Inledning: Psykisk ohälsa är ett stort hälsoproblem i dagens samhälle och något som många drabbats av någon gång i livet. Ångestsyndrom är en sjukdom som är förknippad med oro och ängslan och kan ge obehagliga symtom. Syftet med litteraturöversikten var att ta reda på vilka positiva effekter som fysisk aktivitet kan bidra med när det gäller behandlingen av ångest. Metod: Metoden som har används är en allmän litteraturöversikt, där tio artiklar som söks fram i databasen PubMed har använts. Dessa artiklar har analyserats och sammanställs till fem teman. Resultat: Alla artiklarna som är använda i denna här litteraturöversikten, tyder på att fysisk aktivitet hjälper till att minska på ångesten i alla fall något. Olika former av fysisk aktivitet, visar sig vara olika effektivt. Den form som verkar mest effektiv är aerob träning. Diskussion: När det gäller den fysisk aktivitet som behandlingsform, så verkar inte den ångestdämpande effekten vara tillräckligt stor, för att endast kunna använda sig av detta som behandling mot ångest. Däremot är det mycket som tyder på att den är lämplig som en tilläggsbehandling, både för det fysiska och psykiska välbefinnandet.

Inledning: Kronisk inflammation är ett gemensamt symptom för inflammatoriska systemsjukdomar så som reumatisk artrit, systemisk lupus erytematosus, Sjögrens syndrom och idiopatiska inflammatoriska myopatier. Behandlingsstrategin för inflammatoriska systemsjukdomar handlar om att begränsa den primärt hälsoskadliga faktorn, som i detta fall är inflammation. Fysisk aktivitet och träning har länge ingått i den kliniska rehabiliteringsplanen för inflammatoriska systemsjukdomar för att bibehålla funktion och fysisk kapacitet, men har under senare tid uppmärksammats för sina inflammationsdämpande egenskaper.  Syftet med denna systematiska litteraturstudie är att fastställa evidensen för aerob träning avseende inflammation jämfört med placebo, ingen behandling, farmaka eller annan typ av fysisk aktivitet vid inflammatoriska systemsjukdomar.  Metod: Litteraturstudien följerPreferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-analyses (PRISMA) riktlinjer för inklusionskriterier och använder Statens Beredning för Medicinsk och Social Utvärdering (SBU) mall för kvalitetsgranskning samt Grading of Recommendations Assessment, Development and Evaluation (GRADE) för evidensgradering. Resultat: Artikelsökningen genererade totalt 384 studier varav sju studier uppfyllde alla inklusionskriterier. Studier var fördelat på två olika sjukdomsdiagnoser med tre utfallsmått. Låg vetenskaplig evidens som pekar för att aerob träning ger liten till ingen effekt på CRP/CPK samt ett väldigt lågt vetenskapligt underlag för att aerob träning ger liten till ingen effekt på IL-8 i jämförelse med råd om fysisk aktivitet/ingen aktiv behandling Slutsats:Denna systematiska litteraturstudie fann en låg vetenskaplig evidens som pekar mot att aerob träning ger liten till ingen effekt på CRP/CPK i jämförelse med råd om fysisk aktivitet/ingen aktiv behandling. En väldigt låg grad av evidens indikerar att aerob träning ger liten till ingen effekt på IL-8 i jämförelse med råd om fysisk aktivitet/ingen aktiv behandling.

