Melting glaciers are the major contributor to sea level rise. Glaciers are sensitive indicators of climate change and current experience strong developments in a rapidly warming Arctic environment. Time-series of the mass balance of the glacier Nordenskiöldbreen are constructed by using height observations from the stake measurements on the glacier. The connection between the glacier mass balance and monthly averaged weather parameters observed at nearby meteorological stations will be analyzed. The total net balance on glacier Nordenskiöldbreen is found to be negative (-0.09 m w.e. per year) between 2005 and 2017. The mass balance during the summer season correlates strongest with maximum air temperature, while the winter balance is found to be mostly influenced by cloud cover and temperature, rather than precipitation. The results show that precipitation observed at nearby weather stations are not representative for precipitation amounts observed on the glacier. / Glaciärer som smälter är en av de största bidragen till den förhöjda havsnivån. Det är därför viktigt att studera Svalbards glaciärer för att kunna svara på hur den arktiska uppvärmningen påverkar issystemen. En tidsserie över massbalansen för glaciären Nordenskiöldbreen skapades genom höjdobservationer från stavmätningar befintliga på glaciären. I nästa steg analyserades kopplingen mellan glaciärmassbalansen och väderparametrarna som observerats vid närliggande meteorologiska stationer. Den totala netbalansen på glaciären Nordenskiöldbreen visade sig vara negativ (-0.09 m w.e. per år) mellan år 2005 och 2017. Massbalansen under sommarsäsongen korrelerade starkast med maximal lufttemperatur medan vinterbalansen var mest påverkad av molntäcke och temperatur, snarare än nederbörd. Resultaten visar att nederbörd observerad vid närliggande väderstationer inte är representativ för nederbördsmängder observerade på glaciären.

Glacial environments in the Arctic are a much-studied topic as well as a field of research with strong influences regarding the current and future global climate of our planet. This report is focused on the meteorological conditions on Nordenskiöldbreen glacier from 2009-2015 and how they correlate with each other, the glacier surface and the surrounding terrain. With data gathered from an automatic weather station located at the centre of the glacier, a range of meteorological parameters is examined; wind direction and velocity, snow depth, cloud cover, incoming and reflected shortwave radiation, temperature deficit, albedo and drifting snow. Seasonal differences were discovered, especially for wind direction and velocity where winds from the northeast occurred more frequently in the winter, indicating katabatic winds, whereas winds from the west and southwest were more pronounced in the summer. The calculated temperature deficit shows that katabatic winds blow down-glacier under stably stratified conditions and are shown to increase in strength with increasing temperature deficit (atmospheric temperature minus surface temperature). The mean albedo at Nordenskiöldbreen during this period is within the expected limits, 0.8 for snow and 0.3 for ice and the cloud cover was 0.58. Additionally, it could be observed that the occurrence of dry, drifting snow is present in the winter season as snow depth shows pronounced drops during high-wind events in winter. Overall, it is concluded that most of the examined parameters correlate and need each other to function and act as mechanisms within the cryosphere and as such it is crucial for scientists to understand their connected relationships when attempting to study global climate changes.

Global warming leads to increased precipitation in the Arctic, as warmer air can carry more moisture. The consequence is that many arctic glaciers get steeper slopes over time as increased melt at their lower part causes thinning and increased solid precipitation in their upper regions leads to thickening of the glacier. Ice flow of glaciers is strongly controlled by the surface slope, where steeper slopes leads to increased ice flow. An altered flow regime of the glaciers can lead to unpredicted contributions to sea-level changes as more glacier ice is delivered to lower regions and eventually to the sea through calving of melt- runoff. Long-term measurements of ice-flow velocities are therefore crucial to receive a better understanding of how glaciers respond to climate changes in a temporal and spatial scale. This study investigates ice flow velocities measured over a period of 10 years between 2006 and 2015 on Nordenskiöldbreen, Svalbard. The poly-thermal outlet glacier is centrally located on Spitsbergen; the main island of the Svalbard archipelago (74N°,10°E /81N°,35°E). Ice-flow velocities are measured continuously using stand-alone single-frequency GPS receivers attached to 8 metal stakes along the central flow line of Nordenskiöldbreen. The Institute for Marine and Atmospheric research in Utrecht, the Netherlands (IMAU) has developed such GPS units to measure ice-flow velocities at low costs and all year-round. Ice flow velocities at the central-flow line of Nordenskiöldbreen for the period 2006-2016 are estimated to be between 40 and 60 m a-1. Results show that maximum ice flow velocities can reach up to 80 m a-1 and occur mainly in the beginning of July. The highest annual averaged velocity of 53.88 m a-1 was measured during summer 2014. Averaged ice-flow velocities show an increasing trend of about 1.78 m a-1 during summer seasons. Results are further compared with mass balance observations and temperature records to analyze how glacier systems respond to climate changes. / Klimatuppvärmningen bidrar till att glaciärer blir tunnare och smälter snabbare. Ett varmare klimat är också orsaken till att snöfall ökar då varmare luft kan transportera mer fuktighet. Konsekvensen blir att glaciärer i arktiska områden får brantare sluttningar. Brantare sluttningar leder sedan till att glaciärer rör sig snabbare. Om glaciärer plötsligt rör sig snabbare uppstår möjligheten att havsnivån också stiger snabbare. Uppsatsen undersöker is-hastigheten från Nordenskiöldbreen. Nordenskiöldbreen är en glaciär på Spetsbergen, Svalbard som går ut i Adolfbukta innerst Billesjorden. Hastigheten uppmättes med hjälp av 13 GPS-stationer på glaciärens yta, placerade mellan 800 och 1200 meter över havsnivån. GPS-stationerna är utvecklade av Institut för Marin- och Atmosfär-undersökningar i Utrecht, Holland (IMAU) för att mäta glaciärens hastighet året runt till låga kostnader. Sedan 1997 har Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala Universitet utfört flera mätningar på Nordenskiöldbreen för att mäta massbalans, isrörelse och miljöförändringar. Massbalans mätningar har visat att glaciären fick brantare sluttningar över den senaste tio-års perioden. Uppsatsen analyserar trenden för isrörelse vid Nordenskiöldbreen över de senaste tio åren. Dessutom är resultanterna jämförda med massbalans-analyser och temperaturmätningar från Svalbard Flygplats. Jämförelsen hjälper att förstå hur glaciärens system reagerar på klimatförändringar. De uppskattade hastighetsresultaten visar att Nordenskiöldbreen rör sig med en medelhastighet av 45-53 meter per år. Isrörelse kan nå upp till 80 meter per år och är främst förekommande under juli månad när temperaturen är hög. Detta producerar då mer smältvatten vilket driver upp vattentrycket vid glaciärens botten och leder till basal glidning.