Examensarbetet fokuserar på hur undervisning av elever med generell språkstörning i samverkan mellan specialskola och grundskola kan utformas. Vidare har jag undersökt hur skolan inkluderar och anpassar undervisningen för målgruppen. Syftet med arbetet är att undersöka vilken typ av förändring som pedagoger anser behövs för att undervisningen ska bli bättre anpassad till målgruppen. Samt identifiera hur organisationen bör se ut för att skolan ska kunna genomföra nödvändiga förändringar.  Examensarbetet är en kvalitativ rapport baserad på intervjuer och observationer där fem pedagoger medverkat. Resultatet visade att det fanns en stor vilja hos pedagogerna att skapa lösningar i undervisningssituationerna men det krävdes struktur som måste komma från ledningen. För att elever med språklig sårbarhet ska få en skolgång som gynnar möjligheter att nå måluppfyllelse måste organisationen arbeta medvetet med att skapa goda förutsättningar för alla elever i skolan.

<p>Det är ett övervägande antal flerspråkiga elever av den grupp elever som inte uppnår godkända betyg i skolan, vilket bland annat beror på att undervisningen inte tar hänsyn till deras språkutveckling. Det medför att många flerspråkiga elever inte förstår undervisningen de deltar i. Genom förståelse inhämtar eleverna kunskap och utvecklar sitt språk, vilket ger goda möjligheter att nå skol- framgång. I denna uppsats belyser jag problematiken runt undervisningen i vår mång­kulturella skola där syftet är att söka svar på vad en god undervisning innehåller. En ledstjärna har varit vad Hajer & Meestringa (2010) talar om som ”språkinriktad undervisning”. Forskningen visar att skolan måste låta både språk och kunskap utvecklas samtidigt hos varje elev, då det tar tid att lära sig ett andraspråk. I resultatet presenterar jag tre kvalitativa inter­vjuer med klasslärare som har erfarenhet av att undervisa andraspråkselever. Intervjuerna visar att det finns lärare som tagit steget mot en undervisning, där de värnar om att varje elev ska förstå det de gör på lektionerna. En av lärarna i intervjugruppen har kommit längre än de andra i sitt tänkande runt pedagogiken i ett andraspråksperspektiv, vilket delvis beror på om de har ut­bildning i ämnet svenska som andraspråk eller ej. En viktig slutsats i uppsatsen är att lärare aktivt måste ta del av det som andraspråksforsk­ningen kommit fram till och ta ett steg närmare mot en mer jämställd skola, där <em>alla</em> <em>elever</em> utvecklar kunskap och språk.</p>

Det är ett övervägande antal flerspråkiga elever av den grupp elever som inte uppnår godkända betyg i skolan, vilket bland annat beror på att undervisningen inte tar hänsyn till deras språkutveckling. Det medför att många flerspråkiga elever inte förstår undervisningen de deltar i. Genom förståelse inhämtar eleverna kunskap och utvecklar sitt språk, vilket ger goda möjligheter att nå skol- framgång. I denna uppsats belyser jag problematiken runt undervisningen i vår mång­kulturella skola där syftet är att söka svar på vad en god undervisning innehåller. En ledstjärna har varit vad Hajer &amp; Meestringa (2010) talar om som ”språkinriktad undervisning”. Forskningen visar att skolan måste låta både språk och kunskap utvecklas samtidigt hos varje elev, då det tar tid att lära sig ett andraspråk. I resultatet presenterar jag tre kvalitativa inter­vjuer med klasslärare som har erfarenhet av att undervisa andraspråkselever. Intervjuerna visar att det finns lärare som tagit steget mot en undervisning, där de värnar om att varje elev ska förstå det de gör på lektionerna. En av lärarna i intervjugruppen har kommit längre än de andra i sitt tänkande runt pedagogiken i ett andraspråksperspektiv, vilket delvis beror på om de har ut­bildning i ämnet svenska som andraspråk eller ej. En viktig slutsats i uppsatsen är att lärare aktivt måste ta del av det som andraspråksforsk­ningen kommit fram till och ta ett steg närmare mot en mer jämställd skola, där alla elever utvecklar kunskap och språk.

