Det finns flertal användningsområden för digitala höjdmodeller där det krävs hög noggrannhet för att problematik och ekonomiska konsekvenser inte ska uppstå. Digitala höjdmodeller kan användas till volymberäkning, projektering och geografiska analyser. Digitala höjdmodeller kan kategoriseras som antingen digital ytmodell eller digital terräng-modell. Då hög noggrannhet eftersträvas i digitala terrängmodeller har SIS framställt en standard benämnd SIS-TS 21144:2016 som beskriver hur inmätning och kontroll av data till digitala terrängmodeller ska hanteras. För insamling av höjdinformation till en digital terrängmodell finns olika terrestra och flygburna mätmetoder. Vanliga terrestra mätmetoder är totalstation, GNSS och terrester laserskanning medan flygburna mätmetoder är flygburen laserskanning eller olika metoder med digital fotogrammetri. Syftet med studien är att undersöka noggrannheten hos höjdmodeller kategoriserade som digitala terräng-modeller. Insamling av höjdinformation skedde med totalstation, GNSS-metoden NRTK och UAV samt inhämtning av LAS-data från NH för tre olika karaktäristiska grönområden inom Karlstad med omnejd. SIS-TS 21144:2016 har klassificerat terrängmodeller beroende på användningsområde och terräng. Klassificeringen går mellan klass 1–10 och varje klass har en maximal tolerans i höjd. För studien har tre studieområden som går under klassificeringarna klass 2, klass 3 och klass 5 valts ut för undersökning. Samtliga studieområden är avgränsade till 40 x 40 meter. Innan insamling av data markerades och mättes bakåtobjekt och avvägning genomfördes. Samtlig insamlad data bearbetades i programvaran SBG Geo och UAV data bearbetades även i programvaran Agisoft PhotoScan Professional. För kontroll av samtliga terrängmodeller genomfördes inmätning av tre kontrollprofiler med totalstation enligt SIS-TS 21144:2016. Resultatet visade att UAV är inom tolerans för samtliga studieområden medan NH-data resulterade i enstaka kontrollpunkter utanför klassningens tolerans för samtliga studie-områden. De två terrestra mätmetoderna är båda inom tolerans för klass 2 och varsin kontrollpunkt utanför tolerans för klass 5. Vid studieområde klass 3 är fem kontrollpunkter för totalstation utanför tolerans respektive åtta för NRTK. Vid analys av vilken mätmetod som resulterar i noggrannast terrängmodell inom samtliga studieområden krävs beaktning av antal inmätningspunkter och trianglar som terrängmodellen är uppbyggd av. För klass 2 ger de flygburna mätmetoderna flest antal inmätningspunkter och trianglar medan UAV resulterar i betydligt högre värden för de två resterande studieområdena. Antal inmätnings-punkter för de terrestra mätmetoderna har operatör beslutat om under mätning, vilket har kunnat ökas för att generera terrängmodeller som består av fler trianglar. Resultatet från studien visar att UAV resulterar i terrängmodeller som klarar toleranser inom undersökta studieområden och SIS-TS 21144:2016 klassificeringar. / There are previous research about digital terrain models and how different methods of producing digital terrain models varies in accuracy and there are several different methods to produce a digital terrain models.  In this study the following methods, tools and data are used to produce digital terrain models over three different characteristic study areas: total station, GNSS, UAV and NH. Previous work has failed to address the accuracy given by these four methods over the same three characteristic study areas thus preventing the understanding of most suitable methods for different areas. In this study three different green areas have been studied and the different digital terrain models has been produced and controlled with SIS standard SIS-TS 21144:2016. Data in form of height information were collected by the aforementioned methods and processed to generate results over the accuracy of each methods. The results shows that UAV provide most accurately digital terrains models in least time spent in field but also total station and GNSS generate digital terrain models that are accurate.