Syftet med följande studie är att bidra med kunskaper om lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget tillsammans, ett uppdrag som omfattas av att uppväga skillnader i elevers olika förutsättningar på vägen mot utbildningens mål. Forskning visar att uppdraget som sådant är både komplext och mångtydigt, och den senaste Pisarapporten visar att skolan misslyckas att verka kompensatoriskt vilket i sin tur påverkar likvärdigheten i svensk skola. I studien sätts lärares och specialpedagogers tolkningar och uppfattningar om det kompensatoriska uppdraget in i ett frirumsteoretiskt ramverk, där yttre och inre gränser samt lärarprofessionalism är bärande begrepp. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer med sex lärare och två specialpedagoger på två skolor med väsentligt skilda elevunderlag, socioekonomiskt och sociokulturellt, utgör studiens empiriska underlag då jämförelser är ett inslag av vikt i den forskningsansats vi hämtat inspiration från: grundad teori, GT. Resultatet visar att det kompensatoriska uppdraget är både komplicerat och otydligt, att lärare och specialpedagoger upplever sig sakna både tid samt kunskap och kompetens, och att det viktiga tillsammansarbetet tenderar att svikta. Lärares och specialpedagogers förutsättningar att ta sig an och arbeta med den specialpedagogiska delen av det kompensatoriska uppdraget begränsas således på grund av olika faktorer. Detta leder i sin tur till en känsla av otillräcklighet, oavsett elevunderlag, vilket i sin tur leder till en delvis (o)medveten ansvarsförskjutning. Därav problematiseras i diskussionsdelen även det kompensatoriska uppdraget i förhållande till likvärdighet eftersom det kompensatoriska uppdraget är en förutsättning för likvärdighet. Likaså lyfts även vikten av det specialpedagogiska uppdraget i relation till det kompensatoriska uppdraget i diskussionsdelen. Utifrån ett likvärdighetsperspektiv utgör specialpedagogrollen en brygga mellan teori och praktik och på så sätt skapas bättre förutsättningar för att “lyckas” med det kompensatoriska uppdraget dvs. skapa en så likvärdig utbildning som möjligt för eleverna.

Denna studie syftar till att utveckla kunskaper om hur förskolan arbetar med detkompensatoriska uppdraget för god hälsa, samt synliggöra hur barnen får möjlighet att utvecklakunskaper om goda hälsovanor med inriktning på kost i verksamheten utifrån pedagogernasperspektiv. Utifrån syftet skapades frågeställningarna; Hur arbetar förskolan för att främja barnskunskaper om goda hälsovanor, samt; På vilket sätt formas måltiderna för att möta barnensolika behov? Syfte och frågeställningar besvarades utifrån en kvalitativ ansats med enkät ochintervju som metod. För att undersöka detta kontaktades förskolor i olika kommuner iNorrbotten. Datainsamlingen genomfördes genom att respondenterna fick svara på en enkät ochnågra utvalda (4 förskollärare, 2 rektorer och 2 från kökspersonalen) deltog i enskildaintervjuer. Studien baseras på ett sociokulturellt perspektiv. I studiens resultat är det tydligt attrespondenterna är införstådda med vad förskolans kompensatoriska uppdrag innebär samtvikten av att ge barnen kunskaper om goda hälsovanor redan i förskolan. Resultatet svarade påstudiens syfte och frågeställningar utifrån det insamlade datamaterialet.

