Syftet med detta examensarbete är att undersöka uppfattningar av språkinriktad undervisning bland historielärare i årskurs 4–6. Studiens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs sociokulturella perspektiv, med den ur detta perspektiv utvecklade undervisningsmodellen Standarder för effektiv pedagogik (Perumal, Flynn, Mitchell Viesca, Ennser-Kananen &amp; Routarinne, 2020, s. 54–57). I studien antas ett Kritiskt mångkulturellt perspektiv på svensk skola. Med utgångspunkt i detta perspektiv gör jag en distinktion av elevgrupper med ett större potentiellt behov av språkinriktad undervisning. Denna indelning av elever syftar till att synliggöra att skolans uppdrag att kompensera för elevers olika förutsättningar är en fråga om social rättvisa. Studien har bedrivits med en fenomenografisk ansats, vilket innebär att fokus varit att finna en spridning av uppfattningar av fenomenet språkinriktad undervisning. Insamling av empiri har skett med hjälp av intervjuer med åtta deltagare. Resultatet visar att det finns en betydande variation bland historielärares uppfattningar av språkinriktad undervisning gällande de didaktiska frågorna vad, hur och varför. Det framkom också mönster, som indikerar att lärarnas uppfattningar om språk, lärande och kunskap till viss del hänger ihop med vilka syften de anser att deras undervisning fyller och vilka undervisningsmetoder de beskriver att de använder. / <p>Svenska</p>

Enligt läroplanen Lgr 11 (Skolverket, 2011) och skollagen (SFS, 2010:800) är skolans uppdrag att förbereda eleverna för att leva och verka i samhället. Genom vår studie bidrar vi med att belysa vikten av att elever ges förutsättningar att utveckla en språklig och kommunikativ kompetens. Studiens forskningsfrågor ger en inblick i pedagogers upplevelser och synsätt gällande språkutvecklande arbete för elever i språklig sårbarhet. Vi använder oss av Bruce, Ivarsson, Svensson, Sventelius (2016) definition av språklig sårbarhet; när elevernas förutsättningar i relation till skolans pedagogiska verksamhet kommer i obalans. Syftet är att ta del av pedagogernas upplevelser och synsätt gällande arbetet med språkutvecklande undervisning för elever i språklig sårbarhet, oavsett undervisningens kvalitét. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv, där vi anammar Vygotskijs tankar om att inlärning sker i kommunikation med andra. Det relationella perspektivet, där omgivningens syn på eleven och interaktionen mellan eleven och dess omgivning är avgörande för dess kunskapsinhämtning synliggörs också. Studien genomfördes som en kvalitativ forskningsmetod med fenomenologisk inspiration och utgår ifrån pedagogers upplevelse och synsätt gällande språkutvecklande arbete med öppenhet för deras erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2015). Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer (Bryman, 2018) och informanterna gavs utrymme att besvara och tolka frågorna, vilket enligt Patel och Davidson (2011) ses som låg grad av strukturering. Enligt Bryman (2018) behöver inte semistrukturerade intervjuer följa frågorna i intervjuguidens givna ordning. De teoretiska ramar som ligger till grund för studien redovisas samt studiens syfte och frågeställningar, följt av en beskrivning av centrala begrepp och nyckelord. Vidare presenteras vårt metodologiska övervägande, studiens upplägg och genomförande. Därefter redovisas, analyseras och tolkas studiens resultat mot bakgrunden av vårt teoretiska ramverk samt tidigare forskning. Studiens resultat synliggör pedagogernas upplevelser och synsätt gällande språkutvecklande arbete. Utifrån empirin kan vi utläsa likheter och skillnader i intervjusvaren och de faktorer som pedagogerna anser gynna ett språkutvecklande arbete. Vikten av en kontinuitet i verksamheten synliggörs då pedagogerna återkommande reflekterar och diskuterar organisationens samsyn och förhållningssätt. Betydelsefulla faktorer för språkutvecklande arbete är strukturerad och tillgänglig lärmiljö samt ett explicit arbete med språket.

