<p>Denna studie gjordes på förfrågan av en simklubb i västra Sverige. Uppgiften var att mäta</p><p>fram laktatkurvan på ett antal simmare. Önskemålet var tio (10) simmare men vi fick ett</p><p>bortfall på fyra (4) på grund av sjukdom, ovilja och tester för nära inpå mästerskap. Metoden</p><p>vi valde var laktatmätning efter varje simmat lopp. Simmarnas uppgift var att simma</p><p>progressivt 5*200m frisim. Laktatet mättes med ett instrument kallat Lactate Scout och även</p><p>pulsen togs efter varje lopp. Vi mätte laktathalten hos simmarna en och en eller två och två</p><p>beroende på hur mycket plats och tid det fanns att disponera.</p><p>Resultaten efter fyra veckor var att alla simmare hade förbättrat sitt laktatvärde det vill säga</p><p>hade sänkt och högerförskjutit laktatkurvan medan pulsen höll sig stabilt. Två av</p><p>försökspersonerna hade högerförskjuten laktatkurva, medan två andra försökspersoners hade</p><p>en liten sänkning på det fjärde loppet som inte riktigt stämde överens med den</p><p>eftersträvansvärda kurvan. De två sista försökspersonernas laktatkurvor sköt i höjden vid det</p><p>andra eller tredje loppet och sjönk under det fjärde loppet, och ökade sedan på det femte och</p><p>sista loppet.</p><p>De slutsatser vi kan dra med så få försökspersoner är att tränarnas träningsplanering för dessa</p><p>sex simmare stämde bra inför tävlingarna de hade framför sig. De fick betydligt bättre</p><p>motståndskraft mot laktatet efter fyra veckors träning.</p>

Denna studie gjordes på förfrågan av en simklubb i västra Sverige. Uppgiften var att mäta fram laktatkurvan på ett antal simmare. Önskemålet var tio (10) simmare men vi fick ett bortfall på fyra (4) på grund av sjukdom, ovilja och tester för nära inpå mästerskap. Metoden vi valde var laktatmätning efter varje simmat lopp. Simmarnas uppgift var att simma progressivt 5*200m frisim. Laktatet mättes med ett instrument kallat Lactate Scout och även pulsen togs efter varje lopp. Vi mätte laktathalten hos simmarna en och en eller två och två beroende på hur mycket plats och tid det fanns att disponera. Resultaten efter fyra veckor var att alla simmare hade förbättrat sitt laktatvärde det vill säga hade sänkt och högerförskjutit laktatkurvan medan pulsen höll sig stabilt. Två av försökspersonerna hade högerförskjuten laktatkurva, medan två andra försökspersoners hade en liten sänkning på det fjärde loppet som inte riktigt stämde överens med den eftersträvansvärda kurvan. De två sista försökspersonernas laktatkurvor sköt i höjden vid det andra eller tredje loppet och sjönk under det fjärde loppet, och ökade sedan på det femte och sista loppet. De slutsatser vi kan dra med så få försökspersoner är att tränarnas träningsplanering för dessa sex simmare stämde bra inför tävlingarna de hade framför sig. De fick betydligt bättre motståndskraft mot laktatet efter fyra veckors träning.