BakgrundSamhällsutvecklingen har gett upphov till en rad förändringar inom utbildningssystemet, där vi gått från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle. Det har sedan 1900-talet skett ett flertal förändringar inom skolväsendet angående styrningen av skolan. Från en centralstyrd skola har ansvaret förskjutits till kommunen. Införandet av skolpengen och fria skolvalet har även öppnat upp för marknaden att inrätta skolor drivna av privata aktörer. Det fanns även en tro på att dessa reformer skulle bidra till en ökad integration. Resultatet blev istället det motsatta, det vill säga en ökad segregation som idag är större än någonsin, och där socioekonomiska grupper idag är uppdelade. Likvärdigheten har i relation till denna problematik försämrats då kvaliteten varierar mellan skolformerna. Ett verktyg för att stävja denna utveckling och som är ett intressant koncept för att verka kompensatoriskt är den mobila förskolan som har en buss som resurs för att erbjuda barn ökade samhälls- och kulturupplevelser.SyfteSyftet är att undersöka hur pedagogisk personal på mobila förskolor anser att de arbetar med det kompensatoriska uppdraget ur ett likvärdighetsperspektiv.MetodI vår studie har vi använt oss av en kvalitativ forskningsansats med halvstrukturerade intervjuer som undersökningsredskap. Sammantaget har fem intervjuer genomförts. Det teoretiska ramverket utgörs av klassteori.ResultatMobila förskolan utmärker sig som en plattform där ökade möjligheter för integration kan uppnås genom det upplevelsebaserade lärandet. Mobila förskolan är särskilt prioriterad i utsatta områden, då det har visat sig att dessa områden är mer resurskrävande. Detta innebär ökade krav på en kompensatorisk verksamhet där resultatet visar att mobila förskolan är ett sätt att motverka sociala klyftor, samt ge ökade förutsättningar för barn i socialt utsatta områden. Det bör även tilläggas att mobila förskolan inte bara är ett verktyg för socialt utsatta områden utan kan användas i andra syften för att öka barns möjligheter till upplevelser och möten med sin omvärld, vilket kan vara starten i det livslånga lärandet.

Våren 2020 tömdes svenska gymnasiums skolbyggnader och klassrum på både lärare och elever på grund av coronapandemin. Sveriges gymnasielärare skulle nu undervisa sina elever på distans och syftet med denna studie är att studera hur samhällskunskapslärare på två olika Stockholmsskolor upplevde möjligheterna att via denna distansundervisning utföra två av den svenska skolans viktigaste uppdrag: det kompensatoriska och det demokratifostrande. Svensk skola misslyckas sedan tidigare med sitt kompensatoriska uppdrag, då elevers sociala klasstillhörighet spelar allt större roll för deras möjligheter att klara skolan. Detta är ett faktum som också visat sig spilla över på samhällskunskapsämnets demokratifostrande uppdrag. Svenska elevers demokratikunskaper har nämligen också visat sig tätt kopplade till deras socioekonomiska bakgrundsfaktorer, där elever från högre social klass är mycket bättre demokratiskt »fostrade«. Samtidigt pressas denna svenska skola av besparingskrav och en konstant jakt på effektiviseringar, där just en ökad digitalisering ofta ses som en nyckel för att kunna genomföra dessa effektiviseringar i framtiden. Under våren 2020 öppnades en lucka i tiden där jag i detta examensarbete tilläts studera hur svenska samhällskunskapslärare upplevde hur det fungerade att utföra det kompensatoriska och demokratifostrande uppdraget via deras helt digitala distansdidaktik. Genom att undersöka två olika gymnasieskolor i Stockholm, med väldigt olika elevunderlag vad gäller social klass, når denna studie slutsatsen att såväl det kompensatoriska uppdraget som det demokratifostrande uppdraget upplevs försvårat under perioden med distansundervisning. Samhällskunskapslärarna på skolan med elever som har svårare att nå målen upplever att deras möjligheter att nå ut till dessa elever försämrats och att det kompensatoriska uppdraget kommit i kläm. På båda skolorna har lärarna upplevt tydliga problem med att utföra de delar som de brukar prioritera i det demokratifostrande uppdraget, vilket lär kunna förstärka skillnaderna i demokratikunskaper mellan elever från olika sociala klasser, enligt min analys. För att placera in studien i sin skolpolitiska nutidskontext lyfts också lärarnas upplevda arbetssituation in i studien, då det i relativt stor mån påverkat deras val av didaktik. Arbetssituationen upplevs försämrad för de lärare som försökt arbeta på ett kompensatoriskt sätt under distansperioden.

