The process of producing a video game is one that goes through a number of phasesduring the span of the entire production. One of these phases is the concept design phase,which is part of the pre-production. This phase is an important aspect of the productionas it is where all the different parts and ideas concerning the game are brought togetherto define what the game is going to be. Though a clearly important part of the videogame production surprisingly little research have been done on the subject of conceptdesign. This thesis presents what place concept design has in the overall game productionand how the design process is handled. It defines how the economic realities of theproduction is the one aspect that plays the largest role in the development of a conceptand gives a basic look on the nature of the design process and different approachestowards the design of a good concept.

Detta arbetes syfte är att studera vilken påverkan som språkbaserade instruktioner respektive språkfria interaktiva tutorials inom genren pusselspel har på en spelares kunskaper om spelets mekaniker och dynamik. För att besvara frågeställningen skapades ett spel i två versioner, en som hade språkliga instruktioner och en som hade språkfria instruktioner. Dessa versioners tutorialdelar skapades utifrån ett ramverk att principer som dikterar utformningen av en bra tutorial. Resultaten tyder på att båda versionerna lyckades lika väl i att lära ut, det vill säga att spelarna visade på lika bra kunskap kring spelet. Dock så var det en viss skillnad i hur effektivt spelarna fick kunskapen, där versionen med språkliga instruktioner visade sig ge en spelare denna kunskap något snabbare än den språkfria versionen. Men båda versionerna höll sig inom en rimlig tid för hur snabbt spelaren bör få denna kunskap.

Det finns i dagsläget gott om spelplattformar med stöd för accelerometer. När spel skall utvecklas mot dessa spelplattformar så är det viktig att ställa frågorna. är det lämpligt att använda accelerometern? Vilka problem innebär det? Är andra alternativ mer lämpliga? I detta arbete behandlas spelet Flygplan. Är accelerometer en lämplig kontrolltyp till flygplan eller är ett tangentbord mer lämpligt. För att få svar på frågorna utvecklades en prototyp av Flygplan med de två kontrolltyperna. Prototypen genomgick sedan tester. Resultatet visade att tangentbordskontrollen var lättare att använda än accelerometerkontrollen, skillnaden var marginell. Skillnader bestod av hur de olika kontrolltyperna användes för att styra i Flygplan, samt att spelare hade större erfarenhet av tangentbord. Fortsatt arbete med Flygplan skulle innebära att utveckla det till ett fullt spel anpassat till en mobil plattform t.ex. iPhone.

<p>Det finns i dagsläget gott om spelplattformar med stöd för accelerometer.</p><p>När spel skall utvecklas mot dessa spelplattformar så är det viktig att ställa frågorna. är det lämpligt att använda accelerometern? Vilka problem innebär det? Är andra alternativ mer lämpliga?</p><p>I detta arbete behandlas spelet <em>Flygplan.</em> Är accelerometer en lämplig kontrolltyp till flygplan eller är ett tangentbord mer lämpligt. För att få svar på frågorna utvecklades en prototyp av <em>Flygplan </em>med de två kontrolltyperna. Prototypen genomgick sedan tester. Resultatet visade att tangentbordskontrollen var lättare att använda än accelerometerkontrollen, skillnaden var marginell. Skillnader bestod av hur de olika kontrolltyperna användes för att styra i <em>Flygplan</em>, samt att spelare hade större erfarenhet av tangentbord. Fortsatt arbete med <em>Flygplan </em>skulle innebära att utveckla det till ett fullt spel anpassat till en mobil plattform t.ex. <em>iPhone.</em></p>

Arbetets syfte var att undersöka hur dynamisk spelmusik med inslag av dissonans påverkar en spelares möjlighet att lösa ett pusselspel. I bakgrundskapitlet beskrivs spelmusikens historia från linjära loopar till dynamisk musik, den dynamiska musikens användningsområden och studier som gjorts om dissonans och konsonans. En förstudie kring pusselspel och dynamisk komposition gjordes och ett pusselspel utvecklades med ett ledtrådssystem baserat på dissonans. Dynamisk musik med inslag av dissonans visade sig kunna påverka en spelares möjlighet att lösa ett pusselspel genom både negativ påverkan på spelarens känsloläge och som guidande feedback. Dess påverkan kan variera beroende på om den har en avledande eller en ledande funktion då det kan tolkas olika beroende på individ. En mer omfattande studie med mindre märkbara grafiska element och med tydligare dissonanser krävs för att kunna se ett tydligare samband. Studier med andra spel- och musikgenrer och studier med fokus på andra musikkulturer vore också intressanta.

Denna text är en reflexiv uppsats som behandlar ett verk, En Mystisk Nivå (fortsättningsvis Verket). Verket har skapats inom ett examensarbete i medier på Högskolan i Skövde. Uppsatsen inleds med en beskrivning av målsättningen med Verket: att skapa en miljö som uppmanar till utforskning genom mystik. Detta är den variabel inom miljöpsykologi som har visats starkast samband med preferens för miljöer. Därefter följer en redogörelse för de olika teorier som har använts i arbetet. Efter en allmän beskrivning av arbetsprocessen följer en detaljerad beskrivning av de tekniker som har använts för skapandet av de 29 olika bilderna i Verket. Bilderna kombinerar tillåtande och begränsande element för att skapa en situation som uppmanar till utforskning. Slutligen diskuteras Verket utifrån hur väl det uppnår målsättningen samt vilka slutsatser som kan dras av detta. En av flera slutsatser är att metoden att kombinera tillåtande och begränsande element var mycket givande och genomförbar.