Denna studie syftar till att undersöka vilka metoder de lärare som vi har intervjuat använder sig av för att skapa en framgångsrik språkinriktad undervisning i So-ämnena. Vi undersöker även i vilken omfattning lärarnas undervisning korresponderar med den forskning som behandlar språkinriktad undervisning. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet och systematisk funktionell lingvistik. Alla lärare som deltagit i denna studie är So-lärare och arbetar i årskurs 1–3. Vi har intervjuat fem lärare samt observerat tre av dessa. Resultatet visar på ett flertal olika metoder som lärarna använder sig av. Dessa har vi valt att strukturera utefter ämnesspecifika begrepp, vardagsspråk och skolspråk, interaktion, elevnära situationer och tematiskt arbete.

Detta examensarbete har utformats som ett studentinitierat utvecklingsarbete som en fortsättning på en tidigare genomförd uppsats på grundnivå. Problemet som arbetet undersöker har hämtats från lärares upplevda undervisningsproblem kring elevers bristande ämnesspråk, här i ämnet samhällskunskap. Syftet har varit att utveckla och testa nyckelscheman som en språkdidaktisk lösning på detta problem. För att genomföra detta har studien primärt utgått ifrån metoden EDR (educational design research), men också tematiskt öppna intervjuer med lärare och språkanalyser av elevmaterial. Studien har utgått ifrån teorier om språkinriktad undervisning, distinktionen mellan ämnesspråk och vardagsspråk, samt SO-ämnenas språkliga karaktär för att tolka resultatet. Resultatet visade att nyckelscheman kan hjälpa elever i sitt behärskande av ämnesspråket. Samtidigt visade resultatet att nyckelscheman var till stor nytta för den undervisande läraren, såväl kartläggande som didaktiskt.

Syftet med detta examensarbete är att genom kvalitativa intervjuer undersöka hur lärare arbetar med utvecklingen av ämnesspråk. Studien baseras på fyra olika intervjuer utförda på fyra olika skolor med sex olika lärare, som alla undervisar i de samhällsorienterande ämnena, årskurserna 4-6. Materialet transkriberades för att kunna ligga till grund för den analys som återfinns i arbetet. Tidigare forskning på området ämnesspråk och språkinriktad undervisning belyser att skolspråket ofta är mer abstrakt och för att elever ska kunna gå från ett vardagsspråk till ämnesspråk måste de vara förtrogna med begreppen.Vi undersöker vad verksamma lärare har för erfarenheter av undervisning i ämnesspråk samt vilken problematik de möter i klassrummet. Vidare undersöker vi även vilka metoder som är gynnsamma samt hur de arbetar kring den problematik som finns.Vårt resultat visar att lärares erfarenheter påminner om varandras, att ämnesspråk är något alla elever ofta upplever som svårt. Resultatet visar även att utvecklingen av ämnesspråk är starkt sammankopplat med en elevs vardagsspråk samt att problematik grundar sig även till viss del i hur utvecklat språket är. Det framkommer även att de fyra olika ämnenas språk är mer eller mindre svåra beroende på elevernas erfarenheter. Lärarna uttryckte även att eleverna behöver arbeta med begrepp på olika sätt och behöver möta dem i olika sammanhang för att kunna bli förtrogna med dem. Hur de olika lärarna arbetar med ämnesspråk och begrepp skiljer sig åt men de lyfter att de måste anpassa sin undervisning helt och hållet till de olika nivåerna eleverna befinner sig på.

