detta perspektiv tar inte hänsyn till lärmiljön. Eleven beskrivs vara med en svårighet. I studien används dessa perspektiv för att tolka det lärarna uttrycker för att se om deras resonemang kan upplevas vara relationella eller ha ett individperspektiv.   Studien har en kvalitativ ansats. Det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med matematiklärare på lågstadiet. Intervjutypen som användes var den semistrukturerade. Utifrån denna typ skapades en intervjuguide där frågor grupperades efter studiens frågeställningar. Intervjuerna föregicks av ett missivbrev som lämnades ut till rektorer vid fyra skolor. I dessa missivbrev framkom det hur studien har tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna.    Studiens resultat visar att lärare kan uppfattas vara kategoriska i sina åtgärder. Lärarna kan uppfattas relationella i hur de uttrycker sig kring inkluderande lärmiljö. Lärarna tycks ha en vilja att vara relationella men att det inte alltid syns i deras utförande. Resultatet visar vidare att lärare har svårt att veta vad matematiksvårigheter är eller hur det identifieras. Däremot har de hade generellt god kunskap om lärmiljöer. Den gemensamma definitionen på inkluderande lärmiljö var för lärare att alla elever ska kunna delta. När lärare resonerar kring arbetet för att alla elever ska kunna delta skiljer sig svaren åt. I resultatet presenteras att lärare kan behöva fortbildning i metoder för att arbeta inkluderande och hur de kan reflektera över sin undervisning. Gemensamt för samtliga lärare visade sig vara att de reflekterade över den pedagogiska lärmiljön medan den sociala och den pedagogiska lärmiljön inte nämndes i lika stor utsträckning. Detta kan för speciallärare och specialpedagoger tyda på ett viktigt arbetsområde att arbeta med på skolor, att stötta lärare i att se till hela lärmiljön för att arbeta främjande och förebyggande kring matematiksvårigheter.

Studiens syfte är att undersöka hur arbetet med att skapa förutsättningar för inkluderande lärmiljöer fungerar i två kommuner. Fokus ligger på dialog och samverkan som sker mellan aktörerna på de olika nivåerna i styrkedjan: bildningsnämnder, bildningsförvaltningar, rektorer och specialpedagoger. Ramfaktorteorin används som teoretisk analysram. I ramfaktorteorin speglas faktorer på olika nivåer i samhället och hur dessa samspelar och/eller påverkar varandra. Ramfaktorteorin kopplas samman med styrkedjan genom makro-,meso- och mikronivå där aktörer och deras roller/funktioner också samspelar och/ eller påverkar varandra. Två teoretiska begrepp används också: tillit för att förstå relationer mellan aktörer och dialog som blir en viktig förutsättning för att kunna skapa en samverkanskultur. Studien har en kvalitativ ansats. Underlag till det empiriska materialet har samlats in genom intervjuer med olika aktörer i styrkedjan. Specialpedagogerna intervjuades i fokusgrupper. Efter transkriberingarna kategoriserades det empiriska materialet och därefter påbörjades arbetet med resultat och analys. Studien har tagit hänsyn till de fyra forskningsetiska principerna:informationskravet,samtyckeskravet,konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Resultatet visar att det inte finns någon tydlig rutin för dialog och samverkan mellan nämnd och specialpedagoger. Det finns inte heller någon struktur för nätverk/kanaler där alla aktörer i styrkedjan involveras samtidigt. De nätverk som finns sträcker sig oftast endast en eller två nivåer upp eller ner. Resultatet ger en bild av att det administrativa, organisations- och resursrelaterande ramar som påverkar förutsättningar för arbetet med inkluderande lärmiljöer. Konsekvenser för barn och elever kan bli att de inte får tillgång till den undervisning de har rätt till utifrån sina olika förutsättningar.

I föreliggande studie har vi, utifrån en kvalitativ ansats där vi använt implementeringsteori som analysinstrument, studerat hur vetenskaplig kunskap implementeras i pedagogisk praktik med utgångspunkt från flickor med ADHD. Vi har studerat skolans styrkedja i en mindre kommun i Sverige. I studien har vi gjort nedslag i såväl den övre nivån; den så kallade formuleringsarenan, som den lägre nivån; den så kallade realiseringsarenan. Flickor med ADHD är en grupp som enligt forskningen generellt sett upptäcks senare än pojkar med ADHD. Anledningen till detta är att flickor uppvisar andra symptom än pojkar. Konsekvensen av detta är att flickor med ADHD till viss del blir en osynlig grupp i skolan, och får hjälp och stöd först senare i livet. Vi har studerat styrkedjan i kommunen för att se hur olika aktörer arbetar med att föra in vetenskaplig kunskap med utgångspunkt från flickors ADHD i skolan. Då det finns forskning och kunskap kring hur ADHD manifesterar sig hos både flickor och pojkar, tror vi att en viktig del i att kunna erbjuda reellt stöd handlar om att implementera den kunskap som redan finns. Vår studie visar att flickor är svåra att upptäcka eftersom uppfattningen om ADHD utgår från en pojknorm. Vi ser också att vetenskaplig kunskap om flickors ADHD har svårt att få genomslag i organisationen, samt att aktörerna i styrkedjan, beroende på om de befinner sig i formulerings- eller realiseringsarenan, uppfattar visionen om ett tillgängligt lärande och möjligheten att implementera den på olika sätt. Vi kan se att det bedrivs ett målinriktat arbete i kommunen utifrån visionen om ett tillgängligt lärande, och att det är av betydelse hur denna vision förmedlas och uppfattas i styrkedjan. Betydelsefullt är att det finns ett inslag av både -down och bottom-up-perspektiv mellan styrkedjans formulerings- och realiseringsarena.