Bakgrund Laktattröskeltest för att fastställa den anaeroba laktattröskeln (AnT) vid löpning utförs i de flesta fall på löpband medan den största delen av träning och tävling utförs på fast underlag. För att kunna ge adekvata tränings- eller tävlingsrekommendationer baserat på AnT måste laktatnivån vid uppmätt arbetsintensitet vid AnT vara lika mellan underlagen. Utifrån detta perspektiv var syftet med den aktuella studien att jämföra upplevd ansträngningsgrad, hastighet, stegfrekvens (SF) och laktatnivå vid två tröskelträningspass, ett på fast underlag och det andra på löpband, där intensiteten styrdes efter hjärtfrekvensen (HF) vid AnT som fastställdes vid ett tröskeltest på löpband. Metod Sex vältränade långdistanslöpare, tre män och tre kvinnor (29.0 ± 6.3 år), genomförde två löpträningspass (5 x 1000m, 60 sekunder vila), ett på löpband och ett på en 200-meters inomhusbana. Intensiteten anpassades efter HF vid den individuella AnT (IAnT) som fastställdes genom ett laktattröskeltest på löpband. Innan start och efter varje intervall togs ett kapillärt blodlaktatprov och ansträngningsgraden självskattades av löparna med hjälp av Borg’s RPE-skala®. HF, hastighet och SF registrerades kontinuerligt med pulsklocka. Resultat Ingen signifikant skillnad i laktatnivå eller löphastighet upptäcktes men däremot var SF signifikant högre (p=0.015) på bana medan skattad ansträngningsgrad var högre på löpband (p=0.042). Löphastighet och blodlaktatnivåer sjönk på de senare intervallerna på båda underlagen. Slutsats Vältränade löpare visar ingen signifikant skillnad vad gäller blodlaktatnivå eller hastighet mellan intervallträning på ett löpband och en inomhusbana när intensiteten styrs utifrån uppmätt HF vid IAnT-test på löpband. Vid laktattröskelträning styrd efter HF måste ökad HF tillåtas i en senare del av passet för att inte träningsbelastningen ska sjunka.

Sammanfattning Huvudsyfte med arbetet var att undersöka olika återhämtningsmetoders påverkan på laktatkoncentration efter en ishockey träning och dess applikation i en ishockey match. 1. Vilken metod och intensitet uppvisade snabbast laktatsänkning i blod. Metod I studien deltog 12 div.2 ishockeyspelare. Alla tränar minst 6 gånger i veckan två timmar. Spelarna genomförde under två helger, två identiska ishockeyträningar. Träningarna varade 60 minuter inriktade på spelövningar (bilaga 3,4). Efter träningarna genomfördes aktiv återhämtning (gruppvis) i form av löpning 60 % och 70 % av max hjärtfrekvensen(HF) , cykling på 60 % och 70 % av max HF och passiv vila. Blodlaktat togs en minut efter träningen och sedan 5, 10, 15, och 20 min under återhämtningsperioden. Resultat I denna studie visade den snabbaste laktatminskningen efter 20 min hos gruppen som sprang på 60 % av max HF och det med 88 % av det ursprungliga värdet. Löpning på 70 % av max HF uppvisade laktatminskning med 77 %, cykling på 60 % av max HF – laktatminskning med 79 %, cykling på 70 % av max HF- laktatminskning med 76 % och vilogruppen 76 % laktatminskning. Efter 15 min uppvisade snabbaste återhämtningsgruppen (löpning på 60 % av max HF) laktatborttransport med 85 % i jämförelse mot vilogruppen med 69 % av laktatminskning. I första fem minuter efter träningen visade det sig att skillnaden mellan aktiv vila grupper och vilo gruppen i laktatkoncetrationen var ännu större. Vilogruppen visade laktatminskning mellan 1-5 min med 37 % i motsats till löpning på 60 % av max HF laktatminskning med 70 %. Löpning på 70 % av max HF visade laktatminskning med 61 %, cykling på 60 % av max HF minskning med 56,5 % och cykling på 70 % av max HF laktatminskning med 55,5 %. Slutsats Från ishockeymatch perspektiv var det mest relevanta resultatet skillnaden mellan vilo och löpningsgruppen 60 % av max HF efter 15 min återhämtning. En periodpaus varar 18 minuter och ger uppskattningsvis 14-15 min möjlighet till återhämtning genom aktiv vila. Arbetet bekräftade andra studiernas resultat på att aktiv vila är att föredra för snabbare laktat borttransport. Åtminstone i tidigt skede efter ishockey träning uppvisar aktiv vila snabbare laktatminskning än passiv vila.

