No description available.

Bakgrund: Det finns många faktorer som är viktiga för att bygga upp och bibehålla ett starkt skelett. En belastande fysisk aktivitet, framförallt i ungdomsåren, har ett positivt samband med en ökad styrka i skelettet. Dock kan hög fysisk aktivitet kombinerat med en rad riskfaktorer istället leda till osteoporos och ökad risk för stressfrakturer. Stressfrakturer är vanligt bland idrottare och har sats i samband med riskfaktorer som ett lågt energiintag, många sprungna mil per vecka och ett lågt intag av kalcium och D-vitamin. Syfte: Syftet med studien var att undersöka energi- och näringsintaget hos idrottare som drabbats av stressfraktur samt vilken information de fått om kost vid träning. Metod: Totalt rekryterades sex personer varav fyra valde att fullfölja studien. Uppskattat energi och näringsintag undersöktes med hjälp av kosthistoriska intervjuer vilka sträckte sig en månad bakåt i tiden från intervjutillfället. Även information om en typisk matdag innan skadan samlades in genom en retrospektiv 24-h intervju. Alla intervjuer genomfördes 2-5 år efter skadetillfället. Insamlad data sammanställdes och analyserades i programmet Dietist XP. Resultat: Respondenterna hade ett rapporterat energiintag som låg i linje med det beräknade energibehovet både före och efter skadetillfället. De flesta näringsämnena var enligt det rapporterade intaget över eller precis under de rekommendationer som finns i Nordiska näringsrekommendationer. Det enda näringsämne där flertalet av respondenterna hade ett för lågt intag var D-vitamin. Från föreningarna gavs en mycket knapp information om kost för att optimera träningen och minska risken för skador. Slutsats: I denna studie täcktes beräknat energi- och näringsbehovet relativt väl hos fyra idrottare, både före och efter skadan, med undantag av D-vitamin. Ett lågt D-vitaminintag skulle kunna vara en bidragande orsak till idrottarnas stressfraktur. Kostinformationen från föreningarna till idrottarna var bristfällig. Informationen var otillräcklig för att kunna optimera prestationen och undvika skador orsakade av ett för lågt energi- och/eller näringsintag. Mer information och kunskap behöver spridas på detta område.

This diploma thesis deals with non-traditional binder, which is strontium aluminate, with his preparation and hydration. The behaviour of binary and ternary mixtures of strontium-calcium-barium aluminates was also studied. These aluminates were prepared by firing an equimolar mixture of aluminum oxide and the appropriate carbonate. Samples prepared this way, including their mixtures, were characterized by analytical methods such as X-ray diffraction analysis (XRD), thermal analysis with evolved gas analysis (TG-DTA and EGA), scanning electron microscopy (SEM), infrared spectroscopy (IR) and calorimetry, with the greatest importance for the study of the hydration process.