Introduktion Längdskidor involverar såväl underkropps som överkroppsarbete i varierad intensitet och terräng. Tävlingarna är allt ifrån 1km upp till 30km för damer respektive 50km för herrar. Detta ställer flera olika fysiologiska krav på en längdskidåkare. Som exempelvis hög maximal aerob effekt, hög aerob kapacitet, hög anaerob kapacitet, styrka, kraftutveckling i överkropp samt hög andel fettfri massa. Tidigare studier visar att det finns en skillnad i fysiologiska egenskaper mellan sprint- och distansåkare. Det finns hittills ingen strukturerad litteraturundersökning som jämför den aktuella forskningen (från och med 2012) på skillnaderna i vilka fysiologiska egenskaper som är kopplade till sprint- respektive distansprestation. Syftet var att undersöka skillnaderna mellan vilka fysiologiska egenskaper som kan kopplas till sprintprestation och vilka fysiologiska egenskaper som kan kopplas till distansprestation inom elitlängdskidåkning. Metod En strukturerad litteraturundersökning utfördes i databaserna: Pubmed, SPORTDiscus och Sport Medicine and Education Index mellan 2012 och 2022-04-18. Även en manuell sökning i relevanta artiklars referenslistor utfördes. Resultat  Studien inkluderade 13 artiklar. Resultatet visade att sprintprestation är kopplat till högt VO2max (l/min). Distansprestation är kopplat till högt VO2max (l/min och ml/kg/min). Sprintåkare har högre VO2max uttryckt i l/min medan distansåkare har högre VO2max uttryckt i ml/kg/min vid jämförelse mellan disciplinerna. Hastighet på obla4mmol är kopplat till distansprestation men inte till sprintprestation. Hög anaerob kapacitet och större fettfri massa uttryckt i absoluta mått är starkare kopplat till sprintprestation än distansprestation.   Konklusion Distansprestation är kopplat till VO2max/VO2peak (l/min och ml/kg/min), aerob kapacitet samt hög andel fettfrimassa. Sprintprestation är kopplat till hög VO2max/VO2peak (l/min), anaerob kapacitet samt hög fettfri massa. Skillnaderna var att distansprestation var starkare kopplat till det aeroba egenskaperna i jämförelse med sprintprestation medan sprintprestation var starkare kopplat till det anaeroba egenskaper i jämförelse med distansprestation. / Introduction Cross-country skiing involves both upper- and lower body work in varied intensity and terrain. The distances are from 1km to 30km for women respectively 50km for men. There are different physiological demands on a cross-country skier. For example, high maximum aerobic power, high aerobic capacity, high anaerobic capacity, strength, upper body power and a high proportion of lean mass. Earlier studies have seen differences in physiological characteristics between sprint- and distance skiers. But there is no structured literature study that compares the current research (from 2012) on differences in physiological characteristics between sprint and distance performance. The aim was to investigate differences between physiological characteristics that can be linked to sprint and distance performance in elite cross-country skiing.  Method A structured literature review was conducted in the databases: PubMed, SPORTDiscus and Sports Medicine And Education Index between 2012 and 2022-04-18. A manual search in the reference lists of relevant articles was conducted. Results 13 articles were included in the study. The results showed that sprint performance is linked to high VO2max (l/min). Distance performance is linked to high VO2max (l/min and ml/kg/min). Sprint skiers have higher VO2max expressed in l/min while distance skiers have higher VO2max expressed in ml/kg/min in comparison with each other. Speed ​​at obla4mmol is linked to distance performance but not to sprint performance. High anaerobic capacity and greater lean mass are more strongly linked to sprint performance than distance performance. Conclusion Distance performance is linked to VO2max/VO2peak (l/min and ml/kg/min), aerobic capacity and high proportion of lean mass. Sprint performance is linked to high VO2max/VO2peak (l/min), anaerobic capacity and high lean mass. The differences were that distance performance was more strongly linked to the aerobic characteristics compared to sprint performance while sprint performance was more strongly linked to anaerobic characteristics compared to distance performance.

