<p>Aim</p><p>The aim of this study was to evaluate the activity recorded with electromyography (EMG) fine-wire electrodes, in transversus abdominis (TrA) and rectus abdominis (RA) while performing various stabilization exercises, and to investigate how the level of activation was affected by specific instructions</p><p>Method</p><p>Ten physically active women (27.1 ± 5.5year, 1.74 ± 0.05 m, 67.1 ± 8.6 kg) performed six different stabilization exercises (four lying supine with bent knees and hips and two in four point kneeling). They performed two sets of exercises, the first without and the second with specific instructions. The specific instruction was “abdominal hollowing to activate” TrA. The fine-wire electrodes were inserted bilateral into TrA and RA with an injection needle with guidance from an ultrasound. EMG was recorded during the middle second (while the subjects were asked to withhold the final position) and data was normalized to maximal voluntary contraction (MVC) and value at rest.</p><p>Results</p><p>The effects from instructions were significant while looking upon muscle and exercise (p<0,05). All exercises but exercise number 4 (unilateral bridgening) were significant effected by instructions in TrA, but none of the exercises were effected in RA (p>0,05). The mean of the activity in TrA varied without instructions between 2,9% (± 4,4) to 39,5 % (± 20,0) and with instructions 15,2 % (± 14,7) to 45,6 % (± 23,5). In RA the mean of the activity varied without instructions between 0,3% (± 0,8) to 9,8 % (± 27,4) and with instructions between 2.4 % (± 2,9) to 11,3% (± 28,5).</p><p>Conclusion</p><p>It is possible to selectively increase the activity in TrA in the majority of selected stabilization exercises with supine position with bent knees and hips, and in four point kneeling.</p> / <p>Syfte</p><p>Syftet med denna studie var att med intramuskulär elektromyografi utvärdera aktiveringsgraden i transversus abdominis (TrA) och rectus abdominis (RA) vid utförandet av olika stabiliseringsövningar samt att undersöka hur graden av aktivering påverkas av specifika instruktioner.</p><p>Metod: Tio kvinnliga, fysiskt aktiva personer (27.1 ± 5.5 år, 1.74 ± 0.05 m, 67.1 ± 8.6 kg) fick utföra sex olika stabiliseringsövningar (fyra i ryggliggande och två i knäfyrfota) med tre repetitioner på varje övning. Försökspersonen (fp) fick utföra övningarna i två omgångar. Omgång ett utan och omgång två med specifik instruktion, den specifika instruktionen var; ”dra in den nedre delen av magen, den under naveln” (abdominal hollowing) för att aktivera Tr A. Intramuskulära trådelektroder fördes in bilateralt i TrA och RA med hjälp av en injektionsnål under guidning av ultraljud. Elektromyografi (EMG) mättes under den mittersta sekunden av övningen (i kvarhållen slutposition) och normaliserades mot maximal viljemässig kontraktion (MVC) och vilovärde.</p><p>Resultat: Effekten av instruktion var signifikant i betraktandet av muskel och övning (p<0,05). I samtliga övningar utom övning 4 (unilateralt bäckenlyft) påverkade instruktioner signifikant muskelaktiviteten i TrA (p<0,05), men inte i någon av övningarna i RA (p>0,05).</p><p>Medelvärdet av den normaliserade EMG-aktiviteten i TrA varierade i övning 1 till 6 utan instruktioner mellan 2,9 % (± 4,4) och 39,5 % (± 20,0). Med instruktion varierade den procentuella aktiviteten i TrA mellan 15,2 % (± 14,7) och 45,6 % (± 23,5). I RA varierade medelvärdet utan instruktioner mellan 0,3% (± 0,8) till 9.8 % (± 27,4) och med instruktioner 2.4 % (± 2,9) till 11,3% (± 28.5).</p><p>Slutsats; Det går att med hjälp av instruktioner selektivt öka aktiveringsgraden i TrA i majoriteten av valda stabiliseringsövningar i krokligg och knäfyrfota.</p>