Biologiundervisning på ett för elever och lärare främmande språk är utmanande och ställer krav på språkliga och kognitiva förmågor. I denna studie intervjuas fyra biologilärare i grund- och gymnasieskolan om hur de ser på olika språkbruk i undervisningen samt vilka språkutvecklande arbetssätt de använder. Intervjumaterialet analyserades utifrån fenomenografi för att beskriva variationen av uppfattningar. Resultatet visar två synsätt bland lärarna: 1) skol- och ämnesspråket är viktigast och undervisningen bör i huvudsak organiseras kring utvecklandet av dessa, 2) vardagsspråket är en nödvändig förutsättning för skol- och ämnesspråket, undervisningen bör därför först organiseras kring utvecklandet av detta. Första gruppen lärare tenderar att förutsätta tillräckliga språkfärdigheter hos eleverna. Andra gruppen lärare gör färre sådana antaganden. Första gruppen lärare använder transspråkande, struktur samt elev till elev-stöd som språkutvecklande arbetssätt. Andra gruppen lärare använder utöver dessa även multimodalt lärande. Utifrån resultatet diskuteras utmaningar och fördelar kring olika sätt att organisera undervisningen i relation till språkutveckling.

Arbetet syftar till att belysa företagsekonomilärares uppfattning om språkinriktad undervisning. Studien genomförs i form av kvalitativa intervjuer med sju lärare i företagsekonomi. Undersökningens syfte är att besvara följande frågeställningar: På vilket sätt är lärarna medvetna om sitt språkutvecklande uppdrag? Vilken förståelse och definition har de av språkinriktad undervisning? Hur arbetar lärare i praktiken med sitt språkutvecklande uppdrag i ämnet företagsekonomi? Under vilka förutsättningar kan lärarna förbättra sitt nuvarande arbetssätt och bättre främja elevernas språkutveckling? De viktigaste slutsatserna som dras i samband med ovanstående frågeställningar är: Lärare i företagsekonomi vet att de har ett språkutvecklande uppdrag, men är i stort sett inte medvetna om vad detta arbetssätt innebär. Olika synsätt på det språkutvecklande uppdraget leder till mycket varierande arbetssätt i praktiken som beskrivs närmare i arbetet. Olika lärarexempel visar att utbildning om språkinriktad undervisning, ett fungerande utbyte mellan språklärarna och ämneskollegorna och en speciell fokus på didaktiska modeller som ger lärare en struktur för undervisningen kan påverka lärarnas förståelse, medvetenhet och praktiska utövande av språkutvecklad undervisning positivt.

Kraven på att läsa för att lära ökar i takt med att eleverna blir äldre, vilket ställer krav på deras läsförståelse. Syftet med studien är att öka kunskaperna om lärares och speciallärares/specialpedagogers uppfattningar om språkinriktad undervisning för elever benämnda som ”poor comprehenders”. Ytterligare ett syfte är att undersöka vilka möjligheter och hinder som lärarna uppfattar med en språkinriktad undervisning. Tolv semistrukturerade intervjuer med lärare och speciallärare/specialpedagoger genomfördes och analyserades med en fenomenografisk metodansats. Utifrån studiens syfte utkristalliserades tre utfallsrum: olika arbetssätt och synsätt i språkinriktad undervisning, framgångsfaktorer och svårigheter i arbetet med språkinriktad undervisning och olika synsätt på elever med specifika läsförståelsesvårigheter. De teoretiska utgångspunkterna för studien är det sociokulturella och det inkluderande perspektivet.  Studiens resultat visar att informanterna uppfattar det sociala samspelet med eleverna som en styrka i den språkinriktade undervisningen, att intervjupersonerna snarare ser möjligheter än hinder med språkinriktad undervisning och att elevernas intresse för läsning har minskat. Möjligheter som informanterna lyfter fram är kunniga och stöttande kollegor.  Slutsatser i studien är betydelsen av en lärmiljö som utgår från ett gemensamt arbete i klassrummet och att pedagogernas intresse för språkinriktad undervisning har betydelse för det språkinriktade arbetet. Studiens informanter poängterar betydelsen av språkinriktad undervisning för elevernas språkliga utveckling.

