No description available.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att ställa aerob träning som aktivitet mot dataspel som aktivitet och jämföra hur bägge dessa aktiviteter påverkar närminnet. Likheter samt skillnader är två frågeställningar som ligger till grund för denna studie. Metod: En kvalitativ litteraturstudie har genomförts utifrån 54 abstract av studier som var av intresse för relevans till studiens syfte. Utav dessa 54 studier har 20 stycken sållats ut efter betydelse om vad data-/tv-spel och aerob träning har för effekt på minnet. Dessa studier valdes ut efter kriterier där minnet specifikt varit undersökt eller varit en stor del av studien. De studier som valdes bort fokuserade på andra kognitiva områden i hjärnan och blev därmed inte kvalificerade för denna studie. Som metod användes litteraturstudie där slutligen 20 olika studier samlats och granskats genom en matris för att sammanställa ett resultaten. Resultat: Jämförelsen mellan dessa två aktiviteter (aerobträning och dataspelande) ledde sammanställt till två olika, dock positiva, resultat. De flesta studierna, 19 stycken, visade positiva resultat men en studie visade på att det inte fanns något samband till att påverka närminnet. Närminnet kan bli påverkat på olika sätt beroende på vilken aktivitet som granskas. Aerob träning gör hippocampus i hjärnan mer hållbart. Hjärncellerna är mer toleranta för påfrestning vilket leder till att olika sjukdomar kan underlättas. Träning visar också på ökad volym av hippocampus och därmed ökad aktivitet. Dataspelandet är som träning för närminnet, vilket visar sig genom att vi kan komma ihåg fler saker tillfälligt samt över en längre tid. Slutsats: Bägge aktiviteterna har en positiv effekt på närminnet men på olika sätt. Inga generella slutsatser av de effekter som aerob träning och dataspelande kan ha på närminnet kan dock fastställas.

<p>Denna studie gjordes på förfrågan av en simklubb i västra Sverige. Uppgiften var att mäta</p><p>fram laktatkurvan på ett antal simmare. Önskemålet var tio (10) simmare men vi fick ett</p><p>bortfall på fyra (4) på grund av sjukdom, ovilja och tester för nära inpå mästerskap. Metoden</p><p>vi valde var laktatmätning efter varje simmat lopp. Simmarnas uppgift var att simma</p><p>progressivt 5*200m frisim. Laktatet mättes med ett instrument kallat Lactate Scout och även</p><p>pulsen togs efter varje lopp. Vi mätte laktathalten hos simmarna en och en eller två och två</p><p>beroende på hur mycket plats och tid det fanns att disponera.</p><p>Resultaten efter fyra veckor var att alla simmare hade förbättrat sitt laktatvärde det vill säga</p><p>hade sänkt och högerförskjutit laktatkurvan medan pulsen höll sig stabilt. Två av</p><p>försökspersonerna hade högerförskjuten laktatkurva, medan två andra försökspersoners hade</p><p>en liten sänkning på det fjärde loppet som inte riktigt stämde överens med den</p><p>eftersträvansvärda kurvan. De två sista försökspersonernas laktatkurvor sköt i höjden vid det</p><p>andra eller tredje loppet och sjönk under det fjärde loppet, och ökade sedan på det femte och</p><p>sista loppet.</p><p>De slutsatser vi kan dra med så få försökspersoner är att tränarnas träningsplanering för dessa</p><p>sex simmare stämde bra inför tävlingarna de hade framför sig. De fick betydligt bättre</p><p>motståndskraft mot laktatet efter fyra veckors träning.</p>