Aim The aim of this study was to evaluate the activity recorded with electromyography (EMG) fine-wire electrodes, in transversus abdominis (TrA) and rectus abdominis (RA) while performing various stabilization exercises, and to investigate how the level of activation was affected by specific instructions Method Ten physically active women (27.1 ± 5.5year, 1.74 ± 0.05 m, 67.1 ± 8.6 kg) performed six different stabilization exercises (four lying supine with bent knees and hips and two in four point kneeling). They performed two sets of exercises, the first without and the second with specific instructions. The specific instruction was “abdominal hollowing to activate” TrA. The fine-wire electrodes were inserted bilateral into TrA and RA with an injection needle with guidance from an ultrasound. EMG was recorded during the middle second (while the subjects were asked to withhold the final position) and data was normalized to maximal voluntary contraction (MVC) and value at rest. Results The effects from instructions were significant while looking upon muscle and exercise (p&lt;0,05). All exercises but exercise number 4 (unilateral bridgening) were significant effected by instructions in TrA, but none of the exercises were effected in RA (p&gt;0,05). The mean of the activity in TrA varied without instructions between 2,9% (± 4,4) to 39,5 % (± 20,0) and with instructions 15,2 % (± 14,7) to 45,6 % (± 23,5). In RA the mean of the activity varied without instructions between 0,3% (± 0,8) to 9,8 % (± 27,4) and with instructions between 2.4 % (± 2,9) to 11,3% (± 28,5). Conclusion It is possible to selectively increase the activity in TrA in the majority of selected stabilization exercises with supine position with bent knees and hips, and in four point kneeling. / Syfte Syftet med denna studie var att med intramuskulär elektromyografi utvärdera aktiveringsgraden i transversus abdominis (TrA) och rectus abdominis (RA) vid utförandet av olika stabiliseringsövningar samt att undersöka hur graden av aktivering påverkas av specifika instruktioner. Metod: Tio kvinnliga, fysiskt aktiva personer (27.1 ± 5.5 år, 1.74 ± 0.05 m, 67.1 ± 8.6 kg) fick utföra sex olika stabiliseringsövningar (fyra i ryggliggande och två i knäfyrfota) med tre repetitioner på varje övning. Försökspersonen (fp) fick utföra övningarna i två omgångar. Omgång ett utan och omgång två med specifik instruktion, den specifika instruktionen var; ”dra in den nedre delen av magen, den under naveln” (abdominal hollowing) för att aktivera Tr A. Intramuskulära trådelektroder fördes in bilateralt i TrA och RA med hjälp av en injektionsnål under guidning av ultraljud. Elektromyografi (EMG) mättes under den mittersta sekunden av övningen (i kvarhållen slutposition) och normaliserades mot maximal viljemässig kontraktion (MVC) och vilovärde. Resultat: Effekten av instruktion var signifikant i betraktandet av muskel och övning (p&lt;0,05). I samtliga övningar utom övning 4 (unilateralt bäckenlyft) påverkade instruktioner signifikant muskelaktiviteten i TrA (p&lt;0,05), men inte i någon av övningarna i RA (p&gt;0,05). Medelvärdet av den normaliserade EMG-aktiviteten i TrA varierade i övning 1 till 6 utan instruktioner mellan 2,9 % (± 4,4) och 39,5 % (± 20,0). Med instruktion varierade den procentuella aktiviteten i TrA mellan 15,2 % (± 14,7) och 45,6 % (± 23,5). I RA varierade medelvärdet utan instruktioner mellan 0,3% (± 0,8) till 9.8 % (± 27,4) och med instruktioner 2.4 % (± 2,9) till 11,3% (± 28.5). Slutsats; Det går att med hjälp av instruktioner selektivt öka aktiveringsgraden i TrA i majoriteten av valda stabiliseringsövningar i krokligg och knäfyrfota.

Traditional core stability training was developed as a method of treating and preventing back pain. It was however, seamlessly applied to healthy and athletic populations without scientific evidence supporting its efficacy. Traditional core stability focussed on isolating and training the anatomical region between the pelvis and diaphragm, using isometric or low load exercises to enhance spinal stability. Scientific research challenged this approach for healthy function and athletic performance, resulting in a more functional anatomical definition, which included pelvic and shoulder girdles. Hence, a revised definition of dynamic trunk stability; the efficient coordination, transfer and resistance by the trunk, of force and power generated by upper and lower appendicular skeletal extremities during all human movement. This led to an integrated exercise training approach to dynamic trunk stability. Although early evidence suggested loaded compound exercises preformed upright, in particular back squat, were effective in activating and developing trunk muscles, evidence was inconclusive. Accordingly, the aims of this PhD were to investigate neuromuscular trunk function in loaded, free barbell back squat to understand training implications for trunk stability in dynamic athletic activity. Five research studies were conducted; 4 are published and 1 is being prepared for re-submission. The literature review revealed evidence that back squat was an effective method of activating trunk stabilzers and showed that these muscles were load sensitive (study 1). A survey of practitioners reported an understanding and appreciation of the challenge against core stability training for athletic populations. Furthermore, perceptions were aligned with growing evidence for dynamic and functional trunk stability training (study 2). A test-retest neuromuscular study established interday reliability and sensitivity of electromyographical measurement of trunk muscle activity in squats (study 3). Trunk muscle activation in back squat was higher than hack squat at the same relative, but lower absolute loads (study 4). Trunk muscle activation was lower in squats and bodyweight jumps in the strong compared to weak group (study 5). Furthermore, activation of the trunk muscles increased in each 30o segment of squat descent and was highest in first 30o segment of ascent for all loads (study 5). In conclusion, this series of studies confirmed acute effect of squats on trunk stabilizers and demonstrated that external load increases activation in these muscles. Parallel squat depth is important in optimizing trunk muscle activation. Finally, high levels of squat strength result in lower trunk muscle activation in loaded squats and explosive jumps.

