<p>I den här uppsatsen är målet att undersöka det återgivna talspråket i dialogen mellan karaktärerna i Anne Karin Elstads självbiografiska roman Hjem (2006). Prosatexten är på bokmål, men alla repliker är en form av Nordmøredialekt som mer eller mindre närmar sig nynorskformer. Problemet som uppstår när talspråk blir skrift är att skapa den nivå av återgivning som passar den tilltänkta publiken. Elstads repliker är fullt läsbara av gemene man, eftersom endast markerade dialektala drag finns med och inga specialtecken används. Elstad lyckas på ett genuint sätt göra historien trovärdig, även om de rena Nordmøreformerna ibland får stryka på foten.</p>

I den här uppsatsen är målet att undersöka det återgivna talspråket i dialogen mellan karaktärerna i Anne Karin Elstads självbiografiska roman Hjem (2006). Prosatexten är på bokmål, men alla repliker är en form av Nordmøredialekt som mer eller mindre närmar sig nynorskformer. Problemet som uppstår när talspråk blir skrift är att skapa den nivå av återgivning som passar den tilltänkta publiken. Elstads repliker är fullt läsbara av gemene man, eftersom endast markerade dialektala drag finns med och inga specialtecken används. Elstad lyckas på ett genuint sätt göra historien trovärdig, även om de rena Nordmøreformerna ibland får stryka på foten.