Introduktion: Patienter med sepsis är en patientkategori för den prehospitala vården som kan vara svåra att upptäcka. Denna patientkategori har en hög mortalitet om sjukdomen inte upptäcks i tid och adekvat behandling sätts in i tid. Tidigt upptäckt av förhöjda laktatvärden hos sepsispatienter kan hjälpa ambulanssjuksköterskan att i tid påbörja adekvat behandling samt rapportera till mottagande akutmottagning som sedan kan fortsätta med den adekvata behandlingen som patienten behöver. Syfte: Syftet var att belysa värdet av prehospital laktatmätning vid misstänkt sepsis. Metod: Systematisk kvalitativ litteraturstudie. Totalt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades efter sökning i databaserna PubMed, Cinhal och PsycInfo.   Resultat: Laktatmätning i prehospitalmiljö kan användas som en tidig indikator för sepsis och i samband med patientens symtombild. Detta gör det möjligt för sjuksköterskan att tillse att patienten hamnar på rätt vårdnivå och på så sätt kunna förebygga ökad mortalitet genom att behandling kan sättas in snabbt. Slutsats: Genom att implementera laktatmätning prehospitalt skulle förmågan att identifiera sepsis öka för ambulanspersonal. Möjligheten att transportera patienten till rätt vårdnivå och förebygga mortalitet skulle förbättras. Det behövs fortsatt forskning för att bekräfta slutsatserna. / Introduction: Patients with sepsis is a patient category for prehospital care that can be difficult to detect. These patients have a high risk of mortality if they are not detected in time and adequate treatment is initiated in time. Early detection of elevated lactate levels in sepsis patients can help the ambulance nurse to start adequate treatment in time and report to the receiving emergency department who can then continue with the adequate treatment that the patient needs. Aim: The aim was to shed light on the value of prehospital lactate measurement in suspected sepsis. Method: Systematic qualitative literature study. A total of 15 scientific articles were included after searching the databases PubMed, Cinhal and PsycInfo. Results: Lactate measurement in a prehospital setting can be used as an early indicator of sepsis and in connection with the patient's symptoms. This makes it possible for the nurse to ensure that the patient ends up at the right level of care and this be able to prevent increased mortality by allowing treatment to be started quickly. Conclusion: By implementing lactate measurement prehospital, the ability to identify sepsis would increase for ambulance care giver. The ability to transport the patient to the right level of care and prevent mortality would be improved. Further research is needed to confirm the conclusions.

Background: An experimental design in used where 3 (2x100m) freestyle were performed on two test occasions with active recovery and passive recovery on one occasion each. Lactate certificates were taken before and after each set and the swimmers told with the help of a "VAS-scale" how tired they felt after each set. Results: The results showed that active recovery had a significant effect on lactate disappearence in the body compared with passive recovery and a positive effect on the subsequent maximum performance. Conclusion: Swimmers who perform active recovery between the maximum performaces in competion may have a better performace in the subsequent maximum performace than if they ar subjected to passive recovery. Keywords: Swimming, lactate, recovery

Abstract Aim The aim of this study was to determine whether 30-minute time trial (30MTT) is an accurate estimator of the lactate threshold (LT) relative to direct measures of LT and whether 30MTT is applicable for untrained individuals. Question formulations: (1) Is 30MTT an accurate method for estimation of the LT in a group with varied VO2-peak? (2) Is there a difference in the accuracy of the 30MTT between a group with low and high VO2-peak? (3) Is the method applicable for untrained individuals? Method A quantitative study was conducted consisting of 10 subjects (age=26±2.15 years, BMI=21.7 ±2.76, VO2-peak=47.45 ±6.34ml·kg-1·min-1) who participated during two testing occasions. The sample consisted of women (n=4) and