Introduktion: Handboll är en fysisk kontaktsport där det förekommer många armrörelser över huvudhöjd, detta kan i sin tur göra att skulderleden utsätts för stor påfrestning med smärta som följd. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ledrörlighet, muskelstyrka och smärta i skulderleden under säsong hos kvinnliga elithandbollsspelare. Metod: I denna prospektiva studie har 14 kvinnliga elithandbollsspelare studerats under en säsong. Mätningarna utfördes vid tre tillfällen under en sex månaders period. Deltagarnasaktivarörlighet (goniometer) och isometrisk muskelstyrka (handhållen dynamometer) i inåt-och utåtrotation i GH-ledenmättes. I samband med dessa tillfällen fick deltagarna även svara på enenkät gällande upplevd axelsmärta.Resultat: Från den första till den sista mätningen ökade inåtrotation i kastarm och icke kastarm signifikant (p=0,014 & p=0,007). tROM ökade inte signifikant i varken kastarm eller icke kastarm (p=0,188 & p=0,069). Utåtrotation, GIRD, ERG höll sig relativt konstant under studien. Muskelstyrkan i kastarm ökade signifikant i både inåtrotation (p=0,048) och utåtrotation (p=0,000) medan det endast skedde en signifikant ökning i utåtrotation (p=0,000) för icke kastarm. Samtidigt minskade den upplevda smärtan hos deltagarna från 211poängtill 143poäng(OSTRC) under studien. Konklusion: Deltagarnas muskelstyrka i utåtrotation och rörlighet i inåtrotation ökade i GH-leden under säsong samtidigt som deltagarnas självskattade skuldersmärta minskade under säsong. Att smärtan minskade kan bero på att muskelstyrkan och rörligheten hos deltagarna förbättrades. Dock efterfrågarförfattarnaytterligare forskning inom området där spelarna följs över säsong.

Inledning: Studier visar att den vanligaste skadelokalisationen hos crossfit-atleter är axelleden. Crossfit utövas av över 1 miljon registrerade idrottare, men då det är en relativt ny idrott finns väldigt få studier på ämnet, och ännu ingen undersökande studie gällande crossfit och axelsmärta.    Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva aspekter av rörlighet och styrka hos crossfitatleter med unilateral axelsmärta, samt att studera samband mellan rörlighet, styrka och smärta hos dessa atleter.    Frågeställningar: Sågs några skillnader gällande aktiv rörlighet, styrka, styrke-ratio ER/IR samt greppstyrka i smärtfri och smärtande axel, samt uppmättes några skillnader i rörlighet och styrka mellan dominant och icke-dominant axel?  Metod: Studien utfördes med en deskriptiv tvärsnittsdesign och statistiska analyser av kvantitativa data på 14 crossfit-atleter med unilateral axelsmärta. Deltagarna testades vid ett tillfälle gällande axelrörlighet mätt med goniometer, isokinetisk styrka mätt med 1080 Quantum, greppstyrka, samt besvarade en enkät med smärt- och träningsrelaterade frågor och Handedness Questionnaire.    Resultat: Signifikant nedsatt aktiv rörlighet uppmättes i abducerad utåtrotation i smärtande axel (p=0,023), och i ryggliggande utåtrotation sågs signifikant nedsatt styrka (p=0,018) i smärtande jämfört med icke-smärtande axel. Styrke-ration ER/IR i abducerat läge skilde sig inte signifikant mellan axlarna, varken i stående eller ryggliggande position, men var högre än normalvärdet på båda sidor. Ingen signifikant skillnad i greppstyrka uppmättes mellan händerna, vare sig mellan smärtande och icke-smärtande eller mellan dominant och ickedominant hand. Dominant hand/axel var signifikant starkare i enarms striktpress jämfört med icke-dominant (p=0,006). Ingen signifikant skillnad i rörlighet uppmättes mellan dominant och icke-dominant axel, men rörligheten i abducerad utåtrotation var större i dominant axel, nära statistisk signifikans (p=0,054).    Slutsats: Studien visar att unilateral axelsmärta hos crossfit-atleter korrelerar med nedsatt aktiv rörlighet och styrka i ryggliggande utåtrotation. Styrke-ration ER/IR i både smärtande och icke-smärtande axel var högre än normalvärdet, vilket tyder på att atleterna är starkare än normalindividen i sina utåtrotatorer. Då crossfit är en idrott som ställer höga krav på stabilitet och styrka i axelleden är det av största vikt att rotatorkuffs-muskulaturen är stark nog att klara av dessa påfrestningar. Denna studie tyder på att det framförallt är rörlighet och styrka i utåtrotation som är relaterat till axelsmärta. Vidare forskning krävs inom detta område för att bekräfta dessa resultat, ta reda på om nedsatt styrka ger smärta eller vice versa, samt att utvärdera möjliga rehabiliteringsåtgärder hos denna patientgrupp. / Introduction: Research shows that the shoulder is the most usual injury location among crossfit athletes. Crossfit is practiced by over 1 million registered athletes, but there are very few studies on the subject since it is a relative new sport, and there is still no investigating study concerning crossfit and shoulder pain. Aim: The aim with this study was to describe aspects of mobility and strength among crossfit athletes with unilateral shoulder pain, as well as to study correlations between range of motion, strength and pain among these athletes. Questions: Where there any differences in range of motion, strength, strength ratio ER/IR and grip strength in painful and pain free shoulder, and where there any differences seen in range of motion and strength between the dominant and the non-dominant hand/shoulder? Method: The study was performed with a descriptive cross over study design and statistical analysis of quantitative data on 14 crossfit athletes with unilateral shoulder pain. The participants were tested on one occasion concerning