I arabiska berättelser är övernaturliga väsen frekvent förekommande och denna litteraturanalys syftar till att lyfta fram vilken funktion och representation de mytologiska varelser och djur har i modern arabisk litteratur. Den valda metoden för analysen har varit narratologi där textens sammansättning samt vem som presenterar berättelsen står i fokus. Resultatet av denna analys är att de övernaturliga varelserna och djuren har en koppling både till religion och kultur. Slutsatsen är att djur används oftast i ett pedagogiskt syfte där de får förmedla både religiösa och allmänt moraliska regler för hur människan bör leva, Zakariyya Tamir och Baha Tahirs verk kommer att diskuteras i detta sammanhang.