Cílem disertační práce bylo připravit trojrozměrné biokeramické podpůrné systémy („skafoldy“), které by v budoucnu mohly pomoci při rekonstrukci a regeneraci poškozených kostních tkání. Porézní keramické pěny byly připraveny dvěma způsoby – replikační technikou a polymerizací in situ. Co se složení týče, byly studovány keramické materiály zejména na bázi oxidu hlinitého, zirkoničitého a kalcium fosfátů. Byl studován jednak vliv procesních parametrů jako je složení suspenzí a jejich viskozit, dále pak vliv tepelného zpracování na strukturu a výsledné vlastnosti připravených materiálů. U slinutých pěn byla pomocí rastrovací elektronové mikroskopie hodnocena zejména morfologie – velikost pórů, jejich propojenost a celková porozita, charakterizace mikrostruktury nebyla opomenuta. Dále bylo stanoveno fázové složení a pevnost v tlaku. Z biologických vlastností byla testována a diskutována bioaktivita a cytotoxicita materiálů. Disertační práce je členěna do několika částí. V literární rešerši je popsána stavba a vlastnosti kosti, požadavky kladené na kostní náhrady, výhody a nevýhody současně používaných materiálů a způsoby přípravy keramických pěn. Následuje experimentální část, kde byly nejprve studovány pěny připravené replikační technikou. Všechny takto vyrobené pěny měly propojené póry o velikostech 300 až 2000 m, celková porozita se pohybovala v rozmezí 50 – 99 %. Pevnost pěn na bázi kalcium fosfátů – 0,3 MPa (při celkové porozitě 80%) byla nedostatečná pro kostní náhrady, kde je požadována pevnost větší než 2 MPa. Kalcium fosfátové keramiky byly tedy zpevněny buďto inertním jádrem na bázi oxidu hlinitého nebo ATZ (oxidem zirkoničitým zhouževnatělým oxidem hlinitým). Dále byl přípraven částicový kompozit, ve kterým byl hydroxyapatit pojený oxidem křemičitým. Pevnost pěn se podařilo zvýšit až na více než 20 MPa. V poslední kapitole experimentální části byly studovány keramické pěny pěněné in situ, kde byly póry vytvářeny oxidem uhličitým unikajícím během reakce mezi diisokyanátem a polyalkoholem. Po vypálení polymerního pojiva měly pěny propojené póry o průměrné velikosti 80 až 550 m. Celková porozita se pohybovala v rozmezí 76 – 99%. Výhodou oproti replikační technice byly plné trámečky bez velké středové dutiny vznikající vypálením polymerní předlohy. Žádný ze studovaných materiálů nebyl pro buňky toxický, navíc všechny studované pěny vykazovaly bioaktivní chování. Z hlediska kostního tkáňového inženýrství se jako nejslibnější jeví kompozitní materiál zpevněný oxidem křemičitým.

Introduction: This thesis deals with the calcium-phosphate metabolism and its role in the development of chronic diabetic complications. It examines calcium sensitive receptor, which can be crucial in affecting calcium metabolism. Calcium-sensitive receptor may play a role in intracellular signaling and metabolic pathways that lead to cell proliferation and extracellular matrix early diabetic nephropathy. We investigated two polymorphisms of the gene for calcium-sensitive receptor (intron 4 and codon 990). Material and Methods: The study included 313 diabetic patients, 41 patients with type 1 diabetes, 106 patients with type 2 diabetes, 110 diabetic patients with type 2 diabetes who had diabetic nephropathy and 56 patients with renal failure non-diabetic (NDRD). It was also examined 72 non-diabetic patients with chronic renal failure (CKD) and 96 healthy blood donors (ZK). Classification of diagnoses is listed in the theory. DNA was isolated by QIAamp DNA Blood Mini Kit and salting method. The specific fragments of gene for the CaSR were amplified by PCR. For detection, restriction fragment length polymorphism and TaqMan probes were used. The expression levels of mRNA were determined by real-time PCR. Results: For the codon 990 polymorphism, we found statistical significance of the genotype frequencies (AA,...

Studier har tidigare visat surgörning urinprover inför analys av kalcium, fosfat och magnesium inte är nödvändigt. Dessa analyter är viktiga att analysera vid njursjukdomar och det görs med instrumentet Advia Chemistry XPT (Siemens AG, München, Tyskland) på Universitetssjukhuset Örebro. Syftet med arbetet var att se om samma resultat erhölls för kalcium, fosfat och magnesium beroende på om urinen var surgjord eller inte inför analys. Tre metoder utvärderades beträffande behov av surgörning av urin: Metod 1; den nuvarande metoden, urinen surgjordes till pH 3-4. Metod 2; utan surgörning, urinen rumstempererades i 30 min före mätning. Metod 3; utan surgörning, urinen värmdes till 36ºC före varje mätning för att lösa upp eventuella saltkristaller. Alla metoderna utfördes på 30 prover och testades efter 0h, 24h, 3 dagar och 7 dagar. Resultaten sammanställdes i ett linjärt regressionsdiagram och ett Bland Altmann-diagram. Ett förutbestämt acceptansmål var att de genomsnittliga analysresultaten inte skulle ha en större skillnad än 10% vid jämförelse mellan metod 1 och metod 2 respektive metod 1 och metod 3, samt att eventuella avvikande enskilda prover skulle undersökas närmare. Fem av proverna höll inte den förutbestämda 10%-gränsen och mikroskoperades för att se om saltkristaller förekom och surgjordes för att se om provsvaren skulle förändras. I tre av fem prover kunde saltkristaller observeras. Detta gav slutsatsen att alla prover fortsatt måste surgöras eftersom det inte går att avgöra i förväg om provet måste surgöras eller inte eftersom ett tydligt samband inte kunde ses mellan proverna som inte höll 10%-gränsen och de som gjorde det. / Studies have previously shown that acidification of urine samples before analysis for calcium, phosphate and magnesium may not be necessary. These analytes are important to monitor during kidney disease and are, at USÖ, detected using the instrument Advia Chemistry XPT (Siemens AG, München, Germany). The aim of this study was to examine whether the results from analyzing previously mentioned mineral levels would differ depending on whether the urine had been acidified prior to analysis or not. To examine this, three methods were used. Method 1; the current method, where urine is acidified to pH 3-4. Method 2; without acidification, the urine was warmed at room temperature before analysis. Method 3; without acidification, the urine was heated to 36°C before analysis. All methods were assayed on 30 samples which were all examined after 0h, 24h, 3 days and 7 days. Results were compiled using a linear regression diagram and a Bland Altmann diagram. The predetermined acceptance criterion was a maximum 10% difference between mean analyte levels found using methods 2 or 3, in comparison to using method 1. Five samples deviated from the remainder by breaking the 10% limit and were therefore scrutinized under microscope to search for salt crystals, before acidification and reanalysis. Crystals were detected in three of the five samples. As there was no clear connection between the deviating samples, there is no way of knowing prior to analysis whether acidification will be necessary or not, and it is therefore deemed a necessity to acidify all urine samples.

