<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med undersökningen har varit att jämföra två olika styrketräningsmetoder med olika grader av ocklusion för träning av musculus (m.) biceps brachii med avseende på styrka och hypertrofi.</p><p>- Vilken av de två träningsmetoderna påverkar mest effektivt biceps brachiis styrkeutveckling?</p><p>- Vilken av de två träningsmetoderna påverkar mest effektivt biceps brachiis storlek?</p><p>Metod</p><p>Sju manliga försökspersoner fördelade på två grupper (tre i relaxationsgruppen, fyra i kontraktionsgruppen) fick genomgå två tester för att mäta maximal styrka i m. biceps brachii samt ett test för att mäta överarmens omkrets. Därefter fick de träna specifik bicepsträning tre gånger i veckan under fem veckor för att åter testas. Skillnaden i träning för de båda grupperna bestod av en tydlig relaxation (avslappning) en gång under varje rörelsecykel för relaxationsgruppen (relaxationen varade i ca en sekund och utfördes då hanteln var längst ner i rörelsen) medan kontraktionsgruppen ombeddes att kontrahera (spänna) muskeln under hela rörelseförloppet. För- och eftertest jämfördes mot varandra i ett beroende T-test även ökningen i träningsbelastning jämfördes mellan det andra och fjortonde passet. Därefter jämfördes förändringen mellan grupperna.</p><p>Resultat</p><p>Den enda signifikanta förändringen i båda träningsgrupperna för sig noterades i det funktionella testet, med en ökning av den maximala styrkan (p=0,03 för kontraktionsgruppen; p=0,03 för relaxationsgruppen). En ökning av totalbelastningen i antal kg per träningspass noterades, men ökningarna var inte signifikanta. Vid en jämförelse av träningseffekterna av relaxations- och kontraktionsträning av biceps brachii tillsammans uppnåddes statistisk signifikans såväl avseende ökning av omkrets (p=0,0136), för maximal styrka (p=0,0002) som för den totala belastningen mellan det andra och fjortonde träningspasset (p= 0,0293).</p><p>Slutsats</p><p>Sammanfattningsvis kan det konstateras att inga tydliga skillnader mellan träningsgrupperna kunnat urskiljas. Om resultaten för de båda träningsgrupperna sammanvägs uppnås en signifikant ökning av såväl omkrets som maximal styrka.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen har varit att jämföra två olika styrketräningsmetoder med olika grader av ocklusion för träning av musculus (m.) biceps brachii med avseende på styrka och hypertrofi. - Vilken av de två träningsmetoderna påverkar mest effektivt biceps brachiis styrkeutveckling? - Vilken av de två träningsmetoderna påverkar mest effektivt biceps brachiis storlek? Metod Sju manliga försökspersoner fördelade på två grupper (tre i relaxationsgruppen, fyra i kontraktionsgruppen) fick genomgå två tester för att mäta maximal styrka i m. biceps brachii samt ett test för att mäta överarmens omkrets. Därefter fick de träna specifik bicepsträning tre gånger i veckan under fem veckor för att åter testas. Skillnaden i träning för de båda grupperna bestod av en tydlig relaxation (avslappning) en gång under varje rörelsecykel för relaxationsgruppen (relaxationen varade i ca en sekund och utfördes då hanteln var längst ner i rörelsen) medan kontraktionsgruppen ombeddes att kontrahera (spänna) muskeln under hela rörelseförloppet. För- och eftertest jämfördes mot varandra i ett beroende T-test även ökningen i träningsbelastning jämfördes mellan det andra och fjortonde passet. Därefter jämfördes förändringen mellan grupperna. Resultat Den enda signifikanta förändringen i båda träningsgrupperna för sig noterades i det funktionella testet, med en ökning av den maximala styrkan (p=0,03 för kontraktionsgruppen; p=0,03 för relaxationsgruppen). En ökning av totalbelastningen i antal kg per träningspass noterades, men ökningarna var inte signifikanta. Vid en jämförelse av träningseffekterna av relaxations- och kontraktionsträning av biceps brachii tillsammans uppnåddes statistisk signifikans såväl avseende ökning av omkrets (p=0,0136), för maximal styrka (p=0,0002) som för den totala belastningen mellan det andra och fjortonde träningspasset (p= 0,0293). Slutsats Sammanfattningsvis kan det konstateras att inga tydliga skillnader mellan träningsgrupperna kunnat urskiljas. Om resultaten för de båda träningsgrupperna sammanvägs uppnås en signifikant ökning av såväl omkrets som maximal styrka.