Introduktion: En minskad smärtkänslighet som uppkommer under eller efter träning är ett fenomen som kallas för träningsinducerad hypoalgesi (Exercise-induced hypoalgesia, EIH). Metodiken för studier om EIH är mångsidig och resultaten har därför inte alltid varit samstämmiga. Aerob träning har visat sig kunna höja smärttröskeln och minska smärtkänsligheten hos individer. Forskningen om aerob kapacitet och dess samband med EIH hos friska individer är bristfällig.  Syfte: Att undersöka effekten av ett aerobt träningspass på smärtkänslighet samt att analysera sambandet mellan aerob kapacitet och smärtkänslighet hos friska individer.  Metod: Ett submaximalt cykeltest utfördes av 19 friska individer mellan 20-38 år, i syfte att estimera maximal syreupptagningsförmåga (VO2max). Detta var följt av ett EIH-test för att undersöka eventuell höjning av trycksmärttröskeln (Pressure pain threshold, PPT). EIH-testet bestod av ett 15 minuters cykelpass på 75% av VO2max där mätning av PPT utfördes på arbetande (ben) respektive vilande (arm) muskulatur, direkt före och direkt efter träningspasset.   Resultat: En signifikant ökning av PPT för arbetande muskulatur (p=0,018) påvisades efter träning. Ingen signifikant förändring av PPT påvisades för vilande muskulatur (p=0,052). Det observerades inget signifikant samband mellan maximal syreupptagningsförmåga (VO2max) och EIH-effekt (ben, p= 0,860; arm, p= 0,942).  Konklusion: Ett högintensivt aerobt cykelpass gav en signifikant höjning av PPT för den arbetande muskulaturen. Inget signifikant samband påvisades mellan VO2max och EIH-effekt (differensen mellan PPT direkt efter och direkt före träning). Ytterligare studier med ett högre deltagarantal behövs för att undersöka detta samband mer ingående samt för att underlätta jämförelser mellan studier.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att belysa hur serbiska och svenska landslagstränare planerar en säsong i 3x3 basket. Förhoppningsvis kommer uppfattningen förbättras om vad som kan påverka och vilka delar som är viktiga i träningsuppläggen. Anledningen till att Serbien undersöks är på grund av att de är en världsledande nation inom 3x3 basket och att deras träningsupplägg kan vara en anledning till deras framgång. Studien strävar efter att svara på följande frågeställningar: ●  Vad är orsaken till framgångarna för det serbiska 3x3 landslaget? ●  Vad anser 3x3 landslagstränarna i Serbien och Sverige är viktiga delar i träningsupplägget under en säsong, med fokus på aeroba och anaeroba förmågor? ●  Vilka orsaker upplever tränarna i Serbien och Sverige påverkar träningsupplägget? Metod: Syfte och frågeställningarna besvarades med hjälp av en kvalitativ intervjustudie. Den kvalitativa datainsamlingen har sammanställts och bearbetats genom meningskoncentreringsmodellen i programmet NVivo-version 12. Resultat: Studien påvisar att Serbien och Sverige har två olika tillvägagångsätt när det kommer till planeringen och utförandet av sina träningsupplägg. Analys av data ledde oss till en huvudorsak som visades påverka hur utformningen av ett träningsupplägg för de aeroba och anaeroba förmågorna kan komma att se ut. Huvudorsaken påvisar att träningsupplägget ser annorlunda ut eftersom serbiska herrlandslaget enbart spelar 3x3 basket. Utifrån huvudorsaken förekom också att träningsupplägget utformas beroende på tiden som tränarna har att spendera med laget och antal turneringar som spelas under en säsong. En annan orsak som påverkar träningsupplägget är tränarnas individuella erfarenheter och tillgångar. Slutsats: Studiens slutsats är att det svenska träningsupplägget kan förbättras och att Serbien ständigt försöker utveckla sitt redan framgångsrika träningsupplägg. Det svenska träningsupplägget för utveckling av aeroba och anaeroba förmågor behöver planeras och struktureras för att spelarna ska uppnå bättre form. Slutsatsen är att rekrytering av spelare som enbart ska spela 3x3 basket skulle bidra till bättre resultat för både de serbiska damerna och hela svenska landslaget. Utformandet av sportens kravprofil i Sverige skulle kunna leda till bättre planering av när och hur landslaget bör samlas och börja träna. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott.</p>

This study aims to shed light on practices that jazz dance teachers have incorporated into their teaching in order to enhance development of physiological abilities, as well as examine how these practices have become part of their jazz dance teaching practise.The research was conducted through four semi-structured interviews where jazz dance teachers described how they enhance physiological abilities in their dance teaching practice, and which aspects impact their choices. The transcribed interviews were analysed using thematic analysis, supplemented by the application of selected principles for physical training. The results indicated that physiological abilities were mostly enhanced through conventional jazz dance technique training, within the conventional structural framework, and that the physiological aspect is not addressed in the early planning process, but comes along later following the progression of the dance technique training. Furthermore, the results imply that the social construction of a jazz dance training and convention have significant impact to the practices used to improve physiological abilities in jazz dance training. The conclusion is that jazz dance is recognised as a physically demanding genre, where technique training can enhance most of the physiological abilities.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>