Introduktion: Styrkelyftares ländryggsbesvär verkar främst karaktäriseras av en mekanisk nociceptiv smärta. Smärtans bakomliggande orsaker är ofta svårdefinierade, vilket försvårar utformandet av generaliserbara behandlingsriktlinjer. Grunden till behandlingens utformning är kliniska fynd som biomekaniska mekanismer, patoanatomiska aspekter men även psykologiska och beteendemässiga faktorer. Att ta hänsyn till en personcentrerad vård är viktigt i utformningen av behandlingsupplägget. För styrkelyftare kan det i många fall innebära att kunna fortsätta med målaktiviteten styrkelyft. Däremot har en behandling som fokuserar till fortsatt belastning i form av styrkelyftsträning aldrig utvärderats. Syfte: Att utvärdera effekten av individanpassad behandling på funktion och smärta för styrkelyftare med ländryggsbesvär. Metod: Projektet utformades enligt single-subject experimental AB-design. Genomförandet ägde rum i samarbete med en privat fysioterapeutmottagning. Totalt inkluderades tre deltagare via ett konsekutivt urval, varav två kvinnor och en man. Deltagarna hade alla sökt vård för långvarig och/eller subakut ländryggssmärta i samband med styrkelyft. Samtliga deltagare hade en baslinjefas på 2-3 veckor och en interventionsfas på 5 veckor. Under hela projektets gång skattade samtliga deltagare smärta och funktion två dagar i veckan genom en digital enkät. Fysioterapeuten utformade varje deltagares intervention utifrån anamnes- och undersökningsfynd. Resultat: Den individanpassade behandlingen som genomfördes av ländryggssmärta hos styrkelyftare visade inte på tydliga effekter. Det har inte heller gått att påvisa signifikanta resultat utifrån deltagarnas skattningar av smärta och funktion. För deltagare 1 kunde ingen påverkan av funktion utläsas. Hos deltagare 2 kunde en svag funktionsförbättring ses i två aktiviteter samtidigt som deltagare 3 antydde en försämring av funktion i två aktiviteter. Ingen förändring av smärta kunde tolkas ur resultatet. Slutsats: Det har inte gått att stärka behandlingseffekten av individanpassad behandling på funktion och smärta för styrkelyftare med ländryggssmärta. Projektets genomförande av datainsamling och metod har uppvisat på styrkor då inga avhopp eller negativa effekter rapporterats och metoden kan därmed användas i liknande studier. En svaghet i de instrumenten som användes visade sig vara okänsligheten att fånga upp förändringar i deltagarnas besvär och resultatet bör därmed avläsas med försiktighet.

Inledning Att utföra objektiv mätning vid rörelseanalys av knäböj kan vara ett värdefullt verktyg för att öka prestation och minska skaderisk. I denna studie skall användbarheten av verktyget Gyko fastställas för rörelseanalys av knäböj med skivstång. Metod Vi har utvärderat Gykos noggrannhet vid mätning av en stångbanas längd och förmåga att mäta rörelseomfång i överkroppen under ett lyft. Gykos förmåga att mäta stångbanans längd i ett lyft undersöktes genom att fästa Gyko på en smithmaskin. Distansen som skivstången färdades i maskinen var 34,5cm. Fem omgångar med fyra repetitioner utfördes där Gykon mätte medelhastighet och duration för lyftet, därmed kunde stångbanans längd utvinnas. Gykos användbarhet i mätning av flexion i överkroppen vid utförande av knäböj undersöktes. Det gjordes genom att mäta fem personers utförande av knäböj med Gykon placerad med magnet på mitten av skivstången. Testpersonerna fick utföra två lyft på tre olika intensiteter, 60%, 70% och 80% av uppskattad maxvikt. Testpersonernas fick besvara två frågor gällande deras upplevelse om mätverktyget efter utförda mätningar. Resultat Rörelselängden resulterade i 20 lyft med en medellängd på 31.0cm, medelavvikelse från 34,5cm var -3,46cm. Fem personer analyserades i totalt 30 repetitioner. Mätningarna resulterade i ett medelvärde i flexion på 17,5° och angulär hastighet på 16,4°/s. Sammanställt resultat av deltagarupplevelsen visade på en liten påverkan av utförande hos testpersonerna med medianvärdet 2 på båda frågorna. Konklusion Gyko kan användas för att mäta rörelseomfång och angulär hastighet vid utförande av knäböj utan att påverka deltagarnas utförande men inte för att utvinna en stångbanas exakta längd.