range of motion measured with agoniometer, isokinetic strength measured with 1080 Quantum, grip strength, and they also answered a questionnaire with pain- and exercise related questions as well as the Handedness Questionnaire. Results: Range of motion in abducted external rotation was significantly lower in the painful shoulder (p=0,023), and the recorded strength in supine external rotation was significantly reduced in the painful shoulder (p=0,018). There was no significant difference in strength ratio ER/IR between the shoulders, neither in standing nor supine position, but the strength ratio was higher than the normal ratio on both shoulders. There was no significant difference in grip strength between the hands, neither between painful and pain free hand/shoulder, norbetween dominant and non-dominant hand. Dominant hand/shoulder was significantly stronger in one arm strict press compared to non-dominant (p=0,006). There was no significant difference in range of motion between dominant and non-dominant shoulder, but range of motion in abducted external rotation was greater in the dominant shoulder, close to statistical significance (p=0,054). Conclusions: The study shows that unilateral shoulder pain among crossfit athletes correlates with reduced range of motion and strength in supine external rotation. The strength ratio ER/IR in both painful and pain free shoulder was higher than the normal ratio which suggest that crossfit athletes is stronger in external rotation than the normal individual. Since crossfit is a sport with high demands on stability and strength of the shoulder girdle, it is of great importance that the rotator cuff musculature is strong enough to handle this load. This study suggests that range of motion and strength in external rotation is correlated to shoulder pain. Further research is demanded to confirm these results, to find out if reduced strength contributes to pain or vice versa, as well as to evaluate possible rehabilitation strategies with this group of patients.

Bakgrund: Subacromial smärta är en av de tre vanligaste förekommande orsakerna till att patienter söker hjälp inom primärvården. En definition på subacromial smärta är att det är en icke-traumatisk smärta, oftast lokaliserad enbart i ena axeln, som skapar smärta i strukturer i och kring axelleden. Orsaken till subacromial smärta sägs vara multifaktoriell och de strukturer som kan vara involverade är många. Vid behandling av subacromial smärta är konservativ behandling förstahandsvalet, evidensen för vilka övningar som är effektiva och hur dessa ska doseras är dock begränsad. Syfte: Syftet med studien var att mäta effekten av behandling med passivt hängande med avseende på axelrörlighet, funktion samt smärta hos patienter med subacromial smärta. Frågeställningar: - Ökar passivt hängande axelrörligheten samt minskar smärtan hos patienter med subacromial smärta? - Minskar passivt hängande förekomsten av störd nattsömn hos patienter med subacromial smärta? - Förbättrar passivt hängande axelfunktionen hos patienter med subacromial smärta? Metod: Studien var av kvasiexperimentell design vilket bestod av två mättillfällen. En mätning innan behandlingen och en mätning efter att interventionen genomförts, en så kallad pretest – posttest design. Samtliga deltagare utförde passivt hängande från en pull up-stång sammanlagt sju minuter per dag (tre minuter på morgonen och fyra minuter på kvällen) under en åtta veckors period. Övningen utfördes i 30 sekunders intervaller. Studiens huvudsakliga data var insamlat genom Constant-Murley shoulder outcome score. Totalt sex patienter genomförde studien. Resultat: Enligt Constant-Murley shoulder outcome score förbättrade samtliga sex deltagare sin rörlighet och funktionsförmåga efter åtta veckors passivt hängande. Förekomsten av störd nattsömn och smärta vid ADL minskade också hos samtliga deltagare. Den smärtfria rörligheten minskade med 61 % på gruppnivå (p=0,028). Smärta vid aktivitet minskade med 75 % på gruppnivå, (p=0,027). Förekomsten av störd nattsömn minskade med 76% på gruppnivå (p=0,027). Och deltagarnas axelfunktion förbättrades med 94% på gruppnivå (p=0,028). Slutsats: Denna pilotstudie indikerar att åtta veckors passivt hängande kan förbättra rörligheten och funktionen hos patienter med subacromial smärta. Förekomsten av störd nattsömn och smärta vid ADL minskade också hos samtliga deltagare efter åtta veckors träning. Trots låga p-värden och stora skillnader på individnivå kan man dock inte uttala sig om signifikanta skillnader eller generaliserbarhet av resultaten på grund av låg power och avsaknad av kontrollgrupp. / Background: Subacromial pain is one of the three most common causes of patients seeking help in primary care. A definition of subacromial pain is that it is a non-traumatic pain, usually located only in one shoulder, which creates pain in structures in and around the shoulder joint. The cause of subacromial pain is proposed to be multifactorial and the structures that may be involved are many. Conservative treatmens is the first choice when treating shoulder injuries, however, the evidence for which exercises are effective and how these should be dosed is limited. Purpose: The purpose of the study was to measure the effect of passive hanging on shoulder mobility, function and pain in patients with subacromial pain. Questions: - Does passive hanging increase mobility and reduce pain in patients with subacromial pain? - Does passive hanging reduce the incidence of disturbed night sleep in patients with subacromial pain? - Does