Introduktion: Styrkelyftares ländryggsbesvär verkar främst karaktäriseras av en mekanisk nociceptiv smärta. Smärtans bakomliggande orsaker är ofta svårdefinierade, vilket försvårar utformandet av generaliserbara behandlingsriktlinjer. Grunden till behandlingens utformning är kliniska fynd som biomekaniska mekanismer, patoanatomiska aspekter men även psykologiska och beteendemässiga faktorer. Att ta hänsyn till en personcentrerad vård är viktigt i utformningen av behandlingsupplägget. För styrkelyftare kan det i många fall innebära att kunna fortsätta med målaktiviteten styrkelyft. Däremot har en behandling som fokuserar till fortsatt belastning i form av styrkelyftsträning aldrig utvärderats. Syfte: Att utvärdera effekten av individanpassad behandling på funktion och smärta för styrkelyftare med ländryggsbesvär. Metod: Projektet utformades enligt single-subject experimental AB-design. Genomförandet ägde rum i samarbete med en privat fysioterapeutmottagning. Totalt inkluderades tre deltagare via ett konsekutivt urval, varav två kvinnor och en man. Deltagarna hade alla sökt vård för långvarig och/eller subakut ländryggssmärta i samband med styrkelyft. Samtliga deltagare hade en baslinjefas på 2-3 veckor och en interventionsfas på 5 veckor. Under hela projektets gång skattade samtliga deltagare smärta och funktion två dagar i veckan genom en digital enkät. Fysioterapeuten utformade varje deltagares intervention utifrån anamnes- och undersökningsfynd. Resultat: Den individanpassade behandlingen som genomfördes av ländryggssmärta hos styrkelyftare visade inte på tydliga effekter. Det har inte heller gått att påvisa signifikanta resultat utifrån deltagarnas skattningar av smärta och funktion. För deltagare 1 kunde ingen påverkan av funktion utläsas. Hos deltagare 2 kunde en svag funktionsförbättring ses i två aktiviteter samtidigt som deltagare 3 antydde en försämring av funktion i två aktiviteter. Ingen förändring av smärta kunde tolkas ur resultatet. Slutsats: Det har inte gått att stärka behandlingseffekten av individanpassad behandling på funktion och smärta för styrkelyftare med ländryggssmärta. Projektets genomförande av datainsamling och metod har uppvisat på styrkor då inga avhopp eller negativa effekter rapporterats och metoden kan därmed användas i liknande studier. En svaghet i de instrumenten som användes visade sig vara okänsligheten att fånga upp förändringar i deltagarnas besvär och resultatet bör därmed avläsas med försiktighet.

Bakgrund: Idag erbjuder sjukhus i Sverige gruppträning som rehabilitering för cancerpatienter i syfte att minska eventuella behandlingsframkallade biverkningar. Träning kan bromsa sjukdomsförlopp, förhindra spridning av sjukdomen och minska sjukdomsrelaterad ångest och oro. Det anses vara en brist på evidens gällande cancerpatienters upplevelser kring träning i grupp som rehabiliteringsform.   Syfte: Syftet är att undersöka hur patienter med cancersjukdom upplever gruppträning, under eller efter cancerrelaterad behandling.    Metod: I en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats inkluderades sex kvinnliga intervjupersoner. Det utfördes sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på patienter som tidigare har genomgått en hel gruppträningsperiod handledd av en fysioterapeut. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.     Resultat: Intervjuernas innehåll delades upp i 8 underkategorier och 4 huvudkategorier. Huvudkategorierna bestod av Motivation att träna, Träningsmiljö, Hinder för träning och Upplevda positiva effekter efter avslutad träning   Slutsats: Resultatet av studien visar vikten av det sociala stödet och att det upplevdes spela en nyckelroll för intervjupersonernas trygghet och förståelse. Positiva effekter upplevdes av träningen i sig, såsom bättre styrka, kondition och högre energinivå. Författarparet identifierade att informationsbrist, brist på energi och negativa tankar kunde upplevas som centrala negativa faktorer som i sin tur kunde påverkat motivationen att träna. / Background: Hospitals in Sweden offers group exercise as a possibility for rehabilitation to patients with cancer to aim the possible side effects cancer treatment may induce. Exercise may delay, or stop, proliferation of the disease and may even reduce cancer related depression and anxiety. It is considered that it lacks evidence describing the experiences cancer patients have after using exercise as rehabilitation form.   Aim: The purpose is to investigate how patients with cancer experience group exercise, during or after completed cancer treatment.   Method: In a qualitative interview study with an inductive approach six female interview persons were included. Six semi-structured interviews were performed. The authors interviewed patients who completed a whole group exercise-period supervised by a physical therapist. The results were then analysed using a qualitative content analysis.   Result: The interview results was divided into 8 sub-categories and 4 main categories. The main categories were Exercise motivation, Exercise environment, Exercise obstacles and Experienced positive effects after completed exercise.   Conclusion: The results shows that the importance of the social environment plays a key role according to the experience of support and understanding. It was also described that physical effects from the exercise itself was present. The individuals felt both stronger and experienced having a higher energy level. The authors did identify that lack of information, lack of energy and negative thoughts were described as obstacles, these obstacles were the main negative factors that could lower the individual’s motivation towards the exercise.