Bakgrund: Fysisk träning betyder rörelse av kroppen som kräver energi. Muskelstärkande träning är en del inom fysisk träning. Två idrotter inom detta område är tyngdlyftning och styrkelyft, där båda har som mål att lyfta så tungt som möjligt med skivstång. Den ena idrotten är tyngdlyftning med ryck och stöt som tävlingslyft, medan styrkelyft har tävlingslyften knäböj, marklyft och bänkpress. Proprioception är kroppens inre djupa känsel som ger information om kroppsdelarnas position och rörelse relativt varandra, samt upplevelse av kraft och ansträngning. Ett sätt att testa proprioception är genom joint repositioning sense (JPS) test. JPS tester går ut på att testpersonen ska repositionera en led i en förutbestämd position. Syfte: Syftet med studien var att utföra en utvecklings- och inledande metodstudie för att undersöka proprioceptionen i extremitetsleder hos tyngdlyftare jämfört styrkelyftare. Metod: I studien deltog två manliga tyngdlyftare och två manliga styrkelyftare. De leder som testades var axelled, handled, höftled och fotled. JPS testerna som användes utvecklades som en del av studien. Resultat: Tyngdlyftarna och styrkelyftarna var mycket lika vad gäller proprioception i extremitetslederna. Tyngdlyftarna hade något bättre proprioception i axelled och höftled, medan styrkelyftarna var något bättre i handled och fotled. Konklusion: Skillnaderna i proprioception mellan grupperna var marginella. De tendenser som kunde ses var att grupperna skiljde sig åt beroende på led. Testerna som utvecklades och användes behöver validitet- och reliabilitetstestas och att standardisera testerna vad gäller rörelsehastighet kan även vara värdefullt. Testerna kräver förhållandevis lite utrustning och är enkla att genomföra vilket innebär att de är relevanta att använda ute i det kliniska arbetet. Mer forskning inom området krävs för att kunna undersöka sambandet mellan tyngdlyftning och proprioception.

Huvudsyftet med föreliggande studie var att undersöka på vilket sätt coacher inom tyngdlyftning, styrkelyft, Crossfit och kroppsbyggning implementerar preventiva strategier designade för att förebygga skador genom inverkan på psykologiska riskfaktorer. Vidare var det av intresse att undersöka vilka personlighetsdrag hos en idrottare som coacher upplevde ökade risken för skador. Ett ytterligare syfte var att studera coachernas erfarenheter av relationen mellan idrottares stressnivå och skaderisk. Totalt genomfördes nio semistrukturerade intervjuer med coacher på distrikt till internationell nivå lokaliserade i Sverige. Samtliga coacher hade tidigare erfarenhet med skadade idrottare. Resultatet sammanställdes genom en deduktiv innehållsanalys. Under intervjuerna identifierades flera interventionsstrategier som kunde relateras till Williams och Andersens (1998) stress­skademodell. Det framgick att coacherna i studien fokuserar mycket på fysiologiska och stressrelaterade aspekter och inte personlighetsdrag när de implementerar interventioner för att förebygga skador. Implikationer för skadeförebyggande träning samt förslag på framtida forskning ges.

The thesis analyses representations of body and class, and their wider ideological meaning, in Swedish power sports from 1920 to 1960. Boxing and weightlifting – sports dominated by manual workers – are chosen as study objects. The sources used are magazines connected to the power sports, and autobiographies by four prominent athletes. The thesis relates to different areas of previous research. One concerns the body as such, from a social and cultural history perspective, another revolves around medial and autobiographical representations in relation to sports, and a third is about the relationships between body, class and sport. In the analysis, the Bourdieusian concepts capital and hexis are added to a discussion on the ways that value is attached to the body, linked to the notions of use value and exchange value. The content analysis of the source material makes ground for an analysis of more implicit ideological aspects, e.g. using Barthes’s theory on mythology. Manual labour and working life appear as central organising themes in the source material. Boxing and weightlifting were largely regarded and designated as professions, challenging ideals of amateurism. A physically demanding manual work was depicted as natural breeding grounds where sports practitioners became skilled. This masculine ideal united people from various manual working groups (not only from the working class in its socio-economic sense) where the emphasis was put on the physical strength and ability of the athlete to work hard. The body was used in a form of class polemics, preferably against middle and upper class people. Certain aspects of strength and style of athletic performance were related to particular levels of intelligence and education. Power athletes from the manual working groups were depicted as “natural”, with associations to rural areas, not least working in the forest. The ideas of naturalness in its most derogatory sense of being close to animals and lacking civilisation, was however mostly used in connections with black athletes. Success stories were common narratives about power sports as arenas of success. They included a powerful norm that success must be cultivated, where the responsibility was put upon the athlete himself. Successful athletes from manual working groups could transform their physical capital into economic capital, which was often depicted as short-lived because of aging and individual shortcomings. A commercial consumer culture became more explicit in the 1950s, when bodybuilding had its Swedish breakthrough within weightlifting. Sports training was rationalised and largely decoupled from its associations with manual work. This led to an increased reification of the body as pure surface, which was attributed a value itself. The body became an area of consumption, a commodity with an exchange value, when decoupled from its use value as labour or tool for sporting success. As to the ideological aspects of the development, it is shown that there was a widespread individualist norm. Only the individual himself had the possibility to rise up and achieve success. The ideal of manual work was more of a moral and cultural nature, than political. Although there were some collectivist features in that rhetoric, the manual worker idealisation fundamentally carried an individualistic tendency. It is argued that this idealisation, or workerism, is a fruitful object for further analyses.