men (=3) with varied physical ability. During the first occasion the subjects took part in a direct measure of their LT followed by a test to measure their maximal oxygen uptake. Four methods were used to determine the subjects LT from the direct measures; LTD-max-c, LTVisual, LTΔ1 and LT4.0. During the second occasion the subjects performed a 30MTT from where their pace (LTV) and heart rate (LTHR) at LT were calculated. After the tests were concluded the direct measure was compared to the 30MTT. Three participants were excluded from the study due to insufficient data. Results The results showed that 30MTT was an accurate and reliable method for estimation of the LTV for a group with varied VO2-peak. No significant differences were seen between the direct methods for LTV and 30MTT. Strong correlations were seen between the direct methods and 30MTT (r≥0.91). LTHR showed significant differences (p=0.05) between the direct measures and 30MTT. No correlations were seen for LTHR. Because of the limited selection question formulations two and three were left unanswered. Conclusion 30MTT appears to be an accurate method for estimation of the LT. A significant correlation was seen for LTV between the direct methods of LT and 30MTT. No correlation was seen for LTHR since there appears to be a systematic elevation of heart rate. These results show that 30MTT appears to be an accurate method for estimation of LTV but not LTHR for group of individuals with varied VO2-peak. Because of a limited selection some caution should be applied when rendering these results. The limited selection also means that potential differences between 30MTT and the direct measures among individuals with low and high VO2-peak weren’t possible to evaluate. / Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka noggrannheten av uppskattning av laktattrösklar i 30-minuters “time trial”-test i förhållande till fastställda laktattrösklar med hjälp av uppmätta blodlaktatnivåer samt om metoden är applicerbar på individer med varierande VO2-peak. Frågeställningar: (1) Är 30MTT en giltig indirekt metod för fastställande av LT för en grupp med varierande VO2-peak? (2) Skiljer sig noggrannheten mellan individer med låg och hög VO2-peak i 30MTT? (3) Är 30MTT-metoden giltig för otränade individer? Metod En kvantitativ studie bestående av 10 försökspersoner (FP)(ålder=26±2.15 år, BMI=21.7 ±2.76, VO2-peak=47.45 ±6.34 ml·kg-1·min-1) deltog vid två testtillfällen. Urvalet bestod av kvinnor (n=4) och män (n=3) med varierad fysisk förmåga. Vid testtillfälle 1 genomfördes mätning av blodlaktatkoncentrationer för en direkt erhållen LT samt mätning av maximalsyreupptagningsförmåga. Fyra metoder tillämpades för identifiering av LT; LTD-max-c, LTVisual, LTΔ1 samt LT4.0. Vid det andra tillfället genomfördes en indirekt mätning av LT genom 30MTT varefter hastighet (LTV) samt puls (LTHF) vid LT kunde beräknas. Efter genomförda test jämfördes direkt mätning med indirekt mätning av LT. Tre FP exkluderades från studien på grund av ej tillräcklig erhållen data. Resultat Resultaten visade att 30MTT var en reliabel metod för en grupp med varierande VO2-peak för beräkning av LTV. Inga signifikanta skillnader sågs mellan samtliga direkta metoder och 30MTT för LTV. Däremot kunde starka korrelationer ses mellan samtliga direkta metoder samt 30MTT (r≥0.91) för hela urvalet. För LTHF sågs signifikanta skillnader (p=0.05) mellan samtliga direkta metoder samt 30MTT. Inga signifikanta samband kunde ses för LTHF för hela urvalet. På grund av det begränsade urvalet lämnas frågeställning två och tre obesvarad. Slutsats 30MTT tycks vara en reliabel metod för uppskattning av LT. Signifikanta samband kunde ses mellan samtliga direkta metoder för LT och 30MTT gällande LTV. För LTHF sågs inga samband, däremot sågs en systematisk förskjutning av hjärtfrekvensen. LTV enligt 30MTT verkar vara en giltig metod för en grupp individer med varierad VO2-peak. På grund av ett begränsat urval bör en viss försiktighet tillämpas i tolkning av dessa resultat. Vidare kunde det på grund av det begränsade urvalet inte göras någon bedömning på eventuella skillnader mellan individer med låg och hög VO2-peak.

No description available.