passive hanging improve shoulder function in patients with subacromial pain? Method: The study used a quasi-experimental design, which consisted of two measurement occasions. A measurement before the treatment and a measurement after the intervention, a so-called pretest - post-test design. All participants performed passively hanging from a pull-up bar for a total of seven minutes a day (three minutes in the morning and four minutes in the evening) during an eight-week period. The exercise was performed at 30 second intervals. The main data of the study is collected through the Constant-Murley shoulder outcome score. A total of six patients completed the study. Results: According to the Constant-Murley shoulder outcome score all six participants improved their mobility and shoulder function after eight weeks of passive hanging. The presence of disturbed night sleep and pain in ADL also decreased among all participants. Participants improved their painless mobility by 61 % at group level (p-value 0.028). Pain during activity decreased by 75 % at group level (p-value 0.027). The presence of disturbed night sleep decreased by 76 % at group level (p-value 0.027). And the participants shoulder function improved by 94 % at group level (p-value 0.028). Conclusion: This pilot study indicates that eight weeks of passive hanging can improve the mobility and shoulder function in patients with subacromial pain. The incidence of disturbed night sleep and pain in ADL also decreased in all participants after eight weeks of training. Despite low p-values and large differences at the individual level one cannot comment on significant differences or generalisability of the results due to low power and lack of control group.

Bakgrund: Subacromiell smärta är vanligt hos idrottare med repetitivt arbete ovan axelhöjd, vilket kan orsakas av obalans i muskulatur, förändrad position eller inskränkt rörlighet av scapula. Nedsatt funktion av scapula och dess stabilitet kan leda till minskad axelledsrörlighet och försvagad muskultur i området. Träning är förstahandsalternativet för minskad smärta, förbättrad funktion och ökad rörlighet vid subacromiell smärta. Behandling med scapulafokuserad träning har i dagsläget otillräcklig evidens. Mer studier behövs för att avgöra vilken nedsättning av scapula som den typ av träning påverkar och hur olika scapula fokuserade interventioner påverkar subacromiell smärta. Syfte: Syftet med studien var att undersöka effekten av kombinationsövningen ”shoulder dislocations” vad gäller scapulakontroll, aktiv utåtrotation i axelled och smärta hos crossfitutövare med subacromiell smärta. Metod: Single-subject metod med AB design användes till studien. Tre baslinjemätningar och fyra mätningar under interventionsfasen gjordes, där scapulakontrollen och aktiv utåtrotation i axeln mättes samt smärtskattning utfördes. Deltagarna var sin egen kontroll. Populationen var personer som tränade crossfit vid minst tre tillfällen per vecka med subacromiell smärta. Under interventionen utför deltagarna ”shoulder dislocation” tre gånger per vecka med doseringen tio repetitioner i tre set. Resultatet presenterades i grafer och analyserades visuellt. Resultat: Fyra deltagare inkluderades i studien varav en med bilaterala besvär. Samtliga deltagare förbättrade scapulakontrollen, fyra av fem deltagare förbättrade den aktiva utåtrotationen i axelled. Tre av fem deltagare upplevde minskad smärta under träning och vid mättillfället. Slutsats: ”Shoulder dislocation” tycks förbättra scapulakontrollen, aktiv utåtrotation i axelleden hos crossfitutövare med subacromiell smärta och tendens till minskad smärta. / Background: Subacromial pain is common among overhead athletes, which can lead to muscular imbalance, changed position or decreased mobility of scapula. Reduced function and stability of scapula could lead to decreased shoulder mobility and weakened musculature in the area. Exercise is first hand choice to reduce pain, improve function and increase range of motion at subacromial pain. Treatment with scapular focused exercise is today limited. More studies are needed to determine what kind of reduction of scapula this exercise influences and how different scapular focused interventions affect subacromial pain. Aim: The purpose of the study was to examine the effect of the combination exercise ”shoulder dislocations” in terms of scapula control, active external rotation in the glenohumeral joint and pain in crossfit athletes with subacromial pain. Method: Single-subject method with AB design was used in the study. Three baseline measurements and four measurements during the intervention phase was collected, where control of scapula, active external rotation and pain was measured. Participants were their own control. The population was individuals who trained crossfit at least three times a week and had subacromial pain. During the intervention the participants performed ”shoulder dislocations”. Performing three sets of ten repetitions three times a week. The results were presented in graphs and visually analyzed. Results: Four participants were included in the study whereof one had bilateral disorders. All participants increased control of scapula, four out of five increased active external rotation of the glenohumeral joint. Three out of five participants experienced pain reduction during exercise and at the time of measurement. Conclusion: ”Shoulder dislocations” seems to improve control of scapula and active external range of motion of the glenohumeral joint in crossfit athletes with subacromial pain.