In Sweden, 21.4% of all residents have some type of membership at a training facility. This corresponds to approximately 2 million inhabitants. Within every single training facility there is some type of training bench. The training bench has been a standard in the training industry for a very long time. Despite this, no major development of this product has taken place. The biggest improvement was the introduction of adjustable seats and backrests. Apart from this, the training bench has not changed. This created an interest to investigate potential areas of improvement.  The purpose of this thesis is to explore which exercises are difficult to perform on a training bench, while also looking at other elements that may hinder the user from a good experience and thus develop and update the bench to better fit today's user needs. This includes functions a training bench needs to become more user-friendly, ergonomic and facilitate training. The implementation of this work was a linear, iterative design process. The design process I carried out during this project mainly consisted of four phases. Research, idea generation, prototyping and testing.  The result is the concept "ERGON: The ergonomically adapted training bench" adapted and optimized for ease of use through different features such as adaptive dumbbell racks, shelves for private use and a small slit at head level of the backrest to facilitate the use of hairstyles such as ponytails.

Bakgrund Viktklassidrotter och deras kulturella kontext har genom tidigare forskning påvisats utgöra en risk för ätstörda beteenden, något som beskrivits kunna förorsakas av idrottsliga villkor. Styrkelyft och tyngdlyftning är viktklassidrotter där viktminskningsstrategier nyttjas för en ökad konkurrenskraftighet. Coacher besitter en nyckelroll i att uppmärksamma och motverka ätstörda beteenden hos sina atleter, men det saknas ett djupgående perspektiv avseende hur de förhåller sig till viktminskningsregimernas påverkan på kvinnliga atleter. Syfte Studien avser att utforska coachers erfarenheter av och förhållningssätt till etablerade viktminskningsregimer och viktkontroll inom kraftsporten. Fokus ligger på coachers erfarenheter av att ha tränat damatleter inom de, historiskt sett, mansdominerade kraftsporterna tyngdlyftning och styrkelyft. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio kraftsportscoacher. Intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i fem kategorier: - Viktminskningskulturen är ett normaliserat fenomen inom kraftsporten, - Kraftsportens villkor kräver användandet av viktminskningsmetoder, - Risk för att ätstörda beteenden utvecklas, maskeras och/eller undgår ifrågasättande, - Identitet och samhällets kroppsideal – bromsklossar för idrottslig utveckling samt - Coacherna saknar stöd och riktlinjer – lämnas ensamma i ansvarsfrågan. Fokus på vikt och viktminskning ansågs allmänt vedertaget inom kraftsporten, vilket medförde att ätstörda beteenden kunde maskeras och förbises. Konkurrenskraftighet beskrevs ligga till grund för viktminskningsstrategierna, berättigat både inom idrotten och utanför, där samhällets utseendenormer därtill försvårade idrottslig utveckling. Coacherna eftersökte interventioner för ökad kunskap i ämnet samt åtgärdsplaner för agerande när en atlet behöver professionellt stöd. Slutsats Kraftsportsatleter existerar i en miljö som ökar risken för dysfunktionella ät- och viktkontrollerande beteenden, och bedöms vara farlig för individer med sårbarhet för att utveckla ätstörda beteenden och ätstörningar. Interventioner behövs om inte kraftsporten ska riskera att bli en miljö där ätstörningar tillåts florera fritt. / Background Previous research has found weight-class athletes to be at risk of developing disordered eating, something that could be induced by the demands of the sport. Powerlifting and weightlifting are examples of weight-class sports where weight loss strategies are utilized for increased competitiveness. Coaches have a key role in recognizing and counteract disordered eating behaviors in their athletes, but an in-depth perspective on how they address the impact of weight loss strategies in female athletes is lacking. Objective The aim of the study is to explore coaches’ experiences of and approaches to established weight loss regimes and weight control within weightlifting and powerlifting. The focus is on coaches’ experiences of having trained female athletes in the historically male-dominated sports of weightlifting and powerlifting.  Method Semi-structured interviews were conducted with nine coaches. The interviews were recorded, transcribed verbatim and analyzed using qualitative content analysis.  Results The analysis resulted in five categories: - Weight loss culture as a normalized phenomenon within the sports, - The conditions of the sports require the use of weight loss methods, - Risk of developing, disguising and/or escape questioning of disordered eating, - Athletic development is held back by identity and society’s body ideals and - Coaches lacking support and guidelines – left alone in the matter of responsibility. The focus on weight and weight loss was considered widely accepted in the sports, which meant that disordered eating could be disguised and overlooked. Competitiveness was described as the basis for the weight loss strategies, justified both within the sport and in society, where society’s body-ideals also interfered with athletic development. The coaches requested interventions for increased knowledge on the subject and action plans for when an athlete needs professional support.  Conclusion Athletes in powerlifting and weightlifting exist within an environment that increases the risk of dysfunctional eating and weight control behaviors and is deemed dangerous for individuals with susceptibility to develop disordered eating behaviors and eating disorders. To avoid a setting where eating disorders flourish freely, interventions will be needed within the sports.

