Denna uppsats är en undersökning som har i syfte att öka kunskapen kring hursamhällskunskapslärare arbetar med specialpedagogik. Där forskningsfrågorna berör vilka extra anpassningar och specialpedagogiska åtgärder lärarna tillämpar i sin undervisning. Om lärarna anser att multimodala verktyg som ett redskap i denna kontext genererar positiva resultat. Utöver själva undervisningen beskriver även lärarna var de hämtat sina kunskaper om specialpedagogik och hur deras relation ser ut med sina lokala specialpedagoger. Den teori som använts kallas KASAM-teorin och den har varit nödvändig för att förstå varför lärarna ständigt återkom till det relationella. Lärarna menar att elevers psykiska välmående är en faktor precis som autism, ADHD och dyslexi är. Men att det relationella inte endast heller handlar om psykisk ohälsa utan det genomsyrar hela yrket. Det relationella inkorporeras i alla delar där lärare och elever möts, exempelvis för att eleven ska använda sig och anamma specialpedagogiken behövs en relationell aspekt. Metoden uppsatsen har använt för att generera data är kvalitativ semistrukturerad intervju där sex samhällskunskapslärare har deltagit. I intervjuerna delar lärarna med sig av sina erfarenheter och kunskaper av specialpedagogik och användande av multimodala verktyg. Dessutom undersöks hur och när samarbete och kommunikation med specialpedagogen inträffar, var lärarna hämtar de tekniker och metoder som används för att hjälpa och kompensera eleverna för deras svårigheter eller olikheter. Lärarna presenteras kort i metodkapitlet för att sedan en och en svara på de forskningsfrågor uppsatsen bygger på. I resultatet och analysen har det framkommit att det data intervjuerna har genererat i visar påen öppenhet och bredd av verktyg och metoder lärarna använder sig av för att se till att eleverna oavsett om de har diagnoser eller inte ska få tillgång till en god och lärorik undervisning. Användandet av specialpedagogiken är dock så vanligt förekommande i informanternas klassrum att det kan vara svårt för dem att urskilja konkreta resultat när ytterligare ett specialpedagogiskt instrument appliceras. Lärarna som deltagit i studien beskriver samstämmigt att den främsta källan till specialpedagogik kommer av andra lärare och då allra vanligast av lärare med samma ämne. Specialpedagogerna betraktas ofta som en resurs som tar hand om enskilda elever där de kan sitta och arbeta med en specialpedagog enskilt eller i enliten grupp. Ett annat vanligt tillfälle då lärarna tar kontakt med specialpedagogen är då ärendet gäller enskilda elever. I frågan om multimodalitet kopplas denne i första hand till det digitala,där lärarna generellt har en positiv och ibland en mycket positiv syn på det multimodala. Elevermed dyslexi anses vara den elevgrupp som har allra störst fördel av det digitala även om samtliga elever uppfattas gynnas av det multimodala. Det digitala beskrivs ha en möjlighet att arbeta med flera semiotiska intryck, något som lärarna tror särskilt ska gynna elever med ADHD, koncentrationssvårigheter och autism. / This essay is a study that aims to increase knowledge about how social studies teachers work with special education. Where the research questions concern which extra adaptations and special pedagogical measures the teachers apply in their teaching. If teachers believe that multimodal tools as a tool in this context generate positive results. In addition to the teaching itself, the teachers also describe where they acquired their knowledge of special education and what their relationship looks like with their local special educators. The theory used is called the KASAM-theory and it has been necessary to understand why teachers constantly returned to the relational. Teachers believe that students mental well-beingis a factor just as autism, ADHD and dyslexia are. But that the relational is not only about mental illness but it permeates the whole profession. The relational is incorporated in all parts where teachers and students meet, for example for the student to use and adopt special education, a relational aspect is needed. The method the essay has used to generate data is a qualitative semi-structured interview in which six social studies teachers have participated. In the interviews, the teachers share their experiences and knowledge of special education and the use of multimodal tools. In addition,it is investigated how and when collaboration and communication with the special educator occurs, where the teachers pick up the techniques and methods used to help and compensate the students for their difficulties or differences. The teachers are briefly presented in the method chapter in order to then one by one answer the research questions on which the thesis is based. The results and the analysis have shown that the data the interviews have generated show an openness and broadness of tools and methods the teachers use to ensure that the students, regardless of whether they have diagnoses or not, have access to a good and educational teaching. However, the use of special education is so common in the informant’s classrooms that it can be difficult for them to distinguish concrete results when another special education instrument is applied. The teachers who participated in the study unanimously describe that the main source of special education comes from other teachers and then most often from teachers with the same subject. The special educators are often regarded as a resource that takes care of individual students where they can sit and work with a special educator individually or in a small group. Another common occasion when teachers contact the special educator is when the matter concerns individual students. In the issue of multimodality, this is primarily linked to the digital, where teachers generally have a positive and sometimes a very positive view of the multimodal. Students with dyslexia are considered to be the group of students who have the greatest advantage of the digital, even if all students are perceived to benefit from the multimodal. The digital is described as having an opportunity to work with several semiotic impressions, something that teachers believe should particularly benefit students with ADHD, concentration difficulties and autism.