Sverige är ett mångkulturellt land med människor från olika kulturer, religioner, etnicite- ter och språk. På senare år har migrationen ökat i Sverige och detta har lett till att det nu finns fler elever i skolan som har svaga kunskaper i det svenska språket. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att alla elever ska ges samma förutsättningar att lyckas i skolan oavsett bakgrund. Syftet med studien är att belysa hur lärare arbetar språk- utvecklande i ämnet samhällskunskap och vilka eventuella hinder det kan finnas. Sam- hällskunskapsämnet upplevs som ett ämne som ställer höga språkliga krav för eleverna, detta eftersom många begrepp anses vara abstrakta. Teorierna i studien är hämtade från fyra olika forskare. Deras forskning har en grund i den sociokulturella teorin. I teoridelen lyfts skillnaden mellan vardagsspråk och skolspråk, språklig stöttning och Cummins (2000, 2017) fyrfältsmodell som har en grund i genrepedagogiken. Studiens material är insamlat via semistrukturerade intervjuer med fem samhällskunskapslärare som är verk- samma på fyra olika skolor. Resultatet i studien tyder på att de flesta lärarna försöker arbeta språkutvecklande. Det finns däremot brister i skolans verksamhet som gör det svårt för lärarna att utveckla den språkinriktade undervisningen.  Språkutvecklingen bör ta en större plats i skolorna, rektorer bör ge lärarna det de behöver för att bedriva en språkutvecklande undervisning. Om lärarna får mer resurser, mer pla- neringstid och kompetensutveckling kan de lyckas kompensera för elevers olika språkliga brister. Slutligen så krävs det även att läraren är motiverad för att effektivisera sin under- visning.

Fritidshemmets samverkan med föreningslivet är trots sin plats i läroplanen inte särskilt prioriterat. I samverkan med föreningslivet kan fritidshemmets kompensatoriska uppdrag lyftas fram. Beroende på fritidshemmets geografiska plats och elevernas olika förutsättningar kan fokus för det kompensatoriska uppdraget skifta. Den teoretiska utgångspunkten bygger på socialt kapital och överbryggning. Barns sociala kapital skapas på olika platser. Det sociala kapitalet byggs av förtroende, normer och nätverk. Det överbryggande sociala kapitalet ger positiva effekter i form av ökad trygghet och demokratisk delaktighet. Syftet med studien är att beskriva regionala skillnader och likheter i fritidshemmets samverkan med föreningslivet. Studien genomfördes kvalitativt genom sex intervjuer jämnt fördelat mellan SKRs tre kommungrupper. Resultatet analyserades tematiskt och visade att en strävan efter att erbjuda en aktiv fritid och mångfald av rörelseformer var gemensamt för respondenterna. Slutsatsen var att särskilda insatser främst riktades mot skolor i områden med låg socioekonomisk status. / <p>Betygsdatum: 21-06-06</p>

Det övergripande syftet med denna studie är att skapa en ökad förståelse för hur lärare i fritidshem upplever att samverkan med föreningslivet fungerar, samt lärarnas erfarenheter av hur en sådan samverkan kan vara en del i undervisningen och det kompensatoriska uppdraget. Studien bygger på semi-strukturerade intervjuer med sammanlagt fem lärare i fritidshem från fyra olika fritidshem. Resultatet visar att samverkan med föreningslivet har en positiv inverkan på eleverna. Särskilt på de elever som kommer från familjer med en lägre socio-ekonomisk status. Där spelar fritidshemmets kompensatoriska uppdrag en viktig roll, ett uppdrag som resultatet visar är viktigt. De möjligheter och hinder för samverkan som resultatet visar är att tiden, fritidshemmets geografiska plats och engagemanget från lärare och föreningsengagerade spelar stor roll.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka vilka möjligheter och utmaningar som samhällskunskapslärare upplever i arbetet med det kompensatoriska uppdraget. Vi har tagit del av mycket forskning kring elevers olika förutsättningar i skolan, men en avsaknad av vad lärarna kan göra för att kompensera för detta. Därför valde vi just denna inriktning och intervjuade lärare på två skolor i olika sociala områden med ett utbildningssociologiskt perspektiv. Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer som i sin tur bidragit med kunskaper kring de olika skillnaderna i arbetet med det kompensatoriska uppdraget på respektive skola. Resultatet visade på tydliga skillnader mellan de två skolorna som är belägna i olika socioekonomiska områden. Utmaningar som tidigare forskning har konstaterat, exempelvis elevers socioekonomiska bakgrund och dess betydelse för skolprestationer samt segregationens betydelse för homogena klasser, blev väldigt synliga. Skolan som låg i ett socialt utsatt område hade en överbelastning av elever som var i behov av kompensatoriskt stöd medan den andra skolan hade andra former av utmaningar som lärarna fick ta itu med. I vilket socialt område som skolan var belägen och vilken elevgruppens socioekonomiska bakgrund hade alltså betydelse för lärarens arbete med uppdraget. Trots detta visade undersökningen även att det finns många möjligheter att uppfylla det kompensatoriska uppdraget, exempelvis genom olika verktyg lärare kan använda sig av.