Kroppsuppfattning påverkar vår livskvalitet. Utöver att prestera på tävling behöver tyngdlyftare och styrkelyftare delta på en invägning, där deras kroppsvikt avgör vilken viktklass de tävlar i. Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan lyftares kroppsuppfattning och upplevelse av att vara aktiv och tävlande inom tyngdlyftning och/eller styrkelyft. Metod: 210 svenska tyngdlyftare och styrkelyftare med tävlingserfarenhet i åldrarna 15–70 år deltog i studien. Deltagarna svarade på en digital enkät som inkluderade ett av författaren nyskapat instrument om förekomst av beteenden och upplevelser av att tävla i en viktklassidrott, samt Body Esteem Scale for Adolescents and Adults om kroppsuppfattning. Resultat: Signifikant positiva korrelationer av måttlig styrka påvisades mellan kroppsuppfattning och tävlingsupplevelse, samt mellan kroppsuppfattning och viktupplevelse. Svag positiv korrelation påvisades mellan kroppsuppfattning och invägningsupplevelse. 60 % av studiedeltagarna rapporterade positiv kroppsuppfattning och 40 % rapporterade blandad/splittrad eller negativ kroppsuppfattning. Slutsats: Studiens resultat indikerar att kroppsuppfattning och upplevelse av att tävla, upplevelse av sin kroppsvikt och att tävla i viktklass(er), samt upplevelse av invägning har ett samband. Då 40 % av populationen rapporterade blandad/splittrad eller negativ kroppsuppfattning tyder resultaten på praktiska förbättringsmöjligheter där idrottares kroppsuppfattning kan förbättras. / Body image affects our quality of life. In addition to performing in competition, weightlifters and powerlifters need to participate in a weigh-in, where their body weight determines which weight class they compete in. The purpose of the study was to investigate whether there was a relationship between lifters’ body image and experience of being active and competing in weightlifting and/or powerlifting. Method: 210 Swedish weightlifters and powerlifters with competition experience aged 15–70 years participated in the study. The participants responded to a digital questionnaire that included an instrument newly created by the author on the prevalence of behaviours and experiences of competing in a weight class sport, as well as the Body Esteem Scale for Adolescents and Adults. Results: Positive correlations of statistical significance and of moderate strength were found between body image and competition experience, as well as between body image and weight experience. Weak positive correlation was demonstrated between body image and weigh-in experience. 60 % of the participants reported positive body image and 40 % reported mixed/split or negative body image. Conclusion: The results of the study indicate a relationship between body image and experience of competing, experience of one's body weight and competing in weight class(es), as well as experience of weigh-ins. As 40 % of the population reported mixed/split or negative body image, the results indicate practical opportunities where athletes’ body image can be improved.