Calcium, a pivotal ion in various human signaling pathways, holds significant relevance in cancer research and treatment. Investigating the transmission of spontaneous calcium signals between cells and understanding how they are influenced by different treatments is therefore an interesting area of study. This master's thesis presents a newly developed tool designed for analyzing intracellular calcium concentration [Ca2+] fluctuations. The tool encompasses a cell segmentation model, tracking algorithms, nearest neighbor identification, mean intensity measurement, and calculations of dominant frequency of [Ca2+] oscillations and signal correlation among neighboring cells. The tool was applied to fluorescence microscopy images of Madin-Darby Canine Kidney II cells expressing GCaMP6m and either treated with the cardiac glycoside ouabain, a combination of ouabain and the gap junction blocker heptanol, or left untreated for comparison. Additionally, an exploration into the impact of connexin 43 (Cx43) transfection on [Ca2+] fluctuations was undertaken. The transfection rate for Cx43 did not reach a sufficient level, impeding a thorough analysis of its influence on [Ca2+] fluctuations. Furthermore, the investigation into dominant frequencies and signal correlation did not yield conclusive findings regarding the effects of ouabain and heptanol. Nevertheless, a foundational tool for analysis has been developed, with the potential for expansion to analyze more aspects calcium signaling and application to additional cell types and treatments. / Kalcium, en central jon i olika signalvägar hos människan, spelar en viktig roll inom cancerforskning och -behandling. Att undersöka överföringen av spontana kalciumsignaler mellan celler och förstå hur dessa påverkas av olika behandlingar är därav ett intressant studieområde. I denna masteruppsats presenteras ett nyutvecklat verktyg utformat för att analysera variationer i intracellulär kalciumkoncentration [Ca2+] . Verktyget omfattar en cellsegmenteringsmodell, spårningsalgoritmer, identifiering av närmaste grannar, medelintensitetsmätning, beräkningar av dominant frekvens för oscillationer i [Ca2+] samt korrelation i dessa variationer mellan närliggande celler. Verktyget tillämpades på fluorescensmikroskopibilder av Madin-Darby Canine Kidney II-celler som uttryckte GCaMP6m och antingen hade behandlats med hjärtglykosiden ouabain, en kombination av ouabain och gap junction-blockeraren heptanol eller lämnats obehandlade för jämförelse. Dessutom undersöktes hur variationerna i [Ca2+] påverkades om cellerna transfekterades med konnexin 43 (Cx43). Andelen celler per prov som genomgick lyckad transfektion av Cx43 nådde aldrig upp till önskade nivåer, vilket förhindrade närmare analys av påverkan på [Ca2+]. Undersökningen av dominanta frekvenser och korrelation i signaler gav inte heller några entydiga svar på hur ouabain och heptanol påverkar [Ca2+]. Likväl har ett grundläggande verktyg för analys utvecklas, som har potential att utvidgas till analys av fler aspekter av kalciumsignalering och tillämpning på fler celltyper och behandlingar.