Denna studie gjordes på förfrågan av en simklubb i västra Sverige. Uppgiften var att mäta fram laktatkurvan på ett antal simmare. Önskemålet var tio (10) simmare men vi fick ett bortfall på fyra (4) på grund av sjukdom, ovilja och tester för nära inpå mästerskap. Metoden vi valde var laktatmätning efter varje simmat lopp. Simmarnas uppgift var att simma progressivt 5*200m frisim. Laktatet mättes med ett instrument kallat Lactate Scout och även pulsen togs efter varje lopp. Vi mätte laktathalten hos simmarna en och en eller två och två beroende på hur mycket plats och tid det fanns att disponera. Resultaten efter fyra veckor var att alla simmare hade förbättrat sitt laktatvärde det vill säga hade sänkt och högerförskjutit laktatkurvan medan pulsen höll sig stabilt. Två av försökspersonerna hade högerförskjuten laktatkurva, medan två andra försökspersoners hade en liten sänkning på det fjärde loppet som inte riktigt stämde överens med den eftersträvansvärda kurvan. De två sista försökspersonernas laktatkurvor sköt i höjden vid det andra eller tredje loppet och sjönk under det fjärde loppet, och ökade sedan på det femte och sista loppet. De slutsatser vi kan dra med så få försökspersoner är att tränarnas träningsplanering för dessa sex simmare stämde bra inför tävlingarna de hade framför sig. De fick betydligt bättre motståndskraft mot laktatet efter fyra veckors träning.

No description available.

<p>Inom universitet och högskolemiljö är stress ett vanligt förekommande fenomen. Ungdomar som börjar studera får frihet att kontrollera sin vardag och sin livsstil, vilket kan resultera i ohälsosamma levnadsvanor. Tidigare forskning har visat positiva effekter av fysisk aktivitet vad beträffar minskad upplevd stress, vilket föranledde vårt val av ämne till uppsatsen.</p><p>Syftet med studien var att undersöka studenters upplevda stress i relation till fysisk aktivitet.</p><p>Metoden som användes var kvantitativ. Urvalet omfattade 186 studenter, 80 män och 106 kvinnor som valdes genom ett bekvämlighetsurval. Dessa personer fick svara på frågor om upplevd stress samt om träningsvanor. Analys av resultatet skedde i det statistiska analysprogrammet SPSS.</p><p>Resultatet visade inget samband mellan upplevd stress och fysisk aktivitet. Dock påvisades samband mellan upplevd stress och ångest vid träning. Inga könsskillnader vad avser upplevd stress framkom i resultatet. Upplevelsen av träning visade sig vara betydelsefull. Det var stor skillnad, beträffande stressymptom, mellan de som upplevde sin träning som rolig och de som upplevde träningen som ångestfylld.</p><p>Det är nödvändigt med fortsatt forskning inom området då stress är ett växande samhällsproblem som kostar samhället mycket pengar. Förslag till fortsatt forskning är göra en mer omfattande studie där stress mäts med exakta och validerade instrument. Det vore även intressant att inrikta forskningen mot upplevelsen av fysisk aktivitet.</p>

Inom universitet och högskolemiljö är stress ett vanligt förekommande fenomen. Ungdomar som börjar studera får frihet att kontrollera sin vardag och sin livsstil, vilket kan resultera i ohälsosamma levnadsvanor. Tidigare forskning har visat positiva effekter av fysisk aktivitet vad beträffar minskad upplevd stress, vilket föranledde vårt val av ämne till uppsatsen. Syftet med studien var att undersöka studenters upplevda stress i relation till fysisk aktivitet. Metoden som användes var kvantitativ. Urvalet omfattade 186 studenter, 80 män och 106 kvinnor som valdes genom ett bekvämlighetsurval. Dessa personer fick svara på frågor om upplevd stress samt om träningsvanor. Analys av resultatet skedde i det statistiska analysprogrammet SPSS. Resultatet visade inget samband mellan upplevd stress och fysisk aktivitet. Dock påvisades samband mellan upplevd stress och ångest vid träning. Inga könsskillnader vad avser upplevd stress framkom i resultatet. Upplevelsen av träning visade sig vara betydelsefull. Det var stor skillnad, beträffande stressymptom, mellan de som upplevde sin träning som rolig och de som upplevde träningen som ångestfylld. Det är nödvändigt med fortsatt forskning inom området då stress är ett växande samhällsproblem som kostar samhället mycket pengar. Förslag till fortsatt forskning är göra en mer omfattande studie där stress mäts med exakta och validerade instrument. Det vore även intressant att inrikta forskningen mot upplevelsen av fysisk aktivitet.