The purpose of this qualitative interview based study is to investigate how seven teachers in elementary school look at the compensatory assignment and the responsibility to provide an equal school in relation to multilingual pupils whose knowledge of Swedish is not yet fully developed. The study also intends to investigate and get to know what methods the teachers state that they use to provide multilingual students with the same conditions as those who have Swedish as their first language. In summary, the study shows that the teachers take an intercultural perspective with a positive attitude towards bilingualism, and make use of many concrete methods that seem to be compensatory. The teachers see the multilingual pupils from a resource perspective and focus on what the pupils manage and carry with them, instead of looking at them from a lacking perspective focusing on what they cannot yet manage. However, the teachers express a frustration about not having enough knowledge of second language learning and language and knowledge developing work methods, and they wish for further training in this. They also call for a greater educator density with mother tongue skills, as well as for more time for conversation and co-planning, and an increased support from the management. / Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att undersöka hur sju lärare i grundskolan ser på det kompensatoriska uppdraget och ansvaret för en likvärdig skola i förhållande till flerspråkiga elever vars kunskaper i svenska ännu inte är fullt utvecklade. Studien avser även att undersöka och få svar på vilka metoder som lärarna uppger att de använder sig av för att flerspråkiga elever ska kunna ges lika goda förutsättningar som de elever som har svenska som modersmål. Sammanfattningsvis framträder i studien en bild av att lärarna intar ett interkulturellt resursperspektiv med en positiv inställning till tvåspråkighet, och med många konkreta arbetssätt som verkar kompensatoriskt. Lärarna ser de flerspråkiga eleverna ur ett resursperspektiv där de utgår ifrån vad eleverna kan och har med sig, istället för att se dem ur ett bristperspektiv med fokus på vad de inte kan ännu. Dock uttrycker lärarna en frustration över att inte ha tillräcklig kunskap om andraspråksinlärning och språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, och önskar fortbildning i detta. De efterlyser också en större pedagogtäthet med modersmålskompetens, tid för samtal och samplanering samt ett ökat stöd från ledningen.