Delignifiering under sulfat koket innefattar både kemisk nedbrytning och fysisk upplösning av lignin, för vilket närvaron av oorganiska salter, oorganiska anjoner samt oorganiska katjoner (sammantaget benämnda som "Non-process elements", NPEs på engelska) kan ha inverkan på delignifieringens hastighet. Tidigare studier har funnit att ved med högt kalciuminnehåll är svårdelignifierad och att kalcium har potentiell inverkan på ligninlöslighet och kappatal. Att avlägsna kalcium från ved är svårt, men vissa studier har visat att detta kan motverka ovannämnda2(4)inverkan och öka delignifieringen. Denna studie har studerat effekten av kalcium under delignifieringen på fyra prover av Eucalyptus dunnii tagna från olika marktyper, åldrar, kalciumhalt samt geografisk plats (i Uruguay). Målet har varit att undersöka kalciumets inverkan under delignifieringen och dess effekt på massautbytet. Fyra satser av vardera vedmat erial kokades i stålautoklaver med följande parametrar: 18 % effektiv alkali, 35 % sulfiditet, 1 h impregnering vid 110 °C, 2,75 h, 3 h, 3,25 h respektive 3,5 h koktider (för vardera sats) vid 145 °C. Provet med den högsta kalciumhalten om 4668 mg/kg kunde dock inte delignifieras, vare sig vid dessa kokparametrar eller vid en temperaturökning till 155 °C och en resulterande H-faktor på 735 enheter – motsvarande 7 h koktid vid 145 °C – och analyserades inte vidare i studien. Resultaten visar på en negativ effekt från kalcium avseende både delignifieringshastighet och utbyte: Eucalyptus med en lägre kalciumhalt på 705 mg/kg gav massa med kappatal 13 efter kokning, medan eucalyptus med 1500 mg/kg kalcium efter samma kokning gav massa med kappatal 17. Motsvarande utbyte för dessa massor var 48 % för provet med lägre kalciumhalt och 46 % för provet med högre kalciumhalt. Kvantifiering av modifierat kappa och uronsyror bekräftade att ovannämnda effekter inte berodde på inverkan från hexennuronsyra i massan. / Delignification during sulphate cooking involves both chemical degradation and physical solubilization of lignin where the presence of non-process elements (NPEs), inorganic salts, anions or cations in the process could affect the rate of delignification. Previous studies also indicate that wood with higher calcium content is challenging to delignify which would affect the lignin solubility and increase kappa number. Besides, the removal of calcium from Eucalyptus is difficult. However, some study suggests that removal of calcium before the process increases the rate of delignification. This work studies the effect of calcium in four Eucalyptus dunnii samples of different soil type, age, different calcium content and Uruguayan geographical areas during the delignification process. The aim is to study the influence of calcium during the delignification in kraft cooking and its effects on pulp yield in Eucalyptus dunnii. Four batches of each material were cooked in a steel autoclaves with the following parameters: 18% effective alkali, 35% sulphidity, 1 h impregnation at 110 ° C, 2.75 h, 3 h, 3.25 h and 3.5 h cooking times, respectively (for each batch) at 145 ° C. Besides, sample with Ca-4668 mg/kg were not able to defibrate at common cooking conditions and even after altering the cooking conditions to higher temperature 155℃, H-Factor to be 735 (cooking time of 7 hours) and were not analyzed further in the study. Results suggest that there is a detrimental influence of calcium on delignification during the kraft cooking process, and it also affects the pulp yield in Eucalyptus dunnii. Eucalyptus with a lower calcium content of 705 mg / kg gave pulp with kappa number 13 after cooking, while eucalyptus at 1500 mg / kg calcium after the same cooking time gave pulp with kappa number 17. Corresponding yield for these pulps were 48% for the lower calcium sample and 46% for the higher sample calcium content. A slower rate of delignification with higher kappa number and lower overall pulp yield are the results of higher calcium content in Eucalyptus dunnii. Quantification of modified kappa and uronic acids confirm that the effect of calcium on kappa is due to residual lignin and not by the presence of hexenuronic acids.