I dataspel används simulering utav rumsligt hörande för att ge spelaren information om var i spelvärlden ljudkällor finns. Det här arbetet undersöker om simuleringen utav ljudocklusion påverkar spelarens förmåga att lokalisera dessa ljudkällor. En kvantitativ studie genomfördes där två testgrupper fick spela två spelsekvenser, en med och en utan ljudocklusion där gruppernas prestation mättes utav en tidtagningsfunktion. De två gruppernas prestation jämfördes och utvärderades för att nå ett resultat. Slutsatsen blev att ljudocklusion i symbios med spelets design påverkar spelarens förmåga att lokalisera ljudkällor både till det sämre och det bättre. Beroende på hur spelet skapas kan det både underlätta och försvåra för spelaren.

Background: Practical blood flow restriction (pBFR) combined with resistance training has been proven to facilitate muscle strength despite training at low intensity. However, research investigating the effects of long-term pBFR-training and its periodization with strength training (ST) at a higher intensity is lacking, as well as the effects of occlusion training on blood lactate levels (BLL) over time. Purpose: To compare the effects of 2 weeks of pBFR training followed by 2 weeks of ST (BFR-ST) with 2 weeks of ST followed by 2 weeks of pBFR training (ST-BFR) on anaerobic performace and BLL. Method: 5 adults (age 23 ± 2 years) with a minimum of 1 year of ST experience were recruited and randomized into BFR-ST (n=2) or ST-BFR (n=3). Anaerobic performance was measured using a 30-s Wingate-test and BLL samples were collected &lt;1 and 5 minutes post-Wingate. Data and samples were collected before the intervention and after the 2 protocols. Results: No differences were seen between groups in anaerobic output or BLL after 4 weeks of training (p&gt;0,1 for all values). A decrease in time to peak power (tPP) were seen in both groups with an advantage for BFR-ST (-37 ± 8 %) over ST-BFR (-27 ± 22 %). BLL decreased after 2 weeks of pBFR (-14 ± 26 % at &lt;1 min and -7 ± 14 % at 5 min) and increased after 2 weeks of ST (+26 ± 45 % at &lt;1 min and +8 ± 20 % at 5 min). Conclusion: The results of this study suggests that occlusion training in conjunction with resistance training can reduce tPP, that BFR-ST has greater impact on this quality compared to ST-BFR and that pBFR-training seems to lower post-Wingate BLL. Thus pBFR-training combined with ST could be an interesting alternative to a traditional periodized resistance training program.

Recently, new hardware capabilities in GPUs has opened the possibility of ray tracing in real-time at interactive framerates. These new capabilities can be used for a range of ray tracing techniques - the focus of this thesis is on ray traced ambient occlusion (RTAO). This thesis evaluates real-time ray RTAO by comparing it with ground- truth ambient occlusion (GTAO), a state-of-the-art screen space ambient occlusion (SSAO) method. A contribution by this thesis is that the evaluation is made in scenarios that includes animated objects, both rigid-body animations and skinning animations. This approach has some advantages: it can emphasise visual artefacts that arise due to objects moving and animating. Furthermore, it makes the performance tests better approximate real-world applications such as video games and interactive visualisations. This is particularly true for RTAO, which gets more expensive as the number of objects in a scene increases and have additional costs from managing the ray tracing acceleration structures. The ambient occlusion methods are evaluated in terms of image quality and performance. Image quality is assessed using structural similarity index (SSIM) and through visual inspection. The performance is assessed by measuring computation time, in milliseconds. This thesis shows that the image quality of RTAOis a substantial improvement over GTAO, being close to offline rendering quality. The primary visual issue with RTAO is visible noise - especially noticeable around the contours of moving objects. Nevertheless, GTAO is very competitive due to its performance, the computation time for all GTAO tests were below one ms per frame. At 1080p full-resolution GTAO was computed in 0.3883 ms on a RTX 3070 GPU. In contrast, the computation time of RTAO at 1080p and two samples per pixels were 2.253 ms. The cost of updating and rebuilding ray tracing acceleration structures were also noteworthy. Overall, the results indicate that hardware accelerated ray tracing can be used for significant improvements in image quality but adoption of this technique is not trivial due to performance concerns. / Med hårdvaruaccelererad strålspårning på grafikkort som introducerades nyligen möjliggjordes flera strålspårningsbaserade tekniker för rendering i realtid. Detta examensarbete undersöker en sådan teknik - strålspårad ambient ocklusion (engelska: ray traced ambient occlusion (RTAO)). RTAO undersöks och utvärderas för användning i realtidsapplikationer genom en jämförelse med en ambient-ocklusionsmetod som beräknas i bildrummet (screen space ambient occlusion (SSAO)) kallad ground-truth ambient occlusion (GTAO). Detta examensarbete bidrar genom att utvärdera metoderna i testscenarion som inkluderar animerade objekt. Detta medför ett antal fördelar: utvärderingen kan betona visuella artefakter som kan uppstå när objekt rör sig och animeras. Vidare gör det att prestandatesterna kan inkludera kostnader som tillkommer när scener innehåller animerade objekt - detta är särskilt betydande för RTAO som blir dyrare att beräkna när antalet objekt stiger samt har ytterligare kostnader för att uppdatera datastrukturer som används för att accelerera strålspårningen. På så vis närmar sig testscenarion en bred kategori av applikationer som använder rendering i realtid, exempelvis spel och interaktiva visualiseringar. Utvärderingen sker på uppnådd bildkvalité samt metodernas prestanda. Bildkvalitén utvärderas genom structural similarity index (SSIM) samt visuellinspektion. Prestandan utvärderas genom att mäta beräkningstiden i millisekunder. Resultaten visar att RTAOs bildkvalité är tydligt överlägsen GTAO och närmar sig de resultat som uppnås genom förrendering. Det primära problemet med RTAOs bildkvalité är förekomsten av visuellt brus. Detta är extra tydligt runt konturerna på de objekt som är animerade och förflyttar sig. Hursomhelst är GTAO attraktivt då denna metod kan beräknas betydligt snabbare än RTAO. Samtliga GTAOs prestandatester visade på beräkningstider under en millisekund. Vid en upplösning på 1080p med två prov per pixel (samples per pixel) var beräkningstiden för RTAO 2,253 ms. Kostnaden för att uppdatera datastrukturerna för strålspårningen visade sig också vara betydlig i många tester. Sammantaget indikerar resultaten att hårdvaruaccelererad strålspårning kan resultera i en signifikant förbättring av bildkvalité men att det kan innebära en kostnad som kräver betänklighet.