Syftet med examensarbetet har varit att analysera fysiologisk litteratur och intervjua fem fotbollstränare från division ett till division tre i Sverige/Danmark om aerob träning i fotbollsklubbar. Den fysiologiska litteraturen har varit vetenskapliga studier om aerob träning och Svenska Fotbollförbundets utbildningslitteratur av Balsom(2003). Här har jag velat jämföra dessa två delar för att sedan kunna uppmärksamma likheter eller skillnader för hur rekommendationerna inom aerob träning ser ut i fotbollen. Den del ligger även till grund för analysen jag har gjort av fotbollstränarnas uttalanden om vad för sorts aerob träning de föredrar att bedriva på sina träningar. Ett annat verktyg jag har använt mig av till analysen av intervjuerna var Bourdieus habitusbegrepp. Det med anledning av att kunna förklara varför tränare använder sig av den specifika träningsmetod de praktiserar och om metoden är hämtad från deras tränarutbildning, annan vetenskaplig litteratur eller utifrån den egna erfarenheten. Till bakgrund i arbetet har jag analyserat och beskrivit dessa tre källorna som ligger bakom tränarnas val av träningsmetod, detta för att ge en ökad förståelse.Sammanfattningsvis blev resultatet av intervjuerna intressant när det började uppstå ett fenomen efter de tre första tränarna. Två av tre tränare vände på den rekommenderade träningen med arbete och vila i relation 2:1 och istället använde sig av en relation på 1:2 i arbete/vila under träningspassen. Intrycket minskades sedan när den fjärde och femte tränaren prioriterade arbete/vila i relation 1:1. Ett sammanband mellan alla tränare var att deras erfarenhet låg till grund för den kunskap de använder för att planera träningen och val av metoder. Slutsatsen blir att dagens träningsmetoder för fotbollsspelare i division 1-3 i Sverige/Danmark byggs utifrån traditionella metoder och den erfarenhet dagens tränare samlat på sig. Tecken på att fotbollstränare inte använder sig av samma träningsmetoder och relation i arbete/vila som tränarutbildningen och vetenskapliga studier rekommenderar finns också. / Bakgrund: Att träna uthållighet med en hjärtfrekvens på 90-95% av max och intervaller på 3-8 minuter har visat sig ge förbättrad aerob effekt. Ökad aerob träning resulterar i längre distans löpt under match, antalet involveringar med bollen och antalet rusher. Det har även visat sig i en del fotbollsligor att det finns ett samband mellan lag i toppen av ligan med en högre VO2 max än resterande lag från botten av tabellen. Den frågeställning jag använder är följande, vad för sorts träning använder fotbollstränare sig av för att förbättra den aeroba kapaciteten, hur ser innehållet i tränarutbildningen ut då det gäller träning i jämförelse med det som den vetenskapliga litteraturen föreslår, hur mäter/kontrollerar tränare belastningen under träningen och var hämtar tränare sin information om aerob träning.Mål/syfte: Huvudmålet för uppsatsen har varit att studera hur fotbollsklubbar bedriver aerob träning. Jag har även velat undersöka vad bakgrunden till valet av träningsmetod är för tränarna. Metod: Till grund för uppsatsen ligger en litteraturanalys baserad på tre olika områden som jag tror kan vara en bidragande faktor för tränarnas val av träningsmetod. De analyserade områdena är vetenskapliga studier för aerob träning, tränarutbildningens litteratur och fotbollens inre liv med dess kulturer och traditioner. För att undersöka hur träningsmetoderna ser ut i praktiken har jag intervjuat fem stycken fotbollstränare från division ett till division tre i Sverige/Danmark. Resultat: Två av fem fotbollstränare i undersökningen prioriterade en relation på 1:2 i arbete/vila på träningen. Tre tränare använde sig av en lika lång viloperiod som arbetsperiod(relation 1:1 i arbete/vila). Samtliga tränare baserade träningsmetoderna på erfarenhet och inte från den information de fått via tränarutbildningen eller andra vetenskapliga studier. Slutsats: En slutsats från studien är att traditionella träningsmetoder lever kvar i dagens moderna fotboll eftersom nutidens tränare väljer att basera sina träningsmetoder på deras egen erfarenhet och inte rekommendationerna från nyare forskning eller utbildning.