No description available.

This master's thesis deal with the ability to maintain trunk stability in paraplegic patients in the relation to the functional skills of upper extremity. Its aim is to determine the extent to which posture influences grip strength in these persons. It consists of two parts. The first part includes introduction of the spinal cord injury and findings of the mechanisms and functional significance of the torso in relation to posture and everyday activities. Further, it presents the possibilities of utilization and different ways of measurement of grip strength in clinical practice. In the second part, the results of the measurement of grip strength in paraplegic persons in three different positions - lying on the back and in two different sitting positions - are analyzed. The measurements were undertaken using a dynamometer. It was measured twice, always after one week period. All patients attend the standard therapy provided by the Spinal Unit in the University Hospital in Motol, where they have been also hospitalized in that time. The results refer to certain dependency of gripstrength of upper extremity to posture in paraplegic persons. This was proved within the comparison of values from sitting position with back support and without back support. In the first named position were reached higher...

Title: Evaluation of the effect of "plank" exercise on postural stability of the individual. Aims: The aim of this diploma thesis is to assess the effect of "plank" position exercise on postural stability of the individual, which is assessed using dynamic comtuterized posturography (NeuroCom SMART EquiTest System). Summary: This pilot study involved 10 women ranging in age from 20 to 30 years. Participants of the study underwent thirty-day exercise intervention program, during which endurance time in "plank" position was increased gradually each day. Postural stability was measured by dynamic computerized posturography SMART EquiTest System before and after the exercise program from NeuroCom. Measured data were processed using NeuroCom Balance Manager Software. To evaluate the effect of intervention program statistical methods (paired t-test, Wilcoxon rank sum test) were used along with rate of clinical significance of intervention (Cohen's d). Results: The results of this study indicate that long-term "plank" position exercise has a positive effect of enlargement of postural stability limits in an upright stand position. Other parameters of postural stability, detectable by dynamic computerized posturography, were not affected. Keywords: postural stability, stability of the axial system, stability...

<p><strong>Syfte och frågeställningar </strong></p><p>Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna?</p><p><strong>Metod </strong></p><p>Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”.</p><p><strong>Resultat </strong></p><p>Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar<strong> </strong>att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder.</p><p><strong>Slutsats</strong></p><p>Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.</p>

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka om utförandet av en isometrisk bålstabiliseringsövning/coreövning kunde påverka upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos kvinnor med kronisk/långvarig idiopatisk smärta. Studiens frågeställningar var: Hur påverkar utförandet av övningen ”plankan” upplevelsen av smärta i nacke, axlar och skuldror hos deltagarna? Förändras den maximala uthålligheten i övningen mellan deltagarnas första och sista träningstillfälle? Kan interventionen fullföljas av deltagarna? Metod Fyra kvinnliga deltagare som alla hade kronisk/långvarig smärta i nacke, axlar eller skuldror utförde övningen ”plankan” som hemträningsövning under fyra veckors tid. Mängden träning dokumenterades i en träningsdagbok som deltagarna kontinuerligt fyllde i under träningsperioden. Före samt inom en vecka efter träningsperioden ifylldes en enkät med frågor om upplevd intensitet, frekvens och lokalisation av smärta. Dessutom mättes maximal uthållighet i övningen ”plankan”. Resultat Efter träningsperioden uppskattade alla deltagare med smärta i nacken en förbättring med 1-3 skalsteg i en sammanslagning av alla frågor rörande smärta i nacke. Detta innebar att förändringen mellan deltagarnas svar i före- och efterenkäten, där skalan 0-10 användes, slogs samman till ett värde. Smärta i axlarna skattades som markant förbättrad av två deltagare samt som något försämrad respektive inte förändrad av två deltagare. Endast en deltagare uppskattade sig ha smärta i skuldrorna och ingen skillnad i uppskattningen sågs mellan före- och efterenkäten. Maximal uthållighet i övningen mellan första och sista träningstillfället ökade statistiskt signifikant för alla deltagare mätt i både procent och sekunder. Slutsats Resultatet i studien tyder på att övningen kan genomföras av individer med långvarig idiopatisk smärta i nacke, axlar och skuldror utan att ökad upplevd smärta eller andra obehag uppstår samt att den maximala uthålligheten i övningen ökar genom att övningen utförs. Hur många gånger övningen måste utföras för att ge resultat på uthållighet är oklart. Trots att flera deltagare upplevde minskad smärta efter träningsperioden så kan inga slutsatser tas då deltagarantalet var litet och resultatet för interventionsgruppen inte jämförts med en kontrollgrupp. Stora variationer i utförandet av hemträningen förekom bland deltagarna och flera faktorer utöver träningsövningen kan ha påverkat förändringen i smärtupplevelse.