Ett språkutvecklande arbete kan betraktas som centralt i förskolans verksamhet, inte minst rörande barn med någon form av språklig sårbarhet. Studiens syfte undersöker problematiken kring detta ämnesområde, vilket vi likaså uppmärksammat som problematiskt under utbildningens verksamhetsförlagda studier. Syftet är därmed att studera kunskapsområdet språklig sårbarhet kring det språkutvecklande arbetet i förskolan utifrån ett inkluderande perspektiv. Vidare redogör studien för hur förskollärare arbetar med detta i en inkluderande miljö. Studiens metodval är inspirerad av Alvehus beskrivning av triangularisering, där kvalitativ och kvantitativ metod möts. Den kvalitativa studien utgår ifrån två intervjuer och den kvantitativa består av en enkätstudie. Det empiriska materialet har analyserats genom den sociokulturella teorin, det relationella perspektivet, samt ett perspektiv om inkludering. Studiens resultat visar att kunskapen kring språklig sårbarhet är bristfällig i förskolan. Däremot visar förskollärarna god kännedom kring ett inkluderande arbetssätt gällande det språkutvecklande arbetet genom att exempelvis använda sig av olika hjälpmedel såsom TAKK och bildstöd.

Forskning visar att skolor ofta brister i att ge elever med läs- och skrivsvårigheter det stöd de har rätt till och att stödet ofta sätts in försent. Det är även vanligt att dessa elever hamnar i en negativ spiral som kan resultera i att eleven misslyckas med hela sin skolgång och sitt framtida yrkesliv. Denna studie kommer att belysa hur lärare och specialpedagoger i de tidiga skolåren arbetar tillsammans för att skapa en tillgänglig lärmiljö för elever med läs- och skrivsvårigheter för att skapa förutsättningar för dessa elever att nå målen i deras utbildning. Studiens intention är att bidra med kunskap om vilka förutsättningar lärare och specialpedagoger har i deras främjade arbete med att tillsammans skapa tillgängliga lärmiljöer för elever med läs- och skrivsvårigheter. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts samt en induktiv innehållsanalys vid bearbetning av material. Resultatet visar att digital teknik, nivåanpassad undervisning samt stödstrukturer och pedagogiska strategier i undervisningen är faktorer som kan bidra till en tillgänglig lärmiljö för elever med läs- och skrivsvårigheter. Resultatet visade även att bland annat bristen på digital teknik, tid, adekvata lokaler samt kunskap och vilja hos pedagoger var faktorer som påverkade respondenternas förutsättningar i detta arbete. Det framgick även att lärarna ofta var ensamma i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer för elever med läs- och skrivsvårigheter och att få lärare hade regelbunden handledning med specialpedagog. Avslutningsvis diskuteras bland annat hur denna stora skillnad på lärares och specialpedagogers förutsättningar i detta arbete kan påverka uppdraget av en likvärdig skola. Främst den varierande tillgången av digitala verktyg och hur dessa används menar jag kan resultera i att skolor misslyckas i uppdraget att skapa en likvärdig skola för elever med läs- och skrivsvårigheter.

Det finns rikligt med forskning om både inkludering och lärmiljö. Däremot finns det inte lika mycket forskning om inkluderande lärmiljöer. Den tidigare forskningen visar också att inkluderande lärmiljöer är svåra att definiera. Därför gör vi en kvalitativ intervjustudie med syftet att undersöka förskollärares förståelse för inkluderande lärmiljöer. Detta undersöks genom semistrukturerade intervjuer med enskilda förskollärare. Empirin analyseras och tolkas utifrån Karen Barads teoretiska perspektiv agentisk realism med begreppen performativa agenter, intra-aktion och materiellt diskursivt.  Resultatet av studien visar att tillgänglighet är en central del av förskollärarnas förståelse för  inkluderande lärmiljöer. Begreppet tillgänglighet beskriver de dock på olika sätt. Den ena tolkningen handlar om att materialet åtminstone ska vara synligt, den andra om att allt ska vara möjligt för barnet att ta själv. I vår studie framkommer också att om barnen hanterar materialet på ett sätt som anses olämpligt, skapar oreda eller konflikter, så placeras det ofta otillgängligt för barnen. Förskollärarna beskriver tillgänglighet på ett sätt som inte stämmer överens med deras realisering av begreppet. Det visar sig också att de ändrar om och iscensätter mötesplatser utefter barns intressen för att inkludera alla barn. Med den valda teorin och de valda begreppen tolkar vi det som att förskollärarna medger att lärmiljön har kraft att samspela med barnen. De använder denna kraft för att locka till samspel barn emellan, vilket kan förstås som inkludering. Detta kan utifrån Barad (2007) tolkas som att mellanmänskliga samspel premieras i förhållande till samspel mellan barn och material. Materialitet och därmed lärmiljöer kan tolkas vara viktiga för inkludering. Då den befintliga forskningen är knapphändig om inkluderande lärmiljöer kan detta med fördel forskas vidare på, förslagsvis genom att göra observationer eller fokusgrupper med hela arbetslag. Framtida forskningsfrågor skulle kunna vara - Hur förhåller sig barn till rådande materiella diskurser i förskolan?  -Vilka konsekvenser får avvikande från materiella diskurser i förskolan? -Hur realiserar pedagogerna tillgänglighet i förskolan i en kontext av inkluderande lärmiljöer?