För många elever, särskilt bland dem med svenska som andraspråk och dem från studieovana hem, är gapet stort mellan det språk de använder till vardags och det abstrakta, ämnesspecifika språk de möter i skolan. Språkets svårighetsgrad ökar dessutom ju högre upp i årskurserna eleverna kommer. Skolverket rekommenderar en språk- och kunskapsutvecklande undervisning för att stödja elever i att lära ämnesinnehåll och språk parallellt, vilket gagnar alla elever, men särskilt de grupper som nämndes ovan. Under senare år har svenska elevers resultat försämrats i internationella mätningar. Det heterogena klassrum läraren möter i Sverige idag ställer krav på undervisningen som lärare många gånger inte har beredskap för att möta. Syftet med denna studie att undersöka vilka fördelar som kan urskiljas med ett alternativt sätt att undervisa i ett heterogent klassrum på gymnasienivå. I denna studie handlar det specifikt om att arbeta med språk- och kunskapsutvecklande undervisning.Frågeställningarna lyder: Hur reflekterar läraren kring och arbetar med språk- och kunskapsutveckling i den långsiktiga planeringen s.k. macro-scaffolding? Hur synliggörs exempel på språklig stöttning ”i stunden” s.k. micro-scaffolding, och hur tänker läraren kring detta? Vilka fördelar respektive begränsningar upplever läraren av att arbeta språk- och kunskapsutvecklande?Språk- och kunskapsutvecklande undervisning baseras på sociokulturella teorier. I denna studie används i analysen av empirin bl.a. Vygotskijs (1978) närmaste utvecklingszon (zone of proximal development), tillsammans med Bruners (2006) teori om scaffolding. Studien är kvalitativ med fenomenologisk ansats och baseras på semi-strukturerade intervjuer med två lärare, tillsammans med observationer av deras undervisning. Lärarna betonar vikten av att aktivera sina elever språkligt på olika sätt, samtidigt som de bygger stödstrukturer kring dem. Detta görs både i planeringen och i klassrummet. Eleverna arbetar ofta i smågrupper för att stödja varandra, med instruktioner om hur detta arbete ska gå till. Lärarna är noga med att belysa nya ord och ämnesspecifika begrepp och använder sig av genrepedagogikens cirkelmodell för att stödja och explicitgöra för eleverna då de introduceras för nya texttyper. De betonar också vikten av att skapa en gemensam förståelsegrund bland eleverna då ett nytt arbetsområde/tema inleds. De ser båda positiva effekter för sina elever, t.ex. gällande måluppfyllelse och i förbättrade relationer. Som begränsning nämner de att språkinriktad undervisning är tidskrävande. Båda lärarna vill utvecklas vidare i denna pedagogik och önskar dessutom spridning bland kollegor. För att detta ska ske behövs, enligt lärarna, lämplig fortbildning och samarbete mellan ämneslärare och språklärare.Denna studie ger en inblick i hur språk-och kunskapsutvecklande undervisning kan se ut och upplevas i arbetet med elever i högre stadier. Den information som framgick av resultatet kan bidra med infallsvinklar för lärare och andra som vill utveckla språk- och kunskapsutvecklande undervisning bland äldre elever.Språk- och kunskapsutvecklande undervisning är ett sätt att stödja språkkänsliga elever i att utveckla språk och ämneskunskaper parallellt i skolan. Därför kan studiens resultat föras till specialpedagogik som förebyggande arbete och till det kompensatoriska uppdrag som skolan har (Nilholm, 2012).

Syftet med den här studien är att belysa och tillföra ämnesdidaktisk kunskap kring språkstödjande undervisning i de naturorienterade ämnena i grundskolans årskurser 4-6. Studien ställer upp tre forskningsfrågor som handlar om hur några lärare beskriver sin undervisning i de naturorienterade ämnena utifrån ett språkligt förhållningssätt, vilka praktiska tillvägagångssätt de väljer att använda samt hur dessa val syftar till att skapa förståelse för ämnesspecifikt innehåll hos eleverna. Studien har således ett perspektiv på undervisning utifrån en lärarhorisont och grundar sig på sex kvalitativa semistrukturerade lärarintervjuer. Insamlat material har analyserats och resulterat i fem teman som strukturerar informanternas utsagor om deras språkinriktade undervisning: mötet med ämnesspråket, svårigheter och signifikant svårare områden, metoder och aktiviteter, synlig kunskapsutveckling samt framgångsfaktorer. Studien visar i likhet med tidigare empirisk forskning kring det naturvetenskapliga språkets särdrag att det skolspråk eleverna möter i NO-undervisningen i årskurs 4-6 har komplexa beståndsdelar. Undervisningen handlar mycket om att stötta eleverna i den språkligt och innehållsligt abstrakta världen genom metoder och aktiviteter som kopplar nytt ämnesstoff till en för eleverna välkänd kontext. När lärarna beskriver didaktiska val handlar det i stor utsträckning om sådana som kontextualiserar ämnesinnehållet, gör eleverna delaktiga i kommunikativa sammanhang samt ställer upp ett stödjande ramverk kring språket. Utifrån studiens resultat och teoretiska bakgrund kan lärarstudenter, lärare, skolledare eller annan personal verksam i svensk skola finna belägg för vikten av att ställa upp kunskapsmål och språkliga mål. Diskussionen i studien leder fram till ett förslag på vidare studier som handlar om de, från tidigare forskning uppställda tre kännetecken för en funktionell språkinriktad undervisning; kontextualisering, interaktion samt språkstöttning, skulle kunna utökas till att även omfatta en aspekt som handlar om vikten av repetition i undervisningen. I den här studien blev denna fjärde aspekt framträdande tillsammans med de tre övriga.