Non-invasive methods to evaluate skeletal muscle oxidative capacity have beenemerging as a viable substitute for invasive methods in recent years. One ofthose methods utilises near-infrared spectroscopy (NIRS) to calculate V O2mrecovery off-kinetics following an exercise. The data analysis of the measuredsignals from the NIRS is still done manually in a time-consuming and dauntingprocess. The present thesis aimed to develop software, associated with theNIRS method, capable of analysing the recovery from a repeated arterialocclusion protocol following an exercise to assess muscle oxidative capacity.Additionally, to analyse the recovery from ischemic preconditioning as a singletest to assess muscle oxidative capacity. A method that has never been utilisedbefore.11 active, healthy subjects were analysed to calculate their recovery rate.Subjects underwent ischemic preconditioning before exercising for 6 minutesat 80% of gas exchange threshold. A repeated arterial occlusion protocol wascarried out after the exercise. A software was developed in R that utilised linearregression as well as exponential fitting to calculate the recovery rate of eachsubject during both the ischemic preconditioning and the occlusion protocol.The calculated results were compared to predetermined recovery rate results ofeach subject. The calculated results of the repeated arterial occlusion protocolgave similar results to the predetermined ones and even more data on eachsubject’s recovery from an exercise. The calculated results of the ischemicpreconditioning were promising and implied that ischemic preconditioning asa single test can be utilised as a method to assess muscle oxidative capacity.However, further research is required to confirm it. / Icke-invasiva metoder för att utvärdera skelettmuskulaturens oxidativa förmågahar på senare år blivit en användbar ersättning för invasiva metoder. Nearinfrared spectroscopy (NIRS) är en utav dessa metoder och har använts föratt beräkna V O2m återhämtning off-kinetics efter träning. Dataanalysen av deuppmätta signalerna från NIRS görs fortfarande manuellt i en tidskrävandeoch felbenägen process. Syftet med den här uppsatsen var att utveckla enprogramvara som kopplad till NIRS metoden, kan analysera återhämtningenfrån ett protokoll med upprepade arteriella ocklusioner efter träning för attutvärdera skelettmuskulaturens oxidativa förmåga. Dessutom att analyseraåterhämtningen från ischemic preconditioning som ett enda test för att utvärderaskelettmuskulaturens oxidativa förmåga. En metod som aldrig tidigare använts.11 aktiva, friska försökspersoner analyserades för att beräkna deras återhämtningshastighet.Försökspersonerna genomgick ischemic preconditioning innan de tränadei 6 minuter med 80% av gasutbyteströskeln. Ett protokoll med upprepadearteriella ocklusioner genomfördes efter träningen. En programvara utveckladesi R som använde sig av linjär regression och monoexponentiell funktionsanpassningför att beräkna återhämtningshastigheten för varje försöksperson under bådeichemic preconditioning och ocklusionprotokollet. De beräknade resultatenjämfördes med förutbestämda resultat av återhämtningshastigheten för varjeförsöksperson. De beräknade resultaten av ocklusionprotokollet gav liknanderesultat som de förutbestämda och gav ännu fler uppgifter om varje försökspersonåterhämtning efter träning. De beräknade resultaten av ischemic preconditioningvar lovande och indikerade att ischemic preconditioning som ett enda testkan användas som en metod för att utvärdera skelettmuskulaturens oxidativaförmåga. Det krävs dock ytterligare forskning för att bekräfta detta.