Bakgrund:Oral mukosit (OM) är en toxisk biverkan efter högdos cytostatikabehandling (HDC) och hematopoietisk stemcellstransplantation (HSCT). OM orsakar kliniska komplikationer samt negativa följder för patienten, som längre sjukhusvistelse, oral smärta, viktförlust och parenteral nutrition (PN).Syfte:Att undersöka om det föreligger skillnad i viktförändring och nutritionsstatus hos patienter som använder munsköljmedlet, Caphosol ® i tillägg till standardbehandling i jämförelse med standardbehandling vid behandling med HDC och HSCT.Metod:En randomiserad kontrollerad öppen studie där patienter > 16 år (n=40), behandlades med HDC, inför HSCT på Akademiska universitetssjukhuset, Uppsala. Patienterna randomiserades, 1:1, till oral standardbehandling och munsköljmedlet Caphosol® (EXP n=20) eller oral standardbehandling (KTR n=20). OM, oral smärta, viktförlust och dagar av PN registrerades och analyserades från baseline till 21 dagar efter avslutad HDC.Resultat:Caphosol ® hade ingen signifikant betydelse för viktförändringar mellan EXP- och KTR-grupperna. OM-smärta debuterade senare i EXP än i KTR-gruppen. KTR gruppen använde mer PN jämfört med EXP-gruppen.Konklusion:Caphosol ® hade obetydlig inverkan på förekomst, duration och svårighetsgrad av OM under HCT vid HSCT och därmed liten effekt på nutrition och vikt. Det förelåg ingen fördel att addera Caphosol ® till oral standardbehandling. / Background:Oral mucositis (OM) is a result of cytotoxic effects of high dose chemotherapy (HDCT) administered before hematopoietic stem cell transplantation (HSCT). It is a source of negative consequences for the patient, such as longer hospitalization, oral pain, weight loss, and use of parenteral nutrition (PN).Objective:To investigate whether there is differences in weight changes and nutritional status in patients receiving mouth rinse, Caphosol®, in addition to standard oral care (OC) compared to standard OC for HDCT and HSCT.Method:A randomized, controlled open study with patients > 16 years, treated with HDCT before HSCT at Akademiska University Hospital, Uppsala, Sweden. Patients randomized 1:1 to standard OC and Caphosol® (EXP, n=20) or standard OC (CTR n = 20). Oral pain, weight loss and days of PN was recorded and analysed from baseline to day 21 post HDCT.Result:Caphosol ® had no significant impact on weight changes between EXP and CTR groups. OM-pain peaked later in the EXP group than in CTR. No significance in weight change between settings. CTR group had higher use of PN compared to EXP.Conclusion:Caphosol® had little effect on frequency, duration and severity of OM and thereby little effect on nutrition and weight. There was no advantage to add Caphosol ® to standard OC.

The work deals with evaluation of the incidence of individual types of urinary stones in dogs, and the effect of specialised clinical diets on the treatment of urolithiasis. The evaluted material consists of an aggregate of analytical results from extracted urinary stones from the Veterinary clinic Vltava, in the period from January 30, 2008 to September 12, 2011. The effect of administration of specialised clinical diets for urolithiasis was evaluated on the basis of case histories of sample patients with proven struvite urolithiasis and an occurence of calcium oxalates and urates. The analysed aggregate of laboratory results of tested urinary stones has shown that besides a high incidence of struvite, the frequency of occurence of calcium oxalates increases as well. In this analysis even up to an identical percentage with struvite occurence at 44,44 % (that is, 24) analysed concrements. A link has been established with overal greater proneness of males to the formation of urinary stones. In the patient group with analysed majority percentage of whewellite, only 12,5 % of the analysed aggregate were females. Considering the widely varied pedigrees of analysed patients, incidence of urolithiasis is expected with ever greater frequency even in dogs not predisposed by breed and crossbreeds. Specialised clinical diets are employed in the treatment and prevention of certain types of urinary stons with high success rate, which adjust the urine environment and thus reduce the risk of occurence of urinary stones. Given the possibility of recurrence of urinary stones, i tis necessary to perform regular urine testing, and eventual sonographic examinations of the bladder