Detta är en kvalitativ observationsstudie vars syfte har varit att bidra med kunskap om hur lärare från förskoleklass till och med årskurs 6 arbetar med språket i undervisningen i de samhällsvetenskapliga ämnena (SO).  Studien utgår från antagandet att språkinriktad undervisning gynnar alla elever. Forskningsfrågorna som ställdes handlade om att få syn på vilka språkliga aktiviteter som pågick under en So-lektion, hur lärare synliggjorde och bearbetade ämnesbegreppen i SO, vilken möjlighet elever gavs att vara språkligt aktiva och stöttningsgraden i undervisningen. För att behandla studiens syfte och forskningsfrågor användes en kvalitativ forskningsmetod som bestod av strukturerade och ostrukturerade observationer, där tio lärare i årskurs F-3 och 4–6 observerades. Den insamlade datan har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet och det specialpedagogiska relationella perspektivet. Analysen genererade i tre teman med utgångspunkt från SIOP-modellen (Sheltered Instruktion Observation Protocol) och handlade i stora drag om vilka språkliga aktiviteter som förekom i So-undervisningen, hur ämnesbegrepp behandlades och vilken typ av stöttning som förekom.  Studiens resultat visar på att det förekom en mängd olika språkliga aktiviteter i undervisningen men att kvaliteten på de språkliga aktiviteterna i undervisningen varierade. Dialogisk undervisning var vanligt förekommande liksom exempel på kamratlärande eller samarbetslärande. Studien synliggör dialogens betydelse i språkinriktad undervisning, lärarens roll i genomförandet av språkliga aktiviteter och olika typer av stöttning i undervisningen.  Studiens resultat skulle kunna tyda på att språkinriktad undervisning skapar bättre förutsättningar för lärande och utveckling i So-undervisningen.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka vilka utmaningar elever i utsatta socioekonomiska områden möter i skolan samt hur lärarna och ledning arbetar för att motverka dessa. För att tydliggöra empirin delade vi in det i fyra teman, dessa är utmaningar. föräldrasamarbete arbete med eleverna mot måluppfyllelse och kompetens. Med hjälp av Vygotskijs teoribildning om lärandet och Bourdieus teorier om klassreproduktion undersöker vi dessa fyra teman i relation det samlade empiriska materialet.Vi utför en kvalitativ studie där vi intervjuar fyra lärare och två rektorer som arbetar i skolor som är belägna i ett utsatt soioekonomiskt område. Inför intervjuerna förberedde vi semistrukturerade frågor där det eftersträvades varje deltagares erfarenheter och deras egen syn på sin verklighet. Enligt Bourdieu skapas varje individs uppfattning om saker och ting genom dess vardagliga liv, samhället och människorna som finns i individens liv Deltagarna i studien lyfte upp framgångsfaktorer och utmaningar för elevernas fortsatta utveckling. Framgångsfaktorer som kontinuerlig stöttning, språjinriktad undervisning, föräldrasamverkan och modersmålet. Många hinder berodde på soioekonomiska faktorer som språket, föräldrars bristande engagemang samt personalkompetens.

SammanfattningBakgrunden till min studie är att i genomsnitt ungefär tjugo procent av eleverna i grundskolan har annat modersmål än svenska (Skolverket Greppa språket, 2011) och vad detta kan innebära när det gäller lärandemiljöers utformning och innehåll. Studiens syfte är att undersöka hur några lärare i skolans tidiga årskurser tänker kring flerspråkighet och kring lärandemiljöer och undervisning inriktad på utveckling av såväl språk som lärande. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv på språk och lärande i samklang med Vygotsky som en av förgrundsgestalterna. Vidare belyses tidigare forskning om flerspråkighet och begrepp som t ex kodväxling och språkinriktad undervisning är i fokus. . Kvalitativa halvstrukturerade forskningsintervjuer har genomförts med fem lärare som är verksamma i skolans tidiga år vid två skolor i en svensk storstad. Resultaten visar att lärarna till största delen har en positiv hållning till flerspråkighet men också att de till övervägande delen är inne på att klassrumsundervisningen ska ske på elevernas andraspråk, dvs. svenska. Medan bristande personella resurser och lite eller inget studiestöd uppfattas som hinder i den språkliga miljön, menar lärarna att det är positivt att arbeta språkligt i skolans olika ämnen, inte minst med ämnesspecifika begrepp och med faktatexter. Lärarna önskar förutom mer resurser också att tillämpa och utveckla olika metoder samt större samverkan med modersmålslärarna. Studiens slutsatser pekar på att lärarna på ett övergripande plan ställer sig positiva till flerspråkighet men att de också kan uppfatta denna som begränsande i en svenskspråkig kontext. Vidare präglas lärarnas didaktiska val av den språksyn de företräder vilken kan vara en av flera orsaker till att tvåspråkig undervisning inte förekommer som organisatorisk utgångspunkt. Studiens slutsatser pekar också på behovet av språkutveckling i alla skolans ämnen och på att lärare måste ha kompetens att såväl utveckla lärandemiljöer som inkluderar alla som kompetens att göra funktionella bedömningar av utvecklingen både när det gäller språk- och ämneskunskaper.