Det här arbetet behandlar frågan: ”Hur kan illusionen av att vara en skicklig renässansmålare förmedlas i ett spel och vad är en lämplig arbetsmetod för att uppnå detta?” Metoden jag använde för att ta reda på detta var att utveckla spelet Art Hero som låter spelaren måla en förenklad version av några av historiens mest kända verk. Knepet är dock att det inte är den förenklade versionen som träder fram under penseln utan originalverket. Den arbetsmetod jag utvärderade är något som jag kallar ”improviserande produktion”. Grundidén med denna metod är att ambitionerna i början hålls på en låg nivå och att resten av utvecklingsperioden sedan används åt att finputsa spelet. Denna metod visade sig vara lämplig då jag efter 13 veckors arbete kunde konstatera, med hjälp av tre speltestare, att spelet visar på en lyckad metod för att uppnå illusionen. En kritik mot spelet var dock att det snarare ger en känsla av att skrapa än av att måla och det är något som jag hoppas kunna motverka i framtiden. Rent konkret fann jag att det är viktig att motivet som spelaren ”målar av” är mer abstrakt än den bild som spelaren själv ”skapar”. Det gör att spelaren får en illusion av att måla mer detaljerat än spelets verklighet och det bidrar i sin tur till känslan av skicklighet. Nyckeln till illusionen är dock framför allt att spelet i likhet med Guitar Hero (Harmonix Music, 2005) låter spelaren utföra en komplicerad uppgift på ett förenklat sätt.

Navigation är ett centralt begrepp i spelanvändning, trots att det ofta ses som ett nödvändigt ont. Det här arbetet intresserar sig för upplevelsen av navigation i två typer av programvara – spel och nyttoprogram. Detta arbete går ut på att granska hur upplevelsen av navigation i programvara är beroende på användarnas förväntningar – om användarna tror sig använda programvara för nytta eller för nöje. Arbetet använder sig av två programvaror för att undersöka detta – ett spel och ett nyttoprogram, där vardera presenteras både som spel och nyttoprogram för olika testanvändare. Genom att presentera spelet som spel för en testgrupp och nyttoprogram för en testgrupp och med dessa förutsättningar utföra användartestning av programvaran – granskar arbetet skillnaderna i hur testanvändarna upplever spelet beroende på om användarna förväntar sig att sitta vid ett spel eller sitta vid en nyttoprogramvara. På samma sätt undersöks nyttoprogrammet. Genom detta granskar arbetet hur en användare som tror sig utnyttja ett nyttoprogram som egentligen är utformat som ett spel, påverkas av inslag av speldesign. På samma sätt granskar arbetet hur en användare som tror sig sitta vid ett spel som egentligen är utformat som ett nyttoprogram, påverkas av sådana inslag. Arbetet applicerar flow för att definiera en typ av upplevelse som är positiv både i nyttoprogram och spel. Arbetet intresserar sig inte för flow som sådan utan upplevelser som bidrar till den.  GameFlow-modellen är en lista av kriterier som kan upplevas genom användning av programvara och bidrar till flowupplevelsen. Arbetet använder sig av modellen för att kunna utvärdera användarnas upplevelse av navigation i spel och nyttoprogram.

Immersion is a construct that measures how deeply engrossed a user is with any mediated situation. In the field of game design, immersion is a significant aspect of what makes a game enticing, and as such it is of pivotal importance to create and maintain it to keep the player's mind off the real world while inside the confines of a game framework. According to the GameFlow theory, it is one of seven key tenets of evaluating and implementing a successful game design. Yet, certain multiplayer online games are designed in a fashion that in some cases seem to break immersion, where the player is frequently put out of action, sometimes for minutes on end. In this study, using online questionnaires, we discover that players, despite claims otherwise, seem to be in several ways affected negatively by this breaking of immersion. Building onto this, we offer possible immersion sparing game design solutions to be explored in future research.

<p>Navigation är ett centralt begrepp i spelanvändning, trots att det ofta ses som ett nödvändigt ont. Det här arbetet intresserar sig för upplevelsen av navigation i två typer av programvara – spel och nyttoprogram. Detta arbete går ut på att granska hur upplevelsen av navigation i programvara är beroende på användarnas förväntningar – om användarna tror sig använda programvara för nytta eller för nöje. Arbetet använder sig av två programvaror för att undersöka detta – ett spel och ett nyttoprogram, där vardera presenteras både som spel och nyttoprogram för olika testanvändare. Genom att presentera spelet som spel för en testgrupp och nyttoprogram för en testgrupp och med dessa förutsättningar utföra användartestning av programvaran – granskar arbetet skillnaderna i hur testanvändarna upplever spelet beroende på om användarna förväntar sig att sitta vid ett spel eller sitta vid en nyttoprogramvara. På samma sätt undersöks nyttoprogrammet. Genom detta granskar arbetet hur en användare som tror sig utnyttja ett nyttoprogram som egentligen är utformat som ett spel, påverkas av inslag av speldesign. På samma sätt granskar arbetet hur en användare som tror sig sitta vid ett spel som egentligen är utformat som ett nyttoprogram, påverkas av sådana inslag.</p><p>Arbetet applicerar flow för att definiera en typ av upplevelse som är positiv både i nyttoprogram och spel. Arbetet intresserar sig inte för flow som sådan utan upplevelser som bidrar till den.  GameFlow-modellen är en lista av kriterier som kan upplevas genom användning av programvara och bidrar till flowupplevelsen. Arbetet använder sig av modellen för att kunna utvärdera användarnas upplevelse av navigation i spel och nyttoprogram.</p>