Syftet med studien är att undersöka vad två speciallärare med specialisering inom grav språkstörning har för uppfattningar om hur lärmiljön kan anpassas för att stödja, stärka samt utveckla elevers språkliga förmåga samt deras tankar om hur elever i språklig sårbarhet tros uppfatta sin lärmiljö. Studien syftar även till att få uppfattning om hur en fysisk lärmiljö kan bli tillgänglig för elever i språklig sårbarhet. Begreppet språklig sårbarhet har, i samarbete med Ivarsson, Svensson och Sventelius, myntats av Bruce (2016a). Syftet med begreppet är att lyfta bort ensidigt fokus på eleven och därmed påvisa att elevers språksvårigheter uppstår i mötet med lärandemiljön. Den språkliga sårbarheten uppstår när elevers förutsättningar i relation till skolans pedagogiska verksamhet kommer i obalans.   Studien har utgått från det specialpedagogiska relationella perspektivet, den sociokulturella teorin, designerteoretiska perspektivet och Human Environment Interaction model. Till studien användes en kvalitativ metod. Som datainsamlingsmaterial användes intervjuer med speciallärare och elever. I samband med intervjuerna fick vi en rundvandring i kommunikationsskolans lärmiljö och fick möjlighet att observera denna.   Studien tydliggör hur viktigt det är att lärmiljöer anpassas så att den blir språkligt tillgänglig för alla elever, framförallt för de elever som befinner sig i språklig sårbarhet. För att göra lärmiljön språkligt tillgänglig utgår de intervjuande speciallärarna från att skapa en tillgänglig fysisk, pedagogisk och social lärmiljö. Den fysiska lärmiljön blir språkligt tillgänglig genom att elevens svårigheter kompenseras, vilket kan ske genom tekniska hjälpmedel, placering i klassrummet för att exemplifiera. Den pedagogiska lärmiljön bedrivs via undervisning som är språkstödjande och utvecklande. Detta görs genom att speciallärarna använder sig av strukturstöd, strategistöd samt innehållsstöd i undervisningen. Social lärmiljö handlar om hur eleven fungerar tillsammans med andra och hur eleven beter sig i olika situationer. Speciallärarna säger att det handlar om att ge eleven en förförståelse när det gäller hur eleven ska agera när vissa situationer uppstår.

Sverige är ett mångkulturellt land med människor från olika kulturer, religioner, etnicite- ter och språk. På senare år har migrationen ökat i Sverige och detta har lett till att det nu finns fler elever i skolan som har svaga kunskaper i det svenska språket. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att alla elever ska ges samma förutsättningar att lyckas i skolan oavsett bakgrund. Syftet med studien är att belysa hur lärare arbetar språk- utvecklande i ämnet samhällskunskap och vilka eventuella hinder det kan finnas. Sam- hällskunskapsämnet upplevs som ett ämne som ställer höga språkliga krav för eleverna, detta eftersom många begrepp anses vara abstrakta. Teorierna i studien är hämtade från fyra olika forskare. Deras forskning har en grund i den sociokulturella teorin. I teoridelen lyfts skillnaden mellan vardagsspråk och skolspråk, språklig stöttning och Cummins (2000, 2017) fyrfältsmodell som har en grund i genrepedagogiken. Studiens material är insamlat via semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare som är verk- samma på fyra olika skolor. Resultatet i studien tyder på att de flesta lärarna försöker arbeta språkutvecklande. Det finns däremot brister i skolans verksamhet som gör det svårt för lärarna att utveckla den språkinriktade undervisningen.  Språkutvecklingen bör ta en större plats i skolorna, rektorer bör ge lärarna det de behöver för att bedriva en språkutvecklande undervisning. Om lärarna får mer resurser, mer pla- neringstid och kompetensutveckling kan de lyckas kompensera för elevers olika språkliga brister. Slutligen så krävs det även att läraren är motiverad för att effektivisera sin under- visning.