Tematiskt arbete är en vanlig arbetsform i dagens förskolor och det sker framför allt i grupper vilket bidrar till att språket som ett kommunikations- och reflektionsverktyg blir allt mer användbart. I en grupp har en individ större möjligheter och större anledning att använda ett språk genom att beskriva, förklara och analysera olika komplexa fenomen. Det tematiska arbetet är väl förankrat i de pedagogiska verksamheterna, trots det är det ett område som är förhållandevis lite vetenskapligt belyst och utforskat.Syftet med studien är att utforska hur tematiskt arbete möjliggör barns språkutveckling och lärande. Denna studie belyser förskollärarnas syn på tematiskt arbete samt utforskar om och i så fall hur ett tematiskt arbete kan stimulera barns språk- och kunskapsutveckling. Tematiskt arbete utgår från barns verklighet och intresse samt ger upphov till ett generativt lärande där barns tankar kan utvecklas. Tematiskt arbete ger en helhetssyn och bidrar till att kreativiteten stimuleras i sociala sammanhang (Rosenqvist, 2006). Undersökningen består av enkäter och intervjuer med förskollärare på två förskolor samt observationer av tematiskt arbete i barngrupp. Enkäter och intervjuer genomfördes för att se hur förskollärarna definierar tematiskt arbete samt undersöka hur tematiskt arbete kan fungera som redskap för barns kunskaps- och språkutveckling. Observationer av det tematiska arbetet genomfördes för att se hur det tematiska arbetet faktiskt gestaltar sig och hur det används för att stimulera barns kunskaps- och språkutveckling. Studien visar att förskollärarna i undersökningen har en medveten uppfattning om tematiskt arbete. Det tematiska arbetet präglar till stor del förskolornas dagliga verksamhet och läggs upp utifrån barnens intresse och behov. Barnen utvecklar språk och kunskap genom tematiskt arbete eftersom olika delar i ett tematiskt arbete bygger på varandra och tilsammans skapar ett sammanhang. Dessutom sker arbetet främst i grupp vilket bidrar till en aktiv språkanvändning genom dialoger i ett socialt sammanhang. Det tematiska arbetet bidrar till barns språk- och kunskapsutveckling eftersom barn får möjlighet att använda språk i ett sammanhang och fördjupa sina kunskaper genom bearbetning av ett valt ämne. Barnens egen aktivitet, intresse samt behov bidrar till och utvecklar det tematiska arbetet. Barns intresse och behov leder dessutom till att barnen bemästrar och befäster nya begrepp och utvecklar förståelse för fenomen. Förskollärarnas medvetenhet om och definition av tematiskt arbete innebär att ett fokuserat arbete på ett visst innehåll leder till sammanhang och fördjupning inom ett ämnesinnehåll. Det är just denna fördjupning där möjligheter till att reflektera, samtala och ställa frågor tillsammans med andra kamrater och vuxna samt sammanhanget i ett ämne som stimulerar barns språkliga aktivitet och leder till en kunskaps- och språkutveckling. Resultat av denna undersökning kan implementeras i förskolorna genom att medvetandegöra för pedagogerna hur deras arbete med tematiskt arbete bidrar till hur barnen utvecklar kunskap och språk. Kunskap kring ett arbetssätt är en förutsättning för stimulering av barns lärande och utveckling.

Utvecklingsarbetets syfte var att undersöka om ökade förväntningar via språkinriktad undervisning, samt genom att läsa analoga texter i stället för digitala texter skulle främja elevers läsförståelse. Skolan var i behov av att öka läskunnigheten och även komma underfund med vad som kan främja läsförståelsen på skolan, men även vad som kan ha hämmat läsutvecklingen.   Studien genomfördes efter aktionsforskningscirkeln som handlade om att agera, observera och reflektera. Metoden som användes var kvantitativ och empirin inhämtades genom tre olika läsförståelsetest, med två olika åtgärder beroende på utvärdering av resultatet. Resultatet utvärderades tillsammans med de olika lagen på skolan; arbetslag, ämneslag och även ledning. Resultatet analyserades utifrån tidigare forskning och begreppen screening, läsförståelse, analog läsning, digital läsning och förväntningar.   Resultatet av det andra läsförståelsetestet som lärarna genomförde efter kartläggningen, visade att färre elever än vad läraren förväntade sig klarade läsförståelsetestet. Åtgärderna som skolan vidtagit efter kartläggningen som utförts med eget framtaget material hade inte haft någon påverkan på läsutvecklingen. Det tredje läsförståelsetestet som genomfördes visade en positiv uppgång i resultatet. Åtgärden som vidtagits innan det tredje läsförståelsetestet var att läsa analogt i stället för digitalt, samt att lärarna har jobbat med ökade förväntningar utifrån språkinriktad undervisning. Lärarna ser en positiv påverkan på läsförståelsen.