Bakgrund: Subacromiell smärta är ett vanligt problem inom olika idrotter. Träning är den behandling som bör väljas i första hand vid subacromiell smärta, men konsensus saknas om vilken träning, övning eller belastning som är att föredra. På sociala medier cirkulerar övningen shoulder dislocation exercise och den påstås ha en bra effekt på axelsmärta, vilket är påståenden utan tydlig vetenskaplig förankring. Syfte: Att undersöka effekter av shoulder dislocation exercise på smärta, rörlighet, aktivitetsbegränsning och generellt skattad axelhälsa hos vuxna individer med subacromiell smärta som tränar styrkelyft. Metod: En single-subject studie med A-B design genomfördes på fem individer med subacromiell smärta och som tränar styrkelyft sedan sex månader. Baslinjemätningen (A) bestod av tre mättillfällen under en vecka. Utfallsmått för rörlighet var Apley’s scratch test, smärta utvärderades genom antal positiva provokationstester, aktivitetsnivå utvärderades med PSFS och generell axelhälsa utvärderades genom SRQ-S. Interventionsfasen (B) sträckte sig över sex veckor och innebar träning tre gånger i veckan fördelat på tio repetitioner och tre set. Resultaten redovisas genom två standardavvikelsemetoden (2SD-metoden) samt narrativt för varje individ. Resultat: För fyra av fem studiedeltagare visades en statistiskt signifikant förbättring av rörligheten. För fyra av fem studiedeltagare visades kliniskt signifikant förbättring av aktivitetsbegränsningar. Ingen deltagare förbättrade sin generella axelhälsa, men samtliga deltagare minskade antalet positiva provokationstest för subacromiell smärta. Slutsats: Shoulder dislocation exercise verkar ge en ökad axelrörlighet, en minskning av självvalda aktivitetsbegränsningar och minska antalet positiva provokationstest, men inte förbättra den generella axelhälsan hos styrkelyftstränande vuxna individer med subacromiell smärta. / Background: Subacromial pain is a common problem within sports. Exercise is the treatment of choice with subacromial pain. However, there is a lack of consensus regarding optimal exercise, doses and load. The shoulder dislocation exercise can be seen on social media as an effective treatment on subacromialpain, but without scientific backing. Purpose: To investigate the effect on mobility, activity limitations, general shoulder health and pain of the shoulder dislocation exercise on adult recreational powerlifters with subacromial pain. Method: A single subject study with A-B design were conducted on five individuals with subacromial pain syndrome who regularly trains powerlifting. Baseline phase (A) consisted of three measurements sessions for one week. Outcome measures for mobility was Apley’s scratch test; grade of activity limitation was evaluated with PSFS, pain was evaluated with number of positive provocation tests and the general shoulder health by the SRQ-S. The intervention phase (B) was during six weeks, performing the intervention three times a week split into three sets of ten repetitions. The results were analyzed using the 2SDband method and presented narratively for each participant. Results: Four of five participants significantly improved their mobility. Four offive participants clinically significantly improved their self-assessed activity limitations. No one improved their general shoulder health, but all five participants decreased number of positive provocation tests for subacromial pain. Conclusion: The shoulder dislocation exercise seems to improve mobility, activity limitations and number of positive provocation tests for subacromial pain, but not the general shoulder health in the population of adult recreationally powerlifters with subacromial pain.

<p><strong>Syfte och frågeställningar </strong></p><p>Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna?</p><p><strong>Metod </strong></p><p>Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”.</p><p><strong>Resultat </strong></p><p>Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar<strong> </strong>att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.</p>

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna? Metod Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”. Resultat Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder. Slutsats Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.