Syftet med denna studie är att undersöka samarbetet och kommunikationen mellan specialpedagoger och förskollärare vid tidiga stödinsatser. Särskilt fokus ligger på respondenternas erfarenheter av den kommunikation som förs, vilka faktorer som påverkar kommunikation och samarbete samt hur respektive profession uppfattar varandras roller. Studien är kvalitativ och genomfördes genom intervjuer med fyra förskollärare och fyra specialpedagoger. Uppsatsen utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där sociala roller och institutioner påverkar hur kommunikationen förs och tolkas. Resultatet bygger på respondenternas uppfattningar och visar att det förs en stor mängd olika typer av information mellan de båda professionerna och även om kommunikation och samarbete generellt flyter på utan komplikationer så finns det vissa faktorer som påverkar kommunikationsprocessen positivt och negativt. De faktorer som respondenterna främst framhåller som viktiga är förskollärarnas inställning till stödinsatser, kunskap, tid och organisation. Resultatet tyder också på att det finns en hierarkisk struktur som bygger på att specialpedagogerna har ett visst kunskapsmonopol i sin roll som experter och handledare och att denna roll också till viss del påverkar kommunikationen. Studiens slutsats är att det finns ett behov av ett kunskapslyft gällande stödinsatser inom förskolan samt att det behövs mer tid för gemensam reflektion och utvärdering av stödinsatserna där hela arbetslaget kan få stöd av specialpedagogen. Detta skulle bidra till att kommunikationen kring stödinsatserna kan föras på ett mer konstruktivt sätt vilket skapar en trygg miljö kring det enskilda barnet där samtliga inblandade vet vad som gäller. På det sättet minskar arbetsbördan på den enskilda pedagogen vilket i sin tur skapar bättre förutsättningar för hela verksamheten att uppfylla läroplanens målsättningar om en förskola som uppmärksammar alla barn. / <p>Betyg i Ladok 240110.</p>

Syftet med det här utvecklingsarbetet var att undersöka hur den språkinriktade undervisningen kan öka möjligheterna att skapa en inkluderande lärmiljö i vilken ämnesinnehållet blir tillgängligt för samtliga elever, och därigenom möjliggöra ämnesspråklig delaktighet samt kunskapsutveckling. Fokus ligger på språklig tillgänglighet och skolans kompensatoriska uppdrag att i undervisningen möta alla elevers olika behov. Utifrån detta syfte har jag undersökt vilka styrkor och svårigheter som den språkinriktade undervisningen har inneburit i praktiken.  Undersökningen utfördes under en lektionsserie på sju lektioner som genomfördes enligt den språkinriktade undervisningens didaktiska modell och dess tillhörande stödstrukturer. Undervisningen var en del av kursen Svenska 1 i gymnasieskolan, och den aktuella klassen bestod av 26 elever med mycket skilda förutsättningar och kunskapsnivåer. För insamlingen av data har jag använt mig av kvalitativa metoder, bestående av öppen deltagande observation, textanalys samt skriftliga öppna frågor. Den teoretiska utgångspunkten för studien är det sociokulturella perspektivet.  Studiens resultat visar att den språkinriktade undervisningen har bidragit till en inkluderande lärmiljö som möjliggjort samtliga elevers ämnesspråkliga delaktighet samt kunskapsutveckling. Samtidigt visar undersökningen att förutsättningar, resurser och andra faktorer kan spela en avgörande roll för resultatet.

Syftet med studien är att undersöka hur den pedagogiska, fysiska och sociala miljön påverkar undervisningen i fritidshemmet samt lärarnas upplevelser av de olika miljöerna. Vilka möjligheter och hinder upplever lärare i fritidshem för att anpassa miljön för alla elever? Studien bygger på semi-struktuerade intervjuer samt ett observationsschema där den fysiska och pedagogiska miljön studerades. Vi har intervjuat sex lärare i fritidshem på tre olika skolor. Resultatet visar att miljön har stor påverkan för hur undervisning kan bedrivas i fritidshemmet. Framförallt lyfts den fysiska miljöns betydelse för undervisningens roll i fritidshemmet. Resultatet visar att det ser väldigt olika ut på fritidshemmen och att det i sin tur påverkar kvalitén. I resultatet synliggörs vilka möjligheter och hinder lärarna upplever i den fysiska, pedagogiska och sociala miljön.