Die Maligne Hyperthermie ist eine latente metabolische Myopathie, die durch Exposition mit volatilen Anästhetika oder depolarisierenden Muskelrelaxantien in disponierten Individuen zu einem potentiell lebensbedrohlichen hypermetabolen Syndrom der Skelettmuskulatur führen kann. Dieser Zustand basiert auf einer unkontrollierten sarkoplasmatischen Kalziumfreisetzung über funktionell veränderte Ryanodinrezeptoren. Die klinische Symptomatik umfasst einen Anstieg des Kohlendioxidpartialdrucks und der Körperkerntemperatur sowie eine Tachykardie, Laktatazidose und Muskelspasmen. Zur Diagnostik einer MH-Veranlagung stellt der In-Vitro-Kontrakturtest bis heute das einzige verlässliche diagnostische Verfahren dar. Der in dieser Studie untersuchte metabolische Test bietet aufgrund seiner minimalen Invasivität und seinem geringeren zeitlichen bzw. kostenintensiven Aufwand relevante Vorteile gegenüber dem In-Vitro-Kontrakturtest. In dieser Studie wurde untersucht, ob unter Einsatz der MAB 7 Mikrodialysesonden mit integriertem Zuspritzkatheter der intramuskuläre Laktatspiegel durch lokale Applikation von Halothan 4 Vol% und Koffein 80 mM gesteigert werden kann und somit eine Differenzierung zwischen MHS- und MHN-Individuen möglich ist. Mit Genehmigung der örtlichen Ethikkommission wurden bei 7 MHS-, 9 MHN-, 7 MHN-Neuro- und 7 Kontrollprobanden je vier Mikrodialysesonden im Musculus vastus lateralis platziert. Nach 20-minütiger Äquilibrierungszeit wurden über je 2 Sonden 200 µl Koffein 80 mM bzw. 200 µl Halothan gelöst in Sojabohnenöl mit einer Flussgeschwindigkeit von 70 µl/min injiziert und die Laktatkonzentration im Dialysat spektrophotometrisch gemessen. Sowohl nach Stimulation mit Halothan 4 Vol% als auch Koffein 80 mM kam es in der MHS-Gruppe zu einem signifikanten Anstieg der Laktatkonzentrationen im Vergleich zu allen drei anderen Probandengruppen. Ebenso waren die erreichten Maximalwerte der MHS-Probanden signifikant höher verglichen mit denen der MHN-, MHN-Neuro- und Kontrollgruppen. Als Zeichen der stärker abgelaufenen Stoffwechselreaktion waren die Kreatinkinase und die VAS-Werte nach Triggerapplikation in der MHS-Gruppe signifikant erhöht. Systemische hämodynamische und metabolische Parameter blieben bei allen vier Probandengruppen im Normbereich. Wie schon in vorangegangenen Untersuchungen gezeigt, belegt diese Studie, dass die intramuskuläre Stimulation mit MH-Triggersubstanzen zu einer Aktivierung der lokalen Stoffwechselvorgänge führt mit einem signifikanten Laktatanstieg in MH-disponierten Individuen. Die gewählten Triggerkonzentrationen von Halothan 4 Vol% und Koffein 80 mM ermöglichten eine Unterscheidung zwischen MHS- und MHN-Probanden. Es kam jedoch bei drei nicht MH-veranlagten Probanden zu einem falsch-positiven Ergebnis. Die erstmalig eingesetzten MAB 7 Mikrodialysesonden mit integriertem Zuspritzkatheter zeigten konstante relative Recovery-Werte unter den jeweiligen Flussgeschwindigkeiten. Die Einführung dieser Sonden stellt einen weiteren Schritt zur Vereinfachung und Standardisierung des Verfahrens dar. Durch weitere methodische Untersuchungen mit variierenden Parametern wie Trigger-konzentration, Menge und Applikationsintervall scheint es möglich, noch eindeutigere Grenzen zur sicheren Unterscheidung zwischen MHS und MHN ziehen zu können. In dieser Studie konnte gezeigt werden, dass die Entwicklung des minimal-invasiven Testverfahrens eine für die Zukunft vielversprechende klinische Grundlage zur Diagnostik einer MH-Veranlagung darstellt. / Malignant hyperthermia (MH) is a potentially lethal hypermetabolic syndrome which develops in predisposed individuals after exposure to trigger substances: depolarizing neuromuscular blocking agents and volatile anesthetics. In skeletal muscles of MH susceptible (MHS) individuals, a mutated ryanodine receptor leads to an intracellular Ca2+ release. This alters mitochondrial energy turnover resulting in a significant increase in oxygen