<p>Syftet med denna studie är att sammanställa fysiska testresultat från Svenska elitlag i ishockey för att se om det finns något samband till tabellplaceringen. Data har insamlats från svenska olympiska kommitténs (SOK) databas fysprofilen. De egenskaper som studerats är antropomertri, aerob/anaerob effekt och styrka där 158 spelare fördelat på sju lag deltog med sina resultat. Inget samband mellan längd, vikt, BMI och tabellplacering kunde konstateras. Aerob effekt beräknades genom coopertest och beeptest där skillnaden mellan bästa och sämsta lagets testvärde 60,4 - 52,9 ml∙min-1∙kg-1 (P<0,01). Korrelationen mellan det beräknat tesvärde och tabellplacering var signifikant (r=-0,535)(P<0,001). Anaerob effekt mättes genom anaerob uthållighet, snabbhet och explosivitet. Skillnaden mellan lagen i anaerob uthållighet var (69,1-71,9sek) (P<0,05) och korrelationen till tabellplaceringen var signifikant (r=0,316)(P<0,001). Sambandet mellan snabbhet, explosivitet och tabellplacering var också signifikant (r=0,453)(P<0,001), (r=-0,228)(P<0,01). Styrka mättes med sex olika övningar där det fanns skillnader mellan lagen (P<0,05) men inget samband med tabellplacering. Dessa resultat tyder på att de fysiska parametrar som har störst betydelse för en ishockeymatch är aerob effekt, men att även anaerob effekt har stor betydelse. I denna studie saknar spelarens styrka och storlek samband till tabellplacering.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Olika fälttest är flitigt använda för att utvärdera fotbollsspelares fysiska uthållighet, däribland Yo-Yo Intermittent Recovery Level 1 (Yo-Yo IR1) och Coopers löptest. Ytterst lite är dock känt om Coopertestets lämplighet som mätmetod i en sport med intermittent arbete som fotboll. Syftet med denna studie var att undersöka prestation i Coopertestet i förhållande till Yo-Yo IR1 testet hos fotbollsspelare på olika tävlingsnivåer. Under försäsongen testades 19 manliga fotbollsspelare (23 ± 4 år, 181 ± 9 cm, 77 ± 9 kg) från svensk division 1 (hög-nivå, n=5), division 3 (mellan-nivå, n=6) och division 5 (låg-nivå, n=8). Coopertestet består av oavbruten löpning så långt som möjligt under 12 minuter på löparbana. Yo-Yo IR1 testet består av upprepade 2x20 meters löpningar i ökande hastighet, med 10 sekunder aktiv vila mellan varje omgång. Testerna utfördes under standardiserade former på kvällstid med minst 72 timmars mellanrum. Resultatet för Coopertestet var; hög-nivå 3056 ± 194m, mellan-nivå 2950 ± 188m och låg-nivå 2916 ± 203m, utan signifikanta skillnader mellan grupperna (p>0,05). Yo-Yo IR1 resultaten var; hög-nivå 2264 ± 286m, mellan-nivå 1933 ± 395m och låg-nivå 1615 ± 496m. Det fanns en signifikant skillnad i testresultaten mellan hög-nivå och låg-nivå (p<0,05). Förhållandet mellan de två testerna för hela populationen var r=0,89 (p<0,001), och inom grupperna; hög-nivå r=0,69 (p=0,2), mellan-nivå r=0,99 (p<0,001) och låg-nivå r=0,98 (p<0,001). I motsats till övriga grupper visade resultaten att hög-nivå gruppen, som har större mängd fotbollsspecifik träning, inte hade något signifikant samband mellan de två testen. Coopertestets utformning med oavbruten löpning, tillsammans med dess oförmåga att särskilja mellan olika tävlingsnivåer, medför att Yo-Yo IR1 testet bör användas framför Coopertestet i syfte att få tydligare information om en fotbollsspelares fysiska uthållighet under matchsituation.</p>