Bakgrund: Subacromiell smärta är ett vanligt problem inom olika idrotter. Träning är den behandling som bör väljas i första hand vid subacromiell smärta, men konsensus saknas om vilken träning, övning eller belastning som är att föredra. På sociala medier cirkulerar övningen shoulder dislocation exercise och den påstås ha en bra effekt på axelsmärta, vilket är påståenden utan tydlig vetenskaplig förankring. Syfte: Att undersöka effekter av shoulder dislocation exercise på smärta, rörlighet, aktivitetsbegränsning och generellt skattad axelhälsa hos vuxna individer med subacromiell smärta som tränar styrkelyft. Metod: En single-subject studie med A-B design genomfördes på fem individer med subacromiell smärta och som tränar styrkelyft sedan sex månader. Baslinjemätningen (A) bestod av tre mättillfällen under en vecka. Utfallsmått för rörlighet var Apley’s scratch test, smärta utvärderades genom antal positiva provokationstester, aktivitetsnivå utvärderades med PSFS och generell axelhälsa utvärderades genom SRQ-S. Interventionsfasen (B) sträckte sig över sex veckor och innebar träning tre gånger i veckan fördelat på tio repetitioner och tre set. Resultaten redovisas genom två standardavvikelsemetoden (2SD-metoden) samt narrativt för varje individ. Resultat: För fyra av fem studiedeltagare visades en statistiskt signifikant förbättring av rörligheten. För fyra av fem studiedeltagare visades kliniskt signifikant förbättring av aktivitetsbegränsningar. Ingen deltagare förbättrade sin generella axelhälsa, men samtliga deltagare minskade antalet positiva provokationstest för subacromiell smärta. Slutsats: Shoulder dislocation exercise verkar ge en ökad axelrörlighet, en minskning av självvalda aktivitetsbegränsningar och minska antalet positiva provokationstest, men inte förbättra den generella axelhälsan hos styrkelyftstränande vuxna individer med subacromiell smärta. / Background: Subacromial pain is a common problem within sports. Exercise is the treatment of choice with subacromial pain. However, there is a lack of consensus regarding optimal exercise, doses and load. The shoulder dislocation exercise can be seen on social media as an effective treatment on subacromialpain, but without scientific backing. Purpose: To investigate the effect on mobility, activity limitations, general shoulder health and pain of the shoulder dislocation exercise on adult recreational powerlifters with subacromial pain. Method: A single subject study with A-B design were conducted on five individuals with subacromial pain syndrome who regularly trains powerlifting. Baseline phase (A) consisted of three measurements sessions for one week. Outcome measures for mobility was Apley’s scratch test; grade of activity limitation was evaluated with PSFS, pain was evaluated with number of positive provocation tests and the general shoulder health by the SRQ-S. The intervention phase (B) was during six weeks, performing the intervention three times a week split into three sets of ten repetitions. The results were analyzed using the 2SDband method and presented narratively for each participant. Results: Four of five participants significantly improved their mobility. Four offive participants clinically significantly improved their self-assessed activity limitations. No one improved their general shoulder health, but all five participants decreased number of positive provocation tests for subacromial pain. Conclusion: The shoulder dislocation exercise seems to improve mobility, activity limitations and number of positive provocation tests for subacromial pain, but not the general shoulder health in the population of adult recreationally powerlifters with subacromial pain.