consumption and an overwhelming production of carbon dioxide and heat. The breakdown of the cellular homeostasis leads to lactic acidosis and rhabdomyolyis. At the moment, the standard testing to diagnose a MH susceptibility is the in-vitro contracture test (IVCT), which requires an invasive open muscle biopsy. We hypothesized that intramuscular injection of halothane 4 vol% and caffeine 80 mM using standardised microdialyse probes MAB 7 would increase local lactate concentrations in individuals susceptible to MH (MHS) but not in those who are not susceptible (MHN) or healthy control individuals. Furthermore we examined how MHN individuals (MHN-Neuro) with elevated creatine kinase (CK) levels behave in the minimally invasive, metabolic test. Custom made microdialysis probes (MAB7, Microbiotec, Stockholm, Sweden) including an attached microtubing that ended in the middle of the microdialysis membrane were inserted in the lateral vastus muscle in 7 MHS, 9MHN, 7MHN-Neuro and 7 control individuals. After equilibration, 200 µl halothane 4 vol% and 200 µl caffeine 80 mM were injected to the tip of each probe with an injection rate of 70µl/min and the lactate concentrations of the dialysate samples were measured spectrophotometrically. Moreover microdialysis was performed to verify the relative recovery of the MAB 7 microdialysis probes. Lactate and CK increased significantly in MHS probands compared to MHN, MHN-Neuro and control individuals after injection of caffeine 80mM and halothane 4 vol%. 3 MHN-Neuro probands showed a relevant increase of lactate after injection of halothane 4 vol% comparable to the reaction of MHS patients. Stable relative recovery was observed. The results demonstrate that a differentiation between MHS and MHN individuals using the standardised microdialyse probe MAB 7 is possible. It is a further step to standardisation and simplification of the metabolic test. Concerning the MHN-Neuro probands, the muscle metabolism is more sensitive compared to MHN individuals without elevated CK levels. It supports various guidelines to abstain from classic MH trigger substances succinylcholin and volatile anesthetics in patients with known or suspected myopathies.

Background: Practical blood flow restriction (pBFR) combined with resistance training has been proven to facilitate muscle strength despite training at low intensity. However, research investigating the effects of long-term pBFR-training and its periodization with strength training (ST) at a higher intensity is lacking, as well as the effects of occlusion training on blood lactate levels (BLL) over time. Purpose: To compare the effects of 2 weeks of pBFR training followed by 2 weeks of ST (BFR-ST) with 2 weeks of ST followed by 2 weeks of pBFR training (ST-BFR) on anaerobic performace and BLL. Method: 5 adults (age 23 ± 2 years) with a minimum of 1 year of ST experience were recruited and randomized into BFR-ST (n=2) or ST-BFR (n=3). Anaerobic performance was measured using a 30-s Wingate-test and BLL samples were collected &lt;1 and 5 minutes post-Wingate. Data and samples were collected before the intervention and after the 2 protocols. Results: No differences were seen between groups in anaerobic output or BLL after 4 weeks of training (p&gt;0,1 for all values). A decrease in time to peak power (tPP) were seen in both groups with an advantage for BFR-ST (-37 ± 8 %) over ST-BFR (-27 ± 22 %). BLL decreased after 2 weeks of pBFR (-14 ± 26 % at &lt;1 min and -7 ± 14 % at 5 min) and increased after 2 weeks of ST (+26 ± 45 % at &lt;1 min and +8 ± 20 % at 5 min). Conclusion: The results of this study suggests that occlusion training in conjunction with resistance training can reduce tPP, that BFR-ST has greater impact on this quality compared to ST-BFR and that pBFR-training seems to lower post-Wingate BLL. Thus pBFR-training combined with ST could be an interesting alternative to a traditional periodized resistance training program.