Denna uppsats är en undersökning som har i syfte att öka kunskapen kring hursamhällskunskapslärare arbetar med specialpedagogik. Där forskningsfrågorna berör vilka extra anpassningar och specialpedagogiska åtgärder lärarna tillämpar i sin undervisning. Om lärarna anser att multimodala verktyg som ett redskap i denna kontext genererar positiva resultat. Utöver själva undervisningen beskriver även lärarna var de hämtat sina kunskaper om specialpedagogik och hur deras relation ser ut med sina lokala specialpedagoger. Den teori som använts kallas KASAM-teorin och den har varit nödvändig för att förstå varför lärarna ständigt återkom till det relationella. Lärarna menar att elevers psykiska välmående är en faktor precis som autism, ADHD och dyslexi är. Men att det relationella inte endast heller handlar om psykisk ohälsa utan det genomsyrar hela yrket. Det relationella inkorporeras i alla delar där lärare och elever möts, exempelvis för att eleven ska använda sig och anamma specialpedagogiken behövs en relationell aspekt. Metoden uppsatsen har använt för att generera data är kvalitativ semistrukturerad intervju där sex samhällskunskapslärare har deltagit. I intervjuerna delar lärarna med sig av sina erfarenheter och kunskaper av specialpedagogik och användande av multimodala verktyg. Dessutom undersöks hur och när samarbete och kommunikation med specialpedagogen inträffar, var lärarna hämtar de tekniker och metoder som används för att hjälpa och kompensera eleverna för deras svårigheter eller olikheter. Lärarna presenteras kort i metodkapitlet för att sedan en och en svara på de forskningsfrågor uppsatsen bygger på. I resultatet och analysen har det framkommit att det data intervjuerna har genererat i visar påen öppenhet och bredd av verktyg och metoder lärarna använder sig av för att se till att eleverna oavsett om de har diagnoser eller inte ska få tillgång till en god och lärorik undervisning. Användandet av specialpedagogiken är dock så vanligt förekommande i informanternas klassrum att det kan vara svårt för dem att urskilja konkreta resultat när ytterligare ett specialpedagogiskt instrument appliceras. Lärarna som deltagit i studien beskriver samstämmigt att den främsta källan till specialpedagogik kommer av andra lärare och då allra vanligast av lärare med samma ämne. Specialpedagogerna betraktas ofta som en resurs som tar hand om enskilda elever där de kan sitta och arbeta med en specialpedagog enskilt eller i enliten grupp. Ett annat vanligt tillfälle då lärarna tar kontakt med specialpedagogen är då ärendet gäller enskilda elever. I frågan om multimodalitet kopplas denne i första hand till det digitala,där lärarna generellt har en positiv och ibland en mycket positiv syn på det multimodala. Elevermed dyslexi anses vara den elevgrupp som har allra störst fördel av det digitala även om samtliga elever uppfattas gynnas av det multimodala. Det digitala beskrivs ha en möjlighet att arbeta med flera semiotiska intryck, något som lärarna tror särskilt ska gynna elever med ADHD, koncentrationssvårigheter och autism. / This essay is a study that aims to increase knowledge about how social studies teachers work with special education. Where the research questions concern which extra adaptations and special pedagogical measures the teachers apply in their teaching. If teachers believe that multimodal tools as a tool in this context generate positive results. In addition to the teaching itself, the teachers also describe where they acquired their knowledge of special education and what their relationship looks like with their local special educators. The theory used is called the KASAM-theory and it has been necessary to understand why teachers constantly returned to the relational. Teachers believe that students mental well-beingis a factor just as autism, ADHD and dyslexia are. But that the relational is not only about mental illness but it permeates the whole profession. The relational is incorporated in all parts where teachers and students meet, for example for the student to use and adopt special education, a relational aspect is needed. The method the essay has used to generate data is a qualitative semi-structured interview in which six social studies teachers have participated. In the interviews, the teachers share their experiences and knowledge of special education and the use of multimodal tools. In addition,it is investigated how and when collaboration and communication with the special educator occurs, where the teachers pick up the techniques and methods used to help and compensate the students for their difficulties or differences. The teachers are briefly presented in the method chapter in order to then one by one answer the research questions on which the thesis is based. The results and the analysis have shown that the data the interviews have generated show an openness and broadness of tools and methods the teachers use to ensure that the students, regardless of whether they have diagnoses or not, have access to a good and educational teaching. However, the use of special education is so common in the informant’s classrooms that it can be difficult for them to distinguish concrete results when another special education instrument is applied. The teachers who participated in the study unanimously describe that the main source of special education comes from other teachers and then most often from teachers with the same subject. The special educators are often regarded as a resource that takes care of individual students where they can sit and work with a special educator individually or in a small group. Another common occasion when teachers contact the special educator is when the matter concerns individual students. In the issue of multimodality, this is primarily linked to the digital, where teachers generally have a positive and sometimes a very positive view of the multimodal. Students with dyslexia are considered to be the group of students who have the greatest advantage of the digital, even if all students are perceived to benefit from the multimodal. The digital is described as having an opportunity to work with several semiotic impressions, something that teachers believe should particularly benefit students with ADHD, concentration difficulties and autism.